God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,529
Så vissa känner att det är jobbigt att spelleda eftersom det finns mycket press på en att leverera och inte misslyckas. Sedan är sanningen att många spelledare försöker bygga upp spelledandet som en halvmystisk aktivitet som bara kan utföras av medlemmar i det mystiska brödraskapet av spelledare. Men nu ska vi krossa de illusionerna och visa er vad som finns bakom skynket. Det här är tråden där de av oss som spelleder berättar om ett eller flera av våra värsta misslyckanden som spelledare.
Så nu ska jag berätta om ett av mina största spelledare misslyckanden. Jag startade ett Sorcerer äventyr där spelarkaraktärerna hade blivit kidnappade av en kult som tänkte genomföra en magisk ritual för att ta bort negativa koncept från världen. De fyra spelarkaraktärerna och 100 andra hade valts ut av kulten och kidnappats eftersom de representerade koncept som kulten ville bli av med. De låstes in i ett rum fyllt med magiska symboler och hörde mässande utanför... Sedan befann de sig i en overklig magisk verklighet.
Så spelarna befinner sig i en värld som helt och hållet består av koncept som nästan är borta. Koncept som olja, pandor och att inte kunna använda datorer. Spelarnas egna koncept har manifesterats som demoniska varelser, vapen och krafter. Och nu måste de resa genom det mänskliga undermedvetna för att ta sig tillbaks till verkligheten. Jag ville att de skulle ha ett moraliskt dilemma rörande om de ville ta sig tillbaks till verkligheten men då införa sitt negativa koncept i verkligheten igen. Spelarna var en mördare, en cancersjuk kvinna, en tjuv och en schizofren man (Mord, Sjukdom, Stöld och Galenskap aspekterna).
Det var en katastrof. Spelarna visste inte vad fan de skulle göra, jag vägrade ha en karta eftersom man reste genom metaforer (vilket jag inte förklarade eller ville förklara), npc:erna de stöter på var goblins som stal hemligheter, pandornas gud som alla andra pandor är skapta efter och antibiotika. Det fanns ingen handling. Alla npc:erna var sinnessjuka enligt mänskliga normer. Spelarna mördade en hög hobgoblins (som är skapta av barns uppfattningar av vuxna såklart!) men visste inte ens varför. Spelarnas demoner vägrade förklara vad eller vem de var, en av dem hävdade att "Vi är samma person!" och en viskade konstant förslag om att lösa alla problem med mord.
Jag lade av efter en och en halv timme med orden: "Det här är skit, eller hur?" varpå spelarna svarade "Ja."
Så nu ska jag berätta om ett av mina största spelledare misslyckanden. Jag startade ett Sorcerer äventyr där spelarkaraktärerna hade blivit kidnappade av en kult som tänkte genomföra en magisk ritual för att ta bort negativa koncept från världen. De fyra spelarkaraktärerna och 100 andra hade valts ut av kulten och kidnappats eftersom de representerade koncept som kulten ville bli av med. De låstes in i ett rum fyllt med magiska symboler och hörde mässande utanför... Sedan befann de sig i en overklig magisk verklighet.
Så spelarna befinner sig i en värld som helt och hållet består av koncept som nästan är borta. Koncept som olja, pandor och att inte kunna använda datorer. Spelarnas egna koncept har manifesterats som demoniska varelser, vapen och krafter. Och nu måste de resa genom det mänskliga undermedvetna för att ta sig tillbaks till verkligheten. Jag ville att de skulle ha ett moraliskt dilemma rörande om de ville ta sig tillbaks till verkligheten men då införa sitt negativa koncept i verkligheten igen. Spelarna var en mördare, en cancersjuk kvinna, en tjuv och en schizofren man (Mord, Sjukdom, Stöld och Galenskap aspekterna).
Det var en katastrof. Spelarna visste inte vad fan de skulle göra, jag vägrade ha en karta eftersom man reste genom metaforer (vilket jag inte förklarade eller ville förklara), npc:erna de stöter på var goblins som stal hemligheter, pandornas gud som alla andra pandor är skapta efter och antibiotika. Det fanns ingen handling. Alla npc:erna var sinnessjuka enligt mänskliga normer. Spelarna mördade en hög hobgoblins (som är skapta av barns uppfattningar av vuxna såklart!) men visste inte ens varför. Spelarnas demoner vägrade förklara vad eller vem de var, en av dem hävdade att "Vi är samma person!" och en viskade konstant förslag om att lösa alla problem med mord.
Jag lade av efter en och en halv timme med orden: "Det här är skit, eller hur?" varpå spelarna svarade "Ja."