Oscar Silferstjerna
Sjunger i duschen
Det är onekligen så att samtiden och förmodligen även framtiden har eller får dystopiska drag. Jag har också svårt att hantera det. Att den nya tekniken påverkar och kanske så småningom även ödelägger arbetsmarknaden är bara en del av den större problembilden.Håller med i mycket som skrivs och är personligen rätt skrämd att vi går mot en framtid likt den Krank beskriver. Jag tror inte det är kontroversiellt att våga påstå att Krank är vänster och tror(hoppas) inte han tar illa upp för det. Jag har befunnit mig överallt på vänster/höger-skalan och idag ser jag mig bara som mer intresserad av en del frågor och skrämd över andra. Jag vill inte leva i den dystopiska framtiden vi delvis redan lever i där människor ersatts med robotar/datorer, likväl stormar vi påväg dit med väldigt snabba steg.
Du nämner boktryckarkonsten som att jämföra med AI-genererade bilder, jag håller med. Dessutom så tror jag att det inte länge till ens kommer tryckas böcker mer än vid undantagsfall, resten blir som PDF eller annat digitalt format. Detta betyder inte att jag gillar hur världen utvecklas, bara ett konstaterande att den gör det och jag tror inte att det går att stoppa. Snarare är det djupt strukturella problem i det mänskliga globala samhället som måste åtgärdas. Jag bytte kommun för någon månad sedan gällande jobb då jag av chefen blivit lovad bättre lön och självklart tillsvidare anställning. Så blev det inte då kontraktet väl skulle skrivas under så blev det timvikarie vid behov. Detta på grund av att kommunen automatiserats och "effektiviserat" till den grad att jag nu för första gången i mitt liv tar ut a-kassa de dagar jag inte får privilegiet att på tio minuters förvarning måste slänga mig iväg till jobb. Och som ni vet så kan man inte tacka nej till jobb om man har a-kassa, så nu är jag en sorts person som mer eller mindre jobbar med allt jag kan, vid behov och utan möjlighet att ens planera en helg eller följa med min dotter när hon skall spela fotboll.
Så jag förstår verkligen de som är rädda att förlora sina jobb på grund av ny teknik, nu tror jag min situation löser sig men vem vet hur lång tid det tar och hur länge psyket faktiskt orkar med. För vi måste förstå att varje person som förlorar jobb på grund av AI-genererade bilder eller annan innovation och automatisering, faktiskt inte är ansiktslösa drönare utan sammanhang.
På det personliga planet kan jag förstås inte annat än dela din smärta. Jag önskar verkligen att det löser sig för dig med jobb och anställningar. Du hittar så småningom något. Arbetsgivare tenderar som bekant att beskriva sig själva som schyssta och rimliga, även när de inte är det. Men även arbetsgivare är ju utbytbara...
Om vi pratar om AI-skapade bilder i svenskproducerade rollspel - ett jäkligt litet fenomen i det stora dystopiska sammanhanget - så är skaran av tydligt profilerade och nu verksamma illustratörer ganska liten. Det kan väl knappast vara mer än tio personer som regelbundet får mer än ströuppdrag, eller? Är deras jobb som just rollspelsillustratörer verkligen hotade? Jag vet inte säkert, men jag tror att deras namn är rätt viktiga för de varumärken de har jobbat med. De AI-bilder, som förmodligen snart dyker upp även i svenska rollspel, tror jag snarare hamnar i de små aktörernas produkter. Eller i produkter som annars inte hade kommit ut över huvud taget. Eller i tredjepartsmaterial till större spel. Är det verkligen ett problem? Hur mycket pengar handlar det om under ett år? Några tusenlappar?
Konsekvensen av det bryska (och av somliga märkligt nog bejublade) avfärdandet jag fick längre upp i den här tråden blir förstås bara att jag letar upp någon annan illustratör, som jag delar mina intäkter med. Det finns inget som säger att jag måste jobba med någon som har illustrerat rollspel tidigare. Antalet illustratörer som finns utanför den här branschen är förstås mycket större. Jag är inte heller främmande för att jobba med någon som har AI som en del av sitt koncept.
Last edited: