Re: Äran ??
"Men dom flesta rollspel brukar aldrig hamna på slagfältet."
Tala för dig själv. Av någon skum anledning brukar de flesta kampanjer sluta i någon större uppgörelse på slagfältet för mig.
"Du menar alltså att när vi spelar rollspel skall vi tänka oss slagfältens massdöd för att skapa rollpersoner som är utan något som helst mod."
Nej, jag menar att man gott kan tänka sig slagfältens massdöd för att fundera över vad "ära" egentligen är. Även modiga rollpersoner kan gott ha lite dåligt samvete över vad deras "rättfärdiga" krig faktiskt innebär i form av lidande och skador. Krig är ingen vacker upplevelse, och rollspelet blir inte bättre av att låtsas att ett slagfält är lika kliniskt rent som CNNs bilder från Gulfkriget.
"Nej framför mera hjältar, rakryggade karakrärer med hjärtat på rätt stället, i ställe för scrupelösa anti hjältar som bara gör det tekniskt rätta för överlevnad."
Tro mig, jag håller med dig. Men att ha hjärtat på rätta stället innebär inte bara att slänga sig ut i striden med glatt humör vilt bankande på allt med ett lyckligt leende. Att ha hjärtat på rätta stället innebär, i alla fall för mig, medlidande och medkänslor, inte bara för de på den egna sidan utan
även för fienden. En rakryggad hjälte med hjärtat på rätt ställe sörjer för det faktum att han tvingas döda fienden. Han sörjer för allt lidande han orsakar och gör sitt bästa för att minimera det.
Jag förespråkar inte fega "hjältar". Jag förespråkar
mänskliga hjältar. Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt. Det är skrupellöst om något!
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>