Nekromanti Bättre rollspelande utan komplicerade regler?

[jbergman]

Re: Incitament

Lustigt, jag spelledde Svarta duvan, med resultatet att rollpersonerna hittade brevet på offrets kropp, gick och lämnade det till adressaten (mot betalning förstås), och sedan var äventyret slut för deras del. Inte särskilt konstigt när incitamenten är för dåliga.

Det gjorde mig emellertid ingenting; jag gick helt enkelt raskt vidare med nästa äventyr. Man bör alltid vara väl förberedd.

/Jakob

 

[Bunny]

Re: Men men

Men min RP är obotlig republikan och kommer att kidnappa prinsessan för att åstadkomma ett maktskifte i staten. Hur hanterar du det?

Det låter intressant, det äventyret skulle jag vilja spelleda, vilket rollspel tror du skulle passa bäst?

 

[Bunny]

Asch

Ärligt talat hade jag inte tänkt att svara på det här inlägget, men nu gör jag det ändå, jag får skylla på den sena timmen.
Jag är lite lagom medveten om att mitt förra inlägg (det som Krille svarade på) hade sina brister, några av dessa har du Krille och andra pekat ut för mig. Jag hade inte heller tänkt att svara på allt med detta inlägg, men nu kom det sig att det blev så att vad jag försökte förklara med mina små exempel missuppfattades, och jag fann mig istället ställd inför motargument rörande saker jag inte argumenterade för (jag blir nog aldrig politiker, det här är för rörigt för mig).
Vad jag faktiskt försöker säga, om man skalar ner det till sin kärna, är att det finns vissa saker jag irriterar mig på i en argumentation som bygger på att "isåfall skulle jag istället gå och låna en bok", eller "isåfall skulle jag läsa en saga, de är i regel bättre". Jag finner det som en större nedvärdering, av det rollspel min spelgrupp och många andra bedriver, än möjligen kan vara nödvändigt. Du är väldigt bestämd i dina egna åsikter om hur rollspel ska bedrivas, och det är bra, men faktum är att andra former fungerar, och det bra (vilket du säkert är medveten om), så dina idéer om att låna böcker istället känns för mig som en lite väl hård ståndpunkt.
Slutligen, och i ljuset av vad jag just skrivit, så är frågan rörande om sagan bör definieras som spelledarens eller gruppen irrelevant, då skillnaden är väldigt svårdefinierbar och skiljer sig från fall till fall.

 

[Troberg]

Re: Exakt!

Jag håller visserligen delvis med Krille om att man ska se sl som en presentatör av roliga och spännande situationer för spelarna och som ska svara på bästa sätt på deras egna presentationer, men hur fan gör man om man ska vara så självutplånande som det låter på dig om man nu BARA får vara sl för att ens spelare är så slöa och fega att de aldrig är sl?

Öh, var det där menat som ett svar till mitt inlägg? Jag tror inte att jag på något sätt indikerat att man bör vara självutplånande?!?!

 

[Krille]

Re: Asch

"Vad jag faktiskt försöker säga, om man skalar ner det till sin kärna, är att det finns vissa saker jag irriterar mig på i en argumentation som bygger på att "isåfall skulle jag istället gå och låna en bok", eller "isåfall skulle jag läsa en saga, de är i regel bättre". Jag finner det som en större nedvärdering, av det rollspel min spelgrupp och många andra bedriver, än möjligen kan vara nödvändigt."

Visst är det en nedvärdering. Det är trots allt en argumentation dragen till sin spets för att belysa ett av många problem som lätt uppstår med rollspel.

Vad jag vill ha sagt är att rollspel har en unik egenskap som man inte hittar i några av de närbesläktade medierna: det faktum att gruppen under ordnade former skriver sin egen saga. Det finns helt enkelt inte något enda media som så fritt tillåter deltagarna att påverka handlingen. Tar man bort den egenskapen så har man tagit bort det unika med mediet.

Och då kan man faktiskt lika gärna läsa en bok.

"Slutligen, och i ljuset av vad jag just skrivit, så är frågan rörande om sagan bör definieras som spelledarens eller gruppen irrelevant, då skillnaden är väldigt svårdefinierbar och skiljer sig från fall till fall."

Skillnaden är faktiskt väldigt enkel att definiera: har vi som spelare såpass stort inflytande över ståryns handling att vi kan dra iväg den åt ett helt annat håll? Om svaret är "ja" så är det vårt äventyr. Annars är det spelledarens.

Det bästa sättet att få ett äventyr sabbat är att någon betraktar det som sitt. Det är därför som jag hela tiden tjatar om "kundnytta". Om spelledaren inte betraktar sitt äventyr som sin artefakt som måste behålla sin integritet, utan som en tjänst som han levererar till kunderna (spelarna), så är risken betydligt mindre att spelarna sabbar äventyret.

Så jag skulle nog faktiskt vilja säga att synsättet på sagan och äventyret är rätt fundamentalt i rollspel. Om äventyret tillhör någon så har man just fråntagit äventyret den för rollspel unika egenskapen. Om äventyret tillhör alla så uppstår inte problemet.

 

[Bunny]

Re: Asch

Vad jag vill ha sagt är att rollspel har en unik egenskap som man inte hittar i några av de närbesläktade medierna: det faktum att gruppen under ordnade former skriver sin egen saga. Det finns helt enkelt inte något enda media som så fritt tillåter deltagarna att påverka handlingen. Tar man bort den egenskapen så har man tagit bort det unika med mediet.

Och då kan man faktiskt lika gärna läsa en bok.

Ja, visst har du rätt. Problemet med detta är att du drar det så långt så att vad du beskriver inte längre är rollspel.

Skillnaden är faktiskt väldigt enkel att definiera: har vi som spelare såpass stort inflytande över ståryns handling att vi kan dra iväg den åt ett helt annat håll? Om svaret är "ja" så är det vårt äventyr. Annars är det spelledarens.

Min poäng är att det är endast ett sätt att definiera vems äventyret är. Där du har en mall, har andra en annan. Det är bland annat därför jag tidigare reagerade med:

Det här motsäger sig ju ingenting jag skrev, är det helt enkelt mitt sätt att definiera spelledarens saga du inte håller med om?

Jag kan inte argumentera emot dig i den fråga, eftersom jag i mångt och mycket håller med, det är just det att den definitionen känns oviktig.

 

[Krille]

Re: Asch

"Problemet med detta är att du drar det så långt så att vad du beskriver inte längre är rollspel."

På vilket sätt då?

 

[Bunny]

Re: Asch

Jag menar att den frånvaron av interagerande i rollspel som du beskriver inte bör klassas som rollspel, utan något annat. Problemet med det exemplet du tar upp här, och de du tagit upp innan, är att du går så pass långt att ingen (även utanför FMMSL) vettig rollspelare skulle bedömma detta som rollspel. Av det du skriver så kan man börja undra om du menar att de som inte spelar efter FMMSL:s högt ställda ideal spelar rollspel över huvud taget; är det verkligen så att det vi andra sysslar med är sagostunder på bibloteket - eller?

Det känns hela tiden som om du skjuter över målet helt enkelt.

 

[Krille]

Re: Asch

"Problemet med det exemplet du tar upp här, och de du tagit upp innan, är att du går så pass långt att ingen (även utanför FMMSL) vettig rollspelare skulle bedömma detta som rollspel."

Psimutanten Bill, spårljuset i Vampire (liksom skogsbranden i samma spel), låsdyrkningen i Star Wars och en rätt stor klase andra exempel är tagna ur självupplevda och verkliga rollspelssessioner med riktiga rollspelare i riktiga rollspel och riktiga rollspelsäventyr. Huruvida de var vettiga eller inte överlåter jag åt dig att bedöma, men säg inte slutsatsen högt, emedan det lätt kan tolkas som personangrepp.

"Det känns hela tiden som om du skjuter över målet helt enkelt."

Man kan aldrig bli bättre om man inte strävar efter att bli bättre, och man kan inte sträva efter att bli bättre om målet för strävan inte ligger över den nuvarande standarden.

 

[Johan K]

Sålänge det funkar i ´gruppen så..

Sålänge reglerna funkar i eran grupp så kan de ju vara hur enkla eller komplicerade som hellst ju.
Men för min del så tycker jag att det är lite roligare med lite mindre regler & mer känsla i spelet. Men ändå så bör man har nått slags regelverk som styr t. ex strid 6 sådant.

 

[Bunny]

Re: Asch

Psimutanten Bill, spårljuset i Vampire (liksom skogsbranden i samma spel), låsdyrkningen i Star Wars och en rätt stor klase andra exempel är tagna ur självupplevda och verkliga rollspelssessioner med riktiga rollspelare i riktiga rollspel och riktiga rollspelsäventyr. Huruvida de var vettiga eller inte överlåter jag åt dig att bedöma, men säg inte slutsatsen högt, emedan det lätt kan tolkas som personangrepp.

Jag känner inte Bill, men jag är säker på att han är en schysst kille, jag skulle aldrig gå till personangrepp mot honom.

Ärligt talat så känns det som om vi talar förbi varandra hela tiden, och missförstår vad vi försöker säga. Det var helt enkelt inte de exemplen jag bedömde som utanför genren rollspel. De jag menade var dem rörande att gå till bibloteket på sagostund och liknande, där du konstant menar att ett spelmöte utan de dogmer som FMMSL (oseriös grupp eller inte) satt upp, är att likställa med sagda sagostund. Det är de påståenderna jag irriterar mig på, då FMMSL:s olika manifest inte alls är något krav för att ha en riktigt bra spelmöte, och spela riktigt bra rollspel. Det är också rörande det jag menar att du skjuter över målet, att du tar i för mycket i dina påståenden helt enkelt.

Slutligen skulle jag vilja säga att jag skulle aldrig gå till personangrepp mot någon på detta forum, i en diskution rörande något som har med rollspel att göra. Hyser du den misstanken igen någon gång i framtiden, så läs mitt inlägg igen, och var säker på att det inte skett några missförstånd.Själv tar jag illa upp om folk i sådana tillfällen inte tar sig tid att läsa inlägget igen, och försöka se det hela ur olika vinklar, utan genast ringer i den stora alarmklockan.

Jag har absolut inget otalt med dig Krille, men om du vill fortsätta den här diskutionen så får det bli över PM. Det gäller att inte tråka ut andra forumister med sådant här gnabb.

 

[Krille]

Re: Asch

"Ärligt talat så känns det som om vi talar förbi varandra hela tiden, och missförstår vad vi försöker säga."

Menar du det?

"De jag menade var dem rörande att gå till bibloteket på sagostund och liknande, där du konstant menar att ett spelmöte utan de dogmer som FMMSL (oseriös grupp eller inte) satt upp, är att likställa med sagda sagostund."

Nej, vad jag menar är att rollspel utan spelarinflytande är att likställa med en sagostund. FMMSLs dogmer har inte med saken att göra.

"Slutligen skulle jag vilja säga att jag skulle aldrig gå till personangrepp mot någon på detta forum, i en diskution rörande något som har med rollspel att göra."

Misstanken (som du kallar den - det rör sig snarare om en uppmaning) kom från uppfattningen att du syftade på de exempel som jag hämtat ur verkliga livet. Om du menade att de högst verkliga personer som står bakom desa exempel inte var vettiga så rådde jag dig helt enkelt att inte säga det högt (de hänger inte på det här forumet, vad jag vet). Nu menade du inte dessa personer, så då är det lugnt.

 

[Sabelkatten]

Re: Men men

Men min RP är obotlig republikan och kommer att kidnappa prinsessan för att åstadkomma ett maktskifte i staten. Hur hanterar du det?

Det låter intressant, det äventyret skulle jag vilja spelleda, vilket rollspel tror du skulle passa bäst?

Det skulle gå bra i vilket system som helst, bara man spelar i en värld med starka monarkier. Men frågan var, vill du spelleda det när du fortfarande har en tredjedel kvar av ditt "rädda prinsessan-äventyr"?

/Henrik

 

[walium]

Re: Stårytelling kontra stårykreäjting

Du inser väl att dina egna hårda krav även gäller när du själv är spelledare?

Vad blir straffet om man anklagar dig för att vara en diktator när man spelar ditt eget rollspel med dig själv som rollspelare?
Har det hänt att någon du spelar med har klagat på dig och din spelledarstil?

 

[walium]

Re: Brandtal från FMMSL

"...var är servicekänslan? Var är kundnyttan? Varför i helvete ska jag spela med en spelledare som inte tar någon som helst hänsyn till mig?"

Jag håller väl till största delen med dig även om det vänder sig i magen på mig när jag läser dina jämförelser. Det känns som du reducerar spelledaren till en ICA-handlare.

Men man bör komma ihåg att spelledaren ofta har ett övertag på flera punkter.

1. Han kan oftast reglerna bäst
2. Han är knappast den tystaste, blygaste och mest räddhågsna medlemmen i spelgruppen.
3. Det finns i allmänhet mer spelare än spelledare vilket ger spelledaren ett övertag. En spelledare är också svårare att ersätta än en spelare.
4. Spelarna är oftast kompisar även privat och umgås också utanför rollspelet. Hur sparkar man ut någon ifrån spelgruppen om man fortfarande vill behålla honom som vän?

Sedan kan man ju också tillägga att få rollspelare är pålästa gurus med lika mycket insikt och självsäkerhet som en viss Herr Sundelin. Med andra ord krävs det mer än bara ett politiskt manifest för att spelglädjen ska infinna sig runt spelbordet.

 

[walium]

"Poängen för min del är att om ämnet "spårljus" hade tagits upp i reglerna, om så med en enda rad, så hade det inte ens förekommit en diskussion, och jag uppfattar trots allt spårljus i sammanhang med eldöverkänsliga vampyrer som en relativt relevant fråga."

Jag håller med troberg. Någonstans måste man dra gränsen mellan spelledare och regler. Regler är inte den enda lösningen på alla problem och kan aldrig ersätta en bra spelledare. I det här fallet hade en flexibel spelledare premierat dig för din smarta idé istället för att motarbeta dig.

 

[Troberg]

Jag håller med troberg.

Jag också.

I det här fallet hade en flexibel spelledare premierat dig för din smarta idé istället för att motarbeta dig.

Bra kommentar. Jag brukar försöka se sätt som spelarnas ideer kan funka snarare än sätt att skjuta dem i sank. Det är bättre att spelarnas ideer funkar, även om man ibland måste tänja lite på verkligheten än att de inte funkar. Spelet funkar helt enkelt bättre på det sättet.

 

[walium]

"Bra kommentar. Jag brukar försöka se sätt som spelarnas ideer kan funka snarare än sätt att skjuta dem i sank. Det är bättre att spelarnas ideer funkar, även om man ibland måste tänja lite på verkligheten än att de inte funkar. Spelet funkar helt enkelt bättre på det sättet. "

Som blivande lärare tycker jag absolut att man ska uppmuntra sina spelare. Det är inte min uppgift att motarbeta dem eller bli avundsjuk när de gör någonting riktigt begåvat. Inte heller är det min uppgift att hitta på halvkassa argument för att täcka upp luckor i reglerna. Jag hade blivit lika glad som spelarna om de lyckade klura ut något oväntat som gav dem en fördel. Sedan är det ju också så att spelare i allmänhet är rätt så balanserade och gör lika mycket korkade felsteg som supergenialiska handlingar. I grund och botten handlar det om att spelladaren bör vara så pass flexibel att han kan hantera detta.

 

[Krille]

Re: Stårytelling kontra stårykreäjting

"Du inser väl att dina egna hårda krav även gäller när du själv är spelledare?"

Jupp.

Det fascinerande var att jag upptäckte att det var mycket lättare än jag trodde. Det svåraste var faktiskt att släppa stoltheten och erkänna att jag som spelledare faktiskt kan ha fel.

"Vad blir straffet om man anklagar dig för att vara en diktator när man spelar ditt eget rollspel med dig själv som rollspelare?"

Misstroendevotum. Riktat mot mig, alltså.

"Har det hänt att någon du spelar med har klagat på dig och din spelledarstil?"

Jupp.

 

[Farbror Funkus]

Låt SL avgöra vad som gäller eller inte.