Mina funderingar
Mina funderingar
Ta exemplet med 10000 röda rosor… öh, nej… soldater, som möter en armé bestående av 20 stycken 15 levelns vad som helst.
De 20 kan, om man väljer att titta på enbart de faktorer som gynnar de 20 och utgår från att de 10000 bara får använda närstrid och att de 20 får göra vad de vill, vilket ju är fallet i detta resonemang, förgöra de 10000. (Alla invändningar om att de 10000 har ett stort antal fördelar, både numerärt och regelmässigt viftar du ju bort genom att räkna upp ytterligare spells och annat de 20 kan avända),
Resonemangt bygger alltså på att de 20 är välutbildade (hög level) samt har tillgång till väldigt sofistikerad utrustning (spells och magiska föremål). Mot detta ställer du 10000 soldater som bara kan myllra på (level 1), och inte har några speciella prylar (de är välutrustade, men mot de 20 står de sig tydligen slätt i alla fall).
Är det faktum att de 20 skulle kunna vinna det slaget det yttersta beviset på att D&D inte är ett logiskt spel?
(Notera ”skulle kunna”, jag är inte säker på att de gör det, dels enligt resonemanget nedan i tråden, och dels genom att jag som härförare för de 10000 skulle offra några tusen soldater att tömma ut de 20:s alla spells slots och all ammo, och göra de 20 trötta och en massa annat, så att man kunde nöta ut dem, och vinna på ren uthållighet)
Jag tycker i alla fall inte att ditt exempel är ett särskilt starkt bevis på att D&D är ologiskt.
Med samma resonemang som ovan kan jag påstå att 20 stycken välutbildade supersoldater (US Marines), med tillgång till väldigt sofistikerad utrustning (minor, kulsprutor, artilleri, skottsäkra västar, kanske en stidsvagn eller två och massor med ammo förstås) mycket väl skulle kunna slå ut 10000 outbildade soldater (lajvare eller värnpliktiga) som endast är beväpnade med kniv och gaffel och kanske en flinlåsmusköt eller två, eller kanske en kpist eller 100.
(Notera ”skulle kunna”, jag är inte säker på att de gör det. Men de skulle kunna.)
Är detta då beviset för att vår egen värld inte är logisk?
Eller är det så att du kanske ställer lite ologiska krav på hur en spelvärld ska fungera? När inte ens vår egen värld fungerar så?
Sen kan man ju fråga sig varför hög-level karaktärer inte åker runt och rensar ut ondskan i låg-level dungeons?
Det är en relevant fråga, men knappast specifik för D&D.
Varför har inte Gandalf eller Tom Bombadill eller Aragorn rensat ut gravkumlarna? Varför har inte Luke Skywalker eller Han Solo slagit ut Jabba the Hut innan Han Solo bli fångad? Varför hjälper inte Elrond till vid vadstället? Varför följer han inte med Brödraskapet? Varför har inte Tor och Oden alltid en massa problem, de är ju gudar?
Och så vidare, och så vidare…
Det finns säkert en massa såna frågor man kan ställa om vår värld också? Varför finns det hemlösa i Stockholm, när en enda rik människa skulle kunna hysa allihop för en spottstyver? Varför tillåter vi att barn svälter, när en liten gåva kan rädda liv?
Och så vidare, och så vidare…
Visst är logiken i D&D annorlunda än i vår värld. Men det gör inte spelet ospelbart. Om man ställer orimliga krav på ett spel, som jag tycker att du gör, så är det klart att det inte passar.
Men då förändrar man det så att det passar.
Jag föreslår att du inför Wounds/vitality systemet, eller kör med Grim’n Gritty Systemet. Eller avskaffar HP-ökning helt (alla har sin CON i HP). Gör sen höglevel-karaktärer otroligt sällsynta, och lägg sedan in nånting om att om man blir 10:e leveln så blir man genast föremål för gudarnas intresse, och utskickade på en massa gudomliga quests som hindrar en från att ödsla tid på The Sunless Citadell.
Eller... lägg upp en värld, där allt är utplacerat, och om en höglevelgubbe kommer till din lågleveldungeon, låt honom röja igenom den. Och om dina lowlevelgubbar kommer till en högleveldungeon, låt de förgås som de låglevelgubbar de är. Strunta i att anpassa din värld efter dina spelares gubbar. Låt dem anpassa sig efter din värld.
Helt klart genomförbart, fast det blir nog roligare för dig som DM än för dina spelare.
Med vänlig hälsning
Magnus
