Dagen då rovdjuret anföll
Tja... jag kan ju berätta om den gången rovdjuret anföll mig... Det var en sen kväll... och jag stod utanför mitt hus. Om jag minns rätt så skulle mina kompisar och jag ta en promenad eller liknande. Plötsligt upptäckte jag att familjens katt stirrade på någon... eller något i mörkret. Trots att jag ropade på honom, men han ignorerade mig, satt blickstilla och fortsatte bara att stirra. Jag gick fram till honom för att se vad han tittade på, men kunde inte se nått. Så jag sträckte ned armarna för att lyfta upp honom. Då anföll rovdjuret...
Kattfan hade bitit sig fast i högerarmen på mig. Och när jag säger bitit sig fast, så menar jag verkligen det. Hans huggtänder hade går igenom huden och in i köttet. När min hjärna registrerat detta så började jag skrika och vifta med armen för att få katten att släppa. Katten svarar dock med att börja sparka armen med kloförsedda baktassar. Efter kanske 2-3 sekunder så släpper äntligen katten och flyr. Hela underarmen är röd av blod, jag har ett par rejäla hugg och klössår på armen. Det första jag tänker "Helvetet, nu ligger jag illa till"
Det gjorde inte ont, chocken satt fortfarande i. Så jag fick skölja av armen, desinfektera den och sedan så fick jag ett bandage.Det lilla kräket låtsades som ingenting och gullade med mig som en riktig professionell psykopat.
De nästföljande dagarna spenderades med en konstant smärta i armen blandat med febriga nätter.
Efteråt så tror vi att vi fann en förklaring till det hela: katten hade helt enkelt stirrat på en annan katt som inkräktade på hans revir. Och ja, man ska aldrig gå emellan två katter som slåss eller ska slåss
Vilket jag iof redan visste då, men inte kunde undvika eftersom jag inte såg den andra katten. Nu har jag dock kvar flera ärr på armen som påminner mig om denna läxa. Låt bli katter som verkar totalt hypnotiserade av något