Nekromanti Egenkomponerade moduler till andras spel

[Oldtimer]

Re: Så vitt jag vet...

Det var väl i korthet mina invändningar mot OGL.

Jo, men det var inte riktigt så jag undrade.

Ingenting tvingar dig (eller mig) att följa OGL. Om jag inte väljer att binda mig till OGL, har jag givetvis alla mina normala rättigheter och skyldigheter (och upphovsmannen av verket likaså). Om jag däremot vill följa OGL är det ett avtal jag ingår med upphovsmannen och jag får därför vissa rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal. Valet är helt fritt, det är inget licensavtal likt de EULA som brukar häfta fast vid amerikansk programvara likt flugor runt en sockerbit (eller något långt och brunt).

Som part i ett avtal kan jag ju givetvis avsäga mig rättigheter jag annars har. Eller menar du att, till exempel, rätten att använda andras varumärken enligt VML inte kan avtalas bort?

/Mikael

 

[CGH]

Tackar (NT) (OT) (osv...)

Nycket Tack

 

[Troberg]

Re: SJ Games och FBI

Hm. Styggheten var såvitt jag vet att han hade en fullt laglig BBS och diskuterade där SJG cyberpunk-projekt vilket knappast kan ses som substans?

Och hade en del tredjepartsproducerade programvaror samt diskuterade verklig hacking. Det är inte konstigt att SS ville följa upp det. Däremot överreagerade man, men poliser har väl aldrig förstått modern teknik (eller modernt rättstänkande...).

 

[Troberg]

Re: Så vitt jag vet...

Varumärken är inte "case-sensitive". Om du läser i Svensk Varumärkestidning skall du se att de alltid publiceras med enbart versaler.

OK, jag bara tyckte att med inledande gemen så ser det inte längre ut som ett namn. Varför tror du att jag kallar mig troberg här? Det kanske är för att jag är mer än en person, jag är ett helt koncept!

 

[peterb]

Re: Så vitt jag vet...

Ingenting tvingar dig (eller mig) att följa OGL. Om jag inte väljer att binda mig till OGL, har jag givetvis alla mina normala rättigheter och skyldigheter (och upphovsmannen av verket likaså). Om jag däremot vill följa OGL är det ett avtal jag ingår med upphovsmannen och jag får därför vissa rättigheter och skyldigheter enligt detta avtal.

Det är bara det att du får sämre rättigheter med OGL än vad du får med URL och VML.

Valet är helt fritt, det är inget licensavtal likt de EULA som brukar häfta fast vid amerikansk programvara likt flugor runt en sockerbit (eller något långt och brunt).

Det kan ju iofs ifrågasättas hur fritt valet att ansluta sig till OGL är när det i princip är ett krav för att få tillgång till det enda bärkraftiga marknaden i rollspelsbranchen - det luktar otillbörlig användning av monopolställning lång väg <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/mad.gif" alt="" />

Som part i ett avtal kan jag ju givetvis avsäga mig rättigheter jag annars har. Eller menar du att, till exempel, rätten att använda andras varumärken enligt VML inte kan avtalas bort?

Det är helt rätt att det i Sverige (i princip) råder fri avtalsrätt men vissa lagregler kan inte avtalas bort. Du kan t.e.x. sluta avtal om att överlåta dina ekonomiska rättigher enligt URL men i princip inte de ideella och du kan låta någon annan använda ditt varumärke eller patent på licens. Men du kan inte avtala om tolkningar av centrala juridiska begrepp som skiljer sig från vad som står i lagen. Ett bra exempel i OGL är "derivate works".

När det gäller företags användning av varumärken så borde det gå att skriva ett avtal mellan ägaren av ett varumärke och ett annat företag där det andra företaget går med på att inte (på något sätt) använda varumärket. Frågan är varför någon skulle skriva på ett sådant avtal. VML reglerar ju redan användningen av varumärken. Om ett sådant avtal slöts mellan en privatperson och ett företag skulle ett sådant avtal, enligt min mening, vara ogiltigt. VML skall förstås så att privatpersoners användning av varumärken är fri. En sådan frihet kan inte avtalas bort, det vore som om man kunde avtala bort sin yttrandefrihet (att man sedan kan åläggas tysnadsplikt är en annan sak).

Självfallet kan man som rättighetsinnehavare överlåta sina rättigheter på så sätt att man låter allmänheten fritt använda ett verk under förutsättning att upphovsmannen uppges. GPL har ju sådana skrivelser.

 

[Oldtimer]

Re: Så vitt jag vet...

Det är bara det att du får sämre rättigheter med OGL än vad du får med URL och VML.

Är du säker på det. Helt klart får du sämre rättigheter om vad du får i VML, eftersom du inte alls får referera till andras varumärken (i förening till ditt verk). Frågan är om det blir sämre än vad URL ger. Även om man (i Sverige) får kopiera spelregler, får man ju inte kopiera hela verk. Är den gränsen alltid så tydlig? Dessutom kan ju ett rollspel bestå att annat än rena spelregler. Beskrivande text om alver, dvärgar eller magiker borde inte kunna ses som spelregler. Genom OGL får man ju det i svart och vitt - otillåtet och tillåtet. Inga tveksamheter eller tolkningar. Det är vad jag ser som fördelen med OGL.

Det kan ju iofs ifrågasättas hur fritt valet att ansluta sig till OGL är när det i princip är ett krav för att få tillgång till det enda bärkraftiga marknaden i rollspelsbranchen

För att få använda d20 STL krävs det att du även följer OGL, det är riktigt. Menar du att det kan strida mot konkurrensrätten?

När det gäller företags användning av varumärken så borde det gå att skriva ett avtal mellan ägaren av ett varumärke och ett annat företag där det andra företaget går med på att inte (på något sätt) använda varumärket. Frågan är varför någon skulle skriva på ett sådant avtal. VML reglerar ju redan användningen av varumärken.

OGL har ju just en sådan klausul, och anledningen till att vilja ingå det avtalet ser jag som att få en glasklar rätt att använda en annan persons upphovsrättskyddade verk. Vad jag förstått på diskussionerna på ogf-l och ogf-d20-l saknar spelregler upphovsrättsligt skydd även i USA (kanske i mindre omfattning än i Sverige, men själva reglerna saknar skydd). Därför kan man ju strunta i OGL och köra på med URL och VML, men då känns det som att vad bör vara verkligt säker var gränserna går. (Och att man har råd att försvara sig om det uppstår en tvist.) I mina ögon känns OGL betydligt enklare.

/Mikael

 

[Magnus Seter]

Varför gå med på d20STL?

Frågan är varför någon skulle skriva på ett sådant avtal.

Om vi tittar på d20STL, får man också "tillgång" till WotC:s ställning när de definierar d20 och gör reklam för varumärket. Du behöver alltså inte kämpa mot Goliat i det här fallet, Goliat spränger väg åt dig, och bara det kan innebära att många tycker att det värt att haka på. Det blir lättare att komma in i butikskedjorna eftersom WotC är med och driver på.

Så man får inte bara tillgång till ett varumärke, man får också nyttan av WotC:s arbete för att driva på d20 och ladda det med värde.

Om man bara tittar på d20STl, alltså. Det behöver ju inte vara så med andra licenser, och man ska verkligen tänka efter vad man gör innan man går med på avtal, särskilt med tanke på att amerikanska bolag ofta pratar stort kring det där med advokater och sånt.

M.

 

[Oldtimer]

Re: Varför gå med på d20STL?

Så, om vi skall sammanfatta, kan en privatperson i Sverige uppenbarligen skapa egna äventyr, skriva DUNGEONS&DRAGONS (eller något annat varumärke på dem) och lägga ut dem på någon webplats... så länge som det görs av en privatperson.

Gör man det som ett företag (vilket antagligen kan vara något så enkelt som en "enskild näringsidkare"), mår man nog bäst av färdiga licenser eller en slipad advokat.

Korrekt sammanfattat, eller?

/Mikael

 

[peterb]

Re: Så vitt jag vet...

Det är bara det att du får sämre rättigheter med OGL än vad du får med URL och VML.

Är du säker får du sämre rättigheter om vad du får i VML, eftersom du inte alls får referera till andras varumärken (i förening till ditt verk). Frågan är om det blir sämre än vad URL ger. Även om man (i Sverige) får kopiera spelregler, får man ju inte kopiera hela verk. Är den gränsen alltid så tydlig? Dessutom kan ju ett rollspel bestå att annat än rena spelregler. Beskrivande text om alver, dvärgar eller magiker borde inte kunna ses som spelregler.

Nej det är sant att beskrivande texter inte är regler, men det är inte bara för att för spelregler är just regler som de saknar skydd, det är för att de inte är skyddsvärda. Alla verk består av ett flertal element, vid ett misstänkt intrång har man att bedömma om elementet i fråga är ett verk i sig eller kan sägas representera verket som helhet, i inget av dessa fall står sig en spelregel. Det finns många andra element i rollspelsregelböcker som inte heller varken är egna verk eller representerar verket som helhet, som t.ex. tabeller av olika slag, beskrivningar av djur, bestar och monster. Även beskrivningar av sådant allmängods som alver, dvärgar och magiker kan med fog misstänkas sakna särart och därför inte vara skyddade.

Genom OGL får man ju det i svart och vitt - otillåtet och tillåtet. Inga tveksamheter eller tolkningar. Det är vad jag ser som fördelen med OGL.

Ett problem med OGL är att avtalstexten syns tveksam ur ett svensk perspektiv, så vad som är tillåtet eller inte blir inte klarare med OGL, tycker i varje fall jag.

Det kan ju iofs ifrågasättas hur fritt valet att ansluta sig till OGL är när det i princip är ett krav för att få tillgång till det enda bärkraftiga marknaden i rollspelsbranchen

För att få använda d20 STL krävs det att du även följer OGL, det är riktigt. Menar du att det kan strida mot konkurrensrätten?

Situationen påminner om ett företag som ställer långtgående krav på andra företag som vill ha patentlicens och använder sin storlek på marknaden för att tvinga igenom sin vilja, men fallet är inte glasklart.

OGL har ju just en sådan klausul, och anledningen till att vilja ingå det avtalet ser jag som att få en glasklar rätt att använda en annan persons upphovsrättskyddade verk.

Jag har faktiskt svårt att se OGL och d20 STL som något annat än ett försök av WOTC att muta in rollspelsmarknaden och sätta de gängse immaterialrättsliga lagarna ur spel. Personligen skulle jag inte vilja rekommendera någon att ansluta sig till OGL.

Därför kan man ju strunta i OGL och köra på med URL och VML, men då känns det som att vad bör vara verkligt säker var gränserna går. (Och att man har råd att försvara sig om det uppstår en tvist.) I mina ögon känns OGL betydligt enklare.

Om det är någon som är intresserad av att hjälpa till och författa en FAQ om upphovsrätt, för rollspelare, så logga in på min sajt Rollspelshörnan och öppna en tråd på forumet.

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

Så, om vi skall sammanfatta, kan en privatperson i Sverige uppenbarligen skapa egna äventyr, skriva DUNGEONS&DRAGONS (eller något annat varumärke på dem) och lägga ut dem på någon webplats... så länge som det görs av en privatperson.

Vad gäller privatpersoner - helt rätt.

Gör man det som ett företag (vilket antagligen kan vara något så enkelt som en "enskild näringsidkare"), mår man nog bäst av färdiga licenser eller en slipad advokat.

Vad gäller företag känner jag mig rätt säker när jag påstår att även företag kan skriva äventyr och ange vilka rollspelsregler de kan användas med. Rättsläget i denna fråga syns mig faktiskt vara rätt klar - men som sagt det är min åsikt. Om man vill ha ett svar man kan luta sig mot när det blåser snålt - kontakta en jurist.

 

[Oldtimer]

Re: Varför gå med på d20STL?

Det slog mig en liten restriktion som kan vara värt att nämnas. Säg att jag som privatperson, uppmuntrad av denna frihet, kopierar Dungeons&Dragons-loggan och placerar på mitt äventyrs framsida och lägger ut äventyret på min webplats. Även om jag inte därmed bryter mot VML, har väl en sådan logotyp tillräcklig konstnärlig höjd för att vara skyddad av URL. Därmed bryter jag alltså mot upphovrätten genom att använda denna logotyp.

Det är väl riktigt tänkt?

/Mikael

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

Det slog mig en liten restriktion som kan vara värt att nämnas. Säg att jag som privatperson, uppmuntrad av denna frihet, kopierar Dungeons&Dragons-loggan och placerar på mitt äventyrs framsida och lägger ut äventyret på min webplats. Även om jag inte därmed bryter mot VML, har väl en sådan logotyp tillräcklig konstnärlig höjd för att vara skyddad av URL. Därmed bryter jag alltså mot upphovrätten genom att använda denna logotyp.

Det är väl riktigt tänkt?

Det beror på

Som jag tolkar VLM så är det så att, om du använder loggan som ett kännetecken, en symbol, och det det är uppenbart att syftet är detta, så fungerar loggan som ett varumärke, men om du använder den som en bild så kan den istället vara skyddad av URL. Om vi tar ditt exempel, så torde det vara så att en logga på titelsidan är att betrakta som ett varumärke medan samma logga inne i löpande text är en bild.

I annat fall skulle man överhuvudaget aldrig kunna använda logotyper då användning av varumärken är tillåten, eftersom man aldrig kan citera bilder.

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

En restriktion som det också kan vara på plats att nämna är att det spelar roll var på internet den privata webplatsen finns, ligger den på en .com adress och är helt engelsk språkig finns det risk att sajten inte bedöms efter svensk rätt utan av t.ex. amerikansk. Om sajten är på svenska borde bedämningen vara att svensk lag gäller i stort sett oberoende av var sajten finns.

 

[Oldtimer]

Re: Varför gå med på d20STL?

En restriktion som det också kan vara på plats att nämna är att det spelar roll var på internet den privata webplatsen finns, ligger den på en .com adress och är helt engelsk språkig finns det risk att sajten inte bedöms efter svensk rätt utan av t.ex. amerikansk.

Det låter som en orimlig bedömning då .com inte är en amerikansk TLD, utan sedan länge är internationell. Rimligare är väl att jurisdiktion avgörs efter var servern är fysiskt placerad eller var ägaren till domänen/webplatsen är bosatt.

Eller skulle en publicering på www.rollspel.nu bedömas efter Niues lagar?

/Mikael

 

[Oldtimer]

Re: Varför gå med på d20STL?

I annat fall skulle man överhuvudaget aldrig kunna använda logotyper då användning av varumärken är tillåten, eftersom man aldrig kan citera bilder.

Jag kan inte se att VML egentligen ger uttrycklig tillåtelse för användning av någon annas varumärke över huvud taget (men jag missar väl säkert någon paragraf). Den säger ju bara att:

4 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1-3 §§ innebär, att annan än innehavaren inte får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, vare sig på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning.

D.v.s. lagen talar om vad som är uttryckligen förbjudet. Jag kan inte se att den ger några rättigheter runt användandet av varumärket för annat än ägaren och eventuella licenstagare. Om nu inget sägs i VML bör ju ändå alla andra immaterialrätter gälla. Därför känns det rimligt att antaga att en logotyp som i sig har upphovsrättslig höjd skyddas av URL.

Jag kan inte se i VML att registrering av en logotyp som varumärke skulle försvaga ägarens upphovsrätt av den.

/Mikael - som inser hur många år som gått sedan han läste och förstod de här lagarna.

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

Det låter som en orimlig bedömning då .com inte är en amerikansk TLD, utan sedan länge är internationell. Rimligare är väl att jurisdiktion avgörs efter var servern är fysiskt placerad eller var ägaren till domänen/webplatsen är bosatt. Eller skulle en publicering på www.rollspel.nu bedömas efter Niues lagar?

Jag skrev "det finns risk för"... De domäner som jag hade i tankarna var t.ex. geocities.com. Webplatser som är på svenska, riktar sig till en svensk publik eller där ägaren bor i Sverige faller under svensk jurisdiktion. Om frågan rör var ett verk publicerats blir serverns fysiska placering särskilt viktig. Olika länder har lite olika praxis för hur de bedömmer sådana här frågor - därav mitt påpekande. Jag kan dock erkänna att det var lite av en storm i ett vattenglas

Tanken med mitt inlägg var att påpeka att med .com domäner är den nationella tillhörigheten inte så tydlig, särskilt inte om sajten är helt engelskspråkig. Därav risken för att den juridiska hemvisten kan bli missbedömd.

Som kuriosa kan nämnas att det finns faktiskt en viss risk (om än rätt liten) att en engelskspråkig webplats som ägs av en svensk och som huserar på en svensk server skulle kunna bedömmas (i en svensk domstol!) enligt utländsk rätt. Förutsättningen för detta är att webplatsen tveklöst riktar sitt budskap till konsumenter i ett annat enskilt land. Detta är väl dock inget rollspelare behöver oroa sig för...

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

• Det är tillåtet att ge ut böcker med avbildningar av varumärken.
• Det går inte att förhindra att varumärken används i jämförelser så länge detta sker enligt god sed.
• Reservdelstillverkare får ange att deras produkter kan användas med ett visst varumärke men detta får inte ske så att man kan tro att varan kommer från innehavaren av varumärket eller sker med dennes tillåtelse.

 

[Oldtimer]

Re: Varför gå med på d20STL?

• Reservdelstillverkare får ange att deras produkter kan användas med ett visst varumärke men detta får inte ske så att man kan tro att varan kommer från innehavaren av varumärket eller sker med dennes tillåtelse.

 

[Eksem]

Re: Varför gå med på d20STL?

"Den sista inskränkningen är intressant för rollspelstillverkare, med hjälp av denna regel kan man ge ut t.ex. en rollspelsvärld och informera kunder om att produkten går att använda med ett visst regelsystem."

Som Everquest, va? De använder förvisso aldrig "D20" eller "Dungeons and Dragons" i text, men skriver typ: "Fullt kompatibelt med spelet som alla redan spelar".

 

[peterb]

Re: Varför gå med på d20STL?

Jag är med dig här. Jag ville bara peka på att VML, som så många lagar, talar om vad man inte får, nämligen:

Som otillåten användning enligt första stycket anses, att någon vid tillhandahållande av reservdel, tillbehör eller liknande, som lämpar sig för annans vara, åberopar dennes kännetecken på sådant sätt, att det kan ge sken av att vad som tillhandahålls kommer från kännetecknets innehavare eller av att denne medgett kännetecknets användning.

Just detta stycke tillkom i Lag (2000:352).Så lagen talar om att just detta är ett exempel på en otillåten handling. Implicit borde då allt annat vara tillåtet, men juridik följer inte alltid boolsk algebra. Har du något rättsfall som visar på vad som tillåts? Eller något stycke ur lagens förarbeten?

Det finns flera fall som belyser 4 §, det mest kända är det sk. Benedictine målet, där en importör av en likör påstod att hans vara var av "likör av BENEDICTINE-typ" detta ansågs vara en otillbörlig användning av varumärket Benedictine. Ett annat fall är Svenska Byggis som skrev "Svenska Byggis ... är kombinerbart med andra byggsystem, typ Lego" detta godtog Svea Hovrätt. Litteraturen är enig om hur 4 § ska tolkas se t.ex. "Lärobok i Immaterialrätt", 7:e uppl. av Koktvedgaard, Levin s. 387-388. Det är lagens mening att en varumärkesinnehavare inte ska kunna hindra tredje man från att informera om att dennes produkt går att använda med andra produkter.

Upphovsrätten försvagas inte, men när ett varumärke används som ett varumärke bedöms användningen enl. VML.

Men 4 $ gör ju klart att jag som näringsidkare inte får använda annans varumärke som ett kännetecken för mina varor. Alltså kan jag inte använda D&D-logotypen som ett varumärke. Eller hur menar du att min användning av D&D-loggan skall gå till? Om jag använder den som privatperson har ju VML inget alls att säga om det. Hur kan man då säga att VML skall användas framför URL? Jag tycker då det känns rätt så riskabelt.

Jag förutsatte att du menade privat användning av en logotyp. Det var nämligen så du formulerade det i ditt första inlägg i just den här frågan. <img src="<<GRAEMLIN_URL>>/smile.gif" alt="" />

Nåväl, det är tillåtet för ett annat företag att använda ett varumärke men bara så länge det finns lojala och legitima skäl (SOU 1958:10 s. 236 f.). Att informera om sin produkts användbarhet tillsammans med en annan produkt är ett sådant skäl.

Jag måste erkänna att jag har haft mycket svårt att hitta referenser till ett varumärke som dessutom har ansetts vara en bild - dvs skyddat av URL. Jag kan tänka mig att det beror på att logotyper vanligen endast är utsmyckade ord och därför inte kan skyddas av URL. Det bild som växer fram är dock att en logotyp visserligen kan vara en bild (och alltså ha skydd enligt URL) men när denna bild används som ett kännetecken gäller bara VML. Överfört på D&D-logotypen så skulle det betyda att den visserligen är en bild men skall behandlas som ett varumärke - vilket betyder att privat användning är fri.