Re: trapped
Om man med skräckrollspel menar att man ska sitta och låtsas vara rädd hela tiden så förstår jag inte charmen med det.
1. Alla behöver inte gilla skräckrollspel.
2. Alla behöver inte uppskatta "att låtsas". Jag gör det, för mig är det själva grejen med rollspel. Jag spelar rollspel för inlevelsen och känslans skull, inte för att slå ihjäl drakar och rädda prinsessor (även om det kan vara kul att spela, men jag vill hellre "känna det" än "göra det" om ni förstår distinktionen).
3. Det där med att vara rädd är en märklig grej - som jag redan poängterat kan man göra en jävla massa annat om man vill bli rädd. Att spela skräckrollspel är nog något av det minst skrämmande man kan vara med om. Jämför med att bli rånad t.ex. Om man däremot jagar "mysrys-känslan" och vill "leka rädd" kan man spela rollspel.
såklart man kan spela rädd hela tiden.
Jepp. Men det är roligast att spela "inte rädd" från början och sedan spela att man blir rädd. Dessutom kan man ju ikläda sig olika roller som blir olika rädda av olika saker.
Och jag brukar faktiskt inte tänka som "spelare" när jag spelar, utan sätta mig in i min rollperson. Jag fattar inte poängen med att sätta sig ner och spela en hel kväll ur sitt eget tredjehandsperspektiv. Det känns mer givande att göra ologiska saker som är "in character" än att smart utifrån bestämma sig för vad som är bäst "för att lösa äventyret". Återigen förstår jag inte varför man då spelar rollspel. Yatzy och Counterstrike borde ge lika stort utbyte.
Det enda jag kan tänka mig vara tråkigare är att sätta sig och tänka: "Nu ska jag spela ut fiktiv ångest hela kvällen".
Senast jag spelade (dvs inte spelledde) iklädde jag mig rollen som beat-influerad konstnär på besök på landet. Den lantliga tristessen samt diverse dödsmagiska influenser ledde till en obotlig ångest som gjorde min rollperson fullkomligt oförmögen att handla. Man skulle kunna säga att jag faktiskt spelade ut fiktiv ångest "hela kvällen" (det blev två kvällar). Jag fann det hela mycket underhållande och givande. Vi brukar i min grupp tala om "innåtrollspel" och detta bjöds det på i det sammanhanget. För utomstående kan det verka fullkomligt dödstråkigt men personligen uppskattar jag det. Jag vill sätta mig in i en roll och spela ut den när jag spelar rollspel. Skillnaden mellan "roll-playing" och "role-playing" är rätt uppenbar för mig, jag vill ha det senare och som sagt har jag ingen större förståelse för det tidigare. Idag finns det rätt bra substitut via datorspelsbranschen för den typen av aktiviteter.
Om man med skräckrollspel menar att man ska sitta och låtsas vara rädd hela tiden så förstår jag inte charmen med det.
1. Alla behöver inte gilla skräckrollspel.
2. Alla behöver inte uppskatta "att låtsas". Jag gör det, för mig är det själva grejen med rollspel. Jag spelar rollspel för inlevelsen och känslans skull, inte för att slå ihjäl drakar och rädda prinsessor (även om det kan vara kul att spela, men jag vill hellre "känna det" än "göra det" om ni förstår distinktionen).
3. Det där med att vara rädd är en märklig grej - som jag redan poängterat kan man göra en jävla massa annat om man vill bli rädd. Att spela skräckrollspel är nog något av det minst skrämmande man kan vara med om. Jämför med att bli rånad t.ex. Om man däremot jagar "mysrys-känslan" och vill "leka rädd" kan man spela rollspel.
såklart man kan spela rädd hela tiden.
Jepp. Men det är roligast att spela "inte rädd" från början och sedan spela att man blir rädd. Dessutom kan man ju ikläda sig olika roller som blir olika rädda av olika saker.
Och jag brukar faktiskt inte tänka som "spelare" när jag spelar, utan sätta mig in i min rollperson. Jag fattar inte poängen med att sätta sig ner och spela en hel kväll ur sitt eget tredjehandsperspektiv. Det känns mer givande att göra ologiska saker som är "in character" än att smart utifrån bestämma sig för vad som är bäst "för att lösa äventyret". Återigen förstår jag inte varför man då spelar rollspel. Yatzy och Counterstrike borde ge lika stort utbyte.
Det enda jag kan tänka mig vara tråkigare är att sätta sig och tänka: "Nu ska jag spela ut fiktiv ångest hela kvällen".
Senast jag spelade (dvs inte spelledde) iklädde jag mig rollen som beat-influerad konstnär på besök på landet. Den lantliga tristessen samt diverse dödsmagiska influenser ledde till en obotlig ångest som gjorde min rollperson fullkomligt oförmögen att handla. Man skulle kunna säga att jag faktiskt spelade ut fiktiv ångest "hela kvällen" (det blev två kvällar). Jag fann det hela mycket underhållande och givande. Vi brukar i min grupp tala om "innåtrollspel" och detta bjöds det på i det sammanhanget. För utomstående kan det verka fullkomligt dödstråkigt men personligen uppskattar jag det. Jag vill sätta mig in i en roll och spela ut den när jag spelar rollspel. Skillnaden mellan "roll-playing" och "role-playing" är rätt uppenbar för mig, jag vill ha det senare och som sagt har jag ingen större förståelse för det tidigare. Idag finns det rätt bra substitut via datorspelsbranschen för den typen av aktiviteter.
)
