Jag tänkte helt fräckt prata bildtolkning och teorier och sånt.
En av mina lärare på gymnasiet brukade säga att "En god text är klokare än sin författare." Med det menade han att det kommer finnas många fler tolkningar på det skrivna än bara den avsedda. I samband med det där presenterade han den här ganska klassiska modellen för kommunikation (som jag helt fräckt googlat fram en bild på):
Tanken jag har kodar jag så att mottagaren ska ha en chans att förstå. I skrift så är det mitt vokabulär jag använder för att koda det hela.
Sen ska det där nå mottagaren på något vis. Jag minns inte om min lärare sa nåt särskilt om det, men jag kikar på bilden och häver ur mig att sammanhanget där du får budskapet såklart kommer spela roll för mottagarens kodning av budskapet (om vi till exempel säger att jag stoppat mitt budskap i en starkt polariserad politisk tidsskrift t.ex. så kommer det påverka läsningen).
Nå, när det väl kommit fram är det som dags för budskapet att gå igenom mottagarens vokabulär. Lägger vi samma betydelse och vikt i orden som använts? Kanske inte.
Det finns alltså rätt gott om punkter där det avsedda budskapet kan förvanskas, och chansen att tanken i början och slutet är exakt lika är nog väldigt liten.
Jag har pratat om text som exempel hittills, men processen när vi läser bilder är nog densamma. Precis som vi har flera ord som är välkända och som vi är ganska överens om vad de betyder så har vi en massa tecken i bilder som vi lärt oss läsa med ganska stor säkerhet. Vi fattar att någon som lutar sig mot en sportbil iförd snygga kläder, guldklocka och solbrillor ska vara (eller i alla fall verka vara) rik.
En lite lurig sak är att det kanske är lättare att fastna på "vad det föreställer" / "vad det är" när det gäller en bild. Eftersom det inte nödvändigtvis är ett budskap med information som vi behöver omsätta på något vis så kan jag tänkta mig att det är mindre som pockas upp till medveten nivå (nu freestylar jag, nån som kan nåt om sånt här får gärna pytsa in). Jag tippar på att det är därför som bilder som instruktioner hålls väldigt enkla så att det ska finnas så få sätt som möjligt att tolka dem (
även minimalism kan dock slå fel).
Många tecken är det inget konstigt med om man bara tittar på dem för sig, men om man plockar fram tusen eller tiotusen bilder så dyker det upp mönster. Vart blickar riktas, vilka poser som används, om vissa etniciteter om och om igen får samma typ av roll i bilderna.
Krank brukar säga att bilder inte existerar i vakuum. Min kollega K brukar säga att bilder "pratar med varandra". Det händer grejer i avläsningen av bilder om man börjar koppla ihop den enskilda bilden med ett större sammanhang, exempelvis en genre eller en viss typ av media. Ibland ser vi till exempel reklambilder som använder nästan samma bildspråk som porr till exempel (New Yorker
fälldes för det nyligen).
Såna här tecken och symboler används såklart i film och annan media hela tiden också och klaffar inte så förvånande ganska bra med ett gäng fördomar och stereotyper, till exempel lata mexikaner eller indiska butiksinnehavare med grov accent – två stereotyper som i princip alltid är män dessutom. Vi kan väl runda av med den dumma blondinen för att ta en stereotyp som är kvinna för det mesta.
På med en social och historisk nivå på det så finns det väldigt otroligt många vinklar och väldigt gott om verktyg för att ge sig på att analysera bilder. Det finns inga facit, men i vissa fall så upptäcker man saker som är så vanligt förekommande att det knappast är slumpen som ligger bakom att en viss bild ser ut på ett visst sätt.