NYHET Dokumentären "Mot Andra Världar", om det svenska rollspelsundret, på SVT Play 6 september

[Skarpskytten]

De här diskussionerna påminner om att vi har en mycket stor brist på historisk sakkunskap när det gäller svensk rollspelshistoria. Jag vill inte på något sätt dissa Orvar, Huor et consortes för deras böcker och filmer är en kultgärning av rang, men i grunden är de journalister och producerar journalistiska verk. Jag vill ha historiska verk, med både grundforskning och tolkning.

Då jag är historiker kan jag ju göra jobbet själv, i teorin, men jag är tyvärr fel sorts historiker och pallar inte göra den inläsning det skulle krävas att söka forskningsmedel. Och jag känner inte till någon annan historiker som varit inne på detta med rollspelshistoria.

 

[Jocke]

Eon glöms bort i typ alla diskussioner... det får fan aldrig nån kärlek.

Ja, jag minns det som det viktiga och "vuxnare" rollspelet i slutet av högstadiet/början av gymnasiet. Det var liksom VIKTIGT vad som stod i en ny modul på ett helt ammat sätt än i andra spel. Och när DoD6 dök upp och var så pass märklgit som det var så var Eon utan tvekan standard-rollspelet för den som spelade fantasy på svenska - och det spelet alla som var bra på att skriva rollspel jobbade med.

 

[Skarpskytten]

Och, ska tilläggas: nästan alla berättelser som görs om den svenska rollspelshobbyn överlappar nästan helt och hållet med berättelsen om Äventyrsspel. Antingen är det helt medvetet, eller så görs det oreflekterat. "Sveriges historia är dess konungars." Inget fel i att berätta om Äventyrsspel, förstås. Men historieskrivningen skulle nog må bra av lite andra perspektiv, också.

Ja, hur ser DnDs svenska historia ut tex. DnD var ju länge en outsider, en rebell som slog underifrån. Gud vad vi föraktade DnD när det begav sig, och jag tror inte vi i min lilla ankdam var ensamma om det. Här kan man skriva historia med ett slags maktperspektiv. Hur agerade Äventysspels (som vanligen får vara hjältarna i berättelsen) för att bevara sin marknadsledande ställning?

 

[Ulfgeir]

"Rollspelsdöden" är en grej i berättelsen om Äventyrsspel. Den intressanta frågan är hur stort överlapp det är mellan Äventyrsspels historia och den svenska rollspelshobbyns historia.

Exakt. de 2 sakerna är inte nödvändigtvis samma. Det spelet som var det stora under 90-talet var ju Vampire: The Masquerade.

Men det gjordes en hel del svenska spel med, men de fick inte så mycket uppmärksamhet. Exempelvis Western (kom väl faktiskt ut under 80-talet första utgåvan), Neotech, Eon, Trollvinter (Krilles första rollspel), Viking, Gemini, Wastelands, Svenil, och det helt ospelbara Parabellum, Var väl även under den här tiden som Västerås stift gav ut sina konfirmationsrollspel som Quo Vadis, Ansgar och Vägen?

 

[Svarte Faraonen]

Och, ska tilläggas: nästan alla berättelser som görs om den svenska rollspelshobbyn överlappar nästan helt och hållet med berättelsen om Äventyrsspel. Antingen är det helt medvetet, eller så görs det oreflekterat. "Sveriges historia är dess konungars." Inget fel i att berätta om Äventyrsspel, förstås. Men historieskrivningen skulle nog må bra av lite andra perspektiv, också.

Det är väl det som är den lukrativa marknaden -- nostalgin handlar om Äventyrsspel, så det är den sortens material som säljer.

Vet någon hur det gick för Finna Dolda Ting kontra Äventyrsspel: Bland mutanter, drakar och demoner? Den förstnämnda kändes mer som om den försökte sig på ett helhetsgrepp på historien (av de två författarna är det ju en som mer har sina rötter i lajv, friform och 90-talets skräckrollspel), men jag får intrycket att den senare sålde bättre eftersom det var en flådig nostalgibok.

 

[Mogger]

Rollspelsdöden är väl enbart en ekonomisk betraktelse? Och där kan vi likna Fria Ligan vid Äventyrsspel, men däremellan fanns mest bara små aktörer som får räknas som nischproducenter.

 

[Skarpskytten]

Rollspelsdöden är väl enbart en ekonomisk betraktelse? Och där kan vi likna Fria Ligan vid Äventyrsspel, men däremellan fanns mest bara små aktörer som får räknas som nischproducenter.

Fast jag vet inte om det är så "enbart". Ekonomin speglar försäljning.

En sak som slår mig här är att när rollspelsdöden diskuteras är det oftast (alltid?) dataspelen som blir skurken. I mitt fall var det så att vi gick över till att spela spel på engelska c 1990, och sedan fortsatte vi med det. Vi spelade lika mycket rollspel som förr, men köpte inga (eller få i alla fall) produkter på svenska. Mellan Barbia (1989) och Svavinter (2012) köpte jag nog bara Mutant UAs grundbok och lite Western. Har andra samma erfarenheter?

Jag vet att det in mina kretsar fanns en uppfattning om att spela svenska rollspel var lite töntigt. Vi spelade tuffa, mörka engelskspråkiga rollspel som Stormbringer och Vampire istället. Och jag undrar ibland hur mitt rollspelsliv hade sett ut om Äventyrsspel istället för Chronopia hade släppt en lite mer grimdark version av Drakar och Demoner. Chronopias estetik (och innehåll?) var liksom som gjort för att garantera att jag och mina gelikar bara skulle skratta åt spelet och glatt spela vidare med våra coola engelska rollspel.

 

[Bifur]

Rollspelsdöden är väl enbart en ekonomisk betraktelse?

Nja, även min personliga upplevelse att det även sammanföll med ett bortfall av spelare helt och hållet (samtidigt som de som fortsatte valde bort Äventyrsspel). Men återigen, anekdotisk kunskap.

Och jag undrar ibland hur mitt rollspelsliv hade sett ut om Äventyrsspel istället för Chronopia hade släppt en lite mer grimdark version av Drakar och Demoner.

Jag har nog en liknande bild. Även om vi inte vände mot coola engelska spel utan bara slutade. Men vem vet, säkerligen hade folk slutat ändå, eller så hade de coola engelska spelen räddat vårt spelande om vi "upptäckt" dem (fast då borde det nog varit typ Warhammer och inte Vampire).

 

[Mogger]

Har andra samma erfarenheter?

Ja. WFRP, CoC, Vampire, Star Wars spelades istället för svenska spel när marknaden inte var så stark. Visst spelade vi både Eon, Western, Gondica och Trudvang men de engelska spelen var nog i majoritet.

 

[Mogger]

Nja, även min personliga upplevelse att det även sammanföll med ett bortfall av spelare helt och hållet (samtidigt som de som fortsatte valde bort Äventyrsspel). Men återigen, anekdotisk kunskap.

Mjo. Det jag menar är att jag tror inte att antalet utövare idag står i korrelation med den ökade omsättningen.

Min egna "rollspelsdöd" skedde runt -95 och varade fram till -98 kanske? Sedan hade vi en svacka fram till M:UA. Så det stämmer in hyfsat på mig med. Hade nog en liten rollspelsdöd mellan 2013-2017 typ med. Då spelade vi väldigt sällan.

Nu spelar vi rekordmycket!

Så visst ligger det något i narrativet.

 

[Bifur]

Mjo. Det jag menar är att jag tror inte att antalet utövare idag står i korrelation med den ökade omsättningen.

Nej, det tror inte jag heller. Fast jag har samtidigt svårt att tro att 10-talet inte inneburit ett ökning av nya och nygamla spelare. Sen om det är på nivåer som ens närmar sig 90-talet, än mindre 80-talet? Nej, kanske inte.

 

[Henke]

Inte särskilt antagligen. Men som samhällsvetare gillar jag att försöka få ihop den statistik som går (i brist på annat, som försäljningssiffror). Jag tänker att antalet konvent och antalet arr på dessa ändå borde säga något - även om det givetvis är behäftat med en del felkällor (som att 80-talet säkert blir underrepresenterat pga av åldersstrukturen på utövarna, och att det sena 90-talet/tidiga 00-talet blir överrepresenterat av samma skäl). Nåja, ska kanske dra nytta av @HenkeS insats och sätta mig och räkna igenom alltihop en dag.

Jag gillar ju också statistik så jag gick igenom antal arrangemang på alla mer (eller mindre) etablerade svenska konvent och gjorde en tabell. I de fall konventinformation saknas helt har jag lämnat fältet tomt och i de fall där fullständig lista över arrangemang saknas har jag gulmarkerat. Bilden (något ofullständig) visar att 1995 följt av 1996, 1997 och 1992 är de år där flest rollspelsarrangemang anordnats på svenska konvent.

 

[Svarte Faraonen]

Jag har också svårt att tänka mig att det är samma siffror nu som på åttiotalet, när det var en mycket mer utpräglad boom. Rollspel från nittiotalet och framåt har varit ett särintresse, även om det fortfarande varit en levande kultur, men det når liksom inte samma populärkulturella impact som på den tiden då en Drakar och Demoner-box kunde vara en självklar julklapp.

 

[Svarte Faraonen]

Jag gillar ju också statistik så jag gick igenom antal arrangemang på alla mer (eller mindre) etablerade svenska konvent och gjorde en tabell. I de fall konventinformation saknas helt har jag lämnat fältet tomt och i de fall där fullständig lista över arrangemang saknas har jag gulmarkerat. Bilden (något ofullständig) visar att 1995 följt av 1996, 1997 och 1992 är de år där flest rollspelsarrangemang anordnats på svenska konvent.

Intressant! Här ser det ju ut som att den huvudsakliga dippen är 2002-2012. Det kanske kan ha orsakats att färre personer började spela på nittiotalet -- jag tänker mig att det tar ett gäng år för de flesta att gå från nybörjarspelare till konventsarrangörer.

 

[Henke]

Min egen personliga rollspelsdöd infann sig runt 1995 (strax efter att Äventyrsspel släppte Femte Konfluxen och pensionerade Ereb Altor). Jag spelade väldigt sällan fram till ungefär 2006 när jag sprang på Svavelvinter-romanen i SFBokhandeln och fick gradvis upp intresset igen. Missade med andra ord Eon, Trudvang och merparten av MutantUA (där det sistnämnda var något jag fick upp ögonen för först efter att Järnringen lagt ner). Sen har såklart svackorna kommit och gått, där den djupaste antagligen är just nu när jag nästan inte spelat med min ordinarie spelgrupp på två år.

 

[Svarte Faraonen]

När folk beskriver sin spelsvackor, i vilken ålder inträffade de? Jag tänker ju mig att mitten av nittiotalet också är den tid då många som började spela på åttiotalet antagligen flyttade hemifrån, började studera eller jobba, och så vidare.

 

[Bifur]

fram till ungefär 2006 när jag sprang på Svavelvinter-romanen

Ja! Svavelvinter var viktig för mig med, tror den första kom 2004. @Brior föreläste om den på biblioteket i Malmö och jag minns att jag hängde en del på bokens forum (trakorien.nu, var det så?). Det var nog startpunkten på allvar för mitt återväckta intresse, även om jag inte gick med i någon spelgrupp förrän tre år senare. Efter det började jag hålla koll mer på riktigt.

När folk beskriver sin spelsvackor, i vilken ålder inträffade de?

Gymnasiet (huvudsakligen ofrivilligt) och studieåren (mer frivilligt).

 

[Vimes]

När folk beskriver sin spelsvackor, i vilken ålder inträffade de? Jag tänker ju mig att mitten av nittiotalet också är den tid då många som började spela på åttiotalet antagligen flyttade hemifrån, började studera eller jobba, och så vidare.

Exakt min tanke. När man säger att "rollspelshobbyn dog under 90-talet" kanske det mer betyder "jag och min generation började göra annat under 90-talet". Om jag ser till min egen "rollspelsdöd" så inträffade den typ runt 2002. Vilket hade varit på mitten av 90-talet om jag varit född på 70-talet och inte på 80-talet.

 

[Henke]

Intressant! Här ser det ju ut som att den huvudsakliga dippen är 2002-2012. Det kanske kan ha orsakats att färre personer började spela på nittiotalet -- jag tänker mig att det tar ett gäng år för de flesta att gå från nybörjarspelare till konventsarrangörer.

En sak jag reagerade över är att både BSK och LinCon verkar ha haft fler rollspelsarrangemang än GothCon 1986-1992, samt 2000 och 2001. Ser man till senaste åren så har BSK nästan inga rollspelsarrangemang alls och LinCon har kanske ungefär hälften av vad GothCon har.

Tar jag ut snittet på varje årtionde så är det:
Under 80-talets senare del 32 arrangemang i snitt per år
Under 90-talet 97 arrangemang i snitt per år.
Under 00-talet 58 arrangemang i snitt per år.
Under 10-talet 90 arrangemang i snitt per år. (men då står Prolog och Stockholms Scenariofestival för ca 50% av arrangemangen).

 

[Henke]

När folk beskriver sin spelsvackor, i vilken ålder inträffade de?

Började jobba 1996 (ungefär samtidigt som jag skaffade flickvän) så både vardagarna och helgerna blev upptagna med annat. Det hade garanterat med saken att göra. Född ´75 så detta var runt 20-årsåldern.