MattiasLejbrink
Swordsman
Det där var ett väldigt konfliktsökande svar.anth;n48724 said:Nu måste jag fråga: har du ens provat att spela DnD5?
Det där var ett väldigt konfliktsökande svar.anth;n48724 said:Nu måste jag fråga: har du ens provat att spela DnD5?
I det fall spelarna anfaller något som är för svårt för dem och dör (eller motsvarande). Och om man har spelare som blir sura när de dör och de uppfattar döden (eller att förlora) som "orättvist". Eventuella kommentarer på temat "då är dina spelare idioter" undanbedes.chrull;n48711 said:Varför ska de veta det?
MattiasLejbrink;n48726 said:Det där var ett väldigt konfliktsökande svar.
Jag anser att en ens medelmåttig spelledare kan förmedla hur farlig en fiende är genom beskrivningen av fienden. Om en spelledare inte kan det bör han sluta spelleda.MattiasLejbrink;n48729 said:Om jag vadar igenom texterna tycker jag mig kunna uppfatta era ståndpunkter som att det inte är ett problem att spelarna inte vet hur svårt motstånd man står inför i strid? Eller "inte har det skrivet i pannan" som någon så finurligt uttryckte det. Eller så anser ni att det är dåligt spelledande om spelarna anfaller något som är för svårt? Sakliga svar, tack.
Om dina spelare bara tycker att det är roligt om de vinner och desutom bara förväntar sig att vinna och alltså bara hela tiden träffa på motstånd de kan vinna emot, varför tar du då som spelledare och slänger in motstånd de inte kan vinna emot?MattiasLejbrink;n48728 said:I det fall spelarna anfaller något som är för svårt för dem och dör (eller motsvarande). Och om man har spelare som blir sura när de dör och de uppfattar döden (eller att förlora) som "orättvist". Eventuella kommentarer på temat "då är dina spelare idioter" undanbedes.
Antingen kan du spela som Combat as War där spelarna vet att allt motstånd inte är "rättvist" eller "balanserat" och då vet spelarna att man måste vara försiktig. Som spelledare kan man hinta om det genom massor av knep. Som att motståndaren nyss verkar ha dödat 10 pers ensam. Eller genom att de har hört talats om hur sjukt farlig banditen är. Eller genom att de ser att han verkar ha mäktiga magiska föremål. Eller för att han har horn i pannan och getfötter. etc etc.Om jag vadar igenom texterna tycker jag mig kunna uppfatta era ståndpunkter som att det inte är ett problem att spelarna inte vet hur svårt motstånd man står inför i strid? Eller "inte har det skrivet i pannan" som någon så finurligt uttryckte det. Eller så anser ni att det är dåligt spelledande om spelarna anfaller något som är för svårt? Sakliga svar, tack.
MattiasLejbrink;n48725 said:Oj, vi pratar verkligen helt olika språk, tror inte vi kan nå någon form av samförstånd. Det fanns gott om gamla moduler där grottnivå ungefär motsvarade CR, ja.
chrull;n48739 said:CR och gamla moduler rimmar illa. Jag misstänker att med gamla moduler menar God45 sådant innan 3E.
Ja, självklart finns det gott om gamla moduler som är balanserade, för det finns gott om gamla moduler.MattiasLejbrink said:Oj, vi pratar verkligen helt olika språk, tror inte vi kan nå någon form av samförstånd. Det fanns gott om gamla moduler där grottnivå ungefär motsvarade CR, ja.
God45;n48737 said:Jag anser att en ens medelmåttig spelledare kan förmedla hur farlig en fiende är genom beskrivningen av fienden. Om en spelledare inte kan det bör han sluta spelleda.
Spelarna kan välja att anfalla saker som är "för svåra" eller att inte göra det eller att lasta en vagn med olja och skicka ner den i en korridor fylld med grease mot en fiende som de inte kan slåss ärligt mot. En bra spelledare ger dem ledtrådar nog att lista ut vad de är uppe mot och bra spelare kan tolka de ledtrådarna och sedan tänka ut en plan som gör att de vinner eller dör på kuppen. Ibland spelarna man oddsen och anfaller draken, ibland gör man inte det och ibland använder man list för att försöka döda draken.
Jag talar 1ed och tidigare. Tomb of horrors, Temple of elemental evil, Keep on the borderlands, Caves of chaos och andra gamla moduler. De här är nog de mest kända modulerna till D&D och ingen av dem har någon "nivå 1 = level 1 fiender."chrull;n48739 said:CR och gamla moduler rimmar illa. Jag misstänker att med gamla moduler menar God45 sådant innan 3E.
Är inte det här ett krav på bra rollspelande överhuvudtaget?MattiasLejbrink;n48743 said:Det köper jag. Däremot ställer det krav på att SL och spelarna kommunicerar bra.
Jag ber om ursäkt om du tog illa vid dig, men frågan var seriös.MattiasLejbrink;n48726 said:Det där var ett väldigt konfliktsökande svar.
Well, då dog de och är försiktigare nästa gång.MattiasLejbrink;n48743 said:Det köper jag. Däremot ställer det krav på att SL och spelarna kommunicerar bra. Det har hänt mig att jag tycker mig ha varit övertydlig med att en mob har hög CR men spelarna fattade inte det.
Bra idé där med rykte! Tror vissa versioner av DnD till och med hade regler för reputation?chrull;n48738 said:Antingen kan du spela som Combat as War där spelarna vet att allt motstånd inte är "rättvist" eller "balanserat" och då vet spelarna att man måste vara försiktig. Som spelledare kan man hinta om det genom massor av knep. Som att motståndaren nyss verkar ha dödat 10 pers ensam. Eller genom att de har hört talats om hur sjukt farlig banditen är. Eller genom att de ser att han verkar ha mäktiga magiska föremål. Eller för att han har horn i pannan och getfötter. etc etc.
Situationen är den jag beskrev ovan. Jag _upplever_ som SL att jag förmedlat hög CR men spelarna uppfattade det inte. Det kan bero på att jag är "dålig" SL men jag tror att det kan hända även den bästa/bäste. Men då får man väl skarva något som att kavalleriet kommer och räddar spelarna från döden (och SL från tjära och fjädrar) om spelarna inte uppfattade hintarna om hur farlig personen är. Alternativet är att vara övertydlig med hur farlig personen är och då blir det lätt ostigt som sagt.chrull;n48738 said:Om dina spelare bara tycker att det är roligt om de vinner och desutom bara förväntar sig att vinna och alltså bara hela tiden träffa på motstånd de kan vinna emot, varför tar du då som spelledare och slänger in motstånd de inte kan vinna emot?
Det finns utmärkta regler för att göra balanserade encounters.MattiasLejbrink;n48728 said:I det fall spelarna anfaller något som är för svårt för dem och dör (eller motsvarande). Och om man har spelare som blir sura när de dör och de uppfattar döden (eller att förlora) som "orättvist". Eventuella kommentarer på temat "då är dina spelare idioter" undanbedes.
Det här var faktiskt en intressant fråga.MattiasLejbrink;n48729 said:Om jag vadar igenom texterna tycker jag mig kunna uppfatta era ståndpunkter som att det inte är ett problem att spelarna inte vet hur svårt motstånd man står inför i strid? Eller "inte har det skrivet i pannan" som någon så finurligt uttryckte det. Eller så anser ni att det är dåligt spelledande om spelarna anfaller något som är för svårt? Sakliga svar, tack.