Det brukar inte vi göra heller, men jag kan inte påstå att det hjälper.
Jag tycker att de hemliga agendorna funkat i Alien. Där känns det som att hemlighetsmakeriet passar in, men där har också alla spelare hemligheter så det blir en bättre balans. Rollspel är dessutom mer "spela för att uppleva" än "spela för att vinna". Det känns som en väsentlig skillnad i sammanhanget.
Jag tycker framförallt att brädspel är roligt om det är en jämn kamp, och om det hela tiden finns intressanta saker att göra. Visst är det kul att vinna också, men det är mer en bonus.
Många co-op spel som har kommit på senaste tiden känns ju som förklädda rollspelsäventyr. Fast till mångdubbla priset.
Det var en bättre formulering än min. Jag tänkte kanske mest på de gånger jag halvvägs in i ett parti insett att "nope, inte en chans att jag kommer ikapp" och så spelar jag artigt av spelet bara (om det nu inte är Diplomacy för då mår jag eventuellt psykiskt dåligt och hoppar av
).
Det håller jag med om! Speciellt när det kommer till lite större spel.
Till viss del kan ju sådant bero på slumpen och dåliga val som spelaren gör, men inte sällan upplever jag att det är en fråga om brister i spelets design. Ett bra brädspel ska i mitt tycke vara uppbyggt på ett sådant sätt att ingen kommer ohjälpligt efter eller blir utan valmöjligheter.
Jag har inget emot rollspelskänsla i brädspel. I Unfathomable som jag spelade igår hade jag till exempel en "rollperson" med en intressant bakgrund, särskilda egenskaper och personlig utrustning. Det var kul. Klart mindre kul var det att efter tre timmar inse att jag skulle förlora och att inget jag kunde göra den kvarvarande timmen av spelet skulle ha någon betydelse.
Jag har spelat Unfathomable två gånger och tycker det är kul, men har väldigt dålig känsla för balansen i spelet. Båda gångerna har vi blivit överraskade när ena sidan ganska plötsligt vann. Att sitta en timme och veta att man ska förlora verkar tråkigt, men beror det på hemligheterna? Jag fattar att det kanske går lite väl djupt i det specifika spelet (och det kanske inte är tanken med tråden) men hur hamnade ni i ett sådant läge i Unfathomable?
Vi hade kämpat för att hålla fartyget flytande fram till dess att de två hybriderna avslöjade sig och skickade alla tre människorna till sjukhytten. Därefter blev det en långdragen och förutsägbar process med människorna i underläge och en allt sämre situation ombord. Gänget jag spelade med hade en liknande upplevelse förra gången de spelade, men måhända var det otur i båda fallen. Kanske kan spelet leverera ett bättre tempo och en rimlig chans för människorna att vinna?
Vissa brukar vilja ha en plan och följa den hela vägen och blir sura när det rubbas. Spel som Roborally brukar komma upp som irriterande för dessa personer, där man programmerar drag i förväg och sedan kan andra robotar knuffa en och så kommer man ur kurs.
Jag älskar RoboRally så det är inte bristen på planeringsmöjligheter som skaver.
Gloomhaven är lite för långt för sitt eget bästa (90-120 min digitalt). Hade aldrig pallat att spela det fysiskt. Bara setupen måste ta en halvtimme.
Ja, jag kom på mig själv med att spela lite fortare för att partiet blev väl långt. Har bara testat digitalt iofs, där ska man enligt uppgift kunna pausa mitt i ett parti / en dungeon. Sen är det ju en kampanj oxå, vilket ger sin egen logistik. Men det är ju iofs inte något nytt för den genomsnittlige rollspelaren..
