Jag lär väl ångra det här, men jag vill försöka flika in en sak.
(Om det är relevant är jag alltså vit cisman, dessutom med ganska god utbildning och socialt kapital. Det förklarar i hög grad varför jag har råd att orka lägga mig i i sådana här situationer, kanske oftare än personer med färre privilegier orkar.)
.113;n175554 said:
" Du vet inget om förtryck för du är en vit cisman"
Jag vet inte hur det är eller känns att vara förtryckt på grund av kön. Jag har rätt lite personlig erfarenhet av förtryck överhuvudtaget, faktiskt. Jag kommer från arbetarklassförhållanden och upplever ibland att jag saknar en del "självklar" kunskap som en del jag känner som kommer från andra förhållanden har, och jag är kort vilket gör att jag får kompensera en del för att få lite pondus. Men till större delen är förtryck något jag betraktar utifrån.
Det här betyder inte nödvändigtvis att jag inte kan ha något intressant att skriva om hur förtryck uppstår eller komma med idéer om hur man ska minska förtryck och orättvisor. Men det betyder att när man diskuterar hur ett specifikt förtryck
upplevs så tycker jag att jag gör bäst i att lyssna mer än jag talar. (Jag lyckas inte alltid, för jag är ganska dålig på att inte pladdra konstant.)
Jag tror absolut att vi upplever och tolkar den sorts tillsägelser du refererar till olika. Jag tolkar dem nog med lite extra snälla glasögon, medan du - om jag förstår dig rätt, rätta mig gärna - upplever dem som ett påhopp eller ett avfärdande av dig som person. Jag tror att intentionen hos den som skriver ligger någonstans emellan våra upplevelser.
Nu säger jag absolut inte att du gör det, men en tendens jag sett i andra diskussioner är att en påminnelse riktad till t.ex. en man om att han kanske borde ta lite mindre plats eller kanske sluta lägga ord i andras mun om hur det är att vara kvinna, av mottagaren väldigt lätt upplevs som det du skriver - att man säger att vita cismän göre sig överhuvudtaget inte besvär. Jag har ägnat mycket tankemöda åt hur man ska kunna lösa det här, men ännu inte kommit på något smart.
Å ena sidan finns det många vars röster och berättelser alldeles för länge inte lyssnats på, och det finns alldeles för många män som vill förklara hur det känns att vara kvinna (och vita som vill förklara hur det är att inte vara vit, cispersoner som vill förklara hur det är att vara trans etc etc), men å andra sidan ser jag det ju som ett strategiskt mål att få fler att vara med på det feministiska tåget. I många fall har jag bara gett upp och tänkt att det faktiskt inte verkar finnas något sätt att säga det som behöver sägas utan att det av mottagaren upplevs som förolämpande och/eller exkluderande. Och då har jag gjort den kalla kalkyleringen att om jag tvingas välja mellan att det nödvändiga inte sägs eller att bespara mannens lidande så gör man nog rätt val om man prioriterar det förstnämnda.
Fast egentligen vet jag ju att det går. Men det tar tid, ibland måste man lirka ganska ordentligt och ta gott om tid på sig att förklara sammanhang och kontext och så vidare. Och det är inte alla som har den mängden tid och energi. Framför allt inte personer som i sin vardag varje jäkla dag trampas på.
---
Jag tror att Magnus Seter inte är helt fel ute med tanken på en ombudsman, för övrigt. Nu vet jag inte om jag lyckats bygga upp något slags förtroende hos de "ickefrälsta" eller de som upplever att de behandlas illa av feministerna på forumet -
troligen inte - men tills vi skaffar en ombudsman har vi i varje fall i mig en cismanlig feminist som kan tänka sig att svara på frågor och resonera vid behov. Min PM-låda är öppen, och jag lovar att försöka vara både lyssnande, pedagogisk och resonerande.
Och det är i varje fall min ambition att försöka vara sådan i trådarna som dyker upp också, men vi har alla sett hur bra det brukar gå med de ambitionerna, åtminstone när jag är stressad pga annat i mitt liv...
