Jag inte vill döma ut någons förmåga att känna av själar i både folk och ting, men jag undrar om inte många som tycker att AI-konst är "själlös" gör så för antingen för att de tycker AI:er är/borde vara själlösa eller bara ogillar tekniken, och därför dömer ut resultaten också. Om än undermedvetet.
Det är svårt att göra blindtester idag när tekniken fortfarande dras med lättidentifierade brister. Men jag har hört flera anklagelser mot artister om att de skulle använt AI, när de i vart fall hävdar att de inte gjort det och backat upp det med skisser och annat förarbete. Så åt ena hållet verkar det i vart fall inte vara helt lätt att avgöra alla gånger.
Och jag har sett en del AI-konst som varit nog så inspirerande och levande. Men så är det bara några handfullar bilder någonsin som jag upplevt som besjälade. Så kanske är det istället jag som bara inte är särskilt känslig för sånt.
Nu skall jag absolut inte uttala mig i
@Gabrielle de Bourg s ställe kring vad hon menade med "själlös". Men man hamnar i ärlighetens namn väldigt lätt nära en enormt problematisk inställning till bildkonst/film och illustration om man reducerar ner det till en fråga om individuell smak eller enskildas förmåga att "skilja" på bilder som är AI-genererade och inte AI-genererade.
En orsak till att diskussionen om AI-"konst" är så oerhört infekterad på resten av internet (och eventuellt kanske varit det här med?), är för att den extremt snabbt blir oerhört respektlös mot ett gigantiskt stort och väl etablerat fält av teoretiska och praktiska kompetenser, som många människor har stor kunskap inom och förståelse för, men som massa teknikoptimister totalt ignorerar för att de tryckte på en knapp till en tombola och en bild de tyckte var fin trillade ut.
Det är nämligen så att det som skapar intressanta bilder (här inkluderar jag rörlig bild och animation) handlar om oerhört mycket mer än teknisk utförandeförmåga, och det är
inte helt och hållet subjektivt eller "upp till var och en" vad som skapar bilder som väcker intresse. Det finns bevisad, beprövad erfarenhet av vad som funkar och inte funkar. Det går att gå långa utbildningar i hur man skapar bildkonst som säger vissa saker och tekniker att lära sig för att uttrycka sig på vissa sätt. Att skapa konst med "själ" är en
färdighet som man behöver lära sig, ofta genom att studera just det specifikt och över lång tid, då det finns
regler och riktlinjer kring vad människor uppfattar som tilltalande i bilder, som utvecklats och förfinats över hundratals år.
Det är helt ok att inte ha koll på att det är så, men väldigt mycket av AI-ivrarnas argumentation bygger på att
förneka att så skulle vara fallet, och sedan bli
stötta när det påtalas att bildskapande kommunikation är en
kompetens, något människor lägger hela sina liv på att förfina och bemästra och har gjort i generationer, hela det ämnet går inte att reducera ner till individuell
smak.
Det handlar om saker som komposition och vinkel, perspektiv och pose, fokuspunkt, linjevikt, penselriktning, fokusdjup, färgmatchning och färglära, skala, inramning och avgränsningar, ljus och kontrast, volym, formdesign etc och mängder med andra beslut som
komptetenta bildskapare fattar
utöver själva renderingen i flera stadier under bildskapandet som sedan har en oerhört stor påverkan på hur bilden sedan uppfattas av publiken. Det är i de många besluten och kombinationerna av kompetenser och prioriteringar som det som kallas för
stil uppstår, och det är det som många upplever skapar bildernas "själ", det är även just inom detta som generativ AI har sina största svagheter.
Att generativ AI har svårt att räkna fingrar är liksom skitsamma, men det som hittills gör mycket av materialet så avskyvärt är just hur stillöst det är, trista kompositioner, menlösa eller överdrivna ansiktsuttyck, inget fokus, uselt färgarbete, stela onaturliga poser utan rytm, flöde eller tyngd. Sådant spelar roll, för det är vad som avgör om en bild känns livfull och uttrycksfull eller kall och död.
Det är långt ifrån alla bildskapare som kan hantera detta heller, och det är därför som de flesta kompetenta tecknare, duktiga fotografer, målare och skulptörer kommer dö okända. Men vi kan namnen på och kommer minnas bildskapare som Frank Frazetta, Glen Fabry, Johan Egekrans, John Blanche, Ola Larsson, Simon Bisley, Johan Nohr, Paul Bonner, Todd McFarlane, Jean Giraud med många flera för att de alla erbjuder någonting
unikt som bara kan skapas av dem, och det är genom att kultivera det unika uttrycket som konst blir intressant.
Om inte för den specifika individen, så i vart fall för en bredare publik där frågan om individuellt tycke och smak blir mindre relevant.
”
