"Har ni valt att gå i d20/OGL:s fotspår eller har vi valt en egen väg? Om ni har det, vad fick er att göra det? Om ni inte har det, vad fick er att dissa d20/OGL?"
Den sista frågan kan jag svara på med ett handfast exempel: Lemuria. Inte för att Lemuria var tråkigt, eller blev dåligt (det blev det inte), utan för att d20 då visade sig vara hejjans otympligt att jobba med.
Case in point: hit points/levels. Förslagen på nya skadesystem som inte involverade hit point-ökning per level sågades i allmänhet, eftersom det skruvade upp challenge-rating-modellen, som i sin tur skruvade upp förbättringen och balansen, och den verkade vara mer eller mindre helig.
Case in point: skalinkonsekvens. Detr var ett helsicke att mickla ihop alla skalor för allting. Attribut kör en skala, materiellt värde en annan skala, fart en tredje, attributmoddar en fjärde, skill ads en femte... Resultatet var att jag tappade ett antal hårstrån när jag försökte bygga ett uppfinnarsystem, som sträckte sig över alla dessa olika skalor.
Case in point: d20-licensen. Den gör att man inte får ha med rollpersonsgenererings- och förbättringsregler om man vill sätta d20-loggan på sin modul, och det gör det hejjans jobbigt att komma runt levels och klasser, två koncept som jag är allt annat än förtjust i.
Jag upplevde ungefär samma problem (utom d20-licensen) när jag körde en Star Wars-kampanj med d20-reglerna. Det var helt enkelt för mycket regelmeck för att jag skulle kunna spelleda friktionsfritt. Jag upplevde det helt enkelt som att reglerna kom ivägen för skapandet av en cool ståry, så när kampanjen äntligen tog slut så var det verkligen "äntligen".
OGL gör inte saken så mycket bättre. Visst kan jag komma runt problemen ovan genom att köra på OGL istället och skriva om systemet från grunden, men om jag ändå ska skriva om systemet från grunden... varför inte skriva ett nytt system från grunden, som inte är så läbbans korskopplat och otympligt?
Nu kommer säkert en massa fanboys att hävda att man visst kan skriva om d20 så att det passar. Insert valfri "men det är ju bara att..." här. Problemet för mig var att jag upptäckte att det var för många "det är ju bara att..." och dessutom för många "men tänk på att...". På något sätt så kändes det till slut att de enda förändringar man kunde göra av d20 utan att stöta på patrull var nya klasser, nya raser, nya feats och möjligen nya färdigheter.
---
Därtill kommer en hel del om systemets stil. d20-systemet är gjort för ärkeheroiska hjältar. Det är inte en stil som jag nödvändigtvis ogillar, men jag har märkt att d20-systemet passar mindre bra om man inte har ärkeheroiska hjältar. Har man mer vardagsheroiska hjältar så får man mer problem. d20 har helt enkelt en egen dramaturgi som jag ibland (rätt ofta) inte är det minsta intresserad av.
Som exempel kan jag ta ett av spelen som jag funderar på nu: fantasy fast med 1914 års teknik, flygplan, flygande slagskepp, skyttegravar, mausergevär, vattenkylda kulsprutor, den sortens grejor. Plus orchiska panzerzeppelinare, alviska flygdjur och dvärgiska raketflygplan. Den sorts dramaturgi som jag är ute efter skulle helt enkelt inte funka, eftersom baron von Richthofen inte var en övermänniska som ensam kunde ta sig an hela luftflottor med nybörjare. Han var en bra flygare, han var ett taktiskt snille, men framförallt hade han en Fokker FR-III, som svängde mycket snävare än något annat som de allierade kunde skicka upp i luften. Men en helt normal allierad schasse skulle kunna träffa honom på ett café i Paris och golva honom. En d20-skademodell med hit points funkar inte på flygplanen heller - i en era med snöre, duk och balsaträ så skjuter man inte bort flygplanet bit för bit tills det störtar. Snarare så skjuter man på det tills man råkar träffa något som flygplanet inte kan flyga utan. Inte heller är det skadan som är det viktiga, utan jakten och flygskickligheten. Det simuleras rätt kasst med d20.
Jag skulle få jobba väldigt, väldigt mycket med att anpassa d20 till en "luftens riddare"-dramaturgi, och det har jag faktiskt inte lust med. Jag har bättre saker att göra.
---
Men som sagt var, för viss dramaturgi så funkar nog d20 alldeles utmärkt. Det är bara det att den dramaturgin är inte den som jag vill göra rollspel om. Dessutom finns det redan ett jäveldominerande spel med den dramaturgin, och jag har ändå inte en suck att konkurrera med den.