DoD DoD23 och framtiden för "Realistiska" BRP

[Mogger]

Ren friform har minst samma potential som ett detaljerat simulerande regelsystem har att vara realistiskt.

Men inga av dem är BRP!!!

 

[ceruleanfive]

Men inga av dem är BRP!!!

BRP är väl ändå typ 90% friform i praktiken (liksom de flesta rollspel).

 

[Mogger]

BRP är väl ändå typ 90% friform i praktiken (liksom de flesta rollspel).

Och 10% simulerande så du hade nog rätt ändå

 

[Mekanurg]

Det kanske är en beskrivning av DoD, men inte av BRP i allmänhet. Call of Cthulhu (har du en strid per möte där blir rollpersonerna inte långlivade!), Pendragon (visst, äventyr, men inte normaläventyr), eller kommande Partisan, typ? Och "utforskning" är väl inherent i nästan alla rollspel?

Partisan: Civila motståndspersoner är normalt obeväpnade. En civilist som grips med vapen på sig riskerar att avrättas som "maoistisk terrorist".

 

[Mekanurg]

Det är definitivt färdigheten du vill ha för att kunna infiltrera någon in i personalen i en restaurang eller cateringfirma, och ett smart system både ger nackdelar till mat som inte tillagats och ger fördelar, eventuellt till och med magiska sådana, till den som lyckas bra med matlagningen. Jag skulle omgående vara beredd att ge bonusar på sociala färdigheter till den som först lagat en mycket lyckad måltid till gästerna, eller till den som vill utvinna den magiska körteln ur ett monster och tillaga den på det komplicerade viset som behövs för en särskild sorts bonus. Sedan stämmer det förstås att ett kock-spel skulle ha en mer detaljerad färdighetsuppsättning kring de olika sakerna man gör i ett kök, men det är också osedvanligt enkelt att faktiskt göra i BRP,

Häromåret spelade mitt gäng en BRP-kampanj som utspelade sig i Babylon strax efter Alexanders död. Vi ordnade så att det inte blev någon slutstrid mot big bads gäng -- istället såg en av äventyrarna till att "spika" deras mat så att de var utslagna när vårt folk trängde in i deras HQ och lade vantarna på det vi ville ha. Matlagning som kemisk krigföring.

 

[Leon]

Häromåret spelade mitt gäng en BRP-kampanj som utspelade sig i Babylon strax efter Alexanders död. Vi ordnade så att det inte blev någon slutstrid mot big bads gäng -- istället så en av äventyrarna till att "spika" deras mat så att de var utslagna när vårt folk trängde in i deras HQ och lade vantarna på det vi ville ha. Matlagning som kemisk krigföring.

Förgiftning i hellenistiska babylon känns ju _väldigt_ genrepassande

 

[Falmurst]

Häromåret spelade mitt gäng en BRP-kampanj som utspelade sig i Babylon strax efter Alexanders död. Vi ordnade så att det inte blev någon slutstrid mot big bads gäng -- istället såg en av äventyrarna till att "spika" deras mat så att de var utslagna när vårt folk trängde in i deras HQ och lade vantarna på det vi ville ha. Matlagning som kemisk krigföring.

Men ... men ... slog de mot någon färdighet eller snackade ni bara om det?

 

[Gurgeh]

Jag jämför med ett mer renodlat färdighetssystem, som Expert, RuneQuest eller Mythras. Det är dock sant att tidiga versioner av DoD hade korta färdighetslistor.

Det stora flertalet hjälteförmågor handlar om strid, och de som inte gör det handlar om traditionellt äventyrande. Vilket är som sig bör i den designen som går all-in på just det traditionella äventyrandet, men gör det mindre anpassningsbart till annat.

Jag vet inte om jag håller med om att ett spel vars alla regler handlar om äventyrande blir mer generellt bara för att man utökar färdighetslistan. Det kan vara stämningsfullt, ja, men i praktiken ändrar det bara så att man istället för äventyrare spelar äventyrare med hobbyer.

Lätt överdrivet!

 

[krank]

För att DoD-23 är mycket mer inherent ett äventyrarspel - det syns på färdighetslistan, hjälteförmågeuppsättningen, och mycket annat. Du kan förstås slänga ut allt det där och göra en renodlat färdighetsspel i stället, men då är du längre bort från originalversionen än om du gjort det med ett mer färdighetsbetonat rollspel. Du skaffar mer jobb åt dig själv, helt i onödan.

Men varför skulle man behöva slänga ut mer än man slänger ut BRPs stridssystem? Grejerna kan väl få ligga kvar men att man lägger till några nya färdigheter och hittar på lite ny mekanik?

Jag förstår nog helt enkelt inte vad det är som gör det svårare i DoD23 eller något annat s.k. "universellt" system. Utom då att svenskar tenderar att vara vana vid (en variant av) BRP, då.

 

[JohanL]

Jag tycker iden med ett kockspel illustrerar varför färdigheter är en dålig ide.

Ska vi ha olika färdigheter för:

Svensk mat, fransk mat, italiensk mat? Kan man steka svenska köttbullar om man har FV=20 i fransk mat?

Vegetariskt mat, vegansk mat, kött, och exotiskt viltkött?

Brödbakning? Surdeg och bakelser?

Skära dekorativt med kniv? Kombinera smaker?

Det är uppenbart att överlappet mellan färdigheterna är så stort att ett färdighetsbaserat kocksspel inte blir bra.
Däremot hjälteförmågorna: oväntad kreativ fusion-kryddning, eller fantastisk presentation... skulle vara mer användbara i spelet.

Efter att ha tänkt i ungefär två minuter skulle jag ha färdigheter på följande vis här - Kniv (som också kan användas för att stycka, skära dekorativt, eller slåss med kniv), Steka, Smak, Kreativitet, Teori, Presentation, Arbetsledning, Bakning, Mixologi, och så vidare. Med möjlighet att specialisera inom färdigheter.

Frågan är mer till vilken nytta? Spelar vi i ett restaurangkök är det väl mer sannolikt att det är någon sorts såpa, med fokus på relationer inom personalen snarare än om man lyckas producera bra mat den här kvällen (och där har BRP inget särskilt att komma med? Men BRP känns som helt rätt val i t.ex. ett scenario där rollpersonerna deltar i en matlagningstävling (du måste gå vidare för att få vara kvar!) och samtidigt vill lösa ett mord eller mysterium mellan tagningarna. Där får bredden i systemet en chans att dela ut.

(Jag skulle även kunna tänka mig typ Chef Knives In the Dark, där man använder gäng- eller organisationsreglerna för att se hur er gemensamma restaurang går.)

 

[JohanL]

Häromåret spelade mitt gäng en BRP-kampanj som utspelade sig i Babylon strax efter Alexanders död. Vi ordnade så att det inte blev någon slutstrid mot big bads gäng -- istället såg en av äventyrarna till att "spika" deras mat så att de var utslagna när vårt folk trängde in i deras HQ och lade vantarna på det vi ville ha. Matlagning som kemisk krigföring.

I en HeroWars-kampanj hade vi en rollperson som var magiskt duktig bryggare (bokstavligen, han var initierad till bryggarguden Minlister). Det var rätt ofta han blev MVP, i lägen som "bönderna och ädlingarna kan inte komma överens och det finns inget uppenbart sätt att jämka dem på eftersom de har genuint olika intressen", och några hundra liter förtrollat öl fick dem att i alla fall lägga konflikten åt sidan tills krisen var över.

 

[Mogger]

Efter att ha tänkt i ungefär två minuter skulle jag ha färdigheter på följande vis här - Kniv (som också kan användas för att stycka, skära dekorativt, eller slåss med kniv), Steka, Smak, Kreativitet, Teori, Presentation, Arbetsledning, Bakning, Mixologi, och så vidare. Med möjlighet att specialisera inom färdigheter.

Frågan är mer till vilken nytta? Spelar vi i ett restaurangkök är det väl mer sannolikt att det är någon sorts såpa, med fokus på relationer inom personalen snarare än om man lyckas producera bra mat den här kvällen (och där har BRP inget särskilt att komma med? Men BRP känns som helt rätt val i t.ex. ett scenario där rollpersonerna deltar i en matlagningstävling (du måste gå vidare för att få vara kvar!) och samtidigt vill lösa ett mord eller mysterium mellan tagningarna. Där får bredden i systemet en chans att dela ut.

(Jag skulle även kunna tänka mig typ Chef Knives In the Dark, där man använder gäng- eller organisationsreglerna för att se hur er gemensamma restaurang går.)

Vi kan ju också kika på hur Mutant: Undergångs arvtagare förhöll sig till matlagning. Ingame-recept och massor av kul anekdoter i texterna. Det räckte långt för att lägga fokus på matlagning. Tyvärr fanns ingen färdighet för detta men väl en förmåga, vilket var mer i linje med spelets designfilosofi.

 

[TomasFriaLigan]

Jag ser också BRP som en verktygslåda, och det är förmodligen en stor anledning till att designvalet för DoD23 skaver, för mig. I äldre versioner hade gruppen mycket större frihet att välja inriktning; systemet fungerade lika bra för hovintriger som för grottkräl; för stadsäventyr som för vildmarksöverlevnad. Rollpersonerna kunde lätt formas för att passa olika fokus. Även om DoD23 inte omöjliggör alternativa fokus så är det rätt tydligt var huvudfokus är tänkt att ligga. Den medföljande "kampanjen" förstärker det intrycket. Rollpersonerna är i huvudsak hex-/grottkrälare. Liknelsen med OSR, som några har gjort, känns relevant.

Det där har du ju upprepat rätt många gånger nu, men det gör det inte sant. Det går precis lika bra att spela hovintriger och stadsäventyr i nya DoD som i 84:an eller 87:an. Du kan välja allt fritt utom din släktesförmåga (det är tillåtet att byta yrkets rekommenderade inledande hjälteförmåga om man vill). Att introduktionsäventyren fokuserar på äventyrande är väl inte direkt ett märkligt designval? Det gjorde ju även de gamla utgåvornas introduktionsäventyr. Visst kanske gamla Expert och Gigant gav mer verktyg för olika typer av kampanjer (särskilt Gigant), men de var ju expansioner, inte grundspel.

 

[TomasFriaLigan]

Om ingen har färdigheten så kan det bli tvärtom.
Ingen har Heraldik, Geografi, Zoologi, Kulturkännedom... så alla sådana element försvinner ur spelet eftersom man explicit inte kan lyckas utan färdigheten. Om man däremot hade haft något mer "öppet", slå över 3 med 1d6 för att lyckas, så kan det bli en mer naturlig del av berättelsen.

I DCC och EZd6 finns den typen av "bakgrund" som gör att man kan, eller får någon slags fördel på ett slag, för sådant som kan ha med bakgrunden att göra (kanske matlagning) utan att det finns en färdighet för det.

I EDD däremot - är det vanligt att ingen har den typen av färdigheter alls - oavsett bakgrund, för att det blir för dyrt jämfört med mer "användbara" färdigheter (inte minst när varje vapen är en egen färdighet).

Exakt detta är skälet till urvalet av färdigheter i nya DoD. Att ha väldigt många obskyra färdigheter kanske kan vara kul när man skapar sin RP, men eftersom sannolikheten att en RP-grupp har en viss sådan obskyr färdighet är så låg blir dessa väldigt svåra att använda, i alla fall i officiellt utgivet material. Ett alltför stort utbud av olika färdigheter begränsar vad en rollperson kan göra i spelet.

 

[cogitare]

Jag håller med, men tänker att man vänder på det. Ett pandarbrytande vapen...

Sorry för OT. Men har svårt att få bilden ur huvudet med ett vapen som bryter PANDAN lite extra mycket än andra vapen. Stackars panda, de är ju så söta också

Cog.

 

[Stämma]

Det är väl lite en fråga om var man lägger initiativet för färdighetsslag. Dvs är det SL/äventyret som bestämmer när en färdighet ska användas, eller är det spelaren som ser ner på rollformuläret och bestämmer vilken färdighet hen ska använda för att lösa läget.
De flesta spel i modern tid använder det förra, DoD87 som skrivet använder det senare, dess äventyr är mindre konsekventa.
Jag föredrar nog att initiativet ligger hos spelarna. Som SL är min filosofi att det är mitt jobb att skapa hinder/problem/utmaningar och spelarnas att övervinna dom. Därför lägger jag mig inte i lösningarna så noga.

 

[Mogger]

Ett alltför stort utbud av olika färdigheter begränsar vad en rollperson kan göra i spelet.

Det är ju snarare en preferens som har mer med designfilosofi och vilken spelstil man vill fokusera på att göra. På samma sätt som att alla världens spel inte är lika bra på att hantera hovintriger (eller dueller på Main Street, eller grottkrälning eller vad som helst) så är inte många färdigheter något som per automatik leder till någon begränsning. Ett väldigt bra exempel på det är Burning Wheel.

 

[Mogger]

Sorry för OT. Men har svårt att få bilden ur huvudet med ett vapen som bryter PANDAN lite extra mycket än andra vapen. Stackars panda, de är ju så söta också

Cog.

De är också närmast okänsliga för fysisk skada! Titta på Kung Fu-Panda så förstår du vad jag menar!

 

[TomasFriaLigan]

Det är ju snarare en preferens som har mer med designfilosofi och vilken spelstil man vill fokusera på att göra. På samma sätt som att alla världens spel inte är lika bra på att hantera hovintriger (eller dueller på Main Street, eller grottkrälning eller vad som helst) så är inte många färdigheter något som per automatik leder till någon begränsning. Ett väldigt bra exempel på det är Burning Wheel.

Men Burning Wheel är ett spel med en helt annan designfilosofi än BRP, där kampanjen utformas efter rollpersonerna. Jag vill nog hävda att för ett rollspel i BRP-traditionen (dit jag absolut räknar nya DoD), är ett väldigt stort antal färdigheter en begränsande faktor för rollpersonerna, i alla fall i färdiga äventyr (i en hemmasnickrad kampanj kan man ju anpassa utmaningarna efter vad rollpersonerna kan). Sen är allt relativt. Nya DoD har 30 olika färdigheter. Det är inte exceptionellt få i min bok.

 

[JohanL]

Det där har du ju upprepat rätt många gånger nu, men det gör det inte sant. Det går precis lika bra att spela hovintriger och stadsäventyr i nya DoD som i 84:an eller 87:an.

Jag tycker ändå att det är rimligt att säga att DoD-23 stöder det mindre än många andra BRP-spel. Det finns ont om sociala färdigheter, så om det handlar om att slå färdighet vid hovintrigerna blir det Övertala, Övertala, och möjligen Uppträda (även om en kreativ SL låter Köpslå fungera även för mutor och förhandlingar). (Edit: Och Bluffa.) Och hjälteförmågorna är hårt fokuserade på traditionellt äventyrande (Förklädnad och Insikt, och möjligen Intuition, är de enda som riktigt erbjuder sig i hovintrigen innan våld uppstår). Vad ska krigaren bidra med färdighetsmässigt, liksom, när han bara kan vapen?

Jämför det med ett spel med bredare färdighetsuppsättning, där du i motsvarande situation i RuneQuest skulle kunna använda de olika färdigheterna Orate, Charm, Bargain, Intrigue, Customs, Disguise, Act, Fast Talk, Intimidate, Bureaucracy, och en bred uppsättning kunskapsfärdigheter snarare än typ ingen (spelets två kunskapsfärdigheter, Bestiologi och Myter och legender är knappast vidare användbara i hovkontexten).

Alltså, det är inte så att det inte går att göra, men systemet är till betydligt mindre hjälp, eftersom det inte är vad det primärt har byggts till - strid och skattletande.