Nekromanti Big no-nos

[Rickard]

Vad ogillar ni som spelledare att ha att göra med, världsmässigt som rollpersonsmässigt? Finns det något ni brukar <del>förbjuda</del>... försöka övertala era spelare till att inte välja? Här är min, lite snabbt ihopskrivna, lista:

<dl style="margin: 0px; padding: 0px"><dt style="margin: 0px 0px 0px 5px; font-style: italic; padding: 0px">Saker som orsakar käbbel</dt><dd style="margin: 0px 0px 0px 20px; padding: 0px">Girighet brukar jag sällan tillåta som personlighetsdrag. Jag har upplevt på tok för många gånger hur spelmötet helt avstannat och alla buntar ihop sig mot dvärgrollpersonen för att denne vill sätta sin egen rikedom, andras säkerhet eller skatter före de andras tänkta planer.</dd>
<dt style="margin: 0px 0px 0px 5px; font-style: italic; padding: 0px">Saker som kan användas hela tiden och kommer att göras</dt><dd style="margin: 0px 0px 0px 20px; padding: 0px">Jag talar om saker som empati eller när folk vill använda en besvärjelse för att påverka andra om och om och om igen. I regel så är denna som mest irriterande när den även en sak som kan kategoriseras in i...</dd>
<dt style="margin: 0px 0px 0px 5px; font-style: italic; padding: 0px">Saker som kräver specialanpassning</dt><dd style="margin: 0px 0px 0px 20px; padding: 0px">Ja, ta exempelvis saker som att en spelare vill spela minotaur, vampyr eller en jätte. Det är rätt jobbigt att behöva ta hänsyn till sådant. Barn har dock förekommit som rollpersoner, då de är lite mer anpassningsbara.</dd></dl>
/Han som är lite trött (så trött att han först skrev "xp" istället för "px" i style-taggen) och håller sig kort

 

[Rising]

Finns det något ni brukar förbjuda... försöka övertala era spelare till att inte välja?

Värst är lirare som kör sitt eget race. Typ "medan de andra sover så går jag ut och söker efter ledtrådar..."

Det här är något som jag har gjort tusen gånger när jag var ung rollspelare. Jag gillade ensamvargrollpersoner och gestaltade dem trovärdigt. Resultatet blev att gruppen splittrades och det blev astråkigt att spela.

---

Annars är det mesta lugnt.

 

[Marcus J]

Jag brukar alltid , när jag gör en rollperson, fråga mig själv en sak. Kommer denna rollpersonen att ta över? Det är en av de jobbigaste sakerna som kan hända- när andra gör det. Själv så har jag en tendens att inte märka det när jag gör det och spelledaren stoppar en kanske oftast, men inte alltid. För om det nu är en stentuff rollis som han också är tänd på? Då kan vi lika gärna solospela. När andra har gjort detta så är det bland det jobbigaste som inträffat.

Så, gör intressanta rollisar men inte för intressanta, rollspel är trots en gruppaktivitet med (oftast) fler än två inblandade.

/Marcus kände att han tappa fokus, hoppas att folk fattar ändå.

 

[PAX]

Loating
Som SL hatar jag "loating". Spelare som börjar rota igenom döda personers tillhörigheter innan de knappt fallit till marken. Typiskt beteende hos er som spelar "rollspel" på datorn. Ännu värre är sucken man kan höra när de inser att det inte finns något intressant att ta med sig...

Omotiverade handlingar
Precis som Rising så gillar jag inte när en RP får för sig att springa iväg på omotiverade egna äventyr.

Bigger Guns ???
Eviga tjatet om nya vapen. Var ligger närmaste jaktbutik? osv.....

Oneliners som en publikvåg genom spelargruppen
Spelare nummer 1 säger ett kul skämt. Det spinner spelare nr. 2 vidare på och spelare nr. 3 och.... Visserligen får man sig ett gått skratt men det kan förstöra stämningen totalt. Kommer skämtet i en "spännande" situation så kan det verklligen förstöra.

Erf-jakt
Spelare som slår för färdigheter bara för att få erfarenhetspoäng.
- Du kommer in i ett tomt rum.
- Jag slår för Finna Dolda Ting!
- Ja men rummet är ju tomt...?



Jag vänder oxå lite på frågan.

Något jag hatar som spelare är när SL placerar en SLP i gruppen av rollpersoner för att han själv ska få möjlighet att påverka rollpersonernas situation genom denna karaktär.

 

[Gordeg]

Jag är, liksom du, försiktig med förmågor som kan påverka andra. Nu menar jag olika former av psykologisk påverkan som gör att man helt kan styra andras beteende. Olika varianter av kontrollera person helt enkelt.

Om sådan besvärjelse eller fömåga finns brukar jag antingen begränsa den eller ta bort den helt och hållet. Frestelsen för spelaren att använda förmågan i alla situationer blir för stor annars. Om en rollpersonerna kan styra utvalda SLP som de vill tenderar spelarna att sluta tänka - de behöver inte välja strategi eftersom de har en patentlösning som fungerar både mot sociala svårigheter och i strid.

Gordeg

 

[Gordeg]

Du menar looting förstås (märker ord).

Det stör mig också men nästa gång jag spelleder Warhammer tänker jag låta spelarna plundra så många lik de vill (det passar liksom i den sunkiga världen) men dela ut insanity points efter all omfattande likplundring. Jag menar, ingen som stjäl ringar från kalla likstela händer genom att skära av fingrarna kan må bra i längden...

Gordeg

 

[wilper]

Låter som Erf-jakten är ett symptom på något annat problem.. typ erfarenhetsregler som premierar fel saker.

 

[Johan K]

För min del så ogillar jag saker & ting som blir för highfanatsy. Just av anledningen att det blir för mycket at det goda om man säger så, fillar mer grisodlarstuket på det hela.
Sedan så tycker jag väll det är sådär småtrist med saker & ting som blir för boffrigt. Det är ju helelr inte så latjolajbans...
I övrigt så återkomemr jag om jag kommer på något mer.

 

[Pom]

När spelarnas rollpersoner blir bifigurer istället för huvudpersoner Det är dem det skall vara fokus på. Det är de som kan förändra världen. Det är de som är hjältarna.

Svaga huvudpersoner En följd av min första punkt. Må vara att de kan få vara nybörjare, men de skall definitivt inte vara sämre än mannen på gatan. Då är någonting ALLVARLIGT fel på kampanjen eller systemet.

Tidstjuvar Det här är besläktat med problemet med rollpersoner som beger sig ut på soloäventyr i tid och otid. Men det kan yttra sig betydligt subtilare. Att helt enkelt ta väldigt mycket tid på sig när det är ens tur under en strid. Att använda taktiker som maximerar den tid SL måste ägna åt just den rollpersonen.

 

[Big Marco]

Något jag hatar som spelare är när SL placerar en SLP i gruppen av rollpersoner för att han själv ska få möjlighet att påverka rollpersonernas situation genom denna karaktär.

Jag har en värre - det är när SL placerar sin egen RP som SLP i gruppen för att få XP...

 

[Rickard]

"Värst är lirare som kör sitt eget race. Typ 'medan de andra sover så går jag ut och söker efter ledtrådar...'"
Ja, den gillar jag egentligen inte heller. Vissa fall kan jag tillåta det om spelaren har någon hemlighet, men får de andra sitta och lyssna. Det brukar funka rätt bra, för jag brukar köra med förklaringen att de andra rollpersonerna märker att spelarens rollperson har något fuffens för sig.

Därför ogillar jag också när folk är i andra världar. Shadowrun är typexemplet på detta som har både en astralvärld och en cyberrymdvärld, där båda i sämsta fall kräver solospel eftersom scenarier i många fall kräver det.

Något jag inte heller gillar är "Nattaälvor är i regel lönnmördare" och "Dvärgar är krigare eller hantverkare". Jag tog upp det på irc en gång och det lät något som följande:

<font size="1">[02:54]</font size> Rickard: Borde göra ett rollspel där man istället för ras väljer ett namn.
<font size="1">[02:55]</font size> Rickard: "De som heter Bengt och Börje blir oftast träslöjdlärare."
<font size="1">[02:55]</font size> Hellzon: häh
<font size="1">[02:55]</font size> Hellzon: Ulf: +2 på styrka, -2 på visdom
<font size="1">[02:55]</font size> Rickard: haha. Klockrent.
<font size="1">[02:56]</font size> Hellzon: "First level Ivar"
<font size="1">[02:56]</font size> Hellzon: Gör du det så köper jag härket
<font size="1">[02:56]</font size> Rickard: "Alla namn som slutar på O blir brottslingar."
<font size="1">[02:57]</font size> Hellzon: Finns det ens såna namn?
<font size="1">[02:57]</font size> Rickard: Bruno
<font size="1">[02:57]</font size> Hellzon: Bingo
<font size="1">[02:57]</font size> Rickard: Undra om man kan multiklassa? Åsa-Nisse?
<font size="1">[02:57]</font size> Hellzon: Multiklassare måste ta nackdelen bonnläpp, dock
<font size="1">[02:57]</font size> Rickard: haha
<font size="1">[02:58]</font size> Hellzon: Mycket fler dubbelnamn hemmavid än här i storstan
<font size="1">[02:58]</font size> Rickard: Sant.
<font size="1">[03:00]</font size> IYKK: Borde det inte vara namn som slutar på y som blit brottlsingar

Men seriöst. Sådana där saker ber jag spelarna att ignorera.

/Han som skrattade lite när han för tredje gången upplevde Johan K skriva något negativt någonsin

 

[Guest]

Jag ogillar att beskriva sexuella akter, därför har jag en husregel sexuella akter sker mellan berörda parter på avskilt rum, sl däremot får välja att varamed liksom ofrivilliga karaktärer, det har funkat rätt bra för att undvika det, men det kanske har att göra med att i de spelgrupper där jag är ensam sl (och därmed där min husregel gäller) är spelarna mest hetero killar (iaf tror jag det men de får helt klart vara vad de vill för mig så länge de inte avbryter mitt i sessionerna för att ha sex men det tror jag inte om någon(förutom en jag känner och hans exflickvän, de försvann typ 20min per timma just av den anledningen men jag har aldrig sl:at dem så jag vet ju inte)).

 

[Svarte Faraonen]

Det enda jag kan komma på är tråkiga rollpersoner och ogina spelare. Alla andra försyndelser kan förlåtas om det faktiskt är underhållande när rollpersonen utför dem, även om rollpersonen är en girig bevingad minotaur-tjuv med tankeläsnings- och kontrollförmåga som ger sig ut på egna små äventyr under natten. Om de andra spelarna kan höra på och verkligen roas av vad som sker är detta helt OK (om spelarjäveln insisterar på att det ska vara hemligt faller han in i gruppen ovan). Dessvärre är det ju så att en hel del rollpersoner inte tillför något -- det känns inte som om de är personligt involverade i kampanjen, de har inte en personlighet som uppmuntrar till roliga händelser i spelet och de är dessutom snudd på omöjliga att få tillräckligt med grepp om för att man ska kunna rita en häftig bild av dem. Då blir de bara dödvikt.

 

[PAX]

Nej. Erfarenheter ges i vårt fall vid lyckat slag på en använd färdighet och därefter vid perfekta slag. Och det finns spelare som jagar höga färdighetspoäng (eller högar av erfarenhetspoäng).

 

[PAX]

Ja - den var onekligen värre. Men det händer väl förhoppningsvis inte så ofta. För en sådan SLP skulle ju lätt kunna trilla av pinn - så att säga.

 

[PAX]

Ursäkta stavningen. Jag var lite osäker men för lat för att kontrollera... I stand corrected.

 

[Rosen]

Beror nog lite på spelmiljön, jo, men även på hur själva kampanjen är upplagd. När vi lirade Rolemaster så var det direkt dumt att inte loota liken, för vår SL använde ganska ofta dem som ledtråds-bärare eller ingångar till nya äventyr.

"Hm, snubben hade en efterlysningsaffisch på sig. Är det inte rätt likt dig?"
"Kolla, ena halvan av en amulett!"
"Your mission, should you choose to accept it, is to rescue princess Boobi of Hormonia from the Black Baron."

--
Åke

 

[Pom]

Nej. Erfarenheter ges i vårt fall vid lyckat slag på en använd färdighet och därefter vid perfekta slag. Och det finns spelare som jagar höga färdighetspoäng (eller högar av erfarenhetspoäng).

Vad menar du med "nej"? Är det inte detta som Wilper nämnde: att erfarenhetssystemet i det här fallet premierar dem som slår färdighetsslag så ofta som möjligt?

 

[Storuggla]

"Beror nog lite på spelmiljön, jo, men även på hur själva kampanjen är upplagd."

Det är lite en kampanjfråga, ja, men också en fråga om vem som startade våldet. De tär okej att plundra alla lik om man spelar soldater i första världs eller så, eftersom det mer elle rmindre är kutym, men i en normal setting, säg standardfantasy eller en scifikampanj? Att plundra liken av de som anfallit en är bra, eftersom det kan ge ledtrådar om vem som skickat dem eller plotpoäng. Att börja plundra liken på folk som bara var i vägen och som man själv startat våldet mot är bara smaklöst, tycker jag.

Säg att vi spelar en hårdkokt deckarkampanj (låt oss ponera att vi dessutom använder Unknown Amries regler, eftersom de är snabba och hårdkokta): En gorilla dyker på oss i en mörk gränd efter att vi varit och frågat ut en tjallare? Sök igenom honom efter ledtrådar om vem som skickat honom. Vi hoppar på och spöar upp en seven-eleven-gubbe för att han har slut på hallonglass? Inte fan lootar vi honom, det är ju helt.. pointless?


Storuggla, incoherent thinking

 

[Rising]

Vi hoppar på och spöar upp en seven-eleven-gubbe för att han har slut på hallonglass? Inte fan lootar vi honom, det är ju helt.. pointless?

Tja, är ni ute efter glass så finns ju det i butiken, så det räcker med att loota butiken...

Jag tycker nog att alla som det är värt att slåss emot är det också värt att loota (förutom djur och monster utan fickor, typ) efteråt. Om man nu inte håller på och smyger och inte vill bli upptäckt medan man rotar igenom fickorna på ett lik, vill säga, eller på annat sätt jäktar/försöker hålla en låg profil.

Jag hade en spelare en gång som envisades med att knäppa upp kläderna på alla brudar han dödade för att checka deras bröst. Det var konstigare. Mycket konstigare.