Re: Sikta mot stjärnorna...
hahaha
Visserligen fanns det en smiley efter, men jag känner ändå att jag måste kommentera det. Om man som spelledare inte kan prestera lika storslagen fantasy som Tolkien, lika häftig space opera som Lucas eller lika otäck skräck som Lovecraft, ska man då bara låta bli att försöka? Det var säkert inte det du menade heller.
Hm. Ärligt talat. ja.
Men jag ska förklara hur jag menar.
Jag skulle aldrig kunna spela i Sandman-universat eftersom det till stora delar består av mystik. Ett rollspel skulle behöva förklara saker som jag tror att inte ens Gaiman skulle ha förklaringar till. Och risken är att det blir tråkigt och dåligt. dessutom finns ju risken att man inte njuter av serierna på samma sätt om man lär sig massa fakta...
Dessutom så är ju Sandman-sagorna redan skrivna. Jag tycker de är underbara och vill inte ändra på dem. Jag har hört någon förklara att man nu själv kan VARA karaktärerna från förlagan. Att man kanske kan VARA Aragorn i midgård... Men när jag läser Sandman serierna så är jag ju alla de jag läser om genom att bara läsa. Då behöver jag inte spela. Behovet finns inte.
Tar vi Tolkien så tycker jag först och främst att världen verkar ganska tråkig att spela i. Dessutom fins ju Tolkiens berättelse redan skriven. Var mer kan man göra i Midgård? Utan att hela tiden krocka eller springa in i hans historia?
Nej, då tar jag hellre det jag verkligen tycker är bra med tolkiens midgård och sätter ihop det med nått eget. På så sätt ser jag till att spelarna inte har en massa information med sig från vad de läst och dessutom slipper jag jämförelser och anekdoter från böckerna.
Det känns bättre, liksom
chrull