Att inte tänka så j*vla mycket

[Sömniga Isaac]

Alltså, jag måste väl få säga att det varierar.

Vi har ganska korta spelmöte. Strid tenderar att ta (för) långt tid.

Om turneringen tar mer än tre rundor... frågan är vilket regelsystem som ger spelaren/rollpersonen möjlighet att påverka det?
Dessutom ligger det i så fall också i motståndarens intresse.

Jag känner inte att jag besvarat alla dina funderingar, men det är lite sent nu, och jag har kanske inga bra svar färdiga heller.

Känn ingen press att besvara mina frågor. Jag bara spottade ur mig tankar.

 

[Quadrante]

Är det en tävling, så kan det lätt arrangeras att det rids tre gånger i rännbanan.

 

[Sömniga Isaac]

Är det en tävling, så kan det lätt arrangeras att det rids tre gånger i rännbanan.

Sant och då kan det ju samlas poäng på andra sätt, kanske till och med sättas in lite bonusar på att du kan välja handlingar som tar dig närmare att vinna striden, eller handlingar som gör dig till publikens favorit!

 

[zo0ok]

Låt npc:er i fiktionen ge dem en hyfsad bild av hur farliga de olika grupperna är och vad man skulle kunna tjäna på att ta sig an dem.

Jag tror lite, att detta är vad jag hoppas åstadkomma, genom att inte detalj-planera strid med massa möten/npc som ändå inte blir av.
Utan istället kunna fokusera på "blåa riddaren verkar rätt vek (level 3 min notering), men svarte riddaren verkar jättejobbig (level 6 min notering)".. och OM de väljer att utmana någon av dem, så kan slumpen ge hur stark den motståndaren faktiskt är. Och då behöver inte jag avgöra/balansera det alls, utan slumpen avgör mer.

 

[Quadrante]

Sant och då kan det ju samlas poäng på andra sätt, kanske till och med sättas in lite bonusar på att du kan välja handlingar som tar dig närmare att vinna striden, eller handlingar som gör dig till publikens favorit!

Ja, det var lite så jag tänkte.

 

[zo0ok]

Är det en tävling, så kan det lätt arrangeras att det rids tre gånger i rännbanan.

Men om någon åker av i första omgången?
Då brukar man väl inte få en chans till?

(att ingen vinner är såklart också ett tänkbart utfall, jag kan fundera på om jag vill ha med det)

 

[Sömniga Isaac]

Ja, det var lite så jag tänkte.

Jag älskar när striden handlar om mer än vem som vinner och förlorar. Det är dock ämne för en annan tråd. Men just i tornerspel så kan ju mycket mer stå på spel. Innan spelen börjar kanske rollpersonerna erbjuds en belöning för att förlora en strid för att ge en annan riddare mer ära och berömmelse. Under spelet kanske rollpersonerna försöker fånga uppmärksamheten från någon i publiken. Efter turneringen så kanske det uppdagas fulspel och orättvisor som rollpersonerna vill ta tag i och reda ut. Så många möjligheter! Så kul!

 

[zo0ok]

Sant och då kan det ju samlas poäng på andra sätt, kanske till och med sättas in lite bonusar på att du kan välja handlingar som tar dig närmare att vinna striden, eller handlingar som gör dig till publikens favorit!

Jag ska ta med mig de ideerna!
Jag googlade och hittade ett "annat system", som jag funderat på. Jag kanske inte kom rätt på där.

 

[Quadrante]

Men om någon åker av i första omgången?
Då brukar man väl inte få en chans till?

Ena gången i rännbanan, andra strid i grupp och en tredje med diktning.

… eller bara bästa av tre i rännbanan.

 

[zo0ok]

...bara en sista kommentar... men ni ser vad som händer...

Jag fastnar (cirkulärt eller inte) i det tekniska.
Hur ska det blir 50/50
Hur ska det ta ca 3 rundor

Och så kommer jag inte förbi det, och glömmer att tänka på allt det andra roliga ni nämner.
Inget jag kan komma på "inom spelsystemet", kommer fungera så mycket bättre än

Välj ett nummer mellan 2-5.
Slå 1T6.
1 = förlora
6 = vinn
valda numret = du gör något fräckt, beskriv hur du imponerar publiken, eller välj att att vinna även på 5 nästa gång

...men nu spelar vi inte EZd6.
Så min hjärna fastnar i statistisk analys.

 

[Mogger]

Jag älskar när striden handlar om mer än vem som vinner och förlorar. Det är dock ämne för en annan tråd. Men just i tornerspel så kan ju mycket mer stå på spel. Innan spelen börjar kanske rollpersonerna erbjuds en belöning för att förlora en strid för att ge en annan riddare mer ära och berömmelse. Under spelet kanske rollpersonerna försöker fånga uppmärksamheten från någon i publiken. Efter turneringen så kanske det uppdagas fulspel och orättvisor som rollpersonerna vill ta tag i och reda ut. Så många möjligheter! Så kul!

För att hålla sig till ämnet tror jag just tornerspel var en sån där grej där vi inte "tänkte så jävla mycket" men plötsligt blev det superviktigt att inte förlora mot sin arvsfiende, göra sig till inför den vackra baronessan o.s.v. Jag kommer ju från en lite annan sida, tror jag, så att inte tänka för mycket är verkligen ingen målbild för mig, däremot så lyckades vi ju då och då nå oerhört kul spel utan att aktivt försöka. Och som sagt, att interagera vid hovet, manipulera, förföra, hota och bete sig, var verkligen en sådan aha-upplevelse för mig (även om jag vid sagda tillfälle hade rollen som väpnare, där jag proxyutkämpade min herres strider med hans fienders respektive tjänstefolk. Det var en serie scener värdiga en bättre Hollywood-produktion, där vi speglade varandras scener, mer eller mindre, i slott och koja ).

 

[Gerkub]

Jag är sugen på att testa 6e, som undergräver konventioner på ett ganska roligt sätt och uppmuntrar till misslyckande.

Om du lyckas med ett rull så döper du om den aktuella grundegenskapen till den specifika grejen du gjorde, så om du använde Karisma för att flörta med någon så ändras den till Flörta. Om du misslyckas med ett rull skriver du upp ditt misslyckande som en skill och kan använda den för att hjälpa en vän.

XP fås genom att upptäcka grejer, bonus om du ritar eller skildrar vad du hittar. XP kan användas för att ”break the game”: ändra saker i världen, göra smått omöjliga saker, osv. ”Entertainment above all” är ledordet.

Tips, de pratar om det i det här avsnittet av Bastionland Podcast (länk börjar spelas från ca 30 min in): https://open.spotify.com/episode/2p...xt=spotify:show:2kJ5ZSjBafhDJtlTQ8EMUV&t=1797

 

[Jim Profit]

Intressant tråd! Jag tror att jag sedan länge gått "full circle", och anstränger mig numera för att inte spela "smart" i alla lägen. Utmaningarna blir liksom bara intressanta när de ses ur rollpersonens (begränsade) filter. (Annars är det, om vi ska vara ärliga, sällan utmaningarna är särskilt utmanande)

 

[Rickard]

Jag har funderat på varför jag har stunder där jag känner att jag är en sämre spelledare än förr.

Det kan bero på kreativitetsbrist, sömnbrist, energibrist eller till och med dålig gruppdynamik.

Det kan också bero på att jag har högre standarder.

Kan jag inte ett spel tillräckligt eller på annat sätt har förberedelsebrist gör att jag kan gå under gränsen för min standard.

Så ... för att skriva vad jag redan skrivit: hitta rätt struktur. Det ska inte behöva ta mer än trekvart att förbereda sig inför varje spelmöte ... om ens det.

 

[Mogger]

Intressant tråd! Jag tror att jag sedan länge gått "full circle", och anstränger mig numera för att inte spela "smart" i alla lägen. Utmaningarna blir liksom bara intressanta när de ses ur rollpersonens (begränsade) filter. (Annars är det, om vi ska vara ärliga, sällan utmaningarna är särskilt utmanande)

Det här håller jag verkligen med om. Dessutom, utmaningar som är utmaningar på riktigt, av typen gåtor och klurigheter, tycker jag är vansinnigt tråkiga. Vill jag lösa Sudoku-pussel så väljer jag inte att göra det via rollspel!

 

[Genesis]

Jag har funderat på varför jag har stunder där jag känner att jag är en sämre spelledare än förr.

Det kan bero på kreativitetsbrist, sömnbrist, energibrist eller till och med dålig gruppdynamik.

Det kan också bero på att jag har högre standarder.

Kan jag inte ett spel tillräckligt eller på annat sätt har förberedelsebrist gör att jag kan gå under gränsen för min standard.

Så ... för att skriva vad jag redan skrivit: hitta rätt struktur. Det ska inte behöva ta mer än trekvart att förbereda sig inför varje spelmöte ... om ens det.

Jag har märkt att det för mig ofta är en fråga om attityd. Jag måste gå in i spelet med avsikten "Nu jäklar ska jag spela bra!". Att faktiskt anstränga mig. Det är enkelt att bara lira lite, sätta lite scener, flyta med och inte anstränga sig så blodigt. Och det blir generellt helt okej (mycket bättre än mina bästa spelomgångar när jag var ung). Men de där riktigt bra omgångarna sker alltid när jag är peppad och när jag sätter manken till. När jag försöker att göra mitt bästa. Eventuellt borde jag hitta någon peppritual att köra innan spelmötet för att komma i rätt mentala läge.

 

[Rickard]

Jag måste gå in i spelet med avsikten "Nu jäklar ska jag spela bra!". Att faktiskt anstränga mig.

Ja, jag gillade verkligen spelomgången där vi testade med att skapa energi.

Eventuellt borde jag hitta någon peppritual att köra innan spelmötet för att komma i rätt mentala läge.

Mer sådant för rollspel, ja!

 

[Troberg]

Jag tror att det handlar om erfarenhet. Jag håller på och bygger en altan nu. Första gången jag snickrade så fick jag tänka mycket, och det blev en del fel, men jag hade kul ändå. I mitten an vmin erfarenhetskurva så började jag analysera mycket, övertänka konstruktioner osv. Nu har jag erfarenheten, så jag kan göra en bra konstruktion utan att tänka speciellt mycket på den, det sitter i ryggraden. Jag bara gör det som funkar, utan att tänka på det.

Lite samma här. Man provar en massa saker, analyserar en massa, teoretiserar, men efter ett tag så blir allt det arbetet bara något som man bär med sig som instinktiv kunskap, något man kan utan att behöva tänka på det. Man bara gör det som funkar.

 

[zo0ok]

Det kan också bero på att jag har högre standarder.

Alltså förr... vi kunde ju sitta och hänga en halv dag, och så vill de spela, och så gick jag ut och tänkte ut något medan de satte upp spelledarskärmen, och så körde vi. Och så fick de lite guld och XP och alla var nöjda.

Nu... när vi efter några veckor, till slut lyckas träffas 2100 på tisdag på Discord... då gäller det att utnyttja tiden på ett helt annat sätt än förr.

 

[Rickard]

...och tänkte ut något medan de satte upp spelledarskärmen

Hur komplex var den egentligen att rodda?