Nekromanti Dagens det-gör-ont-så-ini-helvete!
- Thread starter Big Marco
- Start date
Joakim_UBBT
Veteran
klubbor å sånt
I går försökte jag bryta igenom ett backpar a' 200kg+ i polisiär innebandy med en skitdålig dribbling och lite jävlar annama, det gjorde riktigt ont...
I går försökte jag bryta igenom ett backpar a' 200kg+ i polisiär innebandy med en skitdålig dribbling och lite jävlar annama, det gjorde riktigt ont...
Björn_UBBT
Hero
Dagen då rovdjuret anföll
Tja... jag kan ju berätta om den gången rovdjuret anföll mig... Det var en sen kväll... och jag stod utanför mitt hus. Om jag minns rätt så skulle mina kompisar och jag ta en promenad eller liknande. Plötsligt upptäckte jag att familjens katt stirrade på någon... eller något i mörkret. Trots att jag ropade på honom, men han ignorerade mig, satt blickstilla och fortsatte bara att stirra. Jag gick fram till honom för att se vad han tittade på, men kunde inte se nått. Så jag sträckte ned armarna för att lyfta upp honom. Då anföll rovdjuret...
Kattfan hade bitit sig fast i högerarmen på mig. Och när jag säger bitit sig fast, så menar jag verkligen det. Hans huggtänder hade går igenom huden och in i köttet. När min hjärna registrerat detta så började jag skrika och vifta med armen för att få katten att släppa. Katten svarar dock med att börja sparka armen med kloförsedda baktassar. Efter kanske 2-3 sekunder så släpper äntligen katten och flyr. Hela underarmen är röd av blod, jag har ett par rejäla hugg och klössår på armen. Det första jag tänker "Helvetet, nu ligger jag illa till"
Det gjorde inte ont, chocken satt fortfarande i. Så jag fick skölja av armen, desinfektera den och sedan så fick jag ett bandage.Det lilla kräket låtsades som ingenting och gullade med mig som en riktig professionell psykopat.
De nästföljande dagarna spenderades med en konstant smärta i armen blandat med febriga nätter.
Efteråt så tror vi att vi fann en förklaring till det hela: katten hade helt enkelt stirrat på en annan katt som inkräktade på hans revir. Och ja, man ska aldrig gå emellan två katter som slåss eller ska slåss
Vilket jag iof redan visste då, men inte kunde undvika eftersom jag inte såg den andra katten. Nu har jag dock kvar flera ärr på armen som påminner mig om denna läxa. Låt bli katter som verkar totalt hypnotiserade av något 
Tja... jag kan ju berätta om den gången rovdjuret anföll mig... Det var en sen kväll... och jag stod utanför mitt hus. Om jag minns rätt så skulle mina kompisar och jag ta en promenad eller liknande. Plötsligt upptäckte jag att familjens katt stirrade på någon... eller något i mörkret. Trots att jag ropade på honom, men han ignorerade mig, satt blickstilla och fortsatte bara att stirra. Jag gick fram till honom för att se vad han tittade på, men kunde inte se nått. Så jag sträckte ned armarna för att lyfta upp honom. Då anföll rovdjuret...
Kattfan hade bitit sig fast i högerarmen på mig. Och när jag säger bitit sig fast, så menar jag verkligen det. Hans huggtänder hade går igenom huden och in i köttet. När min hjärna registrerat detta så började jag skrika och vifta med armen för att få katten att släppa. Katten svarar dock med att börja sparka armen med kloförsedda baktassar. Efter kanske 2-3 sekunder så släpper äntligen katten och flyr. Hela underarmen är röd av blod, jag har ett par rejäla hugg och klössår på armen. Det första jag tänker "Helvetet, nu ligger jag illa till"
Det gjorde inte ont, chocken satt fortfarande i. Så jag fick skölja av armen, desinfektera den och sedan så fick jag ett bandage.Det lilla kräket låtsades som ingenting och gullade med mig som en riktig professionell psykopat.
De nästföljande dagarna spenderades med en konstant smärta i armen blandat med febriga nätter.
Efteråt så tror vi att vi fann en förklaring till det hela: katten hade helt enkelt stirrat på en annan katt som inkräktade på hans revir. Och ja, man ska aldrig gå emellan två katter som slåss eller ska slåss
Vilket jag iof redan visste då, men inte kunde undvika eftersom jag inte såg den andra katten. Nu har jag dock kvar flera ärr på armen som påminner mig om denna läxa. Låt bli katter som verkar totalt hypnotiserade av något 
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Re: Legobit på nattmörkt lägenhetsgolv (ANT)
Legobitar går inte sönder. Fötter går sönder. Been there, done that. 85 kg Mekanurg krossar inte en bit lego. Jag undrar hur det där företaget får plast att bli hållbart som stål.
Legobitar går inte sönder. Fötter går sönder. Been there, done that. 85 kg Mekanurg krossar inte en bit lego. Jag undrar hur det där företaget får plast att bli hållbart som stål.
Nightowl
Champion
Pappor är mjuka, legobitar är hårda? [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Dewil
Skrivbordsgeneral
Dagens garv! (NT)
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,754
Re: Legobit på nattmörkt lägenhetsgolv (ANT)
Det beror på vilken bit och vilken vinkel. Och de får vassa kanter!
Vilket för mig in på en annan smärtsam sak. Jag behövde, för något syfte jag inte kan komma ihåg nu, en bit plast. Det här var på tiden som tandborstar var i färglad genomskinlig hårdplast, precis sådan plast jag behövde.
Jag tog en gammal tandborste och och skulle knäcka av huvudet på den.
Big mistake. Jag trodde att den skulle knäckas någonstans mitt mellan mina händer. Det gjorde den inte.
Den knäcktes mellan tumme och pekfinger, med en massa energi upplagrad i böjen.
Ni vet hur det gör mer ont att skära sig på en slö egg, tex gör papper mer ont än ett rakblad. Tänk då hur den trubbiga brottytan på en tandborste som karvar in i den känsliga ytan på ett finger känns.
Om ni behöver kapa en tandborste, klipp den eller såga den.
Det beror på vilken bit och vilken vinkel. Och de får vassa kanter!
Vilket för mig in på en annan smärtsam sak. Jag behövde, för något syfte jag inte kan komma ihåg nu, en bit plast. Det här var på tiden som tandborstar var i färglad genomskinlig hårdplast, precis sådan plast jag behövde.
Jag tog en gammal tandborste och och skulle knäcka av huvudet på den.
Big mistake. Jag trodde att den skulle knäckas någonstans mitt mellan mina händer. Det gjorde den inte.
Den knäcktes mellan tumme och pekfinger, med en massa energi upplagrad i böjen.
Ni vet hur det gör mer ont att skära sig på en slö egg, tex gör papper mer ont än ett rakblad. Tänk då hur den trubbiga brottytan på en tandborste som karvar in i den känsliga ytan på ett finger känns.
Om ni behöver kapa en tandborste, klipp den eller såga den.
Uj, nu kom två smärtsamma minnen som jag försökt förtränga.
1. Jag var hemma hos svärmor som har iskallt inne och därför erbjuder stickade ullsockor till gäster. Hon har även norra Sveriges brantaste källartrappa. Jag skulle rusa ner i källaren efter något och halkade på det översta steget. Jag åkte nerför hela trappan på rumpan och lyckades slå båda armbågarna i diverse trappsteg på vägen. Fallet avslutades med en rejäl smäll på svanskotan. Det gjorde så ont att jag inte kunde prata när svärmor och min nuvarande man kom för att se om jag överlevt.
2. Jag kastade mig ner på ett grönt gympagolv och fick ett rejält brännsår på knät. På väg ut från gympasalen halkade jag och slog det skadade knät i ett fruset knaggligt traktordäcksavtryck. Samma sak där - inte ett ord kunde yttras.
När det gör så ont att man inte kan vråla, då gör det ont.
1. Jag var hemma hos svärmor som har iskallt inne och därför erbjuder stickade ullsockor till gäster. Hon har även norra Sveriges brantaste källartrappa. Jag skulle rusa ner i källaren efter något och halkade på det översta steget. Jag åkte nerför hela trappan på rumpan och lyckades slå båda armbågarna i diverse trappsteg på vägen. Fallet avslutades med en rejäl smäll på svanskotan. Det gjorde så ont att jag inte kunde prata när svärmor och min nuvarande man kom för att se om jag överlevt.
2. Jag kastade mig ner på ett grönt gympagolv och fick ett rejält brännsår på knät. På väg ut från gympasalen halkade jag och slog det skadade knät i ett fruset knaggligt traktordäcksavtryck. Samma sak där - inte ett ord kunde yttras.
När det gör så ont att man inte kan vråla, då gör det ont.
När jag var omkring tolv, så tyckte jag att det var hemskt roligt att plinga på hos folk jag skulle hälsa på och sedan ställa mig bakom dörren för att se deras reaktion när det inte var nån där. Jag var tolv, OK?
Så, jag skulle hälsa på en kamrat. Hans pappa höll på att bygga om deras hus. Det gick en liten bro med räcke över ett cementdike, fram till dörren. Sammanlagt var det c:a 3-4 meter från bron ner till cementen. Över räcket hängde en matta, vilket skapade illusionen av att räcket var solitt. Som i, om man plingar på, sätter sig bakom dörren och lutar sig bakåt så kommer men INTE att ramla fyra meter ner på ett cementgolv.
Baklänges.
Och landa på några spikar, som låg där.
Hade det inte varit för min cykelhjälm, så hade jag inte skrivit det här idag.
Så, jag skulle hälsa på en kamrat. Hans pappa höll på att bygga om deras hus. Det gick en liten bro med räcke över ett cementdike, fram till dörren. Sammanlagt var det c:a 3-4 meter från bron ner till cementen. Över räcket hängde en matta, vilket skapade illusionen av att räcket var solitt. Som i, om man plingar på, sätter sig bakom dörren och lutar sig bakåt så kommer men INTE att ramla fyra meter ner på ett cementgolv.
Baklänges.
Och landa på några spikar, som låg där.
Hade det inte varit för min cykelhjälm, så hade jag inte skrivit det här idag.
Re: Jaha…
Jag tycker inte att det gjorde speciellt ont, även om jag sprack rejält vid första barnet. Däremot är man fullständigt hjälplös och det gör stundtals ont - dock inte sprickningen, men väl att sy. Att gå på toa efteråt är heller inte en fest.
Jag tror att förlossningshistorier är ungefär som lumparhistorier, man skapar en känsla av mystik och gemenskap genom att berätta skräckhistorier. I själva verket är det en enda lång väntan på att nåt ska hända.
Jag vet att flera kompisar som fått barn säger att det var det värsta de har varit med om, men jag tror att det är en kombo av ovana att inte ha kontroll (ungefär som vid världens värsta magsjuka) och ovana vid smärta. Jag hade ett benbrott att referera till och det gjorde helvetiskt mycket ondare.
Dessutom får man ju ett pris när man svettats klart!
Jag tycker inte att det gjorde speciellt ont, även om jag sprack rejält vid första barnet. Däremot är man fullständigt hjälplös och det gör stundtals ont - dock inte sprickningen, men väl att sy. Att gå på toa efteråt är heller inte en fest.
Jag tror att förlossningshistorier är ungefär som lumparhistorier, man skapar en känsla av mystik och gemenskap genom att berätta skräckhistorier. I själva verket är det en enda lång väntan på att nåt ska hända.
Jag vet att flera kompisar som fått barn säger att det var det värsta de har varit med om, men jag tror att det är en kombo av ovana att inte ha kontroll (ungefär som vid världens värsta magsjuka) och ovana vid smärta. Jag hade ett benbrott att referera till och det gjorde helvetiskt mycket ondare.
Dessutom får man ju ett pris när man svettats klart!