Nekromanti Förbjuda hundraser?

[w176]

+1 på inlägget.

Liksom, du lyckades bättre än jag också sätta finger på sido problemet att även om vi är ansvariga för vår hund kan vi inte vara allsmäktiga och fixa när andra människor gör fucking fel.

Mitt skäckexempel var när jag satt längst bak i bussen på mittensätet med hunden framför mig. och ett par flickor i åtta års åldern SPRINGER längs mittgången och slänger sig runt min hunds hals. Enda anledningen att jag faktiskt inte klappa till dem för det fucking livafarliga beteendet, eller åtminstonde röt åt dom är att jag inte ville stressa upp jycken, som tog det som en trevlig överraskning.

 

[ripperdoc]

Jag vill liksom inte misunna hundälskare deras passion, och visst finns det hundar jag tyckt varit söta och fina (jag har tillochmed haft en söt liten en hemma hos mig)...jag kan bara inte fatta varför man så tvunget måste hålla sig med husdjur som kan vara direkt farliga för människor (i.e; stora hundar). Är inte fåglar, sköldpaddor, minigrisar, katter och knähundar tillräckligt?

Med all respekt för både hundrädda och andra som drabbats av eller oroar sig för att drabbas av olycka: människor i allmänhet har betydligt allmänfarligare vanor än att ha hundar. Exempelvis kör de bil, dricker alkohol i grupp, röker i sängen och springer i skogen med skarpladdade gevär. Folk har alla möjliga hobbys man kan ifrågasätta, men att ha en hund verkar vara en av de mer allmängiltiga och harmlösa. (och ja, bilkörande och gevärsskjutande kräver licens, men det hindrar inte båda sysselsättningarna från att orsaka en hel del skada under åren).

Kort sagt, jag ser att farliga hundar är ett potentiellt problem, men inte stort nog för att hanteras av rättsapparaten. Givetvis ska det finnas lagar som håller hundägare skyldiga för vad deras hundar gör (vem annars är skyldig?), men förbud och licens, nej tack. Det finns bättre saker att lägga pengar på, och det gäller att hålla emot varje gång staten vill hitta på en ny föreskrift för att hålla sig aktuell och behövd i Aftonbladet-läsarnas ögon. Det finns alltid ett argument för förbud, oavsett sort, eftersom det alltid finns någon som drabbats eller riskerar drabbas.

Med det sagt håller jag helt med Vitulv och andra om vikten av hänsyn, hyfs och sunt förnuft. Men dessa kan inte lagstadgas fram, de måste komma organiskt genom utbildning, information, grupptryck, etc.

 

[EvilSpook]

Fascinerande ämne.

Jag har själv en stor men i mina ögon väldigt mesig hund (Leonberger). Hon är otroligt stabil psykiskt och jag har henne nästan alltid lös (hon går normalt sett fot vare sig jag vill det eller inte). Många som är hundrädda har blivit mer eller mindre omvända i hennes närhet. Samtidigt vet jag att hon kan vara väldigt vaktig med familjen när jag inte är med, skyddar våra katter, eller nyfiken och framfusig när hon löper. Jag har inga illusioner om att hon inte skulle kunna bita hotfulla personer eller aggressiva hundar (Leonbergers kan spöa hundar som Dobbermanns eller så). Jag är dock övertygad om att hon inte skadar barnen, att jag kan ha släkt och vänner på besök utan problem, eller att hon kan hälsa på eller leka med andra hundar utan att jag behöver oroa mig. Men jag upplever också som Vitulv att folk i allmänhet ofta saknar respekt för hunden. Man utgår från att hon är snäll eller att man kan gå rakt fram och klappa henne när hon sitter kopplad eller bara släppa fram sin egen hund (vilket iofs går bra med min).

Jag inser också att det finns hundrädda, folk som inte är vana med djur, eller andra som bara inte vill ha en 60-kilos dräggelglufs kring sig. I exemplet med trottoaren hade jag stannat och gått undan eller frågat den mötande om den såg orolig ut. Hunden hade dock inte fått nosa på de mötande. Hon får aldrig hoppa mot folk eller vara för intresserad av gäster när de kommer hem till oss. Problemet är som många sagt här ovan inte djuren utan ägaren. Tycker man att jag eller min hund beter oss fel så kan man prata med mig så kan jag ändra på vårt beteende. Självklart gör jag vad jag kan för att minska obehaget som min hund kan medföra för andra.

Men man måste också inse att vi har människor omkring oss som mår dåligt, är rädda, saknar empati, inte ser konsekvenserna av sitt handlande eller får kickar av att utöva makt mot eller skada andra. Dessa kommer missbruka vapen, djur, tv-spel, fordon, internet, bingo, förtroenden eller sina titlar. Det är lätt att se vilka dessa är när man går på en hundpromenad. Men man når dem inte genom att förbjuda allt de kommer i kontakt med. Man kan inte heller bara skjuta av dem även om det är lockande. Men har nån svaret på hur man fixar så att de funkar så är det läge att ta ett patent.

//EvilSpook

 

[Ymir]

Exempelvis kör de bil, dricker alkohol i grupp, röker i sängen och springer i skogen med skarpladdade gevär.

Skillnaden är att jag, om jag vill, kan undvika alla de där grejerna. Jag kan inte slippa utsättas för hundar, om jag inte typ flyttar till en bunker nånstans och aldrig går ut.

Jag håller i övrigt helt med dig alltså, jag kan mest känna att hela den här grejen "nej jag vill inte ha en mops jag måste ha en rotweiler" känns lite som jänkare som tycker att turret-monterade maskingevär borde ingå i constitutional right to bear arms...

 

[Cybot]

+1 på inlägget.

Liksom, du lyckades bättre än jag också sätta finger på sido problemet att även om vi är ansvariga för vår hund kan vi inte vara allsmäktiga och fixa när andra människor gör fucking fel.

Mitt skäckexempel var när jag satt längst bak i bussen på mittensätet med hunden framför mig. och ett par flickor i åtta års åldern SPRINGER längs mittgången och slänger sig runt min hunds hals. Enda anledningen att jag faktiskt inte klappa till dem för det fucking livafarliga beteendet, eller åtminstonde röt åt dom är att jag inte ville stressa upp jycken, som tog det som en trevlig överraskning.

Hur farligt är det egentligen? Hundar är väldigt känsliga för känslotillstånd. Om du inte luktar rädd eller aggressiv så kan du nästan bete dig hur som helst utan att hunden gör mer än att nafsa lite för att markera att "det här är inte trevligt".
Det ska vara en mycket osäker hund för att den ska bli aggressiv mot ett par 8-åringar som inte visar upp den minsta aggressivitet eller rädsla. Och i så fall så visar den tänderna innan dessa glin kommer inom räckhåll. Vilket visserligen är uppstressande för hunden, men mindre uppstressande än en bunt 8-åringar som stinker av rädsla/osäkerhet. Ungar har svårt att bete sig neutralt till något ovanligt.

 

[Ymir]

Mitt skäckexempel var när jag satt längst bak i bussen på mittensätet med hunden framför mig. och ett par flickor i åtta års åldern SPRINGER längs mittgången och slänger sig runt min hunds hals. Enda anledningen att jag faktiskt inte klappa till dem för det fucking livafarliga beteendet, eller åtminstonde röt åt dom är att jag inte ville stressa upp jycken, som tog det som en trevlig överraskning.

Jag tycker inte man kan begära av barn att de ska förstå var sådana gränser går. Det är givetvis en slippery slope var deras föräldrars ansvar tar slut och hundägarens börjar, men nog fan är det hundägarens ansvar att hunden inte biter dem oavsett, lite som det är en bilägares ansvar att inte köra på ungarna även om de springer rakt ut i gatan.

 

[Ymir]

Hur farligt är det egentligen? Hundar är väldigt känsliga för känslotillstånd. Om du inte luktar rädd eller aggressiv så kan du nästan bete dig hur som helst utan att hunden gör mer än att nafsa lite för att markera att "det här är inte trevligt".

Om det nu verkligen är så att hundar reagerar starkare på folk som är rädda för dem (jag trodde det var en myt) skulle jag betrakta det i sig som ett stort jävla problem.

 

[Unfair]

Vad bra. Då kan vi ju passa på att förbjuda allt annat som kan bitas, rivas eller skada än. Och allt som är besläktat med det bara för att det ska bli möjligt att bedöma saker. Nej jag tycker att vi rent av kan låta staten dela ut alla saker till folket, så allt du behöver får du hämta ut, då är allt kontrollerat och du skadar dig inte.

Nej men ärligt, det är bara farligt att staten har ett sådant kontrollbehov över folk. Lagar är till för att skydda oss och inte för att begränsa oss. Jag säger NEJ till denna lagen.

 

[w176]

Mitt skäckexempel var när jag satt längst bak i bussen på mittensätet med hunden framför mig. och ett par flickor i åtta års åldern SPRINGER längs mittgången och slänger sig runt min hunds hals. Enda anledningen att jag faktiskt inte klappa till dem för det fucking livafarliga beteendet, eller åtminstonde röt åt dom är att jag inte ville stressa upp jycken, som tog det som en trevlig överraskning.

Jag tycker inte man kan begära av barn att de ska förstå var sådana gränser går. Det är givetvis en slippery slope var deras föräldrars ansvar tar slut och hundägarens börjar, men nog fan är det hundägarens ansvar att hunden inte biter dem oavsett, lite som det är en bilägares ansvar att inte köra på ungarna även om de springer rakt ut i gatan.

Poängen var ju inte ansvarsfrågan utan att man inte magisk kan fixa när andra gör fel. Liksom även den bästa bilförare kan inte magisk stanna 1 ton stål om det rusar ut en unge.

 

[Eva Florén]

Inom parentes sagt så kräver man faktiskt att bilföraren ska kunna stanna "för alla upptänkliga hinder". Något som logiskt sett inte är riktigt möjligt.

Nej, ansvarsbördan finns hos alla, oavsett om man önskar något annat.

Barn är inte alltid uppfostrade, inte heller vuxna har bättre vett när det gäller djur (oavsett hund, katt, fågel eller häst), så som djurägare måste man förutsätta fruktansvärt mycket och det är inte lätt.

Att ha respekt för alla är nog iofs a och o.

Men vid frågeställningen om en specifik hundras ska förbjudas för att den kopplas till kamphundar (eller farliga hundar) så säger jag kategoriskt NEJ.

Ett djur (även vi människor) blir bara farligt om det fostras och hanteras fel. Om det finns undantag från den regeln så har jag inte stött på dem. Jag har däremot stött på de djur och människor som varit "fel uppfostrade/hanterade". Mina skador (fysiska såväl som själsliga) beror inte på att något djur gjort något avsiktligt, däremot har människor gjort det avsiktligt.

w176, det här inlägget var inte riktat mot dig som person... men jag visste inte var jag skulle lägga det så förlåt mig.

 

[Vitulv]

Jag håller i övrigt helt med dig alltså, jag kan mest känna att hela den här grejen "nej jag vill inte ha en mops jag måste ha en rotweiler" känns lite som jänkare som tycker att turret-monterade maskingevär borde ingå i constitutional right to bear arms...

.jag kan bara inte fatta varför man så tvunget måste hålla sig med husdjur som kan vara direkt farliga för människor (i.e; stora hundar). Är inte fåglar, sköldpaddor, minigrisar, katter och knähundar tillräckligt?

Jag tycker att frågeställningen är bra, så jag funderade lite innan jag skrev det här, eftersom den förtjänar ett bra svar.

Självklart har man olika preferenser vilken typ av husdjur man önskar ta hand om. Precis som vi har olika preferenser för allt möjligt. Jag skulle ju kunna jämföra din frågeställning lite med "varför måste du spela rollspel för, räcker det inte med schack?". Nu är ju vare sig rollspel eller schack farligt för människor (vill jag bestämt hävda), men din liknelse med maskingeväret är ungefär lika tillspetsad, eller hur? (till skillnad från maskingevär är ju inte hundar till för att döda människor).

Nu kan ju inte jag påstå mig veta av vilka anledningar vissa människor föredrar storvuxna hundraser, men jag kan ju tala för mig själv. Jag har växt upp med stora hundar i familjen och gillar det lugn som de flesta storväxta hundraser utstrålar. Jag upplever att många mindre hundar av t.ex. terriertyp ofta är mer energiska, något som inte passar min livsstil särskilt bra. Jag vill ha en rejäl lekkamrat som jag känner att jag kan ta tag i och leka fysiskt hårt med, och då passar min Bullmastiff jättebra. Hon och jag har ungefär samma syn på hur man leker på ett roligt sätt, och hur många procent av dygnet man ska spendera sovandes Jag tycker också att hon är väldigt vacker, något som såklart också låg till grund varför jag valde henne. Hundar av molosstyp och "doggar" är i grunden vakthundar, vilket gör att de ofta blir väldigt känslomässigt bundna till sin ägare, vilket jag också eftersöker hos en hund (de gillar helt enkelt att vara nära och kela). Sedan fascineras jag av stora djur, varför vet jag inte men så är det. På ett omedvetet plan kanske det har att göra med att hunden skänker mig trygghet eftersom jag vet att hon skulle kunna försvara mig om jag råkade illa ut? Så, jag valde en stor hund av molosstyp för att jag tycker om lynnet, storleken och utseendet helt enkelt.

Varför inte en fågel eller en sköldpadda duger? Tja, umgänget med en fågel skiljer sig ju ganska markant mot umgänget med en hund. Det är ju väldigt olika djur. Jag skulle inte få ut så mycket av att brottas med en sköldpadda. Jag får nog hänvisa till exemplet med rollspel/schack.

Sedan finns det ju andra skäl till att man väljer en specifik hundras, eftersom de är framavlade i olika syften. Vill du jaga med hunden är en jakthund att föredra (olika jakthundar för olika typer av jakt och byten), vill du ha en vakthund passar andra raser medan vill du använda din hund för spårning så finns det ytterligare hundraser som sticker ut. Själv vill jag bara ha en sällskapshund och då passar de gamla vakthundarna bra eftersom det som gjorde dem till vakthundar också gör att de passar väldigt bra i en familj.

 

[Ymir]

Bra svar. Jag har inga särskilda kommentarer, lite tänkvärt mest.

Fascineras av stora djur gör väl jag med, jag hade gärna haft ett lodjur, en panter eller en tiger som husdjur, om man fick (fast jag hade nog inte vågat).

 

[Vitulv]

Innebär det här att hundägaren kan åtalas för misshandel om en hund biter en annan människa, (dråp/vållande till annans död om människan dör)?

Jag vet inte exakt hur lagen tillämpas, men jag vill minnas att det är på det sättet. I vilket fall om det är ditt agerande som hundägare som lett till att hunden biter någon, alltså det behöver finnas någon typ av uppsåt. Du blir ju t.ex. inte dömd för misshandel om du av misstag kör på någon med bilen, jag tror att man får se det på det sättet.

Att hunden är en valp tycker inte jag är förmildrande omständighet,

Tja, det är väl ungefär som med barn. Självklart är en förälder ansvarig för att ett barn inte tar i eller nosar på förbipasserande, men de flesta har översyn med att det ibland kan bli fel.

Edit: alltså, det jag menar är att de flesta förstår att icke fullvuxna människor och hundar inte agerar som vuxna, och att de i grunden är ofarliga. Man kan tycka att en hundvalp eller en människounge är jobbig, men det ska rätt mycket till för att man ska blir rädd.

Jag tycker inte att hundförare har rätt att säga "jag får minsann också gå här". Jag tycker att hundägare alltid ska visa respekt för folk de möter på gatan, och alltid vara den första att backa/gå en omväg.

Fast... hundägare har ju faktiskt rätt att gå där (om det är allmän plats vi talar om). De har däremot ansvar för att hunden inte skapar obehag för andra människor. Men det är väl ändå att ta i att påstå att jag som hundägare skapar obehag för min omgivning bara genom att visa mig på en trottoar eller i en trappuppgång? Som jag skrev tidigare får det finnas någon form av gräns för hur mycket hänsyn man kan kräva av sina medmänniskor. Folk pysslar med massor av saker som inte jag gillar, men att kräva att alla i min omgivning ska förstå vad som retar mig och anpassa sig därefter är inte rimligt.

Att backa eller gå en omväg så fort jag möter en människa på gatan/trottoaren är för mig en omöjlighet eftersom jag bor i Stockholm. Men jag kan ha missuppfattat dig där kanske?

 

[Vitulv]

Bra svar. Jag har inga särskilda kommentarer, lite tänkvärt mest.

Fascineras av stora djur gör väl jag med, jag hade gärna haft ett lodjur, en panter eller en tiger som husdjur, om man fick (fast jag hade nog inte vågat).

Hur liberal jag än är så måste jag nog dra min gräns där och säga att en fucking tiger är ett olämpligt val av husdjur

 

[hakanlo]

Jag har till viss förvåning funnit mig själv ha utvecklat en rädsla för hundar. Jag vet inte varför, men så har det blivit. Medierapporter (snarare än egen upplevelse) om att vissa raser ska ha en grad av farlighet spär på denna känsla, helt klart.

Jag är helt säker på att hundar kan känna på sig att man är rädd. Hur ofta har det inte hänt att "han som är den snällaste i hela världen" gör ett utfall, eller åtminstone någon extra därtill tolkningsbar åthäva, mot just mig?

Det här gör att mitt, som jag gärna tror, liberala sinne utmanas. Det skulle kännas väldigt enkelt och skönt att bara ropa på att just detta som jag råkar vara rädd för skulle förbjudas. Jag känner helt klart lockelsen till det, och förstår att den är förförisk.

Men nu tror jag att det är fel väg att gå. Det är så lätt att ropa på förbud. Särskilt när det som i detta fall är ett förbud som känns enkelt att få till stånd: det GÅR att förbjuda hundar. (Det GÅR INTE att förbjuda exempelvis getingar, som orsakar fler dödsfall, och som säkert lika många är rädda för).

Jag är inte särskilt insatt i själva frågan i sig. Men efter din korta förklaring om lagen om ägaransvar låter det fullt tillräckligt, vad gäller lagstiftning. Ditt förslag någon sorts licensiering låter också vettigt. Inte minst om det kan leda till att hundar behandlas bättre! Det finns väl en hel del stackars jyckar som far illa i fel personers ägo. Kan ge mig den på att det är just dessa som till äventyrs faktiskt är farliga.

Att vara rädd för hundar är inte samma sak som att hata hundar. Gör man det har man nog blandat ihop två ting som gärna bör hållas isär.

 

[Vitulv]

Jag har till viss förvåning funnit mig själv ha utvecklat en rädsla för hundar. Jag vet inte varför, men så har det blivit. Medierapporter (snarare än egen upplevelse) om att vissa raser ska ha en grad av farlighet spär på denna känsla, helt klart.

Jag är helt säker på att hundar kan känna på sig att man är rädd. Hur ofta har det inte hänt att "han som är den snällaste i hela världen" gör ett utfall, eller åtminstone någon extra därtill tolkningsbar åthäva, mot just mig?

Det här gör att mitt, som jag gärna tror, liberala sinne utmanas. Det skulle kännas väldigt enkelt och skönt att bara ropa på att just detta som jag råkar vara rädd för skulle förbjudas. Jag känner helt klart lockelsen till det, och förstår att den är förförisk.

Men nu tror jag att det är fel väg att gå. Det är så lätt att ropa på förbud. Särskilt när det som i detta fall är ett förbud som känns enkelt att få till stånd: det GÅR att förbjuda hundar. (Det GÅR INTE att förbjuda exempelvis getingar, som orsakar fler dödsfall, och som säkert lika många är rädda för).

Jag är inte särskilt insatt i själva frågan i sig. Men efter din korta förklaring om lagen om ägaransvar låter det fullt tillräckligt, vad gäller lagstiftning. Ditt förslag någon sorts licensiering låter också vettigt. Inte minst om det kan leda till att hundar behandlas bättre! Det finns väl en hel del stackars jyckar som far illa i fel personers ägo. Kan ge mig den på att det är just dessa som till äventyrs faktiskt är farliga.

Att vara rädd för hundar är inte samma sak som att hata hundar. Gör man det har man nog blandat ihop två ting som gärna bör hållas isär.

Tack för ett bra och insiktsfullt inlägg.

 

[Petter42]

Det är ju precis det jag säger. Olika hundraser behöver olika stimulans. Kamphundar behöver ofta tungt och intensivt arbete och myckjet stimulans. En vakthund behöver mer social stimulans än fysisk (och passar därför som sällskapsdjur) och vallhundar behöver annan typ av stimulans. Vanligast verkar det vara att mindre hundar, i synnerhet mindre jakthundar (t.ex. vissa typer av tax) är understimulerade än större hundar. Det kanske har nåt med att göra att de flesta som skaffar en större hund är väl medvetna om det ansvar man måste ta medans de som skaffar mindre kanske gör det för att dom tror att det kräver mindre ansvar. Det i samband med att folk inte riktigt tycker dom behöver lika mycket pli på mindre hundar som större.
Har själv blivit biten ett gäng gånger (på riktigt (nafsad får man stå ut med)) och alla utom en har varit av mindre hundar och den sista var faktiskt rätt självförvållat och jag visste att den hunden var understimulerad och rätt ouppfostrad då.

Min poäng är alltså i korthet att det inte är så att vissa hundraser har en allvarligt mycket större benägenhet att bitas än andra. Det som spelar roll är hur väluppfostrade och stimulerade hundarna är och mera med den individuella hunden än rasen.
Samma sak gäller väl egentligen för människor.

 

[Möller]

Intressant tråd, Vitulv! Roligt att tonen har hållit sig så väl, och att så mycket samförstånd har nåtts. Hoppas jag kan fortsätta i den andan.

Som lite bakgrundinfo, så att folk förstår varför jag tycker som jag gör. Jag är inte hundrädd. Jag är hundovan, jag har inte haft hund och väldigt få kompisar/släktingar har haft hundar jag umgåtts med (därför är mitt kunnande om raser etc. också mycket dåligt)

Min enda erfarenhet av hundattacker är berättelserna en vän till familjen har gett mig. Ganska läskigt faktiskt. Hon var ute med sin hund (en ganska gammal något nervös tik i labrador-storlek. I koppel, som alltid) då en grand danios ett tiotal meter framför dem sliter sig från sitt koppel och angriper. Grand danion går på ena benet på min vän, välter henne och går sedan mot strupen. Enda anledningen till att min vän fortfarande är i livet är att hennes egen hund satte sig ivägen, och så hunden istället för vännen blev söndertuggad (dock inte till döds).

Men, som har påpekats i tråden, Grand Danios är ingen kamphund. Tvärt om, jag har egna erfarenheter över hur sävliga och trygga de är. Odell's föreslagna förbud hade inte förhindrat attacken. Och däri ligger problemet, tycker jag.

Hunden, alla hundar, är en varg avlad på snällhet (och därefter andra grejer, som uthållighet eller storlek). Tar du 1000 hundar och avlar dem på aggressivitet (eller egentligen, den skygghet och rädsla som gör att hunden anfaller i trängda lägen) kommer du efter ett (ganska stort) antal generationer ha vargar. Det är genetik. Det är en medvetenhet jag tycker att folk ska ha.

Och den medvetenheten, tillsammans med övrig utbildning om hundar, tror jag skulle vara mycket gynnsammare än några svårgenomförbara förbud. Särskilt för hundägare (en licens eller liknande skulle inte vara helt fel). Även åttaåringar; om de har fattat att man inte ska rusa ut i gatan (även om det är förarens fel om de blir påkörda), så kan de gott förstå att man inte rusar fram och kramar främmande hundar.

Föressten, gällande koppel: Kan inte kommuner skapa lokala bestämmelser, så att det gäller koppeltvång på hundar vid t.ex. badplatser, parker och utvalda gångstråk? Finns det inte dessutom koppeltvång i naturen under vissa perioder?

 

[Ymir]

Ska man förbjuda några hundraser öht, tycker jag man ska förbjuda de som verkligen är fullständigt jävla fucked up av avel, liksom "taken by the dark powers, corrupted and mutilated"-hundarna. Det är fan smått oetiskt och en viss form av djurplågeri att öht sätta sådana djur till världen (de kunde ha varit vargar, liksom).

(Observera att jag inte tvunget tycker att man ska förbjuda några hundraser)

 

[Mukwa]

Fast nu hittar du ju bara på omständigheter. Vitulv pratade om folk som valde att gå nära och som gick på trotoar. Sedan hittar du på att det inte alls skulle handla om folk som valt och börjar jolla om smala passager. Halmdocka, nån?

RealDream argumenterar mot nån som inte finns - en halmdocka - och ställer den halmdockan framför Vitulv, så att det ser ut som att det är Vitulv som tycker så.

Ja, du har rätt. Jag läste Vitulvs mening slarvigt. Ledsen. Däremot vill jag poängtera att jag inte på något sätt gjorde så för att framställa Vitulv som en dålig människa.

Min poäng var hursomhelst: Hundrädda ska inte behöva flytta på sig bara för att några vill ha hund. Hundägarna ska däremot flytta på sig för att det finns folk som är hundrädda.