Nekromanti Att göra lättillgängliga rollspel?

[Necross]

Men det är väl ändå bara typ 50 av de där sidorna som är regler? Och kanske bara 10 som alla spelare behöver lära sig.

De första ungefär 100 i min bok är rollpersonen, utföra handlingar, utrustning, strid och magi. Och då ingår färdighetslistor, en jäkla massa yrken, allt mellan himmel och jord.

Inte ett dåligt spel. Lite för mycket regler för min smak, och definitivt inget jag kallar "komma igång direkt". Som allra minst krävs att en spelledare läser och förstår alla regler.

Det är väl iaf det minst regeltunga spel som producerats proffsigt i Sverige sedan typ 1985, som ändå är någorlunda rafflande. Och nej, det är inte 100 sidor regler. Inte som alla behöver memorera iaf, inte ens SL.

Jasså? Ordbajseri-grejen som ska "skapa stämning"? Eller teater-grejen där man ska "gestalta"? Eller D&D 4E som vore bättre om det var online?

Alltihop. Att du överhuvudtaget blandar in "teater" och "terapi" tyder på att du överhuvudtaget inte riktigt greppat friformen eller indiespelen, och att jag därför har extremt lite att vinna på att försöka gå in i en diskussion om saken. Du har redan bestämt dig för att du hatar vissa sorters rollspel, liksom. Vidare diskussion onödig.

Jag hatar inga rollspel, varför säger du så? Jag tycker bara att de allra flesta är dåliga. Framför allt verkar det aldrig finnas nån jävla aning om vad som kan dra in nya människor i hobbyn, för att få den att växa, eller åtminstone överleva. Om det nu är så viktigt alltså.

Tråkigt att det ska vara så känsligt också, det här med teater- och terapivurmen bland vissa spelare. Det är väl inget att skämmas för, att man gillar teater och terapi?

Nej, absolut inte. Jag tror faktiskt tvärtom - du vill nog få mig att spela något jag skulle tycka om. Jag är negativ för att jag tycker de flesta spel som faktiskt produceras är så introverta, oinspirerande och allmänt usla.

Och jag menar att det har mer med din smak att göra än med spelen i sig.

OK, då vet jag vad du menar. Tack.

 

[krank]

EDIT: Meh, fuck it. Man ska inte mata trollet, och ditt dillande om teater och terapi räknar jag helt klart som sådant, tillsammans med din extremt nedlåtande attityd. Gör något vettigare med ditt liv och lämna tråden i fred om du inte tänker komma med något konstruktivt.

 

[Gurgeh]

Nästan OT-fråga

Tråkigt att det ska vara så känsligt också, det här med teater- och terapivurmen bland vissa spelare. Det är väl inget att skämmas för, att man gillar teater och terapi?

Vilka spel är det du tycker fokuserar på teater och/eller terapi?

/tobias

 

[Svarte Faraonen]

Jag tror kraven på att samköra folk inte är allt för betungande egentligen -- pokerkvällar, korpfotboll och andra aktiviteter klarar sig väl även om de kräver att ett gäng människor samordnar sitt schema IRL. Det som snarare behövs är något som är lätt att bjuda in folk till -- alltså ett spel som inte skapar cementerade "spelgrupper" på fyra-fem pers, utan där folk kan droppa in och ut lite som de vill. Det bör vara lätt att spontanspela utan förberedelser, men samtidigt ha möjlighet till kontinuitet, så att folk kan lockas att komma tillbaka*.

*Det är här jag tycker att den där sortens mordmysterier man kan ägna sig åt på fester fallerar lite -- de är avslutade scenarier, de skapar ingen drift att återkomma till samma roll. Ska man dra in folk i hobbyn bör man ju utnyttja varje möjlighet att locka dem vidare i spelandet.

 

[Necross]

Re: Nästan OT-fråga

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Tråkigt att det ska vara så känsligt också, det här med teater- och terapivurmen bland vissa spelare. Det är väl inget att skämmas för, att man gillar teater och terapi?

Vilka spel är det du tycker fokuserar på teater och/eller terapi?</div></div>
Jag får inte smutskasta nåns ögonsten, men i många indiespel handlar det om att spela något extremt nischat scenario som mest handlar om att testa etiska gränser hos spelarna. Det kan ju vara trevligt, men jag vet inte om det är optimalt om man vill locka in kids i hobbyn.

Sen är jag ärrad av "teaterspelarna" sedan jag spelade på konvent i min ungdom. Hur kul vårt lag än hade under scenariot så var det alltid några semi-proffs-skådisar som imponerade spelledaren genom att slå i dörrar och hoppa upp på bänkar, och den typen av spel tror jag också kan vara avskräckande för de som vill testa.

Jag hoppas det här inlägget var någorlunda konstruktivt.

 

[Necross]

EDIT: Meh, fuck it. Man ska inte mata trollet, och ditt dillande om teater och terapi räknar jag helt klart som sådant, tillsammans med din extremt nedlåtande attityd. Gör något vettigare med ditt liv och lämna tråden i fred om du inte tänker komma med något konstruktivt.

Jag tänker bortse från dina förolämpning och istället förklara lite mer vad jag menar. Kanske blandar jag ihop vad ditt första inlägg här med diskussionerna på Piruett just nu (som den här), men jag tycker de är snarlika. Jag menar att det inte verkar finnas något intresse bland de som är erfarna rollspelare att producera spel som är lättillgängliga, nybörjarvänliga och kommersiella. Man verkar istället vilka plöja ned sin surt förvärvade fritid i att skriva ihop för regeltunga spel, för "psykologiserande" spel, för dyra spel, spel i för nischade settings och/eller för krävande spel rent rollgestaltningsmässigt. (De stora jättarna verkar å andra sidan vilja göra spel som är avskräckande för att de är FÖR kommersiella (dvs bara görs för att tjäna pengar), saknar allt vad känsla heter och i själva verket skulle funka bäst i en dator.)

Ingen verkar vara intresserad av att flörta med enkla regelsystem applicerade på enkla detektivhistorier eller enkla fantasyhistorier a la dungeons.

Så är det. Kanske inte är så mycket att göra nåt åt, men jag tycker iaf Saga, det där A4-spelet (Sagor från Midgård?) och i viss mån även Mouse Guard är steg i rätt riktning.

Jag hoppas det här inlägget var någorlunda tillräckligt konstruktivt.

 

[w176]

Bara en reflektion, men kanske ligger rollspelens styrka snarare styrkan att hölja tillgängligheten en massa i ett hypertillgängligt samhälle istället vara kulturellt slow food. Och låta styrkan just vara att det tar en massa tid och är ormständigt. Se bara på lajven.

 

[Ram]

Något som jag skulle kunna tänka mig skulle kunna spela en liknande roll i rollspelsvärlden skulle vara ett plug-in-liknande system.

Du har en uppsättning grundregler som är snorenkla. Något grundegenskapssystem med säg fem universella grundegenskaper, en slump på 1T20 och 10 universalfärdigheter i stil med Övertala och Slåss samt en metod för hur man använder grundegenskaper för att lösa de fall där man inte använder färdigheter. Max två sidor regler.

Därefter skapas plug-in-moduler med ett uttalat fokus. Det kan vara specialregler för rollspel i finansvärlden, regler för alien-spel, mechwarrior-regler, regler för spel på en avdelning för folk med obotlig cancer, standardiserade dungeon crawls med grövre regler etc. Dessa kan ha "kravet" att det skall räcka med ytterligare två sidor för att kunna spela i någon "light-variant" men kan sedan i övrigt vara hur tjocka som helst.

På så sätt har man en grund som är enkel nog att bygga på men som inte ligger i vägen eller begränsar alltför mycket och sedan en metod att fördjupa sig. Man kan naturligtvis spela med flera plug-ins om man gillar det.

Det tror jag skulle kunna vara något.

 

[krank]

Bara en reflektion, men kanske ligger rollspelens styrka snarare styrkan att hölja tillgängligheten en massa i ett hypertillgängligt samhälle istället vara kulturellt slow food. Och låta styrkan just vara att det tar en massa tid och är ormständigt. Se bara på lajven.

Jag tycker inte att de behöver utesluta varandra; det är inte som att jag vill hindra någon från att utveckla rollspel som, liksom de traditionella, tar tid. Jag vill inte förvandla alla rollspel till "fast food".


Sedan är det fina ord; men frågan är om de hjälper hobbyn, om man skulle begränsa sig till att bara producera "slow food"-rollspel.

Vi har redan slow food-rollspel. Heaps and piles, oodles and poodles. Och lajv, absolut. Jag är inte så jätteintresserad av att producera mer av samma; det vi gör leder tydligen till att hobbyn krymper, även om den absolut inte är på väg att dö.

(Och återigen: Jag har inget emot att folk producerar traditionella rollspel. Jag ställer mig bakom allt rollspelande. Men jag är personligen mer intresserad av att utforska nya saker, och fundera på hur hobbyns gränser kan flyttas ut...)

 

[Arfert]

Vill bara förtydliga: grundreglerna till Saga (som man kan ladda ner på hemsidan) är på 48 sidor. Och då består de till stor del beskrivningar av färdigheter och besvärjelser.

Sen finns det inga yrken i Saga, du har nog blandat ihop dem med arketyperna, som är färdiga "rollpersons-kit" som finns där för att hjälpa den som har brådis eller har dålig fantasi. Nån slags exempel på typiska rollpersoner med andra ord.

Inte för att det har så mycket med restan av den här diskussionen att göra, men rätt ska vara rätt.

 

[MrG]

Finns det sådana här spel idag? Vilka? Och den som kommer dragande med DoD '91 kommer jag att doppa i en tunna med tjära.

Nja, lajv är en grymt bra inkörtsport men flödet över till bordsrollspel är lite sisådär. Jag tror på mordgåtor och en del konventsscenarion. Främst så tycker jag Frispel har gjort en del saker med riktigt potensial i sitt tänk. Som jag ser det så finns det en del krux:

Spelledare
Att rollspel ska bli bra kräver rätt person som spelledare och det är den roll som är svårast att förklara. Undra om inte inkörsportar kännar mest på att antingen vara spelledarlösa eller vara aktiviteter med extern spelledare.

Textmängder, främst på regler
Tiden att läsa allt för att innan man ska spela finns inte. Det är en av sakerna som Frispel har impat mig med, en sida om hur att spela och sedan kan man sätta igång. Då är man lättillgänglig!

Uppmärksamhet
Jag tror inte att problemet är att samla en grupp människor regelbundna tider, i så fall skulle en annan av mina hobbys ha samma problem. Men curlingen (som också kräver en samlad grupp av ungefär samma människor till varje möte) växer.
Och skillnaden känns som media och uppmärksamhet. Lite OS-guld och curlinghallarna fylls, men rollspel är dött i media. Enda uppsving där har varit lajv som haft lite profiler, men var har vi våra?

-Gunnar (som tror att man skulle kunna skapa ett kommersiellt rollspel)

 

[MrG]

*Det är här jag tycker att den där sortens mordmysterier man kan ägna sig åt på fester fallerar lite -- de är avslutade scenarier, de skapar ingen drift att återkomma till samma roll. Ska man dra in folk i hobbyn bör man ju utnyttja varje möjlighet att locka dem vidare i spelandet.

Fast vad är problemet om folk har en kampanj av massa mordgåtor?

-Gunnar (som känner folk som regelbundet kör sånna)

 

[MrG]

Re: Nästan OT-fråga

Sen är jag ärrad av "teaterspelarna" sedan jag spelade på konvent i min ungdom. Hur kul vårt lag än hade under scenariot så var det alltid några semi-proffs-skådisar som imponerade spelledaren genom att slå i dörrar och hoppa upp på bänkar, och den typen av spel tror jag också kan vara avskräckande för de som vill testa.

Hur skulle det kunna avskräcka? Jag minns hur jag en gång stannade upp och lyssnade och tittade på 'The good old boys' när de satt och spelade ett scenario på LinCon utomhus. Det var mest inspirerande att se dem.

Att ni inte impade mest på spelledarna när ni var unga känns som rätt inrelevant och lite bittert.

-Gunnar (som väll är en av de där teaterspelarna, och tycker det känns trist att bli utnämnd som avskrämmande för hobbyn)

 

[Dilandau]

Ett tag spelades det Magic på rasterna i skolan. Hur gör man ett rollspel som kan spelas på rasterna i skolan? Som kan avbrytas och fortsättas, kanske t.om med olika personer?

Ett rollspel där rollpersonerna blir bättre om man räcker upp handen ofta och får bra betyg på proven?

 

[Necross]

Re: Nästan OT-fråga

Sen är jag ärrad av "teaterspelarna" sedan jag spelade på konvent i min ungdom. Hur kul vårt lag än hade under scenariot så var det alltid några semi-proffs-skådisar som imponerade spelledaren genom att slå i dörrar och hoppa upp på bänkar, och den typen av spel tror jag också kan vara avskräckande för de som vill testa.

Hur skulle det kunna avskräcka? Jag minns hur jag en gång stannade upp och lyssnade och tittade på 'The good old boys' när de satt och spelade ett scenario på LinCon utomhus. Det var mest inspirerande att se dem.

Att ni inte impade mest på spelledarna när ni var unga känns som rätt inrelevant och lite bittert.

-Gunnar (som väll är en av de där teaterspelarna, och tycker det känns trist att bli utnämnd som avskrämmande för hobbyn)

Det är såklart individuellt, men jag tror att prestationsdelen i gestaltandet kan vara stressande och avskräckande för många. Då kanske man ska lägga ribban lågt om man vill locka nybörjare.

Du har ju en poäng så klart, vissa blir säkert mycket inspirerade av starkt utagerande rollspel, men jag har sällan känt att det blir mer än one-shot-scenarion utan särskilt mycket djup av den typen av spel. Men de kan ju också vara kul, och rollspel är ju en bred hobby med plats för även sådana inom definitionen.

(Förlåt att jag inte har alla kewla elituttryck för allt det här. Jag är ju ingen rollspelsteoretiker.)

 

[Ram]

Re: Nästan OT-fråga

Hur skulle det kunna avskräcka? Jag minns hur jag en gång stannade upp och lyssnade och tittade på 'The good old boys' när de satt och spelade ett scenario på LinCon utomhus. Det var mest inspirerande att se dem.

Att ni inte impade mest på spelledarna när ni var unga känns som rätt inrelevant och lite bittert.

-Gunnar (som väll är en av de där teaterspelarna, och tycker det känns trist att bli utnämnd som avskrämmande för hobbyn)

Det är såklart individuellt, men jag tror att prestationsdelen i gestaltandet kan vara stressande och avskräckande för många. Då kanske man ska lägga ribban lågt om man vill locka nybörjare.

Du har ju en poäng så klart, vissa blir säkert mycket inspirerade av starkt utagerande rollspel, men jag har sällan känt att det blir mer än one-shot-scenarion utan särskilt mycket djup av den typen av spel. Men de kan ju också vara kul, och rollspel är ju en bred hobby med plats för även sådana inom definitionen.

(Förlåt att jag inte har alla kewla elituttryck för allt det här. Jag är ju ingen rollspelsteoretiker.)

Jag vill bara säga att jag HELT håller med Necross i detta. Jag tycker att om man skall locka en generell nybörjare så bör man undvika saker som:
* Extremt vapen och tabellrunkande.
* 800 sidor böcker som måste läsas och förstås.
* Yvigt (över)agerande.
* Tunga scenarion.

Dessa saker är sådana som man väljer att fördjupa sig i. Man kan även krydda med det om man känner att spelaren går i gång på det såklart.

 

[krank]

Jag menar att det inte verkar finnas något intresse bland de som är erfarna rollspelare att producera spel som är lättillgängliga, nybörjarvänliga och kommersiella.

Men gör det själv, då, istället för att gnälla på de som faktiskt producerar saker?

Idag kan vem som helst skriva rollspel. Det krävs att man faktiskt gör det; sedan kan man testa trycka via lulu eller Publit, och via Publit är det inte så svårt att komma till AdLibris och bokus och bokhandlarna om man vill det. Illustratörer går att hitta, det lovar jag.

Vi som skriver rollspel skriver, lite förvånande kanske, de rollspel vi vill skriva. Om du tycker att andra rollspel behöver skrivas - skriv dem själv, istället för att bara försöka negera allt skapande du inte tycker om.

 

[Necross]

Jag menar att det inte verkar finnas något intresse bland de som är erfarna rollspelare att producera spel som är lättillgängliga, nybörjarvänliga och kommersiella.

Men gör det själv, då, istället för att gnälla på de som faktiskt producerar saker?

Idag kan vem som helst skriva rollspel. Det krävs att man faktiskt gör det; sedan kan man testa trycka via lulu eller Publit, och via Publit är det inte så svårt att komma till AdLibris och bokus och bokhandlarna om man vill det. Illustratörer går att hitta, det lovar jag.

Vi som skriver rollspel skriver, lite förvånande kanske, de rollspel vi vill skriva. Om du tycker att andra rollspel behöver skrivas - skriv dem själv, istället för att bara försöka negera allt skapande du inte tycker om.

Negera? Jag uttryckte mina åsikter, jag trodde det var ok här. Förlåt. Jag uppfattade det som så att det i den här tråden, liksom på Piruett och på flera andra ställen just nu, diskuterades vad som kan få rollspelandet att växa, och så skrev jag ned vad jag tror är en av anledningarna till eländet.

Och ja, så fort jag får en riktigt bra idé och tid att skriva så ska jag gärna göra det spel som jag tror lämpar sig för nämnda syfte.

Tyvärr är det så att jag också skriver på ett rollspel som är det spel som jag själv helst vill spela, och det är sisådär med lättillgängligheten, nybörjarvänligheten och kommersvärdet där.

 

[MrG]

Jag menar att det inte verkar finnas något intresse bland de som är erfarna rollspelare att producera spel som är lättillgängliga, nybörjarvänliga och kommersiella.

Vi jobbar på det, men det är ont om tid med små barn och sånt ;-)

Annars måste jag också hylla O:FR för att tagit ett steg på vägen, deras Life Board är grymt nybörjarvänligt och lättillgängligt, sedan saknar jag lika enkelt regelsystem (jag vet att det inte är regeltungt).

-Gunnar (som skulle vilja ha O:FR med en A4 regler, så som jag helst själv kör det)

 

[krank]

Negera? Jag uttryckte mina åsikter, jag trodde det var ok här. Förlåt. Jag uppfattade det som så att det i den här tråden, liksom på Piruett och på flera andra ställen just nu, diskuterades vad som kan få rollspelandet att växa, och så skrev jag ned vad jag tror är en av anledningarna till eländet.

Det den här tråden var tänkt att handla om var olika sätt att skapa rollspel som är lättillgängliga. Att du sedan bestämde att den skulle handla om vilken typ av rollspel som borde sluta tillverkas får helt stå för dig.

Jag tycker att det finns en skillnad mellan "jag tror att X skulle kunna göra ett spel mer lättillgängligt" och "jag tycker att alldeles för många spel gör Y". Det första är konstruktivt, det andra är det inte. Det måste gå att uttrycka sin åsikt utan att 1) klampa på andra människors spelstil (genom nedsättande trams om "teater" och "terapi") eller 2) klampa på andra människors kreativitet ("ni skapar bara en massa tråååååkiga spel").

Jag är inte det minsta intresserad av vad som är "anledningarna till eländet": jag tycker nämligen inte att det finns något elände. Det som finns är irrelevant - hur skapar vi nytt? Hur breddar vi? Att kritisera det som redan finns är totalt menlöst.



Det är exakt samma situation på Piruett. En del kommer med bra, konstruktiva förslag och andra verkar mest vilja att det skapas ett nytt DoD '91 och att alla experiment och nya tag är dåliga, att i själva verket behöver vi alla bara skapa fler spel som är standardfantasy och har äventyrarregelsystem så kommer allt att lösa sig, och vi som skapar annat är dumma i huvudet.


Att försöka vara konstruktiv inom den här hobbyn är att ständigt arbeta i motvind.