Nekromanti Du som har åsikter om kommunism, se hit

[Necross]

Men nu vet jag inte riktigt hur de ska ha det. Var Stalinsovjet ett exempel på kommunism eller inte?

Det beror på hur man definierar begreppet kommunism. Slå upp några ordböcker och sen några uppslagsverk så inser du snabbt att det finns massor av definitioner och varianter. Från tidiga kloster, via Marx, till Stalin och hundratals andra riktningar och partier.

 

[Necross]

...apropå att partier ofta är emot fri kommunikation, såklart. Man vill ha kontroll över vad som kommuniceras, och till vem.

Men V är ju _för_ fri kommunikation. Eller har jag missuppfattat nåt här?

 

[krank]

Men V är ju _för_ fri kommunikation. Eller har jag missuppfattat nåt här?

Jag vågar nog påstå att inget parti, inte ens PP, är för helt fri information. Även om Rick Falconwing tydligen tycker att barnporrinnehav ska vara legalt är det inget som resten av partiet ställer sig bakom.

 

[Necross]

Jag vågar nog påstå att inget parti, inte ens PP, är för helt fri information.

Nej, det tror inte jag heller. Jag syftade på den där punkten i Vänsterpartiets valmanifest, som den beskrivs på deras sajt.

Även om Rick Falconwing tydligen tycker att barnporrinnehav ska vara legalt är det inget som resten av partiet ställer sig bakom.

OT, men har inte han pudlat sig ordentligt i den där frågan?

 

[Man Mountainman]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Eller för all del: kan man verkligen säga att Heideggers filosofi skulle vara "ingenting" utan den historiska referensen som pekade på Heideggers vurmande för nazismen? Skulle innebörden av hans filosofi ändras om vi fick veta att han varit sängvätare som barn? Eller att han var laktosintelorant? Att han en gång sparkade på en hund?

Det är delvis äpplen och päron. Visserligen skulle jag nog mena att man inte kan förstå Heidegger fullt ut utan att placera honom i hans historiska sammanhang, vilket inkluderar hans dragningar till nazismen. Samtidigt är Heideggers filosofi inte ett ramverk för att styra en stat, eller att bedriva någon typ av specifik praktisk verksamhet öht, utan en internfilosofisk kritik av metafysikhistorien. Det vore alltså (visserligen fel att kalla Heideggers filosofi för "abstrakta metafysiska föreställningar", eftersom metafysiken är just precis vad den vänder sig mot, men) inte fel att, ur varje verklig politisk strävans perspektiv, hålla den för en smula abstrakt och tom.

En politisk ideologi bottnar visserligen alltid i något slags (mer eller mindre) metafysiska idéer om hur verkligheten är beskaffad, men eftersom den också gör anspråk på att förändra denna verklighet (minns Marx' diktum om filosoferna) så känns det fruktlöst att diskutera den i isolation från de historiska sammanhang där man försökt realisera den. Historien är vad som alltid i slutändan måste frikänna eller döma en ideologi, och ideologins innehåll relaterar sig alltid till konkreta historiska omständigheter. Det finns ingen "essens" utanför det historiska sammanhanget: ideologins essens är det historiska, d.v.s. den historiska strävan efter ideologins förverkligande.

 

[krank]

OT, men har inte han pudlat sig ordentligt i den där frågan?

Äh, tja, efter att ha blivit utskälld av halva partiet fick han gå ut och säga att han tydligen hade tolkat valmanifestet annorlunda än övriga. Anna fick ju försöka springa runt och reparera misstaget i flera dagar efteråt. Att inte riskera att placera den mannen i riksdagen är just nu en av mina anledningar till att rösta på något annat parti vars politik jag tror på.

(eller ja, jag svajjar mellan att rösta på nåt parti jag inte tror på så värst mycket (V) bara för att få bort Björklund ur skolpolitiken, och det partiet är det minst dåliga av det såkallade rödgröna alternativet, och att rösta på ett parti jag faktiskt kan ställa mig bakom närmare 100% (F!). Så vilket är viktigast - få bort Björklund eller rösta efter sina principer? Fan vet)

 

[krank]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

de historiska sammanhang där man försökt realisera den

Jag tycker det kan kännas relevant att fråga sig vad man menar med "försökt realisera". Jag vet inte om jag t.ex tycker att Kina eller Soviet kan anses vara försök att realisera den kommunistiska ideologin, för jag tycker helt enkelt att bådas främsta tänkare och aktörer vände lite för mycket uppochner på Marx.

Räcker det med att någon säger sig försöka realisera en ideologi för att man ska tro på vederbörande? Är Mugabe alltså att betrakta som demokrat?


EDIT: Allltså, klart det är relevant att kolla på vilka som sagt sig stå för ideologin historiskt, men att ta dem på orden vad gäller definitionen av sagda ideologi tycker jag man bör vara försiktig.

 

[Man Mountainman]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Vi har lika lite skäl att ta Marx "på orden" om "definitionen" av kommunismen, som vi har att ta Lenin eller Mao på orden.

Varför? För att begrepp såsom "kommunismen" inte får sin innebörd genom någonting sådant som en "definition", utan genom sin faktiska användning, som alltid står i kommunikation med en viss historia.

För att vara en självutnämnd postmodernist har allt ditt tal om "definitioner" något märkligt platonistiskt över sig -- en appell till den eviga idén.

Någon som antyder att Lenin och Mao skulle kunna vara marginella för förståelsen av kommunismen finner jag i övrigt inte värd att diskutera med: Han har säkert sina bevekelsegrunder, men det är tydligt att hans syften med diskussionen är så väsensskilda från mina att jag knappt ens kan begripa den. Därför nog om detta.

 

[Rising]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Samtidigt är Heideggers filosofi inte ett ramverk för att styra en stat, eller att bedriva någon typ av specifik praktisk verksamhet öht, utan en internfilosofisk kritik av metafysikhistorien.

Här tycks du ha hakat upp dig på just Heidegger i sig, vilket var ett av två exempel (jag tog upp kristendomen också) som jag nämnde för att illustrera en poäng; vilken jag inte riktigt är säker på att du har adresserat i ditt inlägg. Men om jag läser dig rätt så tycks du göra gällande att politiska idéer inte bara skulle vara väsenskilda från just Heideggers filosofi, utan också från många andra idéer i stort - däribland världsreligionerna - så det är i det ljuset jag kommer att svara dig:

En politisk ideologi bottnar visserligen alltid i något slags (mer eller mindre) metafysiska idéer om hur verkligheten är beskaffad, men eftersom den också gör anspråk på att förändra denna verklighet (minns Marx' diktum om filosoferna) så känns det fruktlöst att diskutera den i isolation från de historiska sammanhang där man försökt realisera den.

Jag tror att du överdriver skillnaderna mellan politiska idéer och andra. Religiösa idéer gör nämligen också anspråk på att förändra världen, och samma tendens hittar man hos väldigt många filosofiska skolor. När Diogenes slänger sitt krus efter att ha sett en tiggare dricka vatten ur sina kupade händer, så gör även han en verklighetsförändring; om än i blygsammare skala.

Jag anser det förresten inte vara långsökt att dra detta längre, och peka på att i viss bemärkelse så ändrar ju alla idémakare verkligheten när de sätter sina idéer på pränt och publicerar dem.

Din gränsdragning ter sig alltså rätt godtycklig såsom du formulerat den.

Historien är vad som alltid i slutändan måste frikänna eller döma en ideologi, och ideologins innehåll relaterar sig alltid till konkreta historiska omständigheter. Det finns ingen "essens" utanför det historiska sammanhanget: ideologins essens är det historiska, d.v.s. den historiska strävan efter ideologins förverkligande.

En idé kan aldrig förverkliga sig själv. Det behöver den människor till, och eftersom människorna föregår idéerna så följer det att medlen för detta förverkligande i första hand kommer att bestämmas av just dessa människor - och inte av idén i sig. En paranoid och psykiskt störd människa skulle använda helt andra medel för att försöka förverkliga den kommunistiska idén än vad en nykter och förståndig människa skulle ha gjort. Det är inte helt självklart att man kan klandra just kommunismen för att en paranoid kommunist är paranoid.

Att per automatik döma en idé för vad tillfälliga människor valt att göra i denna idés namn, det är en typ av guilt by association-bias som jag finner spekulativ. Frågan är om vi då inte lika gärna kan anklaga Hitlers vegetarianism som medbrottsling till förintelsen, och liknande dumheter. Skall man döma kristendomen så skall man döma den i första hand utifrån bibeln. Det är givetvis upp till historien att döma varje enskilt övergrepp mot barn som begåtts av en katolik präst, men om dessa handlingar till och med strider mot vad bibeln lär, så tycker jag det är magstarkt att påstå att dessa övergrepp skulle höra till kristendomens essens - och inte den enskilde prästens.

Jag förstår att du måste mena att det finns någon avgörande gränsdragning mellan dessa olika typer av fall, men jag ser inte denna gränsdragning uttryckas klart i ditt inlägg.

 

[Anarchclown]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Om Marx och Engels shyssta kommunism.
Så här trevliga saker har kommunismens grundare att säga om “patrask”.

The "dangerous class", the social scum, that passively rotting mass thrown off by the lowest layers of the old society, may, here and there, be swept into the movement by a proletarian revolution; its conditions of life, however, prepare it far more for the part of a bribed tool of reactionary intrigue.

Hittar inte just nu de exakta citaten men jag tycker mig också minnas att proletäriatets diktatur och väpnad kamp omnämns redan i det kommunistiska manifestet så jag är osäker på om jag verkligen tycker att äpplet fallit så långt från trädet.

Personligen gillar jag socialism, tycker ganska mycket om idén med kollektiv av olika slag, gillar att staten står för vår välfärd och är ändå livrädd för tomtar som ska tala om att kommunismen är en bra idé egentligen och att den bara inte använts på rätt sätt. Detta är mest inte sant. Socialismen är en bra idé ifrån början. Kommunismen är Socialismens rabiessmittade, psykotiska brorsa.

Om Fri Kommunikation
Förresten roligt att höra V tala om fri kommunikation. För ungefär ett år sedan nu såg jag en debatt på TV om en åklagare som sagt något i stil med ”Äh, jag tycker inte att man kan tala om våldtäkt när två personer är gifta” eller något liknande urbota korkat (härnäst kan vi väl införa hustruaga som acceptabelt när vi ändå håller på?). Hela panelen var överens om att detta var ett fruktansvärt dumt uttalande men så klart skulle herr Ohly tillägga att han minsann tyckte att inga åklagare skulle få uttrycka åsikter som var emot det vanliga konsensus och helst inte alls skulle delta i den offentliga debatten. Öh, jag som trodde att vi hade total uttalandefrihet för alla i det här landet (utom kungen tydligen, som vi för övrigt borde avskeda). Även personer som har åsikter som är uppåt väggarna (Som tex. Herr Ohly tydligen).

Nu ska väl tilläggas att Lars Ohly lika lite representerar hela V som Jan Björklund representerar hela FP.

 

[Gurgeh]

74 svar i tråden... hahaha. Tänk om vi kunde uppnå nåt sånt i en tråd om rollspel.

Testa att skriva ett rollspel där man spelar snälla nazister som bekämpar onda kommunister!

/tobias

 

[Arfert]

74 svar i tråden... hahaha. Tänk om vi kunde uppnå nåt sånt i en tråd om rollspel.

Testa att skriva ett rollspel där man spelar snälla nazister som bekämpar onda kommunister!

/tobias

Iron Cross RPG?

 

[krank]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

För att vara en självutnämnd postmodernist har allt ditt tal om "definitioner" något märkligt platonistiskt över sig -- en appell till den eviga idén.

Nu är du bara elak. Jag hävdar inte att Marx har någon universal eller objektiv rätt till ordet, och givetvis är i ett ords "mening" väldigt beroende till hur man använder ordet. Däremot tycker jag inte att "för att det är så nu" är tillräcklig anledning att ge upp tanken på "hur man vill att det ska vara". kampen om ord och deras betydelser är ganska central, tycker jag - vem får definiera ordet "frihet"? Vem får definiera ordet "arbetare"? Därom handlar hela valrörelser.

Så javisst, men ska på något sätt förhålla sig till Stalin och Lenin när man diskuterar innehållet i ordet "kommunism" idag - men att helt ge upp kampen om orden är för mig en otänkbarhet. Och eftersom åsikter jag har ganska ofta associeras med kommunismen, så har jag - även om jag inte är kommunist - ett intresse i hur det ordet används. Och jag påpekar då gärna att det finns en skillnad mellan hur olika uttolkare bidragit till ordets mening, och att till exempel Stalin och Lenin hjälpte till att ge ordet andra betydelser än det hade tidigare.


Lenin och Mao är givetvis inte "marginella" - men om man tycker att "kommunism" är ett viktigt ord så tycker jag inte att man resevationslöst kan skänka dem, eller de moderater som vill skrämmas med dem, tolkningsrätten.

 

[krank]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Om Marx och Engels shyssta kommunism.
Så här trevliga saker har kommunismens grundare att säga om “patrask”.

The "dangerous class", the social scum, that passively rotting mass thrown off by the lowest layers of the old society, may, here and there, be swept into the movement by a proletarian revolution; its conditions of life, however, prepare it far more for the part of a bribed tool of reactionary intrigue.

Jag kan förstå argumentet; de lägsta samhällsklasserna saknar utbildning och så vidare, och är därför lätta offer för överklassens lurendrejeri. Jag och Karl är inte helt överens om allt, men jag kan sympatisera med den här åsikten, även om Kalle gärna drar saker till sin spets i sin argumentation. Det är inte som att han tycker att det är denna sammhällsklass' fel att det är på det viset; han gör en observation av hur han uppfattar att samhället formar en viss samhällsklass.

Hittar inte just nu de exakta citaten men jag tycker mig också minnas att proletäriatets diktatur och väpnad kamp omnämns redan i det kommunistiska manifestet så jag är osäker på om jag verkligen tycker att äpplet fallit så långt från trädet.

Senast jag läste Manifestet så stod det att det skulle vara en spontan, internationell revolution där arbetarklassen reste sig och under en kort övergångsperiod brukade våld för att få sina förtryckare att lämna ifrån sig makten. Nu tror jag ju att den tanken är oerhört naiv, men jag har svårt att se likheter däremellan med de personkultbaserade permanentade och nationella kulturer som gällde i Soviet t.ex.

Marx säger "spontan, när samhället utvecklats till sin spets", Lenin tar ett land som knappt fått industrialism och tvingar det.

Marx säger "internationell", Lenin tar ett land.

Marx säger "temporär", Lenin och Stalin gör permanent.

Marx säger "klasslös", Lenin skapar starka hierarkier.


Jag säger inte att Marx har äganderätt till ordet, men det är viktigt att påpeka de skillnader som finns mellan Marx och Lenin och Stalin.

Om Fri Kommunikation
Förresten roligt att höra V tala om fri kommunikation. För ungefär ett år sedan nu såg jag en debatt på TV om en åklagare som sagt något i stil med ”Äh, jag tycker inte att man kan tala om våldtäkt när två personer är gifta” eller något liknande urbota korkat (härnäst kan vi väl införa hustruaga som acceptabelt när vi ändå håller på?). Hela panelen var överens om att detta var ett fruktansvärt dumt uttalande men så klart skulle herr Ohly tillägga att han minsann tyckte att inga åklagare skulle få uttrycka åsikter som var emot det vanliga konsensus och helst inte alls skulle delta i den offentliga debatten. Öh, jag som trodde att vi hade total uttalandefrihet för alla i det här landet (utom kungen tydligen, som vi för övrigt borde avskeda). Även personer som har åsikter som är uppåt väggarna (Som tex. Herr Ohly tydligen).

Att vi har "total yttrandefrihet" är givetvis nonsens. Det finns massor av begränsningar. Som lärare har jag sekretess gällande mina elever, detsamma gäller flera andra yrkesgrupper. Upphovsrätten, patentsystemet och liknande är också inskränkningar i yttrandefriheten. I övrigt är det illegalt med förtal, mordhot, hets mot folkgrupp, försäljning av barnporr... och så vidare. Det är illegalt att klottra, också.

Det finns massor av massor med undantag vad gäller yttrandefrihet och tryckfrihet. Det finns undantag som finns, som jag gärna skulle ta bort. Det finns undantag som ännu inte finns, som jag vill stoppa dit. Men jag tycker att det är lite knäppt att tycka att alla inskränkningar i yttrande/tryckfriheten enbart är av ondo.


Sedan kan det mycket riktigt bli problem med åklagare som deltar i den "öppna" debatten. Lite samma grej som att jag som lärare inte predikar mina politiska åsikter i klassrummet. Åklagare är myndighetspersoner, och bör i egenskap av sådana undvika att engagera sig i kontroversiella frågor - deras neutralitet behövs, om det någonsin ska gå att reparera det här såkallade rättssystemet.

 

[Arfert]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Lenin och Mao är givetvis inte "marginella" - men om man tycker att "kommunism" är ett viktigt ord så tycker jag inte att man resevationslöst kan skänka dem, eller de moderater som vill skrämmas med dem, tolkningsrätten.

Om man ser det ur ett rent historiskt perspektiv är det Marx och Engels som är marginella, medan Lenin, Mao och Stalin är de som i verkligheten format den praktiska, utövade kommunismen.

På samma sett som Hitler formade nazismen, och inte Anton Drexler. Man skulle säkert från nationalisthåll kunna göra en fuling och hävda att det finns en "riktig, finare, nazism" som skiljer sig från den som senare utövades. Men det är ett retoriskt grepp som är smaklöst.

 

[krank]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Om man ser det ur ett rent historiskt perspektiv är det Marx och Engels som är marginella, medan Lenin, Mao och Stalin är de som i verkligheten format den praktiska, utövade kommunismen.

Absolut. Men det finns fortfarande utrymme för att påpeka motsägelserna mellan Marx' ideologi och Lenin och Stalin, tycker du inte? För mig känns det som en kraftig (och felaktig) förenkling att påstå att Lenin, Stalin och mao "försökte genomföra" Marx' ideologi.

Och om man låter vad som hände definiera vad kommunism är kan man heller inte säga att kommunismen "försökte" genomföras; då genomfördes den bara. Jag är inte villig att helt lämna över ordet till Lenin och Moderaterna ännu; åtminstone inte så länge det finns debattörer som varnar för "kommunister" när det gäller V och S.

På samma sett som Hitler formade nazismen, och inte Anton Drexler. Man skulle säkert från nationalisthåll kunna göra en fuling och hävda att det finns en "riktig, finare, nazism" som skiljer sig från den som senare utövades. Men det är ett retoriskt grepp som är smaklöst.

Absolut; men lika vanligt inom liberalismen/kapitalismen. Flera gånger när jag påtalat katastrofkapitalismens problem och nyliberalismens och den ohejdade privatiseringens effekter så har jag fått höra att "det är inte riktig liberalism".

(Jag tycker Chockdoktrinen är en fascinerande bok, även om Klein som sagt gör felet att individualisera problemet. Friedman är en fruktansvärd typ, men man kan knappast beskylla honom för nyliberalismens grundläggande tankefel).

"inte riktig kommunism", "inte riktig nazism", "inte riktig kristendom"... Det är ett vanligt, om än smaklöst och beklagligt, grepp.

Däremot måste det finnas utrymme för problematiserade bilder; man kan inte påstå att korstågen och häxbränningen "inte var kristendom", men man kan påvisa att det är en annan kristendom man själv står för. Eller att Pinochets privatiseringar visserligen var relaterade till nyliberala tankar, men att det inte är samma nyliberala tankar man själv står för.



Eller, för all del, att Stalin och Lenin kan sägas ha varit kommunister, men att man själv bekänner sig till eller symaptiserar med en annan idétradition som ryms inom samma begrepp.


Tyvärr har ju just "kommnunism" i dagsläget ägts av de som inte önskar någon problematisering. Synd bara att det är samma människor som gärna vill skyla över motsvarande problem inom nyliberalismen t.ex...

 

[Rising]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Om man ser det ur ett rent historiskt perspektiv är det Marx och Engels som är marginella, medan Lenin, Mao och Stalin är de som i verkligheten format den praktiska, utövade kommunismen.

Självklart. Så länge man erkänner att det finns en skillnad mellan idéerna och utövarna så har man en någorlunda vettig grund att argumentera utifrån.

Man skulle säkert från nationalisthåll kunna göra en fuling och hävda att det finns en "riktig, finare, nazism" som skiljer sig från den som senare utövades. Men det är ett retoriskt grepp som är smaklöst.

Jag personligen skulle faktiskt inte ha något emot det.

Jag finner det förstås oerhört smaklöst om någon påstår att förintelsen inte ägt rum, eller om man på annat sätt skulle försvara Hitler. De historiska brotten har ägt rum, precis såsom Stalins avskyvärda skräckregim. Men om någon klart och tydligt säger "jag tar fullständigt avstånd från Hitlernazismen, men jag väljer ändå att kalla mig nationalsocialist och det här är min ideologi:" för att sedan gå vidare med att presentera ett idébygge som har spärrar mot just de handlingar som personen nyss kritiserat hos Hitler, då skulle jag acceptera det (givetvis med rynkad panna och tämligen undrande blick; eftersom jag inte kan förstå varför någon skulle vilja försöka tvätta rent nazismens namn och symboler).

Men det är viktigt att folk själva får definiera idealen de klär sig med; och vad symboler egentligen är laddade med för värden är inte universella sanningar. Jag minns bl.a. när det var väldigt ifrågasatt att bära svenska flaggan i skolorna. Det hade börjat få en främlingsfientlig laddning. Även om denna symbolshanghajning givetvis inte kan jämföras med den som nazisterna gjorde med swastikan, så är min poäng att bestämmanderätten att avgöra vilka symboler som folk får använda inte bör ges till någon sorts "norm". Jag gillar inte argument i stil med "jomen det förstår ju alla att..." för det är inte demokratiskt.

Det är nämligen inte svårt att peka på ideologier där sånt som "alla förstår" skiljer sig ganska markant från hur ideologin faktiskt fungerar för utövarna: Satanismen är kanske det bästa exemplet.

Så: Om en person menade att han var en typ av nationalsocialist som starkt fördömde förintelsen, då skulle min första reaktion förmodligen vara ungefär samma som min mamma skulle få om hon träffade en person som kallade sig satanist. Men jag tycker det är viktigt att man inte går vidare med att säga "nähä! om du kallar dig X då betyder det att du är si och så; det har vi bestämt! Det är ju sånt som alla vet!" Man måste säga "okej... berätta mer:" ty begreppen satanism, nazism och kommunism måste ju tillhöra just dessa personer, och inte någon sorts allmän överrenskommelse.

 

[Necross]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

På samma sett som Hitler formade nazismen, och inte Anton Drexler. Man skulle säkert från nationalisthåll kunna göra en fuling och hävda att det finns en "riktig, finare, nazism" som skiljer sig från den som senare utövades. Men det är ett retoriskt grepp som är smaklöst.

Det som Lenin, Stalin, Mao m fl införde var inte detsamma som det Marx skrev om (se Kranks inlägg), och inte heller det samma som tidig kristen kommunism, eller Platons idéer om gemensamt ägande, eller ens den kommunism som dagens SKP mumlar om. Lenins marxism var ju Marx idéer förvridna och drivna till sin spets PLUS en massa extra grymheter. Det är väl inte så svårt att förstå?

Däremot har jag aldrig hört talas om nån som kallar sig nazist som samtidigt tar avstånd från Hitler. Men även om det skulle finnas nån sån så tycker jag man ska ignorera vad personen kallar sig och istället bedöma hennes åsikter innan man svartmålar. Är det inte bäst så?

 

[Man Mountainman]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Vi gör bägge godtyckliga distinktioner: Jag mellan en politisk idé och en filosofisk; du mellan idén och försöket att förverkliga den. Men distinktioner kan vara goda analytiska verktyg även om de kräver att man drar gränsen någonstans inom vad som i själva verket är en gråzon. Vi får döma av resultaten.

Jag tog inte upp kristendomen till diskussion, för jag är lite rädd för den. Religioner är först och främst opportunistiska. Det finns alltid tillräckligt med oklarheter och tolkningsutrymme i dem för att de ska kunna låna sig till alla upptänkliga ändamål. Så har kristendomens historia sett allt från monolitiska, repressiva maktapparater som tävlar med sekulära härskare om timlig makt, likt den katolska kyrkan; till försynta folkkyrkor som den svenska; till Sydamerikas befrielseteologer; samt givetvis apokalyptiska sekter av samma slag som den första kristna kyrkan som den beskrivs i Apostlagärningarna och breven. De förhåller sig alla till nya testamentet på olika sätt. Vilka representerar bäst kristendomens essens? Man kunde säga: De apokalyptiska sekterna, som har mest gemensamt med den kyrka som beskrivs i NT. Men även en modern sådan sekt har två tusen år av den katolska kyrkans tillgodogörande, tolkning och förvrängning (?) av Jesu liv och verk att ta hänsyn till, och måste positionera sig såsom kristen inom ramen för en kristen värld där det de facto är stora katolska, ortodoxa och protestantiska rörelser som bär vidare kristendomens arv.

Det finns visserligen idéer i NT som helt klart går att avskilja från den senare, reellt existerande kyrkans praktik (minns nån den där raden om kamelen och nålsögat?), men NT skrevs i en värld som inte längre är vår, en judisk/hellenistisk/romersk värld ganska olik den kristna värld som senare växte fram i Europa. Man kan med rätta fråga sig i vilken grad vi idag tolkar NT utifrån vår kristna världs historia, och alltså är den historiska kristendomen tack skyldig för vår förståelse av NT:s idéer. Kristendomen skulle inte vara det den var utan dess olika historiska manifestationer.

Mer allmänt: En idé är inte någonting som vilar för sig, avskilt från alla verkliga omständigheter där den eventuellt, i ett senare skede, kan komma att förverkligas. En idé är alltid redan en aspekt av dessa verkliga omständigheter. Liksom en enskild människas idéer har en materiell motsvarighet i hjärnans neurologiska struktur och i de handlingar som organismen utför, så har en historisk idé sin materiella motsvarighet i de historiska skeenden där den kommer till uttryck.

Detta gäller i största synnerhet för kommunismen, som alltid (sedan Marx) åberopat historien, alltid gjort anspråk på att vara den andliga sidan av en världslig historieprocess. Om föregående stycke gjorde implicit bruk av Hegel, så var Marx desto mer explicit. Kommunister idag försöker givetvis (för det mesta) komma bort från det Leninistiska arvet, men samtidigt är de medvetna om att leninismen är en historisk manifestation av deras egen idé: Leninismen (och Stalinismen som följde den) är ett uttryck för den kommunistiska idéns svagheter men också för dess styrkor; för risken att den ska leda galet men också för dess förmåga att mobilisera folk och förändra nationer.

 

[Anon]

Re: Två tomtar debatterar. Förlorarna är DN's läsare.

Däremot har jag aldrig hört talas om nån som kallar sig nazist som samtidigt tar avstånd från Hitler. Men även om det skulle finnas nån sån så tycker jag man ska ignorera vad personen kallar sig och istället bedöma hennes åsikter innan man svartmålar. Är det inte bäst så?

De flesta nazister menar väl att förintelsen är en lögn, vinklad eller överdriven? I så fall kan de ju vara mot folkmord, men för "Hitlernazismen".