Nekromanti Blorb—Nässes definition

[Nässe]

Ps. Gjorde ett litet tillägg i min intro-post.

 

[2097]

Det där är ju däremot inte alls sant. Jag har gjort avtryck i spelvärldar, utforskade spännande miljöer och bytt hjärna med... kanske inte robotar, men i alla fall andra människor. Allt det här i väldigt oblorbiga spel.

Nej... ni missförstod.

Blorben, eller åtminstone blorbiga inslag eller blorbiga kvalitéer (i ett kanske inte 100% blorbigt spel), behövs för att dom där sakerna ska finnas. För att spelvärlden, miljön, hjärnbytarmaskinen ska vara... konkreta spelpjäser, leksaker, verktyg... att leka med, att göra saker med.

Vi kan säga i ett impro-lir som ex vis Fiasco att hohoho jag har en maskin (eller besvärjelse) här och när jag trycker på den så byter du och jag hjärna, fröken Robot! Sagan om den bytta hjärnan.

Men i en blorb kan det finnas en sån maskin och vi kan utforska hur den fungerar och försöka.... använda den.

Ja, jo, i ett improspel som har pågått ett tag kan framimproviserade platser/föremål till sist få en blorbig kvalité. När det är etablerat genom vårt improviserande precis hur den där maskinen fungerar. Jag älskar jättejättemycket att det kan bli så, det är ganska magiskt. <3 Och i ett helblorbigt spel så har allt den kvalitén redan från början. Det är ännu mer magiskt. <3

Och, i ett blorbigt spel kan det på ett meningsfullt sätt finnas hemligheter och "off screen" saker. Maskinen kanske bara fungerar när den har bränsle osv och det kanske inte rollpersonerna vet om. Att införa såna hemligheter i ett impro-lir riskerar att bara bli calvinball och det rycker bort all påtaglighetskänsla under fötterna på en.

 

[2097]

SLs roll är att tolka prata för blorben

Gloraklet är spelledarens verktyg för det! Gloraklet är alltså prepp+regler+tärningar

 

[Bifur]

En fråga som jag ändå tycker passar in här (jag vet att den tröskats tidigare men jag har nog inte förstått ändå...). Varför kan inte tidslinjer vara blorb? Eller, jag förstår att vissa sorters dramafokuserade tidslinjer inte kan vara det men alla? På vilket sätt är "på söndagen inleder baron Stålklo sin offensiv mot Grannien" - givetvis med reservationen att RPna inte på något sätt interagerar för att ändra på det och att det då finns mekanismer för att hantera inblandningen, (ex. slumptabeller) oblorbigt?

 

[2097]

Bifur Din reservation där gör ju hela skillnaden<3

 

[2097]

Sen tycker inte jag att det är så roligt som DM att veta vad som kommer hända. Skulle hellre ha en "1d6 chans per dag att offensiven inleds" eller nåt. För jag som DM vill ju också bli överraskad av vad som händer. Men det är väl en smaksak!

 

[Bifur]

Bifur Din reservation där gör ju hela skillnaden<3

Då är jag med. Det här är dock något jag tror kan vara bra förtydliga i jobbet med att definiera blorben, kan ju vara fler som missförstår.

 

[Monokel]

Nej... ni missförstod.

Det skulle underlätta för mig om du inte uttrycker jag-tycker-att-saker med så-här-är-det-ord. Blir lätt att missförstå i text

Och, i ett blorbigt spel kan det på ett meningsfullt sätt finnas hemligheter och "off screen" saker. Maskinen kanske bara fungerar när den har bränsle osv och det kanske inte rollpersonerna vet om. Att införa såna hemligheter i ett impro-lir riskerar att bara bli calvinball och det rycker bort all påtaglighetskänsla under fötterna på en.

En sak som jag inte förstår är hur spelarna vet om maskinen är framimproviserad i stunden eller minutiöst förberedd i förväg. Så länge spelledaren inte är tydlig med att "det här hittar jag på precis här och nu!" så blir väl effekten under spelmötet detsamma?

 

[2097]

En sak som jag inte förstär är hur spelarna vet om maskinen är framimproviserad i stunden eller minutiöst förberedd i förväg. Så länge spelledaren inte är tydlig med att "det här hittar jag på precis här och nu!" så blir väl effekten under spelmötet detsamma?

Ja... om alla hade kört blorbigt hela tiden och fudgandet aldrig hade uppfunnits så skulle det där vara ett mycket mindre problem...

Som det är nu så finns det en gnagande misstänksamhet att "det här är bara påhittat nu". Får man bort den misstänksamheten, det är då får man den där blorb-kicken. I början, nu har vi ju spelat i fem år, men i början så visade jag dom sidor från boken och bara "se här står det att det var två vargar i rummet" osv. Gör det fortfarande ibland när det är lite väl märkvärdiga sammanträffanden. (Ex vis en var förvandlad till gris och dog. Senare blev dom uppätna av en zombifierad gris. Var tvungna att visa dom i boken att det redan var en zombifierad gris i det rummet och att det bara var ett väldigt kusligt sammanträffande att deras vän råkade precis minuterna innan ha grisifierats och dött.)

Som exemplet där bränslet tar slut i hjärn-maskinen. Blir det tvivel kan man visa dom boken.

Eller "gnagande misstänksamhet" är inte alltid det rätta ordet, kan också vara en känsla av lolrandom eller gonzo eller seriöst sammanbitet "nu ska jag leverera en bra story genom att gestalta den förbittrade och alkoholiserade polisen Henrietta" som infinner sig hos spelaren. Men när man förstår att föremålet/platsen/besvärjelsen/monstret är blorbigt, då kan man ta det på ett annat sorts allvar. Då kan det börja... "finnas".

 

[Monokel]

Som det är nu så finns det en gnagande misstänksamhet att "det här är bara påhittat nu".

Den där misstänksamheten förstår jag verkligen i "besegra spelet"-spel. Vilket väl snarast förstärker mitt intryck av att blorb först och främst är ett format för välpreppade dungeons (vilket jag säger utan att lägga någon värdering i begreppet!).

 

[2097]

Den där misstänksamheten förstår jag verkligen i "besegra spelet"-spel. Vilket väl snarast förstärker mitt intryck av att blorb först och främst är ett format för välpreppade dungeons (vilket jag säger utan att lägga någon värdering i begreppet!).

Det är därför jag försöker förklara att det inte bara handlar om det.
Känslan av att uppleva något handlar inte bara om att övervinna det.
Det är som… är att dansa en tävling? Är att åka på semester en tävling?

Tänk dig själv, du åker på semester till, säg en stuga vid en underbar äng. Och sen har du hela tiden en gnagande misstanke om att den här stugan finns inte på riktigt, den här ängen finns inte på riktigt.
Det skulle då vara så himla skönt att komma till den riktiga underbara ängen och den riktiga underbara stugan. Och det är det som blorbighet kan göra.

Som sagt, det tar sig inte alltid uttryck som speciellt gnagande. Kan också vara "vi tar det med en klackspark" eller som "nu är det dags att gå in i grimdark skådis-läget i den här 'pjäsen' vi håller på att spela upp runt vårt bord". Sluta ha en hangup på att det bara är bra för besegra-spelet–spelande. Ja jo det är en grundförutsättning för den typen av spelande men det är inte bara det.

"Nu ska jag underhålla dom andra genom att berätta om hur jag byter hjärnor" vs "Jag trycker på den blå knappen… händer det nåt?"

Det blir… en interaktion på ett annat sätt. Med blorben behandlar vi det gemensamma fantasimöblemanget som något äkta och riktigt och solitt.

 

[Rangertheman]

Det blir… en interaktion på ett annat sätt. Med blorben behandlar vi det gemensamma fantasimöblemanget som något äkta och riktigt och solitt.

Känns lite som att säga att Aragorn är riktigare och mer solid än Jon Snow...

För mig personligen blir saker riktigare om jag upplever att de passar in i vår gemensamma berättelse. Spelar vi ett fantasyspel och SL plötsligt säger att en SLP drar upp en magnum-revolver och blåser huvudet av min RP, spelar det ingen roll om SL preppade personen med revolvern för 100 spelmöten sedan och att vi råkade stöta på honom först nu.

 

[Monokel]

Sluta ha en hangup på att det bara är bra för besegra-spelet–spelande. Ja jo det är en grundförutsättning för den typen av spelande men det är inte bara det.

Det är ju därför jag ber om exempel på hur blorb ger fördelar för andra sorters spel. Att alla exempel som läggs fram råkar handla om dungeons och/eller platsutforskning kanske bara är en slump?

"Problemet" för mig är att jag aldrig haft den där känslan av att saker inte är på riktigt om de inte stod på ett papper innan spelet började. Jag spelar spel där det är underförstått att spelledaren försöker underlätta för gruppen att berätta en bra historia tillsammans, vilket ibland kan innebära att saker hen inte planerat dyker upp i spelet. Har aldrig upplevt att det stör eller gör historien mindre "verklig". Snarare tvärtom. Det är förstås en fråga om spelstil och smak. Har saknat den tydligheten i definitionerna - vilka upplevda problem det är som blorb löser i spel som inte handlar om att "besegra spelet".

 

[Mogger]

Det är ju därför jag ber om exempel på hur blorb ger fördelar för andra sorters spel. Att alla exempel som läggs fram råkar handla om dungeons och/eller platsutforskning kanske bara är en slump?

"Problemet" för mig är att jag aldrig haft den där känslan av att saker inte är på riktigt om de inte stod på ett papper innan spelet började. Jag spelar spel där det är underförstått att spelledaren försöker underlätta för gruppen att berätta en bra historia tillsammans, vilket ibland kan innebära att saker hen inte planerat dyker upp i spelet. Har aldrig upplevt att det stör eller gör historien mindre "verklig". Snarare tvärtom. Det är förstås en fråga om spelstil och smak. Har saknat den tydligheten i definitionerna - vilka upplevda problem det är som blorb löser i spel som inte handlar om att "besegra spelet".

Som med allt annat är det bara ett problem om det är ett problem. För mig är det problem när glöggen smakar lakrits! WTF liksom!?!?! Men för andra är det jättekul.

Med det sagt har jag ett exempel jag ska dra lite senare när jag får tid.

 

[Magnus Seter]

en blorb kan inte ha element som definierar vad som kommer hända, dvs förutbestämda skeenden

Huga! Vänta nu.

Då är ju världen försatt i stasis överallt utom där dit spelarna väljer att deras rollpersoner går. Och när de går därifrån inträder stasis igen.

Det låter ju inte så roligt eller trovärdigt, är det inte SL:s uppgift att låta världen utvecklas även där inte rollpersonerna påverkar skeendet?

/M

 

[Mogger]

Huga! Vänta nu.

Då är ju världen försatt i stasis överallt utom där dit spelarna väljer att deras rollpersoner går. Och när de går därifrån inträder stasis igen.

Det låter ju inte så roligt eller trovärdigt, är det inte SL:s uppgift att låta världen utvecklas även där inte rollpersonerna påverkar skeendet?

/M

Läs: räls. Världen kan utvecklas, men man bör ha i åtanke att RPs agerande eventuellt kan ändra på det. Alltså, inget får vara skrivet i sten, för det kan finnas en mikroskopisk chans att RP höjs till gudar och kan påverka världens gång. Men det är akademiskt. Du har rätt i ditt antagande. Man begöver inte ta höjd för varje tänkbart skeenden. "Dag 11 rånar Johnssonligan banken, om inget annat sker som förhindrar det"

 

[2097]

Magnus Seter spelledarpersonernas beteende kan med fördel vara regelstyrt tycker jag. regler för hur smittor sprids eller härer drar fram.

 

[kloptok]

Det är ju därför jag ber om exempel på hur blorb ger fördelar för andra sorters spel. Att alla exempel som läggs fram råkar handla om dungeons och/eller platsutforskning kanske bara är en slump?

Först och främst så behöver dungeons och platsutforskning inte alls handla om att "besegra spelet". Jag vet att många uppskattar den typen av spel, men det är inte det jag själv gillar med sådana spel.

Du kan spela en blorbig kampanj som handlar om intrigerande vampyrer i ett dystert 50-tals-Chicago, om maktspel på ett dimmigt Venus i en avlägsen framtid, om vägen till kungamakten i en vikingavärld, och så vidare. Det blorben gör är att ge ett ramverk för att skapa en spelvärld där det är etablerat hur den reagerar på att rollpersonerna och andra interagerar med den. Där det som sker inte är något som hittas på i stunden utan följer etablerade regler och riktlinjer.

För mig är det här med misstänksamhet inte en så viktig aspekt av det hela och jag har i allmänhet förtroende för de jag spelar med, inklusive spelledaren. Blorbigt spel handlar för mig mer om att etablera ett sorts socialt kontrakt om vilken typ av spel vi vill ha, där till exempel rälsning inte är önskat (och framförallt inte i när det sker i hemlighet utan att spelarna vet om det). Det handlar också om att renodla spelledarens roll till att bli mer av en domare och mindre av en regissör. Inte för att jag inte litar på spelledaren, utan för att jag uppskattar när input kommer från spelet och preppen istället för beslut tagna i stunden, som ibland är omedvetet partiska och där potentiella konsekvenser inte alltid har tänkts igenom. Spelledarens domarroll är för övrigt något jag kanske framförallt uppskattar när jag själv spelleder, eftersom jag tycker det är bekvämt att lägga besluten på preppen/spelet istället för mig själv.

 

[Rangertheman]

Det handlar också om att renodla spelledarens roll till att bli mer av en domare och mindre av en regissör. Inte för att jag inte litar på spelledaren, utan för att jag uppskattar när input kommer från spelet och preppen istället för beslut tagna i stunden, som ibland är omedvetet partiska och där potentiella konsekvenser inte alltid har tänkts igenom.

Finns det något skäl, förutom kostnaden för avancerad AI, till att inte robotisera både preppen och spelledandet?

 

[2097]

Känns lite som att säga att Aragorn är riktigare och mer solid än Jon Snow...

Jon Snow är från Games of Throne va? Jag har aldrig sett det.
är det nån påhittad person i det? Förstår inte referensen
är det nån person typ the great pumpkin som andra glada kompisarna i västerås eller vad det nu heter bara drömmer om?

Aragorn vet jag ju vem det är<3
Viggo<3<3<3

Spelar vi ett fantasyspel och SL plötsligt säger att en SLP drar upp en magnum-revolver och blåser huvudet av min RP, spelar det ingen roll om SL preppade personen med revolvern för 100 spelmöten sedan och att vi råkade stöta på honom först nu.

Det här svaret som jag ska skriva nu kanske kommer lite åt "besegra spelet"-hållet men jag tycker inte att mina andra har varit det:

Det är inte schysst av en spelledare att hitta på en magnumrevolver och blåsa skallen av rollpersonerna så dom dör. Det är oschysst.

Men det är inget problem för en spelledare att korrekt spelleda fram en revolverist ("fantasy" eller inte -- eftersom den finns i preppen är hen uppenbarligen en del av spelvärlden) och redogöra för hur rollpersonens ihopramlande med henom få ödesdigra konsekvenser. Det är då prepparen som har ansvaret. Prepparen och spelledaren ska vara olika. Om inte samma person så åtminstone olika "hattar".

Det är ju därför jag ber om exempel på hur blorb ger fördelar för andra sorters spel. Att alla exempel som läggs fram råkar handla om dungeons och/eller platsutforskning kanske bara är en slump?

Mycket orättvist att du klippte bort mitt exempel med den underbara ängen.

Du tolkar allt genom linsen av att "äh det där med dungeons, platsutforskning och besegra spelet" är inget för mig och sen läser du allt som om det var det jag menade.

Jag spelar spel där det är underförstått att spelledaren försöker underlätta för gruppen att berätta en bra historia tillsammans, vilket ibland kan innebära att saker hen inte planerat dyker upp i spelet.

Berätta en historia. Men blorben ger dig inte en teaterbiljett utan en resebiljett till ett annat liv.

Har aldrig upplevt att det stör eller gör historien mindre "verklig".

Historien. Men blorben låter dig få göra saker med dina egna händer (genom gränssnittet av med munnen sagda och med öronen hörda ord).