Erfarenhetspoäng = rollgestaltarnas blindtarm
"Nu kan ju även jag inse att man inte ska skapa hjältar från början och att det är till viss del kampanjens uppbyggnad som styr skapandet av rollpersoner."
Jag kan egentligen inte förstå varför man inte ska få spela som hjältar från början. De flesta dramatiska berättelser är full av karaktärer som redan från början är rejält säkra på sina förmågor: Legolas, Silke, Han Solo, osv. Det är sådana karaktärer jag vill spela som om det skall spelas matinérollspel.
Det här med erfarenhetspoäng som gör en bättre hela tiden tycker jag är rejält meningslöst. Okej, det kan funka för RP som är barn eller ungdomar och som håller på att bli äldre och bättre, men när man nått en viss ålder så tycker jag inte längre att EP fyller någon funktion.
Han Solo blir inte märkbart bättre och bättre med tiden.
Han är, precis som Yoda, mer eller mindre fulländad inom sitt specialområde redan från början, fast lite tafatt när det gäller andra saker. Den sortens rollpersoner tycker jag nog är roligast att spela som.
Med EP så förstör man båda delarna. Dels kan man inte från början skapa rollpersoner som är särskilt duktiga på det som de vill vara bra på, och dels går det fort för dem att träna upp resten så de inte behöver hindras av sina tillkortakommanden på märkbart sätt.
---
Dagens rollspel är skrattretande usla på att skära av Erfarenhetspoäng, denna rollspelens blindtarm:
Oftast så drar man ner proportionerna på det hela, och tror att det skall ha någon betydelse. FEL! Det spelar ingen roll om det krävs två eller tjugo färdighetsslag innan man får ett nytt FV, en sådan ändring gör bara att man måste lira fler äventyr innan man blir så pass övermäktig som man är van vid.
Spel med bakgrundspoäng brukar ha mycket stora problem med "bra" och "dåliga" rollpersoner. Det som orsakar problem är att det generellt sett kostar betydligt fler poäng för att skapa sig en kompetent krigare än vad det gör för att skapa en duglig poet eller skvallerkärring, m.m. Det beror förstås på att de flesta spel skapas av töntar för töntar, och det är en anledning till att GURPS måste införa specialregler för att man skall kunna spela som commandosoldater osv.
Ju töntigare spel, ju fler specialregler måste man tillämpa angående bakgrundspoängen.
(Därmed inte sagt att "töntigt" automatiskt betyder "dåligt")
---
I ett vettigt rollspel borde det fungera så här:
- En fullvuxen rollperson får si och så många poäng att fördela på färdigheter och egenskaper, men spelaren kan välja att bara använda vissa av dessa poäng från start. Det vanliga är att man sparar vissa poäng när man spelar som ett barn, och att man sedan fyller på allteftersom rollpersonen mognar.
- Under ens äventyr kan man fördela poäng från ett område till ett annat. Smeden som sadlar om till bonde förlorar sina smideskunskaper allteftersom han lär sig sina nya kunskaper. I verkligheten kan man inte bli en Jack of All Trades utan att sluta som en master at none.
---
En sjuttioårig magiker behöver inte nödvändigtvis vara så värst mycket skickligare än en tjugofemåring. Jag förväntar mig dock att han ska vara bättre på vissa saker, men att andra ting kanske har glömts bort på vägen. Det blir iaf klart roligast så.
Bort med EP.
/Rising
