Anarchclown
Swashbuckler
När det gäller matte så är föreläsarens synsätt förhoppningsvis det rätta och således enda nödvändiga, med tanke på att vi trillar efter i matematik och har gjort det i 20 år så är det kanske inte helt ovettigt att fundera på det. Dessutom är väl kanske 500 aningen mer än 40. Jag uppgav tidigare vilken pedagogik som fungerade i de omnämnda länderna, att du inte orkar läsa om den och de andra faktorerna är ju lite jobbigt men jag kan repetera. Dessa andra länder har en rakt motsatt syn på "talang" mot vad vi har, i det att de tvingar samtliga elever att försöka tills de lyckas redan på lektionstid inför resten av klassen och inte accepterar att vissa elever är stökiga och vissa är duktiga. Tro nu inte att jag rakt av vill kopiera den Sydkoreanska skolan. Det enda jag vill ha sagt är att det uppenbarligen går att lära ut saker ganska lätt till enorma klasser trotts mindre resurser än svenska skolan har och att det således inte nödvändigtvis behöver vara så att klasstorleken är den centrala frågan.
Bara för att barn fortfarande åtnjuter lägre status än vuxna i vår del av världen idag innebär inte det att de inte har högre status än de någonsin har haft förr. Nämn gärna något exempel på när de haft högre status än nu.
Jag skrev längre ner att jag höll med dig när det gäller att en analys kan vara på sin plats och att jag förstod dig nu. Du behöver således inte egentligen försöka övertyga mig en gång till om att man ska fundera på vad som är fel och fundera på om man själv är delaktig i felet.
Angående att vika ner sig. Jag vet inte om du kommer ihåg hur det var att vara tonåring. Men i alla fall var det så för de flesta jag känner och talat med om saken att när vuxna gav efter en enda gång på en punkt så innebar det att man alltid hade rätt på den punkten därefter och agerade också som att det var så. Det är således inte direkt vettigt att vika ner sig när jobbiga ungdomar bråkar med en, vilket var vad jag talade om. Fan, att vika ner sig när vuxna bråkar med en leder också till mer bråk framöver om man inte kan lösa situationen.
Vad du beskriver som förtryck tror jag att resten av samhället beskriver som uppfostran, sedan kan man diskutera hur denna uppfostran skall se ut, men att säga åt ett barn vad det får och inte får göra är inte att förtrycka det, det är att bry sig om det och dess framtida välmående. Om man är en idiot kommer man säga åt barnet idiotiska saker, men man gör det sällan i syftet att förtrycka det om man inte är någon slags psyko.
Merparten av lärare är sopor? Ok... så det kan inte finnas ett problem för att du inte upplever det och därför är majoriteten dumma? Ehm, jag tror att du uppmanade till reflektion tidigare. Du kanske borde reflektera över möjligheten att det finns ett problem och om du fortfarande kommer fram till att det inte finns kanske du ska förklara varför det inte finns ett problem med ett annat argument än att dina kollegor är dåliga.
Jag tror att ett av de största problemen med hur skolan är utformad idag har att göra med att man under sin mest okoncentrerade period i livet så ska man koncentrera sig och fatta alla de beslut som påverkar hur resten av ens liv är. Det skulle kanske försvinna med din modell av skola men jag undrar om inte du går alldeles för långt.
Ett annat problem som beskrivits av lärare som jobbat i 20 år är nämligen att de genomgåt reformer vartannat år under den perioden och således aldrig fått en chans att bli bra på sitt jobb. Jämför med alla företag och myndigheter som omstrukturerar någonsin. De förlorar alltid effektivitet de första 4 åren och ju mer de gör för att försöka reformera bort inneffektiviteten desto ineffektivare blir de eftersom just förändringen är det som gör att folk blir oroliga och presterar sämre.
Anarchclown: som inte är skol- eller lärarfientlig
Bara för att barn fortfarande åtnjuter lägre status än vuxna i vår del av världen idag innebär inte det att de inte har högre status än de någonsin har haft förr. Nämn gärna något exempel på när de haft högre status än nu.
Jag skrev längre ner att jag höll med dig när det gäller att en analys kan vara på sin plats och att jag förstod dig nu. Du behöver således inte egentligen försöka övertyga mig en gång till om att man ska fundera på vad som är fel och fundera på om man själv är delaktig i felet.
Angående att vika ner sig. Jag vet inte om du kommer ihåg hur det var att vara tonåring. Men i alla fall var det så för de flesta jag känner och talat med om saken att när vuxna gav efter en enda gång på en punkt så innebar det att man alltid hade rätt på den punkten därefter och agerade också som att det var så. Det är således inte direkt vettigt att vika ner sig när jobbiga ungdomar bråkar med en, vilket var vad jag talade om. Fan, att vika ner sig när vuxna bråkar med en leder också till mer bråk framöver om man inte kan lösa situationen.
Vad du beskriver som förtryck tror jag att resten av samhället beskriver som uppfostran, sedan kan man diskutera hur denna uppfostran skall se ut, men att säga åt ett barn vad det får och inte får göra är inte att förtrycka det, det är att bry sig om det och dess framtida välmående. Om man är en idiot kommer man säga åt barnet idiotiska saker, men man gör det sällan i syftet att förtrycka det om man inte är någon slags psyko.
Merparten av lärare är sopor? Ok... så det kan inte finnas ett problem för att du inte upplever det och därför är majoriteten dumma? Ehm, jag tror att du uppmanade till reflektion tidigare. Du kanske borde reflektera över möjligheten att det finns ett problem och om du fortfarande kommer fram till att det inte finns kanske du ska förklara varför det inte finns ett problem med ett annat argument än att dina kollegor är dåliga.
Jag tror att ett av de största problemen med hur skolan är utformad idag har att göra med att man under sin mest okoncentrerade period i livet så ska man koncentrera sig och fatta alla de beslut som påverkar hur resten av ens liv är. Det skulle kanske försvinna med din modell av skola men jag undrar om inte du går alldeles för långt.
Ett annat problem som beskrivits av lärare som jobbat i 20 år är nämligen att de genomgåt reformer vartannat år under den perioden och således aldrig fått en chans att bli bra på sitt jobb. Jämför med alla företag och myndigheter som omstrukturerar någonsin. De förlorar alltid effektivitet de första 4 åren och ju mer de gör för att försöka reformera bort inneffektiviteten desto ineffektivare blir de eftersom just förändringen är det som gör att folk blir oroliga och presterar sämre.
Anarchclown: som inte är skol- eller lärarfientlig