Nekromanti Björklund och skolpolitiken

[Anarchclown]

När det gäller matte så är föreläsarens synsätt förhoppningsvis det rätta och således enda nödvändiga, med tanke på att vi trillar efter i matematik och har gjort det i 20 år så är det kanske inte helt ovettigt att fundera på det. Dessutom är väl kanske 500 aningen mer än 40. Jag uppgav tidigare vilken pedagogik som fungerade i de omnämnda länderna, att du inte orkar läsa om den och de andra faktorerna är ju lite jobbigt men jag kan repetera. Dessa andra länder har en rakt motsatt syn på "talang" mot vad vi har, i det att de tvingar samtliga elever att försöka tills de lyckas redan på lektionstid inför resten av klassen och inte accepterar att vissa elever är stökiga och vissa är duktiga. Tro nu inte att jag rakt av vill kopiera den Sydkoreanska skolan. Det enda jag vill ha sagt är att det uppenbarligen går att lära ut saker ganska lätt till enorma klasser trotts mindre resurser än svenska skolan har och att det således inte nödvändigtvis behöver vara så att klasstorleken är den centrala frågan.

Bara för att barn fortfarande åtnjuter lägre status än vuxna i vår del av världen idag innebär inte det att de inte har högre status än de någonsin har haft förr. Nämn gärna något exempel på när de haft högre status än nu.

Jag skrev längre ner att jag höll med dig när det gäller att en analys kan vara på sin plats och att jag förstod dig nu. Du behöver således inte egentligen försöka övertyga mig en gång till om att man ska fundera på vad som är fel och fundera på om man själv är delaktig i felet.

Angående att vika ner sig. Jag vet inte om du kommer ihåg hur det var att vara tonåring. Men i alla fall var det så för de flesta jag känner och talat med om saken att när vuxna gav efter en enda gång på en punkt så innebar det att man alltid hade rätt på den punkten därefter och agerade också som att det var så. Det är således inte direkt vettigt att vika ner sig när jobbiga ungdomar bråkar med en, vilket var vad jag talade om. Fan, att vika ner sig när vuxna bråkar med en leder också till mer bråk framöver om man inte kan lösa situationen.

Vad du beskriver som förtryck tror jag att resten av samhället beskriver som uppfostran, sedan kan man diskutera hur denna uppfostran skall se ut, men att säga åt ett barn vad det får och inte får göra är inte att förtrycka det, det är att bry sig om det och dess framtida välmående. Om man är en idiot kommer man säga åt barnet idiotiska saker, men man gör det sällan i syftet att förtrycka det om man inte är någon slags psyko.

Merparten av lärare är sopor? Ok... så det kan inte finnas ett problem för att du inte upplever det och därför är majoriteten dumma? Ehm, jag tror att du uppmanade till reflektion tidigare. Du kanske borde reflektera över möjligheten att det finns ett problem och om du fortfarande kommer fram till att det inte finns kanske du ska förklara varför det inte finns ett problem med ett annat argument än att dina kollegor är dåliga.

Jag tror att ett av de största problemen med hur skolan är utformad idag har att göra med att man under sin mest okoncentrerade period i livet så ska man koncentrera sig och fatta alla de beslut som påverkar hur resten av ens liv är. Det skulle kanske försvinna med din modell av skola men jag undrar om inte du går alldeles för långt.

Ett annat problem som beskrivits av lärare som jobbat i 20 år är nämligen att de genomgåt reformer vartannat år under den perioden och således aldrig fått en chans att bli bra på sitt jobb. Jämför med alla företag och myndigheter som omstrukturerar någonsin. De förlorar alltid effektivitet de första 4 åren och ju mer de gör för att försöka reformera bort inneffektiviteten desto ineffektivare blir de eftersom just förändringen är det som gör att folk blir oroliga och presterar sämre.

Anarchclown: som inte är skol- eller lärarfientlig

 

[Mukwa]

Jag uppgav tidigare vilken pedagogik som fungerade i de omnämnda länderna, att du inte orkar läsa om den och de andra faktorerna är ju lite jobbigt men jag kan repetera.

Jodå. Jag orkade läsa. Jag konstaterade helt enkelt att svensk skola inte jobbar med faktainlärning som enda skolverksamhet och att det är omöjligt att individanpassa i större grupper, och således blir stora klasser ett stort problem i svensk skola.

Bara för att barn fortfarande åtnjuter lägre status än vuxna i vår del av världen idag innebär inte det att de inte har högre status än de någonsin har haft förr. Nämn gärna något exempel på när de haft högre status än nu.

Nä, jag har inga exempel, men jag är övertygad om att Barndomshistoria har flera svar. Jag har som sagt inte pluggat så mycket sådant men synen på barn har förändrats med åren, och allt har förmodligen inte blivit bättre kan jag tänka mig. Men skit samma, det är ett sidospår.

Du behöver således inte egentligen försöka övertyga mig en gång till om att man ska fundera på vad som är fel och fundera på om man själv är delaktig i felet. smile

Nä, det var inte meningen att försöka övertyga dig igen. Jag läste att du tyckte att min förklaring gjorde det lättare att förstå vad jag menade. Jag byggde bara ut resonemanget och fångade upp grejer som jag tyckte att jag inte hade gått in på innan.

Det är således inte direkt vettigt att vika ner sig när jobbiga ungdomar bråkar med en, vilket var vad jag talade om.

Jao. Barn testar gränser och det är lärarens uppgift att låta dem göra det

Merparten av lärare är sopor? Ok... så det kan inte finnas ett problem för att du inte upplever det och därför är majoriteten dumma? Ehm, jag tror att du uppmanade till reflektion tidigare. Du kanske borde reflektera över möjligheten att det finns ett problem och om du fortfarande kommer fram till att det inte finns kanske du ska förklara varför det inte finns ett problem med ett annat argument än att dina kollegor är dåliga.

Den här delen tar lång tid att svara på. Så här va - Jag upplever att lärare över lag inte tar till sig pedagogisk forskning. Många av de jag pluggade med var helt ointresserade. Det enda de var intresserade av var att få en examen för att sedan kunna bli yrkesverksamma. Jag kan absolut ha en skev bild av lärarkåren, och jag medger också att det är min subjektiva uppfattning att merparten av lärarna är sopor. Det är klart att det är ett problem om det finns lärare som tycker att det är ett problem, men jag tycker inte att lösningen behöver vara vad just de lärarna efterfrågar. De som ser problemet med t ex mobiltelefoner vill kunna beslagta mobiltelefonerna, men jag ser andra lösningar på problem som jag och många andra lärare inte har. Och ja, jag tycker att det är sopigt att inte kunna motivera elever. Och jag tycker att det är sopigt att kritisera eleverna för att de inte når målen eller för att de beter sig dåligt. Och jag tycker att det är alldeles för vanligt att lärare gör just detta. Men det finns strukturella problem som gör det svårare för lärare att t ex reflektera.

Tiden till reflektion är ytterst begränsad, trots att lärare jobbar kortare tid på sin arbetsplats än andra yrken just för att det ska finnas tid till reflektion. Varför? Därför att den tid som borde ägnas åt reflektion istället ägnas åt planering. Min erfarenhet är också att allt för många lärare inte ser nyttan med arbetslagsträffar, för att de är för stressade och inte har hunnit med t ex just planeringen av undervisningen. De här olika momenten finns för en anledning, men används inte alls på det sätt som de från början var tänkta. Det har vi skolledning och besparingar att skylla.

Lärare jobbar med historieundervisningen som om ingenting hade hänt i det didaktiska forskningsfältet på 40 år. Det kommer ett skriftligt prov med frågor som "Vem gjorde vad och vad hände när", när didaktisk forskning slagit fast gång efter annan att det är förståelsen och resonemangen som är det viktiga, och inte faktakunskapen i sig självt. Varje fråga på ett prov ger x poäng och så ger läraren en A-gräns, en B-gräns och en C-gräns beroende på hur många poäng eleven har fått. Det här är fortfarande en vanlig arbetsmetod, men den är inte alls förenlig med pedagogisk forskning. Ja, när lärare gör så här så tycker jag att de är sopor. Men varför är de sopor? Är det för att de inte hinner anpassa sin undervisning, är det för att det inte går pga andra arbetsuppgifter eller är det för att de inte vill? Jag tror att oavsett vad det beror på så går det att förbättra med en tydlig skolpolitik och bättre förutsättningar.

Jag tror att ett av de största problemen med hur skolan är utformad idag har att göra med att man under sin mest okoncentrerade period i livet så ska man koncentrera sig och fatta alla de beslut som påverkar hur resten av ens liv är.

Fast det är de förutsättningar som inte går att ändra på utan att drastiskt göra om skolan, så tills det är gjort så är det inte så intressant att belysa tycker jag.

Det skulle kanske försvinna med din modell av skola men jag undrar om inte du går alldeles för långt.

Jag menar inte att vi behöver storma in och störta den nuvarande skolmodellen, men jag menar att det är vettigt att ifrågasätta den och åtminstone successivt förändra det som inte är så genomtänkt - som att alla ska börja i år 1 samma år som de fyller 8 t ex. Det är helt kajko att anpassa en verksamhet efter hur gammal någon är när det rent utbildnings- och utvecklingsmässigt skiljer jättemycket på olika 8-åringar. Och det är ett problem att skolan ses som en social mötesplats för att träffa kompisar snarare än en plats att tillgodogöra sig kunskap på. Jag vill återigen påpeka att barn såväl som vuxna behöver sådana sociala mötesplatser, så jag vill inte ta bort den delen. Jag vill bara omforma synen på skolan.

Ett annat problem som beskrivits av lärare som jobbat i 20 år är nämligen att de genomgåt reformer vartannat år under den perioden och således aldrig fått en chans att bli bra på sitt jobb. Jämför med alla företag och myndigheter som omstrukturerar någonsin. De förlorar alltid effektivitet de första 4 åren och ju mer de gör för att försöka reformera bort inneffektiviteten desto ineffektivare blir de eftersom just förändringen är det som gör att folk blir oroliga och presterar sämre.

Absolut. Där håller jag helt med. Det är skitdumt att ändra styrdokument och bedömningskrav så ofta som det görs. Det är för att skolan är en så central politisk fråga och varje nytt parti vid makten vill visa handlingskraft genom att förändra läroplaner och betygsystem. Precis innan Lgr 11 infördes började lärarna precis anpassa sig till Lpo 94. Den resultatorienterade skolan var nästan borta och den kunskapsorienterade skolan hade liksom börjat ta form. Men det 20-åriga arbetet blev som bortblåst när de nya direktiven började ramla in. Så absolut. Det är ett jätteproblem att skolan inte ges kontinuitet.

 

[Anarchclown]

Jag förstår mer vad du vill ha sagt nu. Jag tror inte vi ligger så jättelångt ifrån varandra, det är därför jag valde att försöka fatta vad du ville bakom din extrema retorik istället för att diskutera med "ordning och reda på ungarna-människor" eftersom jag inte tror att det är problemet heller.

Jag skulle vilja jämföra lärare med sjuksköterskor. En annan marginaliserad grupp i det svenska samhället. Sjuksköterskor har numer mer ingångslön på kortare studietid. De får dessutom inte nya direktiv om hur de ska sköta sitt arbete baserade på ideologi stup i kvarten. Istället är de tvungna att vidareutbilda sig för att medicin gör framsteg. Jag tycker personligen att det känns psykiskt jobbigare att ha att göra med sjuka människor än med ett klassrum fullt med ungar så visst ska sköterskorna ha bra betalt.

Men den totala brist på intresse och uppskattning vårt samhälle visar för lärare är förmodligen en del av anledningen till att vi får lärare som visar brist på uppskattning och intresse för samhället och dessutom får för få lärare för att det helt enkelt inte är attraktivt att skaffa studelån för att bli ett yrke som har halvtaskig ingångslön och konstant talas illa om i media.

 

[Mukwa]

Men den totala brist på intresse och uppskattning vårt samhälle visar för lärare är förmodligen en del av anledningen till att vi får lärare som visar brist på uppskattning och intresse för samhället och dessutom får för få lärare för att det helt enkelt inte är attraktivt att skaffa studelån för att bli ett yrke som har halvtaskig ingångslön och konstant talas illa om i media.

Så här: Det är svårt att få jobb som lärare, för skolor anställer väldigt få. Det är lärarbrist, men bara sett till antalet elever och vad skolan skulle behöva. Alla lärartjänster på typ alla skolor i hela Sverige är ständigt tillsatta. Det finns fler utbildade lärare än vad det finns lärartjänster i Sverige. Det är alltså inte svårt att få personal till skolan som det ser ut nu.

Jag tror också att det kan ligga något i att lärare ständigt känner sig utsatta för kritiska blickar. Kanske mer så än något annat yrke. Men egentligen tycker jag att den här granskningen bara är bra. Den fångar upp lärare som t ex misshandlar sina elever för att de inte lyder och det har potential att föras en ständig debatt om hur skolan kan förbättras. Tyvärr är den enda debatt som förs den om hur kass skolan är, och inte vad som behövs istället. Och när någonting behövs så är det ogrundade åsikter om lärares befogenheter som kommer på tal.

Jag tycker inte att jag har en extrem retorik. Att jag har en dålig bild av skolan och lärarkåren kan jag gå med på, men jag tycker inte att den är extrem. Jag tycker att "hårdare tag" i skolan är extrem. Jag vill bara få lärare att reflektera över sin egen undervisning, ta till sig forskning och lära sig att bemöta elever som människor och inte som okunniga och lata barn.

 

[Ond bråd död]

Utan att ha läst tråden:

Sett utifrån så verkar den enda konkreta idén i debatten om hur man ska få ordning på "flumskolan" vara "hårdare tag". Finns det några andra konkreta idéer?

 

[Eksem]

1) Verkar vettigare att läsa tråden först och skriva i den sen.

2) "Hårdare tag" är inte vidare konkret, och än mindre konkret är begreppet "flumskolan". Utan att ens veta huruvida vad en "flumskola" är, eller om den ens finns, så är det svårt att tala om någon lösning alls eftersom problemformuleringen inte har någon faktisk innebörd.

 

[Ond bråd död]

1) orkar inte. (vilket troligen är skolans fel)

2) Jag använder de termer som jag uppfattat i debatten. "Flumskolan" är förstås ett oklart begrepp, men "hårda tag" i betydelsen mer disciplin och krav är iaf något konkret.

 

[Cassius]

Jag skulle vilja jämföra lärare med sjuksköterskor. En annan marginaliserad grupp i det svenska samhället. Sjuksköterskor har numer mer ingångslön på kortare studietid. De får dessutom inte nya direktiv om hur de ska sköta sitt arbete baserade på ideologi stup i kvarten. Istället är de tvungna att vidareutbilda sig för att medicin gör framsteg. Jag tycker personligen att det känns psykiskt jobbigare att ha att göra med sjuka människor än med ett klassrum fullt med ungar så visst ska sköterskorna ha bra betalt.

Men den totala brist på intresse och uppskattning vårt samhälle visar för lärare är förmodligen en del av anledningen till att vi får lärare som visar brist på uppskattning och intresse för samhället och dessutom får för få lärare för att det helt enkelt inte är attraktivt att skaffa studelån för att bli ett yrke som har halvtaskig ingångslön och konstant talas illa om i media.

Detta fenomen är spännande. Jag är ganska involverad i vårdkonflikten i Skåne och träffar extremt många vårdarbetare(men framförallt syrror, dom är mest stridbara) och jobbar inom skolan och har läst lärarprogramet.

Jag skulle säga att den omvända bilden på lärare och syrror är ett resultat av socialdemokratin och deras tänkt runt klasskamp. Socialdemokraterna lyckades väldigt effektivt öppna upp universitetet för alla och på så sätt göra inflation på utbildning och därigenom slå undan benen på mellanskiktet mellan arbetarklassen och överklassen. En grupp som varit deras vanligaste antagonist genom åren.

Sjuksyrror har tidigare knappt varit sett som ett yrke utan som ett kall och deras förmåga till strida har varit extremt låg. Samtidigt har läraryrket varit det direkt omvända, det har varit ett väldigt aktatt yrke i samhället och dom har skyddat sina privilegium och position väldigt noga. När man lyckades börja jämna ut klass inom skolan så proletariserade man läraryrket. Samtidigt som man höjde upp förskolan och den tidiga grundskolan och slogs för dom. Se konflikten mellan LR och LF.

Samtidigt är det två yrken med väldigt tydlig yrkesidentitet. Egna fackföreningar och tydliga representation så ser dom samtidigt väldigt olika ut.

Som det ser ut nu så har syrrorna bedrivit en av dom mest imponerande klasskamperna i Sverige de senaste 30 åren. Fatta att 24.000 grejen typ är vunnen. Det är helt sjukt. Jag skulle säga att lärarna slåss för sina positioner medans syrrorna slåss om nya. Ifall skolan vill se mer resurser och högre löner så måste lärarna se till syrrorna och gå utanför facken och börja agera proaktivt istället för reaktivt.

 

[BiobunkerVII]

Bokstavligt talat: Jag ställde mig upp och gjorde en spontan applåd!

Bra talat! [/quote]

Nu sitter jag och rodnar

 

[Arfert]

Flumskolan fanns, men om den finns fortfarande vet jag inte. Men när jag gick i plugget på 70-talet var kunskap inte så viktigt. Ungefär som proggens "alla kan spela"-inställning. Att man skulle/kunde plugga vidare på universitet var inte heller viktigt. Varför skulle man det, liksom? Det fanns ett stort kunskapsförakt hos vänstern då, det var tidsandan.

(Sen fanns det Old-timers bland lärarna som kämpade emot, utan större framgång. Men de var klart bäst av de lärare jag hade.)

Så här med facit i hand är det nåt jag ångrar, läste vidare först 1990. Nio förlorade år.

 

[Mukwa]

Utan att ha läst tråden:

Sett utifrån så verkar den enda konkreta idén i debatten om hur man ska få ordning på "flumskolan" vara "hårdare tag". Finns det några andra konkreta idéer?

För det första är det liksom bara okunnigt folk som slänger sig med uttryck som "flumskolan". De förstår liksom inte hur skolan sköts. De tycker att det är slappt för att elever sitter lite här och där och pluggar lite då och då. Men det finns en pedagogik bakom den "slappa" skolan, och den är inte alls slapp utan kräver snarare mer av eleverna än vad en "rak i ryggen, hårdare tag"-skola gör, men en icke insatt ser inte nödvändigtvis de bakomliggande orsakerna till lärares och skolans strategier. "VADDÅ INGA LÄXOR?!!!!! SÅ JÄVLA SLAPPT!!!! VI VAR MINSANN TVUNGNA ATT PLUGGA VARJE DAG EFTER SKOLAN!!!!" - Ja, men nu är det så att läxor inte ökar elevers kunskap, utan sänker den. Så då avskaffar man läxor. Dessutom ska inte elever behöva jobba mer än en vuxen.

Det finns många andra förslag på hur skolan kan bli bättre och svensk forskning inom pedagogik är väldigt stor. Dessvärre är den inte särskilt inflytelserik. Det råder ett kunskapsförakt bland beslutsfattarna när det gäller skolan.

 

[Mukwa]

Eller "VADDÅ!!!! NI KAN JU FÖR BÖVELEN INTE TA BORT ELEVRÅDET!!!! HUR SKA ELEVERNA DÅ KUNNA FOSTRAS TILL DEMOKRATISKA MEDBORGARE???!!!!"
Ja... Nu finns det studier på att endast skolor i lågstatusområden ökar elevers demokratikunskap genom elevråd. Alla andra skolors elevråd medför en sänkt, eller i få fall en oförändrad, demokratikunskap. Dvs - elevråd kan vara direkt skadligt för fostrandet av demokratiska elever. Men det här har jag aldrig hört belysas i någon debatt eller på någon skola jag har varit på. Ändock har Ellen Almgren kommit fram till det i sin avhandling.

 

[Genesis]

Det här låter jätteintressant. Finns de här avhandlingarna att läsa för lekmän, eller måste man vara akademiker för att få tillgång till dem?

 

[Cissi]

Först, jag jobbar inte själv i skolan så jag vet inget om den världen som arbetsplats och inte heller något om pedagogiska strömmningar eller forskning på ditt och datt. Men jag är intresserad och har faktiskt tänkt att mina barn ska gå i den svenska skolan en dag.

1) Jag har fått till mig från media och andra att läxor är positiva för barn och deras inlärning, men att det då framförallt handlar om LÄS-läxor som ska upprätta och sedan upprätthålla läsförståelse för att den är så viktig för all annan inlärning. Men att läxor utöver detta inte ger så mycket varken till eller ifrån.

Ni som verkar ha läst forskninsrapporter och avhandlingar, finns det någon sanning i det? För mig verkar det vettigt. I alla fall utifrån det som jag själv vet om läsförståelse och inlärning.

2) Jag har också, från media framförallt men också från div kortare rapporter jag snubblat över, fått till mig att mycket utav det som händer i skolan i dag kan man "skylla" föräldrarna för. Inte att de uppfostrar sina barn fel utan att deras inställning till utbildning smittar barnen. Om föräldrarna inte prioriterar utbildning och tycker att det är viktigt, varför ska då barnen bry sig? Någon sa tidigare att barn från hem med studievana har det lättare i skolan, på samma sätt tänker jag att barn från hem där de vuxna inte tycker att utbildning är viktigt påverkar barnen att inte tycka att utbildning är nått att lägga ner tid på.

Tror ni att man kan komma åt problemen genom att öka föräldrarnas studiemotivation? Att de ska bli mer stöttande och framförallt intresserade av sina barns utbildning och se att det är viktigt, är det viktigt?

3) Mina egna erfarenheter av att jobba med barn efter skoltid i föreningslivet har också fått mig att inse att barn har sjuhelvetes mycket att göra i veckan. Fotboll på måndag, musikskola på tisdag, scouter på onsdag och matcher och simskola på helgen. (Och nu pratar vi om 9-åringar i en storstad med föräldrar som har råd att låta dem hålla på med aktiviteter varje kväll så det här är ju inte nått som är en regel.)
Men de här barnen, hur påverkar det deras inlärning att ha aktiviteter varje kväll i veckan? När ska de få prioritera sina studier och vilka signaler sänder deras föräldrar till dem om vikten av studier när de låter barnen göra saker varenda kväll i veckan?
Påverkar det barnens energi? Orkar de koncentrera sig i skolan? Kan de prioritera själva?

Sammanfattning: Vilka förutsättningar har våra barn att tillgodogöra sig pedagogernas arbete i skolan? Har de fått med sig inställning, attityd, stöd, prioriteringar, tid och förutsättningar hemifrån? Och spelar hemmet egentligen någon roll?

 

[Arfert]

Nu har jag inte läst några vetenskapliga undersökningar om exakt hemmet påverkar (undrar om man får yttra sig då?) ....

...men jag har fått för mig att det inverkar massor vilka föräldrarna är och även deras inställning. Speciellt det första.

Barn till välutbildade med bra jobb ser vad som är möjligt. De får en annan målbild. Och målbilden är viktig, även om den är outtalad.

 

[Genesis]

...men jag har fått för mig att det inverkar massor vilka föräldrarna är och även deras inställning. Speciellt det första.

Ja, en av de mer överraskande sakerna jag lärt mig när jag lyssnat på psykologiföreläsningar är att det inte spelar så stor roll vad du gör som förälder, men det spelar roll vem du är.

Saxat från en artikel i USAtoday:

Spoiler

A child with at least 50 kids' books in his home, for instance, scores roughly 5 percentile points higher than a child with no books, and a child with 100 books scores another 5 percentile points higher than a child with 50 books. Most people would look at this correlation and draw the obvious cause-and-effect conclusion: A little boy named, say, Brandon has a lot of books in his home; Brandon does beautifully on his reading test; this must be because Brandon's parents read to him regularly.

But the ECLS data show no correlation between a child's test scores and how often his parents read to him. How can this be? Here is a sampling of other parental factors that matter and don't:

•Matters: The child has highly educated parents.

•Doesn't: The child regularly watches TV at home.

•Matters: The child's parents have high income.

•Doesn't: The child's mother didn't work between birth and kindergarten.

•Matters: The child's parents speak English in the home.

•Doesn't: The child's parents regularly take him to museums.

•Matters: The child's mother was 30 or older at time of the child's birth.

•Doesn't: The child attended Head Start.

•Matters: The child's parents are involved in the PTA.

•Doesn't: The child is regularly spanked at home.

Culture cramming may be a foundational belief of modern parenting but, according to the data, it doesn't improve early childhood test scores. Frequent museum visits would seem to be no more productive than trips to the grocery store. Watching TV, meanwhile, doesn't turn a child's brain into mush after all; nor does the presence of a home computer turn a child into Einstein.

Now, back to the original riddle: How can it be that a child with a lot of books in her home does well at school even if she never reads them? Because parents who buy a lot of children's books tend to be smart and well-educated to begin with — and they pass on their smarts and work ethic to their kids. (This theory is supported by the fact that the number of books in a home is just as strongly correlated with math scores as reading scores.) Or the books may suggest that these are parents who care a great deal about education and about their children in general, which results in an environment that rewards learning. Such parents may believe that a book is a talisman that leads to unfettered intelligence. But they are probably wrong. A book is, in fact, less a cause of intelligence than an indicator.

Tanke: Jag undrar hur mycket av skolresultaten som kan förklaras av att folk skaffar barn allt högre upp i åldrarna?

 

[Arfert]

Tanke: Jag undrar hur mycket av skolresultaten som kan förklaras av att folk skaffar barn allt högre upp i åldrarna?

Du menar att det är bättre med äldre föräldrar?

 

[krank]

2) Jag har också, från media framförallt men också från div kortare rapporter jag snubblat över, fått till mig att mycket utav det som händer i skolan i dag kan man "skylla" föräldrarna för. Inte att de uppfostrar sina barn fel utan att deras inställning till utbildning smittar barnen. Om föräldrarna inte prioriterar utbildning och tycker att det är viktigt, varför ska då barnen bry sig? Någon sa tidigare att barn från hem med studievana har det lättare i skolan, på samma sätt tänker jag att barn från hem där de vuxna inte tycker att utbildning är viktigt påverkar barnen att inte tycka att utbildning är nått att lägga ner tid på.

Tror ni att man kan komma åt problemen genom att öka föräldrarnas studiemotivation? Att de ska bli mer stöttande och framförallt intresserade av sina barns utbildning och se att det är viktigt, är det viktigt?

Jag upplever att det väldigt, väldigt lätt blir så att media och tyckare söker syndabockar i form av grupper eller individer, trots att problemen i ganska hög grad är strukturella.

Barn till föräldrar som saknar studievana klarar sig sämre i skolan; det är ett faktum. Som är helt förståeligt: Arbetarklassföräldrar har ofta vuxit upp i ett samhälle där det var lätt för att få jobb trots att man saknade utbildning, det finns en stark antiintellektuell ådra inom arbetarklassen. Dessutom saknar man de mentala verktygen - strategierna för att kämpa när det är svårt, lära sig saker som är tråkiga, lägga upp en plan, sätta av tid till studier, och överhuvudtaget att ta tag i sitt lärande.

Skolan kan här försöka motverka detta genom att täcka upp det föräldrarna inte kan ge, men det finns gränser. Och när vi gör det beskylls vi för att fokusera för mycket på de "dåliga" eleverna och inte ge de "bra" tillräckligt med utmaningar.

I mina ögon vore det självklara att arbeta för att minska klasskillnader och uppvärdera kunskap, men det är en svårare samhällsfråga. En bra början kanske kunde vara en skolminister som inte aktivt nedvärderar pedagogisk forskning, till exempel. Och som inte tycker att ungdomar ska fortsätta sorteras utifrån yrke (i Gy11 får yrkesprogrammen såpass lite historia att de omöjligt kan förstå det moderna samhället, än mindre delta i samhällsdebatten).

Påverkar det barnens energi? Orkar de koncentrera sig i skolan? Kan de prioritera själva?

Det här är huvudanledningen till varför jag inte tror att gårdagens lösningar fungerar för dagens problem. Samhället har förändrats radikalt vad gäller tillgängliga aktiviteter och liknande. För att inte tala om facebook, twitter, mobilspel, och så vidare.

Många elever har problem här. Föräldrarna saknar ofta egentlig förståelse för det nya kulturella landskapet (återigen; inte deras fel) och kan inte ge dem de verktyg de behöver för att kunna prioritera.

Sammanfattning: Vilka förutsättningar har våra barn att tillgodogöra sig pedagogernas arbete i skolan? Har de fått med sig inställning, attityd, stöd, prioriteringar, tid och förutsättningar hemifrån? Och spelar hemmet egentligen någon roll?

Enligt pedagogisk forskning är föräldrarnas studievana och utbildningsnivå den enskilt starkaste predikatorn för betyg. Den forskare som är mest i ropet just nu, John Hattie, säger så men han är definitivt inte den förste eller den ende.

 

[Max Raven]

Nu har jag inte läst några vetenskapliga undersökningar om exakt hemmet påverkar (undrar om man får yttra sig då?) ....

...men jag har fått för mig att det inverkar massor vilka föräldrarna är och även deras inställning. Speciellt det första.

Barn till välutbildade med bra jobb ser vad som är möjligt. De får en annan målbild. Och målbilden är viktig, även om den är outtalad.

Helt klart.
Genesis post om att utbildning/inställning påverkar ger också en del att gå på här - föräldrars inställning ändrar enormt. Den stereotypiska fattiga föräldern som knappt har böcker hemma och inte uppmuntrar läsning/kreativitet/skolarbete skulle kunna åstadkomma ganska mycket bara genom att ändra sin inställning till kunskap - och det torde ge en positiv dragkraft åt barnet (och möjligen barnets kompisar).

Några av problemorsakerna jag funderat på är kommunaliseringen av skolan (sossarnas*) plus skolvalet. Den ena gör att kommunerna håller i budgeten för skolorna - alltså får skolor olika mycket pengar beroende på område och hur mycket pengar kommunen har. Det andra gör att elever (eller snarare föräldrar) får välja vilka skolor de vill gå i - och de med gott rykte attraherar i regel de som har resurser att skicka sina barn dit, flytta eller har tid/energi att hålla reda på vilka de bättre skolorna är. Detta påverkar både högpresterande och lågpresterande elever negativt (iaf om vi utgår ifrån resultat av nivågruppering).

Samtidigt gör kommunaliseringen att det blir svårt att pressa någon enskild myndighet - regeringen kan skylla på kommunerna istället för att ställa till svars för eventuella indragningar eller bristfällig betalning. Det är inte ett bra underlag en god utbildning eller goda resultat i skolan.

Samtidigt vill man att lärare ska ägna mer tid åt icke-yrkesrelaterade såsom dokumentation, enbart för att ha ryggen fri.

tl;dr: För övrigt bör skolan återförstatligas.

*om jag minns rätt.

 

[Totte]

om de inte som i min skola hotar andra elever med kniv.

Bra att du skrev just detta eftersom den allmänna meningen här är att det aldrig hänt och aldrig händer i Sverige. Det är bara Björklund som vill tillåta NKVD liknande misshandel där man ställer eleverna på rad och räknar ett,två,tre,fyra, fem *Smack*... osv.