Nekromanti Eon vs Dod

[Svarte Faraonen]

Re: Tillräckligt lika

Jag spelade ett tag en karaktärsdriven och intriginriktad kampanj i Drakar och Demoner. Överhuvudtaget tycks folk lägga allt för stor vikt vid regelsystemen. Möjligen kan det påverka folk som börjar med ett visst spel, men i och med att man blir mer erfaren som rollspelare kommer man (förhoppningsvis) i kontakt med flera olika typer av spel, varför regelsystemets inverkan på mer erfarna personers spelstil torde vara väldigt liten. Upplever du, Ymir, att du skulle ändra din spelstil om du av någon anledning inte hade möjlighet att spela något annat än DoD6?

 

[Vitulv]

Joel är ett fult namn

Sen tror jag jag får be dig utveckla lite. Nu har jag hela tiden diskuterat DoD6 i dess grund utförande, då jag inte haft tillfälle att kika på varken expert eller den reviderade utgåvan.
Då undrar jag vad DoD6 (inte R eller E) har som gör det mer lämpat för karaktärsspelande än D&D?

Tja, jag tycker att hela D&D:s upplägg är mer som ett dataspel än DoD6. För det första så är det väldigt koncentrerat på strid. Det står ju till och med i D&D att "The Dungeons & Dragons game is a game of imagination, but it is also a game of tactics and strategy. Miniatures and a battle grid provide the best way to visualize the action". Det tycker jag är en klar riktlinje från tillverkaren om vad han vill åstakomma med spelet.

En fundamental skillnad mellan D&D och DoD6 är att DoD inte kretsar runt striden som viktigaste element. I D&D är varje klass/yrke ur många perspektiv ett val av hur man skall tillfoga sin motståndare skada. Trollkarlar har farliga trollformler, krigare och barbarer slåss koventionellt, tjuvar lönnmördar och barder kan både slåss, höja stridsmoralen hos sina kamrater och kasta trollformler.

Jag använder gärna ett citat för att peka på DoD6 syn på yrkena (och levelsystemet); "Till skillnad från många andra system bygger Drakar och Demoners yrkesnivåer inte på hur många monster man dödar, eller hur många skatter man bär med sig. Vår princip bygger på hur väl man löser uppgiften inom ramen för sitt yrke". Där har vi i mitt tycke en tydlig skillnad. D&D är uttryckligen anpassat för "actionbetonat" rollspelande medan DoD snarare främjar karaktärsgestaltning.

Men varför får en handelsman extra stridskapacitet och KP när han går upp en nivå? Tja, det är måhända inte trovärdigt. Men det är en kompromiss imho. I det här fallet för att uppnå spelbalans. Det är det jag menade när jag tidigare skrev att DoD6 är en perfekt balansgång mellan roll och spel. Visst, det är kanske inte trovärdigt, men det behöver det heller inte vara, för det är fortfarande ett spel.

Fast för att försöka komma till en slutsats. Jag tycker att DoD6 lämpar sig bättre för karaktärsrollspelande än D&D. Jag grundar det mest på känslan jag får av de två spelen och eftersom jag är en dålig regelgrottare så kommer mina argument säkert bli slaktade. Jag utgår efter egna erfarenheter och när jag spelar DoD6 så blir oftast spelet mer känslomässigt och betoningen på roll blir starkare. När jag spelar D&D så blir det oftast mer actionbetonat och betoningen skiftar över till spel. Inget av de två är negativt och inget av de två utesluter det andra. Och till alla som jämför DoD6 med D&D så vill jag jag hävda att DoD har mer gemensamt med Eon än dess amerikanska konkurrent.

Joel är ett fult namn

/Vulf - det sista var ett internskämt

 

[Svarte Faraonen]

Re: Joel är ett fult namn

Eller så väljer man helt enkelt att spela den reviderade utgåvan, som är betydligt bättre än de tidigare. Inte är den mer komplicerad heller. Visserligen blir realismen lite lidande här också, men det är inget stort problem för mig.

 

[Oldtimer]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

Men det här var ett dataspel som hade två andra tämligen trovärdighetssabbande funktioner, som gjorde att det här blev en lämplig strategi

Men i mitt fall var det ett BRP-baserat rollspel. Jag har sett tendenserna fler gånger i rollspel som bokför erfarenhet på en nivå som jag anser är för låg.

Mikael - som också ställer helt olika krav på rollspel och dataspel

 

[Eksem]

Re: Utklarning

Äh, så där ska man inte bemöta sarkasm. Jag har skrivit och skrotat typ 6 inlägg som svar på det där redan. I vilket fall är karaktärsdrivna kampanjer och karaktärsutveckling en del av hobbyn, inte en del av något system. Därmed torde inget regelsystem vara bättre för karaktärsrollspelande än något annat.

 

[Pendragon]

Re: Joel är ett fult namn

Det där är helt klara poänger, och jag håller med dig om att DoD6 verkar betydligt mer lämpat för karaktärsspel än D&D.

Dock tycker jag fortfarande nivåsystemet är för begränsande. Ta handelsmannen t ex. Blir han bättre, blir han bättre på allt. Jag tycker det är lite konstigt egentligen. Är han ute och nackar orcher med sina krigar polare bör han ju bli bättre på att slåss, men inte på att köpslå. Nivåsystem förutsätter att man gör lite av varje hela tiden.
Det finns ju olika sätt att lösa det här på. Ett av dem är ju som D&D3 gör, med multiclassing. Är handelsmannen ute i fält mycket slänger man på honom en warriorlevel.
Det är en klar förbättring från AD&D, men lite för grovkorningt för min smak. Dessutom har system en del andra brister, t ex de du nämnde i ditt inlägg ovan.

DoD6 verkar definitivt ha tagit ett steg i rätt riktning med Expert, där såvitt jag vet de slopat nivåsystemet. Jag kanske rent av skaffar härket, men jag vet fortfarande inte om jag gillar Trudvang nåt vidare.

Nej det blir nog Mutant: UA först.

/Leoj - nu med finare namn?

 

[Pendragon]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

Tja... vad det gäller erfarenhet gillar jag nog Eons system med förbättringsslag bäst (snabbt, lätt och uppmuntrar till breddning) och Khelataar/Wastelands sämst (detaljerat och ganska realistikt men kräver nästan ett helt spelmöte varje gång man ska höja färdigheter. Dessutom blir man bara bättre på något i månadsskiftena...).
Fast då räknar jag inte in alla levelsystem då jag tror det är ganska klart vid det här laget vad jag tycker om dem.

/Joel

 

[Ymir]

Prestationsbetonat, om jag får be

Jag använder gärna ett citat för att peka på DoD6 syn på yrkena (och levelsystemet); "Till skillnad från många andra system bygger Drakar och Demoners yrkesnivåer inte på hur många monster man dödar, eller hur många skatter man bär med sig. Vår princip bygger på hur väl man löser uppgiften inom ramen för sitt yrke". Där har vi i mitt tycke en tydlig skillnad. D&D är uttryckligen anpassat för "actionbetonat" rollspelande medan DoD snarare främjar karaktärsgestaltning.

Intrycket jag får av det citatet är likfullt att DoD6 främjar prestationsrollspel, eftersom det viktiga, av Riotminds utsago att döma, är hur väl man klarar uppgiften. Kanske är det därför det inte är min kakbit?

Att D&D är mer actionbetonat än DoD har du helt rätt i, men DoD tycks för mig ändå vara inriktat på prestationsspel i första rummet, inte karaktärsgestaltande. Jag ser ingenting i DoD6 system som direkt främjar karaktärsspelande, däremot en hel del som faktiskt missgynnar det. (Och nu talar jag om originalutgåvan, ja, jag är övertygad om att Expert är bättre på den punkten). Jämför med Eon, vars regelsystem innehåller karaktärsdrag inbyggda i regelmekaniken. Eller titta på reglerna för att skapa en rollperson - Eons system involverar en massa om rollpersonens personlighet, familj och bakgrund. DoD gör inte det. Vilket är då, rent regelmekaniskt, mest konstruerat för karaktärsspel? (Hur det sedan fungerar i praktiken är givetvis en annan femma, Neogames implementeringar går alltid att diskutera, men avsikten med dem tycks mig rätt tydlig. Allt blir vad man gör det till, och det är knappast som att jag skulle byta spelstil om jag började spela Drakar och Demoner).

- Ymir, som ju också spelar DoD...5 & 4.

 

[vandraren]

Re: Rödgrön röra

Jag också.

 

[Dimfrost]

Re: Joel är ett fult namn

De har även skippat systemet med yrkesnivåer i den reviderade regelboken. Där är dessutom färdigheterna bredare än i Expert, något som jag gillar skarpt. Rent allmänt känns den reviderade versionen klart mycket mer komplett än den första. Den känns i klass med M: UA när det gäller BRP-implementeringar. Men om du inte gillar Trudvang är ju inte DoD6R något för dig. Det är knappast så att jag kan rekommendera spelet endast på grund av reglerna; snarare är det så att jag anser att reglerna nu är så pass bra att jag skulle kunna tänka mig att spela med dem.


/Dimfrost, har svårt att fatta hur någon kan låta bli att dregla över sepiatonade Tapia-illustrationer

 

[GrottrolletNaug]

Re: Kommentarer om Eons regelsystem

"Angående punkt 1.. Varför måste man förflytta handlingen utanför sitt land? Det ska väl till ett extremfall för att man bestämmer sig för att hippt som happt dra utomlands (i fantasy).. Visserligen är jag nog ett extremfall som numera låter äventyrandet bara utspela sig runt en enda stad (Kandra).. Typ lite Leiberfantasyanda över det hela.."

Aha. Det var så du tolkade mig. Ja, det var ju inte riktigt vad jag menade
Vad jag menade var någonting sånt här:
Ett (fantasy)rollspel ska stödja dels lokala såväl som globala kampanjer/äventyr. I en dåligt beskriven lapptäckesvärld kan man visserligen spela lokalt, men bristerna blir lite alltför uppenbara om man spelar globalt.

Jag vill helt enkelt ha möjligheten att spela globalt i en värld.


"Angående punkt 2, så har jag en mängd anledningar till varför jag inte låter spelarna få läsa i regelböckerna.. Om spelarna vet något om världen/reglerna så får jag det svårare att ignorera det.. Liksom, då får man inte det här valet om att välja vad man ska ha med eller inte.. Man slipper regelgräl och man slipper att spelarna förutsätter någonting som inte alls är klart.. Jag har stött regelgräl och att spelarna tror en värld är som den är när den inte är det och jag undviker det genom att inte visa mer än nödvändigt för spelarna.."

Hm. Sant.

Å andra sidan så ser jag många stora fördelar med att spelarna kan världen. Exempelvis så kan en spelare verkligen ta fem minuter ingame-tid och sätta sig ned och göra en utförlig beskrivning av Asharinas geografi samt Ashariens samhällsklimat och styrelseskick utan att det här sticker sig med SL. Det är en av de stora fördelarna med att ha en på förhand bestämd värld. En sådan uppvisning ger - åtminstone i mina ögon - världen och karaktärerna ett bra mycket större djup. Den detaljerade världsbeskrivningen ger min spelgrupp verktyget att utföra sådana scener. Det vill jag inte ta ifrån dom genom att inte låta dom läsa böckerna.

Du talar om regelgräl. Det slipper man i min erfarenhet enklast på två sätt.
1) använd reglerna (inte så svårt egentligen )
2) Om du _verkligen_ inte vill ha en regel. Säg då under kampanjen/äventyrets början att regeln inte gäller.

Eventuell snickring jag gör i min värld berättar jag för spelarna i förväg. Det känns mest rättvist så.
Jag är iofs ett väldigt stort fan av spelarinput och spelarkontroll i min spelstil. Men det är troligtvis bara för att jag har så bra erfarenheter av det.



"Det är onödigt att bjäfsa i onödan.. "
Onekligen ^_^


"/Han som måste säga att GrottrolletNaug växte lite nu i Hans ögon"
Dito


/Naug, som helt enkelt inte försöker pracka på folk sitt "favvospel" utan har sedan länge insett att folk inte uppskattar att bli påprackade saker.

 

[Oldtimer]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

vad det gäller erfarenhet gillar jag nog Eons system med förbättringsslag bäst

Jag har inte provat Eon, men om deras förbättringsslag liknar RuneQuest det minsta vet jag redan att jag ogillar det.

Fast då räknar jag inte in alla levelsystem då jag tror det är ganska klart vid det här laget vad jag tycker om dem.

Men det är lite svårt att förstå varför, med tanke på hur bra de fungerar. Åtminstone i D&D3e.

/Mikael

 

[Pendragon]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

Jag har inte provat Eon, men om deras förbättringsslag liknar RuneQuest det minsta vet jag redan att jag ogillar det.

När spelledaren bedömer att det finns chans för att rp:n blir bättre på något slås ett antal (normalt 3) Obegränsade T6 mot värdet i det som ska förbättras. Slår man över stiger den ett steg. Slår man under händer inget. Bedömer SL att det finns chans att man blir sämre slås ett försämringsslag på samma sätt, med skillnaden att värdet sjunker med ett snäpp om man slår under, och ligger kvar om man slår över. M a o, det tar ungefär lika lång tid som ett färdighetsslag.

Men det är lite svårt att förstå varför, med tanke på hur bra de fungerar. Åtminstone i D&D3e.

Det är det jag tycker att de inte gör. De har ju lagt sig till med ett någorlunda vettigt färdighetssystem i 3e, men varför är all stridskunskap knutna till levlar och feats? Kan man ens ha en höglevelkaraktär som inte kan slåss alls?
Dessutom lider det fortfarande av problemet att man lär sig allt genom erfarenhet och inget genom studier?
Sen blir det ju svårare att stiga i level desto högre den är, vilket har en logik, desto bättre man är desto svårare är det att bli bättre.
När man parar ihop det här med färdighetssystemet uppstår dock en brist. Säg att min level 10 karaktär inte har brytt sig ett jota om att lära sig klättra tidigare, men vill lära sig nu. Tidigare i hans karriär hade detta varit ganska lätt åtgärdat då man får färdighetsnivåer att spendera ganska ofta, men efter ett tag blir de mer och mer sällsynta.

Varför är det svårare för en erfaren krigare att lära sig grunderna i något, än vad det är för en amatör? Och varför måste han samtidigt bli bättre på att banka orcher?

/Joel

 

[Oldtimer]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

När spelledaren bedömer att det finns chans för att rp:n blir bättre på något

Låter grymt godtyckligt. Finns det inga riktlinjer för den bedömningen?

men varför är all stridskunskap knutna till levlar och feats?

Varför inte? Det är enkelt och fungerar bra. I de gamla färdighetssystem jag spelade tidigare, kunde man vara expert på ett bredsvärd, men totalt värdelös på alla andra vapen. Inte riktigt så man vill ha det. Vissa vapen är man bättre på (=har spenderat knep {feats} på), men är man höggradig krigare så slåss man bättre än en gröngöling vad man än har i händerna. Jag ser inget fel på det, tvärtom.

Kan man ens ha en höglevelkaraktär som inte kan slåss alls?

Han kan slåss dåligt, men inte alls? Menar du att han inte skulle kunna lyfta ett svärd? Inte försöka få till ett hugg? Grejen är att en höggradig rollfigur är mer hjälte än låggradiga. Så en 8:e gradens bonde (egentligen av klassen plebej {commoner}), härdad av många år bakom plogen, kan förmodligen ge en 1:a gradens soldat spö, medan en 3:e gradens krigare hackar ner honom på ett ögonblick. Prova lite övningsstrider med D&D så får du se.

Sen blir det ju svårare att stiga i level desto högre den är, vilket har en logik, desto bättre man är desto svårare är det att bli bättre.

Nej, så är det inte i D&D3e. Erfarenhetssystemet är uträknat så att man stiger en grad efter 13,3 normalsvåra utmaningar. Oberoende av vilken grad man är på.

Varför är det svårare för en erfaren krigare att lära sig grunderna i något, än vad det är för en amatör?

Det är det som sagt inte. Och den erfarne krigaren kommer snabbt att bli riktigt bra på det om han spenderar all sin förbättring på det.

Och varför måste han samtidigt bli bättre på att banka orcher?

För att han är krigare. Han ger inte plötsligt upp allt annat för klätterträning sju dagar i veckan. Men så mycket bättre på att banka blir han inte. Ett plus mer på attacken och lite fler livspoäng. Låt honom spendera alla färdighetspoängen på Klättra och sina knep på Färdighetsfokus(Klättra) och kanske Atletisk, så skall du se att han blir en hejare på att klättra utan att bli så väldigt mycket bättre på att banka orcher.

Men det är ju det centrala i ett gradsystem. Man ökar sina förmågor i större steg där man kan anpassa vissa delar, men inte alla. Det är liksom det som jag gillar.

/Mikael

 

[Pendragon]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

Låter grymt godtyckligt. Finns det inga riktlinjer för den bedömningen?

Jodå, givetvis. Men jag orkar inte kolla upp exakt vad de är. Höftat så är det ungefär en veckas träning, eller när man använt den framgångsrikt. Då får man ett litet kryss. När SL sen finner det lämpligt, t ex vid en liten paus, eller vid äventyrets slut växlar man in krysset mot ett slag, så att säga.

Varför inte? Det är enkelt och fungerar bra. I de gamla färdighetssystem jag spelade tidigare, kunde man vara expert på ett bredsvärd, men totalt värdelös på alla andra vapen. Inte riktigt så man vill ha det. Vissa vapen är man bättre på (=har spenderat knep {feats} på), men är man höggradig krigare så slåss man bättre än en gröngöling vad man än har i händerna. Jag ser inget fel på det, tvärtom.

Håller till viss del med. Eon löser det här problemet på två ganska bra sätt. För det första kan en nyskapad krigare vara kompetent i de flesta vapentyper utan problem. För det andra är de flesta vapenfärdigheterna besläktade med varandra, vilket betyder om du är ärkebäst på att dänga svärd i skallen på folk så blir du ganska bra med t ex klubbor o dyl. Se för övrigt mina modifikationer av Eons stridskonstsystem här (fast jag antar att den inte ger dig något om du inte äger Vapenmästaren).

Han kan slåss dåligt, men inte alls? Menar du att han inte skulle kunna lyfta ett svärd? Inte försöka få till ett hugg? Grejen är att en höggradig rollfigur är mer hjälte än låggradiga. Så en 8:e gradens bonde (egentligen av klassen plebej {commoner}), härdad av många år bakom plogen, kan förmodligen ge en 1:a gradens soldat spö, medan en 3:e gradens krigare hackar ner honom på ett ögonblick. Prova lite övningsstrider med D&D så får du se.

Okej... så en lvl 20 Akademiker som är snorpåläst och har suttit hela sitt liv på ett dammigt bibliotek är automagiskt en helt okej fighter också? Han spöar åtminstone den nytillsatte bibliotekarien i grannbyn...

Nej, så är det inte i D&D3e. Erfarenhetssystemet är uträknat så att man stiger en grad efter 13,3 normalsvåra utmaningar. Oberoende av vilken grad man är på.

Okej... så han måste slå ihjäl 13,3 jättar istället för 13,3 orcher för att lära sig att klättra. Vissa skulle hävda att jättar är tuffare än orcher vettu...
Visst, förhållandevis är det lika svårt för dem att klara av sina respektive motståndare, men objektivt är det ju svårare att knacka ner 13 jättar. Och jag vill påstå att det objektivt är lika lätt för två krigare med samma baskunskaper (inga färdighetsvivåer, samma dex) att lära sig klättra.

För att han är krigare. Han ger inte plötsligt upp allt annat för klätterträning sju dagar i veckan. Men så mycket bättre på att banka blir han inte. Ett plus mer på attacken och lite fler livspoäng. Låt honom spendera alla färdighetspoängen på Klättra och sina knep på Färdighetsfokus(Klättra) och kanske Atletisk, så skall du se att han blir en hejare på att klättra utan att bli så väldigt mycket bättre på att banka orcher.

Jo men om han vill klätterträna sju dagar i veckan för att kunna komma åt skatten högst uppe på Mt. Skurk så kan han inte det? Eller han får åtminstone inte ut något av det?

Men det är ju det centrala i ett gradsystem. Man ökar sina förmågor i större steg där man kan anpassa vissa delar, men inte alla. Det är liksom det som jag gillar.

Jag vill helst kunna anpassa allt. Det underlättar om man vill skapa unika karaktärer.

I D&D3 kan man, och bör om man vill få en så bra karaktär som möjligt, planera varenda feat och färdighetsnivå man ska lägga ut. Skittradigt i min mening. Vill man vara bra på en sak kan man inte vara lika bra i en annan. Det blir alldeles för balanserat i min smak.

/Joel

 

[Oldtimer]

Re: Barnsligt? (Dataspels-SPOILERS)

eller när man använt den framgångsrikt. Då får man ett litet kryss.

Precis som i gamla RuneQuest med andra ord. Precis det som jag kände ledde till vansinniga resultat.

För det första kan en nyskapad krigare vara kompetent i de flesta vapentyper utan problem. För det andra är de flesta vapenfärdigheterna besläktade med varandra, vilket betyder om du är ärkebäst på att dänga svärd i skallen på folk så blir du ganska bra med t ex klubbor o dyl.

Jag kan misstänka hur besläktade vapenfärdigheter fungerar. Du får precis samma resultat med D&D3e, fast på ett enklare sätt.

så en lvl 20 Akademiker som är snorpåläst och har suttit hela sitt liv på ett dammigt bibliotek är automagiskt en helt okej fighter också

Någon som har suttit hela sitt liv på ett dammigt bibliotek är omöjligtvis 20:e graden. Jag kan inte tänka mig att det finns utmaningar på ett bibliotek som ger honom nog med erfarenhet för att nå 20:e graden. Så det problemet uppstår inte. En sådan person faller helt utanför modellen.

Vissa skulle hävda att jättar är tuffare än orcher vettu...
Visst, förhållandevis är det lika svårt för dem att klara av sina respektive motståndare, men objektivt är det ju svårare att knacka ner 13 jättar.

Och vad har det med saken att göra? Det är inte knackandet på skallar som gör att man blir bättre på att klättra (för det vore väl bra dumt?), utan att man övervinner svårigheter och klarar av utmaningar. 13,3 jättar är objektivt samma utmaning för den höggradigare krigaren som 13,3 orcher för den låggradigare.

Jo men om han vill klätterträna sju dagar i veckan för att kunna komma åt skatten högst uppe på Mt. Skurk så kan han inte det? Eller han får åtminstone inte ut något av det?

D&D3e är inte främst ett spel där man ligger i hårdträning inför OS eller VM. Hur kul är det att rollspela? Dessutom finns det förmodligen betydligt smartare sätt att komma upp på Mt Skurk än att hårdträna klättring. Den typen av spelande faller utanför modellen. Och lika glad för det är jag.

Jag vill helst kunna anpassa allt. Det underlättar om man vill skapa unika karaktärer.

Eller leder till att alla i gruppen blir likadana. Jag ser inget fel i att man har vissa grundarketyper som man jobbar inom. När man dessutom kan blanda arketyper i samma rollfigur, ser jag inget problem med att skapa otroligt unika rollfigurer.

I D&D3 kan man, och bör om man vill få en så bra karaktär som möjligt, planera varenda feat och färdighetsnivå man ska lägga ut. Skittradigt i min mening. Vill man vara bra på en sak kan man inte vara lika bra i en annan. Det blir alldeles för balanserat i min smak.

Smaken är ju olika. Jag föredrar, både som spelare och spelledare, att det finns en balans mellan valen. Och att planera rollfigurens karriär och framtida utveckling är skitkul i min mening.

Tur att folk har olika smak, eller hur?

/Mikael

 

[Minimoni]

Re: Dessuotm...

Däremot kanske mer än man orkar köpa.

Eller kanske vad man har råd att köpa. Jag förstod din poäng och kan inte annat än att hålla med.


Tzimisce vars pengar går till rollspel och resor.

 

[Minimoni]

Re: Snösaga [spoiler of course]

Det roligaste spelmötet under hela kampanjen var troligtvis när rollpersonerna var gäster under ett bröllop.

Den scenen var helt otroligt fin. Min spelgrupp älskade bröllopet. Snösaga är enligt mig ett av de bästa köpäventyren genom tiderna.

Gör inte det, världsböcker suger

Nja... Vet inte om jag kan hålla med dig där.

Tzimisce som älskar världsböcker.

 

[Minimoni]

Re: Rödgrön röra

Och jag... Vilket jag också påpekat på flera ställen i tråden.



Tzimisce

 

[Minimoni]

Re: Kommentarer om Eons regelsystem [lång]

Tja. Eon har helt enkelt flest regler och därför finns det fler regler som tåls att diskuteras. Vad är så konstigt med det?
Men visst. Jag kan hålla med om att Neo inte riktigt var smidiga nog i sina formuleringar när stridssystemet skrevs. De skulle varit ännu mer övertydliga om hur frivilliga de frivilliga reglerna egentligen är.

Nu ska också sägas att D20 forumet har en hel del regeltrådar också. Om det är riktigt lika många som Eons vet jag inte men många är de i alla fall.

Tzimisce