Re: Alver
[Subjektivitetsvarning]
Wow, så...otroligt trist. En uråldrig, elak alvdrottning? Gäsp! Kan du inte göra något mindre uttjatat, som skogsninjor som pjottar pilar på en från mägiska trän?
Allvarligt, alltså, det ryker av både Gemini och Västmark och är inte särskilt kul. Alls. (Skurkifiering av alver bara för sakens skull är framförallt så lönngothigt att det inte finns.)
Men bara gnälla ska man inte göra, det är fult, så ett IMO lajbans förslag, off the top of my head, Shakespeare Stylez:
Alvkungen Oberon och drottningen Titania (search and replace when good names are found) har börjat gräla; de håller nämligen på varsin sida av konflikten. Mind you, det är inget stort, uppslitande bråk; det är snarare som ett litet gräl om vad man ska se på TV, eller något. Däremot är Oberon och Titania dels rubbade, as elves are wont to be, och dels totala drama queens, så de förstärker glatt varsin allians med trupper, intrigerar (mot alla, men alltid indirekt varann), krigar och står i.
Titania gillar finkänslighet och ceremoniel, riddare, invecklad etikett et cetera; hennes halva av alvfolket är alltså högalverna. Oberon är mer BANZAI! och oberäknelig; så hans folk är förstås vildalverna. De är rätt nyckfulla och brutala; särskilt Oberon själv är rätt nära gränsen till galen. De är fullknökta med förvandlingskonster, och Oberons högra hand Robin Goodfellow är som James Bond fast med illusionstricks, och utan gadgets. Eller byxor.
Titanias arméer är väldisciplinerade ledmarscherare med färggranna flaggor och blanka pjuck; Oberons kan lika gärna börja jäklas med varandra bara för skojs skull, men de är fler, slugare och mer självständiga.
Egentligen är kungen och drottningen dock bara för stolta för att ge sig, bägge två, men det vet förstås ingen annan om. (Rätt många generaler skulle sätta konjaken i vrångstrupen om de fick reda på hur det låg till. Fehnmeyer skulle förmodligen dö i en infarkt.)
Jag skulle föredra att du drog nytta av settingen istället. Det är ju trots allt förstavärldskrigsnivå, right? Och utvecklingen har gått i samma takt? Så: OK, din alv har varit vid liv sedan medeltiden och lärt sig en massa dumheter, men utvecklingen går framåt, grabben! Biplan har bara funnits i tjugo år eller något, så ingen har haft tid att lära sig flyga biplan längre än så; de bästa alverna är fortfarande inte bättre än de bästa människorna. Alver lär sig ju inte snabbare eller något, de har bara mer tid på sig. Fast inte, då, eftersom allt viktigt blev påhittat i förrgår och allt äldre är helt värdelöst. Sure, du har inhöstat massor av erfarenhet under ditt liv, och den har hamnat i saker som verkade viktiga då; men nu skiter faktiskt min fälthaubits i hur mycket medeltida heraldik du lärt dig.
Alltså kan man säga att alven lärt sig en massa grejer i sitt liv men bestämma att de är grejer som inte är relevanta för spelet och därför inte finns som färdigheter. Alla alvrollpersoner bestäms ha lärt sig exakt så mycket nyttiga grejer som alla andra. Ren slump
Vill man kan man ju ge alverna vissa sorters små fördelar av »Tala Modersmål«-typ, som en följd; till exempel kanske alla högalver vet exakt hur man ska föra sig i det högalviska hovet; de har det i nerverna efter århundraden av oföränderlighet, så de behöver ingen färdighet för att göra rätt. Färdigheter är till för de som kan misslyckas
/Feliath — Oberorkenzeppelinenkvadderleftnant
[Subjektivitetsvarning]
Wow, så...otroligt trist. En uråldrig, elak alvdrottning? Gäsp! Kan du inte göra något mindre uttjatat, som skogsninjor som pjottar pilar på en från mägiska trän?
Allvarligt, alltså, det ryker av både Gemini och Västmark och är inte särskilt kul. Alls. (Skurkifiering av alver bara för sakens skull är framförallt så lönngothigt att det inte finns.)
Men bara gnälla ska man inte göra, det är fult, så ett IMO lajbans förslag, off the top of my head, Shakespeare Stylez:
Alvkungen Oberon och drottningen Titania (search and replace when good names are found) har börjat gräla; de håller nämligen på varsin sida av konflikten. Mind you, det är inget stort, uppslitande bråk; det är snarare som ett litet gräl om vad man ska se på TV, eller något. Däremot är Oberon och Titania dels rubbade, as elves are wont to be, och dels totala drama queens, så de förstärker glatt varsin allians med trupper, intrigerar (mot alla, men alltid indirekt varann), krigar och står i.
Titania gillar finkänslighet och ceremoniel, riddare, invecklad etikett et cetera; hennes halva av alvfolket är alltså högalverna. Oberon är mer BANZAI! och oberäknelig; så hans folk är förstås vildalverna. De är rätt nyckfulla och brutala; särskilt Oberon själv är rätt nära gränsen till galen. De är fullknökta med förvandlingskonster, och Oberons högra hand Robin Goodfellow är som James Bond fast med illusionstricks, och utan gadgets. Eller byxor.
Titanias arméer är väldisciplinerade ledmarscherare med färggranna flaggor och blanka pjuck; Oberons kan lika gärna börja jäklas med varandra bara för skojs skull, men de är fler, slugare och mer självständiga.
Egentligen är kungen och drottningen dock bara för stolta för att ge sig, bägge två, men det vet förstås ingen annan om. (Rätt många generaler skulle sätta konjaken i vrångstrupen om de fick reda på hur det låg till. Fehnmeyer skulle förmodligen dö i en infarkt.)
Det här gillar jag inte heller. Inte på grund av trovärdighetsproblem eller något sådant dumt, utan för att det pigeonholar spelarna våldsamt. På det här sättet kan man liksom bara spela en personlighet som alv, nämligen primpigt, stjärnsörplande miffo. Tänk om man vill spela en supereffektiv, järnhård Röde Baronen-typ, då?
Jag skulle föredra att du drog nytta av settingen istället. Det är ju trots allt förstavärldskrigsnivå, right? Och utvecklingen har gått i samma takt? Så: OK, din alv har varit vid liv sedan medeltiden och lärt sig en massa dumheter, men utvecklingen går framåt, grabben! Biplan har bara funnits i tjugo år eller något, så ingen har haft tid att lära sig flyga biplan längre än så; de bästa alverna är fortfarande inte bättre än de bästa människorna. Alver lär sig ju inte snabbare eller något, de har bara mer tid på sig. Fast inte, då, eftersom allt viktigt blev påhittat i förrgår och allt äldre är helt värdelöst. Sure, du har inhöstat massor av erfarenhet under ditt liv, och den har hamnat i saker som verkade viktiga då; men nu skiter faktiskt min fälthaubits i hur mycket medeltida heraldik du lärt dig.
Alltså kan man säga att alven lärt sig en massa grejer i sitt liv men bestämma att de är grejer som inte är relevanta för spelet och därför inte finns som färdigheter. Alla alvrollpersoner bestäms ha lärt sig exakt så mycket nyttiga grejer som alla andra. Ren slump
Vill man kan man ju ge alverna vissa sorters små fördelar av »Tala Modersmål«-typ, som en följd; till exempel kanske alla högalver vet exakt hur man ska föra sig i det högalviska hovet; de har det i nerverna efter århundraden av oföränderlighet, så de behöver ingen färdighet för att göra rätt. Färdigheter är till för de som kan misslyckas
/Feliath — Oberorkenzeppelinenkvadderleftnant
