Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,065
Ja, det är lite så jag gjorde till M&M. Fast 0-6
BRP: Grundegenskaper och färdigheter
- Thread starter Leon
- Start date
Fjodor Pollett
Swordsman
Frågan är också vad storlek betecknar - under en period gällde att STO var ett mått på vikt rakt av, vilket rimmar ganska illa med dvärgarnas 2T4+1 eller vad det nu var. Baserat på Nisses bilder fick jag en känsla att dvärgar åtminstone vägde som människor.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,065
Tror du måste ha marginalen att låta det variera som vikt, längd, bredd etc
Hej! Lite sen in på tråden.
Att multiplicera ihop grundegenskaper med färdigheter på olika sätt, som i Mutant 2 eller Samuraj, bevarar väl mycket av BRP-känslan men verkar lite meckigt. Lösningen att ha en mer grovkornig färdighetsskala, med 5 steg som i Cyber M/77, borde göra det lite smidigare. Det är också rätt elegant gjort i Expert Nova, där grundegenskaperna är mer som ett skyddsnät under färdigheterna snarare än något som används i kombination med dem.
Själv är jag dock förtjust i idén att häda mot principen att antingen slå 1T20 eller procenttärningar. Istället kan man slå under en grundegenskap, men antalet T20 avgörs av färdighetsnivå, ungefär som Whitehacks double positive rolls när man både har rätt bakgrund och använder rätt egenskap, eller DnD5:s advantage.
Typ så:
FV 0 Lekman Den sämsta av två T20 mot GE
FV 1 Kunnig T20 mot GE
FV 2 Mästare Den bästa av två T20 mot GE
FV 3 Legend Den bästa av tre T20 mot GE
Fördelar:
* Slipp multiplicera ihop saker för att veta vad man ska slå.
* Bra att kombinera med att också låta svårighetsgrader styra antalet tärningar. En mästare som ska göra något vansinnigt får slå med disadvantage.
Men för all del, nackdelar:
* Känns inte så BRP.
* SLP och kanske besvärjelser och föremål från klassiska moduler måste konverteras eller fortsätta använda sina gamla system.
* Grovkornig skala gör att det behöver ta tid innan färdigheter ökar.
* Höga grundegenskaper blir väldigt värdefulla. Alla vill ha SMI 18. Får motverkas med att det är osannolikt/dyrt att få höga värden från start, och kostnaderna för att öka dem senare ökar med värdet. Helst ska det också vara en jämn fördelning av grundegenskapernas betydelse.
Edit: Lägger till en helt annan idé. Säg ifrån om någon redan pratat om den här lösningen!
Vad tror ni om att man slår en T20 vardera för grundegenskap och färdighetsvärde? Olika färger på tärningarna för att veta vilken som ska jämföras med vad. @Svarte Faraonen använder ett liknande system i Travellers on a Red Road, fast där är det tärningar i olika storlekar som jämförs med en svårighetsgrad.
Fördelar:
* Resultaten kan vara mer graderade eftersom man kan lyckas med två, ett eller inget slag, utöver eventuella perfekta slag och fummel.
* Färdighetskostnader och startvärden kan vara helt oberoende av grundegenskaper, och färdigheter kan kombineras med olika grundegenskaper beroende på användning.
Oklart:
* Grundegenskaper och färdigheter i Expert-moduler kan... eh... nästan användas rakt av. Det kan hända att den som både har en hög grundegenskap och ett högt FV blir overpowered.
Att multiplicera ihop grundegenskaper med färdigheter på olika sätt, som i Mutant 2 eller Samuraj, bevarar väl mycket av BRP-känslan men verkar lite meckigt. Lösningen att ha en mer grovkornig färdighetsskala, med 5 steg som i Cyber M/77, borde göra det lite smidigare. Det är också rätt elegant gjort i Expert Nova, där grundegenskaperna är mer som ett skyddsnät under färdigheterna snarare än något som används i kombination med dem.
Själv är jag dock förtjust i idén att häda mot principen att antingen slå 1T20 eller procenttärningar. Istället kan man slå under en grundegenskap, men antalet T20 avgörs av färdighetsnivå, ungefär som Whitehacks double positive rolls när man både har rätt bakgrund och använder rätt egenskap, eller DnD5:s advantage.
Typ så:
FV 0 Lekman Den sämsta av två T20 mot GE
FV 1 Kunnig T20 mot GE
FV 2 Mästare Den bästa av två T20 mot GE
FV 3 Legend Den bästa av tre T20 mot GE
Fördelar:
* Slipp multiplicera ihop saker för att veta vad man ska slå.
* Bra att kombinera med att också låta svårighetsgrader styra antalet tärningar. En mästare som ska göra något vansinnigt får slå med disadvantage.
Men för all del, nackdelar:
* Känns inte så BRP.
* SLP och kanske besvärjelser och föremål från klassiska moduler måste konverteras eller fortsätta använda sina gamla system.
* Grovkornig skala gör att det behöver ta tid innan färdigheter ökar.
* Höga grundegenskaper blir väldigt värdefulla. Alla vill ha SMI 18. Får motverkas med att det är osannolikt/dyrt att få höga värden från start, och kostnaderna för att öka dem senare ökar med värdet. Helst ska det också vara en jämn fördelning av grundegenskapernas betydelse.
Edit: Lägger till en helt annan idé. Säg ifrån om någon redan pratat om den här lösningen!
Vad tror ni om att man slår en T20 vardera för grundegenskap och färdighetsvärde? Olika färger på tärningarna för att veta vilken som ska jämföras med vad. @Svarte Faraonen använder ett liknande system i Travellers on a Red Road, fast där är det tärningar i olika storlekar som jämförs med en svårighetsgrad.
Fördelar:
* Resultaten kan vara mer graderade eftersom man kan lyckas med två, ett eller inget slag, utöver eventuella perfekta slag och fummel.
* Färdighetskostnader och startvärden kan vara helt oberoende av grundegenskaper, och färdigheter kan kombineras med olika grundegenskaper beroende på användning.
Oklart:
* Grundegenskaper och färdigheter i Expert-moduler kan... eh... nästan användas rakt av. Det kan hända att den som både har en hög grundegenskap och ett högt FV blir overpowered.
Last edited:
Rickard
Urverk speldesign
Jag klurade på att man slår 2T20 och någon av dem ska jämföras med grundegenskaper och färdighetsvärden, men det ger en helt annan skala än vad folk är vana vid, där färdighetsvärde 5 ger 50% chans att lyckas och FV 10 ger 75% chans att lyckas.
Så värdena borde krypa någonstans mellan 0-10 för färdigheter och 0-5 för grundegenskaper.
Här skulle man kunna ha specialregler som att om båda tärningarna slår under vardera värde är det som att betrakta som exceptionellt.
Konvertering hade väl i princip varit att betrakta alla värden utifrån BC-skalan, där en människa skulle ha 2 i Styrka (Styrka 10 -->2), ett troll 5 och en jätte (Styrka 60) 13. Samma skulle gälla för färdigheter.
Om man går in på antal T20 osv så är det ju inte BRP längre?
För min del så är grundbulten i BRP att resolutionen är tydlig. Du ska veta direkt, utan att börja titta på normalfördelningar av tärningsutfall, vad du kommer ha för chans att lyckas i %. Om man sedan använder en T20 eller T100 är en smaksak.
Jag kan se fördelar med båda. I DoD2016 har de en snygg lösning där ett dubbelslag (11, 22, 33 osv) var särskilt lyckat. EDDs T20 gör det lättare för många med det matematiska.-5 på slaget osv.
C
För min del så är grundbulten i BRP att resolutionen är tydlig. Du ska veta direkt, utan att börja titta på normalfördelningar av tärningsutfall, vad du kommer ha för chans att lyckas i %. Om man sedan använder en T20 eller T100 är en smaksak.
Jag kan se fördelar med båda. I DoD2016 har de en snygg lösning där ett dubbelslag (11, 22, 33 osv) var särskilt lyckat. EDDs T20 gör det lättare för många med det matematiska.-5 på slaget osv.
C
I mitt tradspelsklur kör jag ju på att man slår ett slag och jämför med både GE och färdighet. Under det ena ger partiellt lyckat, under båda fullständigt lyckat. Och så finns det specialiseringar för en tredje faktor. Det ger möjligheten att kombinera saker, så att om man vill hota någon kan man göra det med fysik (se stor och farlig ut), med karisma (formulera sig hotfullt, avge en hotfull aura) eller med rykte (du har nog hört talas om vad jag är kapabel till). Är man medlem i en organisation kan man använda den organisationens värde istället för grundegenskapen, också (vi är mäktiga och kommer att hitta dig).
En intressant sak med det är att det kan ge olika kurvor. Du kan ha en rollperson med GE, färdighet och specialisering på ungefär samma nivå, så att hen antingen misslyckas helt eller lyckas spektakulärt, medan en annan har en hög nivå i ett av dem men lågt i de andra, så hen kommer oftast att lyckas sådär, men sällan få en riktig fullträff. Det känns kul och differentierar rollpersonerna lite mot varandra.
En intressant sak med det är att det kan ge olika kurvor. Du kan ha en rollperson med GE, färdighet och specialisering på ungefär samma nivå, så att hen antingen misslyckas helt eller lyckas spektakulärt, medan en annan har en hög nivå i ett av dem men lågt i de andra, så hen kommer oftast att lyckas sådär, men sällan få en riktig fullträff. Det känns kul och differentierar rollpersonerna lite mot varandra.
Theo
Hero
- Joined
- 20 Nov 2017
- Messages
- 1,098
Att jag slopade STO som en vanlig grundegenskap i den tidigare versionen av mitt BRP-hack (som utgick från Mythras) var just för att jag inte kunde hitta en vettig genomgående definition på vad det egentligen skulle beteckna.
Ja, resultaten skulle bli helt annorlunda. Delvis lyckat blir det vanligaste utfallet med färdigheter som man är en smula skolad i.
Å andra sidan tänker jag mig att träffar med båda tärningarna skulle motsvara ett vanligt lyckat resultat, inte en exceptionell framgång. Chansen för det skulle minska - bara 25% chans med både FV och GE på 10 - så jag skulle inte vilja korta ned skalan för vare sig färdigheterna eller grundegenskaperna.
Det skulle behövas bieffekter vid halvlyckade resultat. Förlorade kroppspoäng när man gör något ansträngande? Förlorade PSY-poäng för koncentrationskrävande sysslor? Och en nyhet, KAR-poäng att förlora när man halvlyckas med kommunikationsfärdigheter?
Ganska stora ingrepp, med andra ord. Det här var en ganska nykläckt idé för mig, och jag är inte säker på att jag kommer att fördjupa mig i den.
Ja, nog är det som du säger... Fast personligen kan jag tänka mig att offra till och med ett så viktigt kännetecken, för att i utbyte få använda både grundegenskaper och färdigheter utan att behöva multiplicera eller addera ihop dem på något sätt.
Jag gillar omständigheten att extra tärningar som man måste lyckas med (som i mitt första förslag) tar tillvara på rulla under-systemens främsta merit: att man inte behöver räkna när man slår. Det räcker att jämföra tärningarna med sitt värde.
Man kan i och för sig lägga svårighetsgraden i botten av skalan. Slå lika med eller under din SMI på 13, men över låsets svårighetsgrad på 4. Som ett pendragonslag med ett fixerat motståndarresultat.
Okej, det här var en riktigt intressant lösning. Ser efter en smula grubblande fortfarande inget fel med det. Gott mos!
Hans E Magnusson
CAPS LOCK
Stortlek borde såklart bytas mot BEP.
Hur många dvärgar ryms i en stor säck?
Hur många dvärgar ryms i en stor säck?
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,065
Jag har helt seriöst klurat på just det här - fast åt andra hållet - dvs STO som vikt. Helst vill man ju att RP kan bära STY antal STO.
Men precis som du skriver blir det snabbt konstigt och jag är inte alls säker att det gå att få ihop. Hur många svärd går det på en dvärg, liksom.
För att återgå till GE-slag i ett T20-system, så kan man väl egentligen konstatera att rent designmässigt så finns det ingen annan orsak att ha ett spann på 3-18 för grundegenskaperna än att man skall kuna slå GE-slag. (Om man alltså bortser från att "BRP bör ha 3T6-grundegenskaper") Eller?
En annan fundering på 3T6-spåret är att vad är egentligen roligt att spela med tanke grundegenskaper? 3T6 är ju designat att med största sannolikhet ge 10 -11. Och en RP med 11 i alla värden är ju det tråkigaste man kan tänka sig. Jag tänker att det roligaste är 2-3 riktigt bra värden, typ 17, 16 och 15, och sedan ett riktigt dåligt, men inte alltför förfärligt, typ 6 eller 7. Resten snittvärden. Och till det är 3T6 riktigt dåligt. Inte ens de olika variationerna som uppstått under åren - slå 3 uppsättningar, 2T6+6, slå 4T6 och ta bort sämsta etc - råder riktigt bot på det imo. De ger bättre värden lättare, men gör det jämntjockt.
Det obviösa är ju då poängsystemet som ger just den filur du vill spela, och automatiskt pressar ner din KAR när du vill opta din STY. Men tänker mera här som en designfundering om man vill ha sina 3T6 rullade.
En annan fundering på 3T6-spåret är att vad är egentligen roligt att spela med tanke grundegenskaper? 3T6 är ju designat att med största sannolikhet ge 10 -11. Och en RP med 11 i alla värden är ju det tråkigaste man kan tänka sig. Jag tänker att det roligaste är 2-3 riktigt bra värden, typ 17, 16 och 15, och sedan ett riktigt dåligt, men inte alltför förfärligt, typ 6 eller 7. Resten snittvärden. Och till det är 3T6 riktigt dåligt. Inte ens de olika variationerna som uppstått under åren - slå 3 uppsättningar, 2T6+6, slå 4T6 och ta bort sämsta etc - råder riktigt bot på det imo. De ger bättre värden lättare, men gör det jämntjockt.
Det obviösa är ju då poängsystemet som ger just den filur du vill spela, och automatiskt pressar ner din KAR när du vill opta din STY. Men tänker mera här som en designfundering om man vill ha sina 3T6 rullade.
Ja, visst ser det inbjudande ut! Märkligt att T20 under grundegenskaper på 3-18 inte är en större grej.
Jag är tveksam till att låta några startvärden vara över 15 om man slår direkt mot dem. Det finns inte så mycket avancerande att göra därifrån. Men om du ändå vill ha stor spridning på värdena föreslår jag följande:
Slå 6T6 åt gången. Dela upp tärningarna i de tre högsta respektive lägsta för att få två värden. Gör så två gånger till. Om du har sju värden, slå helt enkelt 3T6 för det sista. Placera ut värdena på valfria grundegenskaper.
Om du vill ha högre värden, slå istället 7 eller 8 T6 åt gången och ta bort det lägsta respektive 2 lägsta. I övrigt som ovan.
Om du istället vill ha lite mer samlade värden, slå 8T6 åt gången och ta bort både det högsta och det lägsta. Och så vidare.
Hjärnprutt på temat "grundegenskaper 3-18, slås med 3t6":
Jag brukar ju gilla att placera ut färdig"köpta" värden – typ "placera ut en 16, två 13, två 10…"
Men om man prompt vill slå så tänker jag att man fortfarande kan ha lite placerande – om vi tänker att man har 6 grundegenskaper borde man kunna ha t.ex:
1st 12+1t6
2st 6+2t6
3st 3t6
Eller någon annan variant där kanske ens sämsta rentav bara slås med 2t6. Lite slump, lite välja. Kanske.
Jag brukar ju gilla att placera ut färdig"köpta" värden – typ "placera ut en 16, två 13, två 10…"
Men om man prompt vill slå så tänker jag att man fortfarande kan ha lite placerande – om vi tänker att man har 6 grundegenskaper borde man kunna ha t.ex:
1st 12+1t6
2st 6+2t6
3st 3t6
Eller någon annan variant där kanske ens sämsta rentav bara slås med 2t6. Lite slump, lite välja. Kanske.
Fast det här låter som ett tankefel, väntevärdet är 10,5, men sannolikheten att slå 10-11 på alla grundegenskaper är ganska låg, jämfört med att slå med spridning.
Apropå metoder att generera grundegenskaper, så använde jag en variant inspirerad av Järn/HT. Man får välja hur många T6 man vill fördela på de olika egenskaperna. Lägger man fler än 3 så räknar man de tre högsta högsta. På det sättet är det slump, fast man kan i viss mån styra den.
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,065
Fast, är 3-18 verkligen rätt om tanken är att slå under? Spontant känns det isf som att det snarare borde vara ett startintervall runt 5-15 (dvs 25% - 75%).
Och det funkar ju bara för människor.
Fjodor Pollett
Swordsman
(Antecknat på listan efter icke-kyrkligt konfirmera och tids-syftande spendera)
Möjligheten att köpa värden med samma "valuta" s a s skapar en tävling mellan grundegenskaperna där de minst användbara oundvikligen blir dump stats. Jag ser detta som ett problem. En möjlig lösning kunde vara att dela upp valutan i två pottor, en för färdighetsgrundande grundegenskapspoäng och en för övriga.