DoD Förslag på regeljusteringar och fix (utbruten)

[Rickard]

Även jag är ett fan av Warhammers skadesystem, det gav mycket och bra flavor till spelet.

Tredje av Fantasy Flight Games? Jag gillade skadesystemet där med crittar som kunde ge bestående skada som hanterades efter striden. Minns inte riktigt hur det var i de äldre versionerna.

 

[Rymdhamster]

Själv ser jag det snarare som att det inte var två saker som hände efter varandra utan att allt det där hände i ett skede. Om jag missar, slår om och träffar, så betyder inte det att jag först missade, och sen på något sätt fick in en andra attack som lyckades. Jag träffade redan från första början.

Jag brukar tänkar på pressade slag som att man gör ett försök, ser att det kanske misslyckas och sen börjar allt gå i slow motion medans man desperat försöker justera sitt pågående försök samtidigt som hela livet passerar revy.

Det vore kanske mer korrekt att säga att jag väljer vad jag än tycker passar bäst i varje given situation (när jag är SL, såvida inte spelaren hinner före i vilket fall jag brukar köra på vad de sa).

Inbland lyckades man redan från början (Det misslyckade slaget hände så att säga aldrig), ibland livet passerar revy-approachen, ibland kör jag just att man lyckades följa upp ett misslyckande med en framgång via en ripost eller något.

Eller så klart klassikern: man missar, men träffar en stolpe som går av och sen faller över motståndaren.

Jag försöker att aldrig låsa mig vid att "man måste göra på samma sätt varje gång".

 

[Skuggvarg]

För mig har det främst en narrativ betydelse. Jag ogillar mekanik som innebär att man kan misslyckas och sedan hitta på en (ofta långsökt) förklaring till varför det misslyckade slaget inte ska räknas.

Apropå att misslyckas tycker jag det ofta känns som att spännvidden på ett tärningsutfall med D20 blir för stor. Jag vill minska mängden slag men också antalet möjliga utfall. Därför använder jag bara en enda T6 i mitt system och ambitionen är att man slår endast när det faktiskt behövs och något spelar roll. En tjuv som är van vid att dyrka upp lås ska rimligen inte behöva slå slag för varenda lås som ska öppnas. Rutinhandlingar genomförs automatiskt och lyckat (iaf om personen är kompetent). Slumpmässiga misslyckanden eller fummel tillför sällan något till handlingen.

 

[Skuggvarg]

Tredje av Fantasy Flight Games? Jag gillade skadesystemet där med crittar som kunde ge bestående skada som hanterades efter striden. Minns inte riktigt hur det var i de äldre versionerna.

Jag TROR det var andra utgåvan jag spelade. Den med dvärg-trollslayern på framsidan. Det var nästan garanterat inte Fantasy Flights utgåva, men kreativa crits var ett intressant inslag. Skador blev väldigt jobbiga, man lärde sig spela runt dem, och det var kul att fiender dog på olika kreativa sätt.

 

[Magnus Seter]

Jag TROR det var andra utgåvan jag spelade. Den med dvärg-trollslayern på framsidan.

Det eliminerar tredje och fjärde utgåvan ... men det kan fortfarande vara första eller andra! Eller i teorin också den fjärde men jag tror att du skulle minnas om det var just den aktuella versionen du spelade.

 

[Rymdhamster]

Det eliminerar tredje och fjärde utgåvan

View attachment 9695

Är det inte en liten trollslayer där längst ner till vänster på trejde utgåvan? Tycker mig se en distinkt röd tuppkam.

 

[Magnus Seter]

Är det inte en liten trollslayer där längst ner till vänster på trejde utgåvan? Tycker mig se en distinkt röd tuppkam.

Jo jävlar det har du rätt i!

 

[Big Marco]

För mig har det främst en narrativ betydelse. Jag ogillar mekanik som innebär att man kan misslyckas och sedan hitta på en (ofta långsökt) förklaring till varför det misslyckade slaget inte ska räknas.

Den är sällan långsökt då långsökta försök stoppas av spelledaren. Och vad är krystat med ”jag blir arg!” när jag missar mitt slag?

 

[JohanL]

Vill minnas att Matt Easton (scholagladiatoria) nämnt vid flera tillfällen att en stor skillnad mellan HEMA och Sportfäktning är att i sportfäktning vinner du i samma sekund som du sätter udden i motståndaren. Men i HEMA måste du fortfarande försvara dig från motattacken för att det ska räknas.

En stor anledning till att mycket sportfäktning har så skumma regler och vapen är att det utvecklats inte ur disciplinerna som man faktiskt använde för att slåss på riktigt med, utan ur övningarna med träningsvapen. Varför räknas bara bålen i florettfäktning? För att man inte vill ha ett läge där du lär dig anfalla armar och ben om det exponerar dig för att själv bli träffad i en vital del. Men varför får du då göra det med värja? För att det är träning för dueller till första blodvite, och då är det ju jättebra om du så snabbt det bara går kan få in ett litet sår, var som helst.

Jag önskar verkligen att olympisk sabel inte bara var att piska varandra med antenner...

 

[Skuggvarg]

De

Det eliminerar tredje och fjärde utgåvan ... men det kan fortfarande vara första eller andra! Eller i teorin också den fjärde men jag tror att du skulle minnas om det var just den aktuella versionen du spelade.

View attachment 9695

Det var nog till och med den första! Min "karriärväg" var hopplöst misslyckad, men ibland lyckades jag faktiskt åstadkomma något bra. Man kände sig verkligen som en jäkla grisfarmare. Vilket förvisso var kul ibland men det var ju sällan man lyckades göra nåt vettigt.

 

[Rangertheman]

Den är sällan långsökt då långsökta försök stoppas av spelledaren. Och vad är krystat med ”jag blir arg!” när jag missar mitt slag?

Om rollpersonen redan blivit "arg" för att få pressa ett tidigare slag måste det förklaras med ett annat tillstånd. "Lortig" är oftast mer långsökt, och de andra tillstånden kan också vara det.

Visst kan SL stoppa dåliga förslag, men då uppstår problemet med att spelare kan vara olika påhittiga när det gäller att motivera varför ett visst tillstånd är tillämpligt. I synnerhet för en nybörjare kan det vara svårt. Jag tycker inte om regler som förutsätter att spelaren ska kunna övertala SL för att få använda dem. Det blir alldeles för meta för mig.

 

[Rymdhamster]

Om rollpersonen redan blivit "arg" för att få pressa ett tidigare slag måste det förklaras med ett annat tillstånd.

Om arg var det mest uppenbara så blir rollpersonen ännu argare, och det har ingen effekt på slaget. Det måste inte förklaras, man måste inte få slå om flera gånger.

men då uppstår problemet med att spelare kan vara olika påhittiga när det gäller att motivera varför ett visst tillstånd är tillämpligt.

Det finns inget som hindrar SL eller de andra spelarna från att föreslå vettiga alternativ. Det måste inte vara var spelare för sig själv mot SL.

 

[Big Marco]

Om rollpersonen redan blivit "arg" för att få pressa ett tidigare slag måste det förklaras med ett annat tillstånd. "Lortig" är oftast mer långsökt, och de andra tillstånden kan också vara det.

Visst kan SL stoppa dåliga förslag, men då uppstår problemet med att spelare kan vara olika påhittiga när det gäller att motivera varför ett visst tillstånd är tillämpligt. I synnerhet för en nybörjare kan det vara svårt. Jag tycker inte om regler som förutsätter att spelaren ska kunna övertala SL för att få använda dem. Det blir alldeles för meta för mig.

Vilken skräckgrupp du beskriver.

När SL säger nej, så är det klart (som jag ser det). Ingen argumentation. Oftast blir det rimliga tillstånd i rimliga situationer, iaf de ggr jag har spelat.

(när reglerna var nya och skulle testas hade vi en spelare som testade gränserna och beskrev hur rollpersonen kräktes ned sig själv av oklar anledning (för att bli lortig). Det var efter detta det lades till att SL kan säga nej. )

 

[Big Marco]

Det finns inget som hindrar SL eller de andra spelarna från att föreslå vettiga alternativ. Det måste inte vara var spelare för sig själv mot SL.

Exakt. Så brukar det vara iaf kring mina speltestgrupper. Och det är en mekanisk regel dessutom så att vara lite taktisk i valet ser jag inte som någon immersion breaker. Det finns liksom anledningar att kämpar inte väljer Omtöcknad, skyttar/tjuvar inte väljer Utmattad och Magiker inte väljer Arg. Vilket jag är helt fine med. DoD23, som jag ser det, ska vara snabbt, ösigt och kul ("Mirth and Mayhem" liksom), och inte djuplodande karaktärsporträtt, gritty, ångest och pretto.

 

[Rymdhamster]

Det finns liksom anledningar att kämpar inte väljer Omtöcknad, skyttar/tjuvar inte väljer Utmattad och Magiker inte väljer Arg.

Wow, jag har inte tänkt på det så förut, men allt det där låter ju sjukt passande i fiktionen. Det är klart den stora krigaren kan slåss i timmar utan att bli omtäcknad, medan trollkarlen bli det redan efter första anfallet.

Självklart blir en magiker inte arg, de har ju mycket bättre kontroll över sina känslor än så!

En intressant liten regelmekanik som (kan) resultera i rätt coolt karaktärsspelande och i sig skapa en viss immersion =)

 

[Big Marco]

Wow, jag har inte tänkt på det så förut, men allt det där låter ju sjukt passande i fiktionen. Det är klart den stora krigaren kan slåss i timmar utan att bli omtäcknad, medan trollkarlen bli det redan efter första anfallet.

Självklart blir en magiker inte arg, de har ju mycket bättre kontroll över sina känslor än så!

En intressant liten regelmekanik som (kan) resultera i rätt coolt karaktärsspelande och i sig skapa en viss immersion =)

Exakt så! (Detta gör dock monsterattacker läskiga, då vissa monster har attacker som direkt ger tillstånd - så om kämpen blir Omtöcknad och magikern blir Arg så krävs ny taktik/approach för problemet)

 

[EvilSpook]

Självklart blir en magiker inte arg, de har ju mycket bättre kontroll över sina känslor än så!

-”Blanda dig icke trollkarlars angelägenheter, ty de äro lömska och snara till vrede.”

//EvilSpook

 

[GVDT]

Vilken skräckgrupp du beskriver.

När SL säger nej, så är det klart (som jag ser det). Ingen argumentation.

Problemet kvarstår dock. Vissa spelare är mer påhittiga än andra när det kommer till sådana situationer. Inga problem för mig som SL då jag säger i princip aldrig nej, till något. Vi berättar ju historien tillsammans. =)

 

[hakanlo]

För mig har det främst en narrativ betydelse. Jag ogillar mekanik som innebär att man kan misslyckas och sedan hitta på en (ofta långsökt) förklaring till varför det misslyckade slaget inte ska räknas.

Måste säga att jag oftast upplever pressning som narrativitetsdrivande. Man måste ju berätta om hur något håller på att gå åt skogen, men att aktören gör något heroiskt eller annorlunda som i sista stund ger ett bättre utfall. Finns inget rimligt sätt att beskriva det bör man inte få pressa.

Å andra sidan gillar jag meningsfulla resursmekaniker, så det kanske är det som lurar mig lite att tycka det är så narrativt. Narraktigt narrativt alltså.

 

[Rymdhamster]

//EvilSpook

Det var bara en persons åsikt. Ingen man behöver bry sig om =)