Bra debattartikel. Jag hatade den.
Välskriven och klarsynt debattartikel, anser jag. I början ville jag instinktivt säga emot och vara defensiv, men nu när jag begrundat saken lite mer så känner jag hur allt fler poänger flyter upp till ytan.
Det jag finner som hennes största poäng är att hon inte till största delen riktar en udd mot nördarna själva (och precis som Bobby Magikern pekat på så avser hon här ett mycket vidare nördbegrepp än vad vi vanligtvis menar med nördar på det här forumet), utan mot kultursfären i sig; och där kan jag helt klart hålla med henne. Var det exempelvis egentligen så viktigt att få läsa alla de där krönikorna om surdegsbloggarna? Är det verkligen så intressant att få läsa kulturskribenter göra analyser av World of Warcraft?
Jag tänker på DN Kultur; som idag gör betydligt fler sådana här lättsamma medelklassbetraktelser än vad de en gång brukade. Jag är inte övertygad om att det skulle produceras särskilt mycket mer nördkultur idag än vad det tidigare gjort, men av någon anledning så har den plötsligt börjat behandlas som om den vore långt mycket mer angelägen som kulturfenomen betraktat än vad man tidigare ansett. Jag håller med henne om att det är ett illavarslande fenomen att den här sortens anspråkslösa kultur "verkar på traditionella kultursidor, vilket ger illusionen att världsfrånvändheten bär på ett budskap."
Missförstå mig rätt; jag älskar de subkulturer inom vilka jag verkar, men jag älskar dem just för att de är lekfulla och anspråkslösa. Jag tycker inte det är bra att de börjat breda ut sig på det sätt som de har gjort i kultursfären eller när dess angreppsvinkel tar över andra, viktigare frågor; jag vet exempelvis inte om det egentligen var så himla bra att Bangs nördnummer hade en småskojig mysputtrig intervju med Fredrik Strage för att han blivit framröstad till den störste nörden i någon tidnings läsarundersökning, eller krönikan om den relation den homosexuelle artikelförfattaren hade till Buffy the Vampire Slayer.
Problemet är inte vad som står att läsa i utpräglade nördtidningar såsom Fenix, Vice och Fangoria; utan att den sortens artiklar alltmer börjat smyga sig in i riktiga kulturtidningar såsom Bang, DN Kultur och Ordfront.
Och så förstås; givetvis har det skett en infantilisering av kulturen den senaste tiden. Henrik Schyffert pekade i sin standupshow på att något han skämdes för under det ironiska nittiotalet var att hans generation inte brydde sig om folkmordet som pågick i Tjeckoslovakien. Han försvarade beslutet att de inte behandlade det i sina egna program - men att även privat låta bli att engagera sig, för att det helt enkelt var för "tråkigt" - för "allvarligt"... det är helt klart ett problem.
...och det problemet har vuxit sig större sedan dess. Det nya är att vi låtit den där eskapistiska hållningen sprida sig ut över arenor där den tidigare sällan ansetts vara angelägen nog att ta plats.
Bra debattartikel. Sansat och nyktert skriven, men jag blev ändå provocerad av att läsa den. Jag ska försöka lägga namnet Caroline Ringskog Ferrada-Noli på minnet.
