Den kontroversiella gulligheten

[Tre solar]

Problemet är väl att om det finns en grej som är tänkt att vara gullig så börjar den lätt dominera om den är med, vilket gör den dysfunktionell i en blandad grupp. Rollspel är ju en talad aktivitet, så för att gulligheten ska finnas där måste vi kontinuerligt befästa det gulliga i vårt tal. Det kräver en kontinuerlig och gemensam insats. Så det är nog därför det är polariserande - om du vill vara en missla och oironiskt gullig gör du mycket stora anspråk på vad vi andra kan och inte kan hitta på för att gulligheten ska vara intakt. Annars blir det som att du kör ett parallellt spel.

Och på samma vis kan jag uppleva det som suspekt när en spelskapare lägger in ett oironiskt gulligt element - det blir som att man förväntas vara mer försiktig med en del av settingen, vilket känns personligt på ett lite smutsigt vis.

Sen tror jag att det blir ungefär samma konflikt när något/någon presenteras som avsevärt "coolare" eller farligare eller mer mystiskt än resten av settingen, jfr. Drizzt-, "vill du höra om min rollperson"-, och snowflake-diskussionerna som fanns på internet för 10+ år sedan.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tror på detta. Gullighet är artificiellt, det förekommer inte i naturen – utom hos bäbisar och sånt. Men goblins och misslor är ju inte bäbisar, de är grown-ass humanoids. De får fan skärpa sig, sluta tindra med sina överdrivet stora ögon och ta lite ansvar för sin tillvaro.

Det finns väl naturligt hos en massa djur också?

 

[Bifur]

Men Star Wars är ju fullt av bra exempel på hur man gör gulllighet (och comic relief) rätt, och fel.

Och Grogu är ju talande där för svårigheten att hantera gullighet även i en tillrättalagd story - funkar ibland och ibland inte alls.

 

[Leon]

Och Grogu är ju talande där för svårigheten att hantera gullighet även i en tillrättalagt story - funkar ibland och ibland inte alls.

Oops!

(for the record, tyckte äggätandet fungerade utmärkt. Men här kanske man kommer i farozonen för den där "mörka twisten" som jag håller med kan vara en fallgrupp)

 

[Man Mountainman]

Det finns väl naturligt hos en massa djur också?

Djurbäbisar

 

[Svarte Faraonen]

Djurbäbisar

Då har du en annan bedömning av en massa vuxna djur än jag har.

 

[Man Mountainman]

Då har du en annan bedömning av en massa vuxna djur än jag har.

Medger villigt att jag tycker djur och deras påstådda gullighet är kraftigt överskattade i vår kultur. Men oavsett vad man tycker om den saken, om man ser till beteendet hos vuxna djur så innehåller det ju allt det där subversiva mörkret som beteendet hos låt säga misslor saknar.

 

[krank]

För mig funkade inte Grogu speciellt bra. Jag var nog överlag inte målgruppen för half man, half delorean – exakt de saker folk hyllat den för är de saker jag inte gillade (den gammeldagsa episodisk-tv-igheten t.ex), men just Grogu… Jag vet inte. Han känns lite för mycket som en cynisk Disney-skapelse för mig tror jag. Lite för kalkylerat sälja-leksaker-gullig. Men jag är helt fine med tanken att det är för att jag har ett hjärta av sten.

Å andra sidan har jag träffat bäldigt få katter jag inte tyckt varit väldigt gulliga. Och för all del en och annan hund.

Jag borde ha in fler söta djur i mitt spelledande. Jag har bara lite svårt att spontant få in gulliga saker i mina lovecraftska mordmysterier. Men det är klart, katter finns det ju alltid plats för.

 

[Mundo]

Vuxna katter är ju det gulliaste som finns, besegrade endast av kattungar:

Av en ren händelse råkar just min katt vara gulligast av alla katter.
Jag har bevis.

 

[Jarl]

Gulligt är relativt. I Dark Souls är Solaire gullig, för han är en snäll riddare och inte ett obehagligt weirdo. Och det är AMAZING! Han är så trevlig. Det är varför alla säger Praise the Sun.

Solaire är knappast "gullig" dock, i så fall skulle vad som helst kunna vara gulligt. Hade Solaire varit gullig hade han nog inte passat in i Dark Souls, eller åtminstone inte just där och då, eftersom gullighet hade krockat med tonen hos resten av området.

Det är väl det tänker jag också som gör att gullighet många gånger ogillas: det skär sig mot resten av spelet, dess stämning/tema/etc. Tonal dissonans.
Det går säkert använda gullighet som kontrast mot ett annars mer "seriöst" rådande tema, men det kräver många gånger enorm fingertoppskänsla som är svårt att få till för de flesta spelare och spelledare tror jag.

 

[Leon]

Av en ren händelse råkar just min katt vara gulligast av alla katter.
Jag har bevis.

Bristfälliga bevis. En överväldigande gullig bild, men HUR VET VI ATT DET ÄR DIN KATT?

Har du ägarbevis?

För mig är det en mycket rimligare teori att DU som är KATTENS.

 

[Mundo]

Bristfälliga bevis. En överväldigande gullig bild, men HUR VET VI ATT DET ÄR DIN KATT?

Har du ägarbevis?

För mig är det en mycket rimligare teori att DU som är KATTENS.

 

[Svarte Faraonen]

Medger villigt att jag tycker djur och deras påstådda gullighet är kraftigt överskattade i vår kultur. Men oavsett vad man tycker om den saken, om man ser till beteendet hos vuxna djur så innehåller det ju allt det där subversiva mörkret som beteendet hos låt säga misslor saknar.

Medan jag till exempel tycker att även det här är någon som väcker mina omvårdnadsinstinkter:

Men visst, om man har en definition av gullighet som till exempel exkluderar rovdjur blir det ju en annan femma. Men jag vet inte om man behöver göra det – man kan ju tycka att en katt är gullig även när den nyss levererat en död mus i present.

 

[Franz]

Gulligt kan vara väldigt effektivt när det fungerar som kontrast till någonting hemskt. Rubbitarna i Mutant är väl kanske det bästa exemplet, gulliga kaniner som i själva verket är mordiska galningar.

Tycker även gullighet kan fungera i cyberpunk om det görs på rätt sätt. Tänk er ett gäng vars estetiska preferens är regnbågar, enhörningar och urgullig anime men som egentligen är typ livsfarliga. Eller en korp som producerar gulliga grejer och har en kram-gullig image men i själva verket är vidriga i sina metoder att tjäna pengar.

 

[Svarte Faraonen]

Gulligt kan vara väldigt effektivt när det fungerar som kontrast till någonting hemskt. Rubbitarna i Mutant är väl kanske det bästa exemplet, gulliga kaniner som i själva verket är mordiska galningar.

Tycker även gullighet kan fungera i cyberpunk om det görs på rätt sätt. Tänk er ett gäng vars estetiska preferens är regnbågar, enhörningar och urgullig anime men som egentligen är typ livsfarliga. Eller en korp som producerar gulliga grejer och har en kram-gullig image men i själva verket är vidriga i sina metoder att tjäna pengar.

Vad är felet med att ha gulliga karaktärer/varelser som i grunden och botten är sympatiska, eller åtminstone inte uppseendeväckande hemska? Det känns som om det är en trop där subversionen "gulligt = farligt" är vanligare än motsatsen.

 

[Jarl]

Tycker även gullighet kan fungera i cyberpunk om det görs på rätt sätt. Tänk er ett gäng vars estetiska preferens är regnbågar, enhörningar och urgullig anime men som egentligen är typ livsfarliga. Eller en korp som producerar gulliga grejer och har en kram-gullig image men i själva verket är vidriga i sina metoder att tjäna pengar.

Man kanske kan bygga vidare på dagens gullighetsknarkande på något sätt? Om folk idag sitter och ändlöst scrollar förbi klipp på gulliga djur för att förtränga verkligheten ångest, vad gör då folk i framtiden?

 

[Svarte Faraonen]

En tanke jag återkommer till är att gullighet ofta associeras med något som är barnsligt. Barn och unga djur, såsom kattungar och hundvalpar är ju otroligt gulliga, men också väldigt återkommande i media som är tänkt att konsumeras av barn. Man använder också uttryck som "gullifiering" för att förfina, putsa bort saker som är jobbiga och så vidare... Som en slags mask där man man slipper se sådant man tycker illa om.

Det blir speciellt jobbigt att slå ihop detta när "gulliga" figurer ska placeras i en annars grym och våldsam värld... Tex:

I Hygglehåla är alla glada och röker pipa, man är alltid snäll mot sin granne och ingen är självisk eller elak... En dagsmarsch bort ligger helvetesstaden (Borås), där gatuvåld råder, feodalherren är grym och strax efter lunch kommer det dagliga besöket av inkvisitionen där man avrättar runt en tredjedel av stadens befolkning.

För mig blir det inte sällan cringe när någon ger sig på en spelvärld med gulliga element och sen ska utsätta dom för grymheter i ett försök att vinna över den här tropen. Där är några paragrafer i missle-boken som jag helst hade sluppit tex.

Själv tycker jag om gulligt, men har lättare för tex. halflings än jag har för misslor.

Det som väl blir lite komiskt är att ur ett utifrånperspektiv så betraktas hela aktiviteten att drömma sig bort till en fantasivärld och låtsas vara någon annan också allt som oftast som barnslig. Är det så att man känner ett behov av att markera mer mot det för att visa att man själv ändå har gränser?

Sedan är också frågan hur långt man behöver gå för att bibehålla gulligheten. Behöver man ta bort alla negativa drag? Eller räcker det att låta varelserna tillhöra de mer sympatiska i spelvärlden?

 

[Svarte Faraonen]

Man kanske kan bygga vidare på dagens gullighetsknarkande på något sätt? Om folk idag sitter och ändlöst scrollar förbi klipp på gulliga djur för att förtränga verkligheten ångest, vad gör då folk i framtiden?

Det jag funderar på är om man väljer att specifikt plocka ut gullighetsknarkande som ett problembeteende. Det finns ju många andra beteenden som folk ägnar sig åt med samma syfte – inklusive många jag skulle se som mer destruktiva. Jag upplever det i så fall som att det är något specifikt med konsumtionen av gullighet som man vänder sig mot, och då behöver man kunna artikulera det.

 

[afUttermark]

Alltså jag var med om en liknande grej. Jag läste högt för mina elever ur boken snabba cash. Men insåg att jag blev amerikansk i mitt censurutövande och censurera snusk och släppte igenom våld.

 

[Man Mountainman]

Men jag vet inte om man behöver göra det – man kan ju tycka att en katt är gullig även när den nyss levererat en död mus i present.

Vari består då det subversiva mörker du beskriver i ditt första inlägg?