folketsfiende
drömvändare
Schrödingers frisyr.
Schrödingers frisyr.
Här har han hår men vi ser det inte! Så vi kan inte veta!
"Saj faj"!Det heter "skiffy".
Nja, de utforskar ju ändå en hel del om samhället och psyket. Ta "Do Androids...", den är ju väldigt mycket om "hur påverkas vi av artificiella livsformer", "vad innebär det att vara människa", "hur hanteras en samhällskollaps" osv. Inte hans bästa bok, imho, men den senaste jag läste.Jag skulle dock vilja hävda att exempelvis en del av Philip K Dicks böcker, som ju av de flesta räknas som science fiction, inte har mycket science i sig
Jag lägger ingen värdering i det, bara en klassificering.Jag har aldrig blivit klok på om det är vanligt att folk faktiskt tycker så, eller om den grupp som tycker så hörs och syns mycket i förhållande till sitt antal. Ofta verkar det också som att "Star Wars är inte science fiction" ska ses som något negativt, vilket jag finner mycket märkligt. Många gillar uppenbarligen Star Wars just som det är. Jag har svårt att se att det är generellt viktigt om det klassas si eller så.
Båda de definitionerna är bra.Det finns litet starkare definitioner som kräver att de här sakerna ska fylla någon funktion också, och inte bara vara utanverk.
Theodore Sturgeon: "A science fiction story is a story built around human beings, with a human problem, and a human solution, which would not have happened at all without its scientific content."
Isaac Asimov: "Science fiction can be defined as that branch of literature which deals with the reaction of human beings to changes in science and technology."
Eller formulerat på ett annat vis - om du skrev en pulpberättelse om cowboys och fick den refuserad, blir den inte genuin SF bara för att du byter ut hästarna mot robothästar, revolvrarna mot strålpistoler, och Texas mot en av Jupiters månar.
Jag blandar begreppen lite, beroende på vem jag pratar med. En del har dessutom ovanan att tolka SF som "Speculative fiction"...Det är värre än så - de skulle säga "Sci-Fi", inte "SF".
Eller ens om han har ögon.
Do androids dream of electric sheep tar absolut upp tematik som är knutet till science men han har även skrivit böcker som går helt andra vägar, även om de utspelar sig i ett framtida högteknologiskt samhälle.Nja, de utforskar ju ändå en hel del om samhället och psyket. Ta "Do Androids...", den är ju väldigt mycket om "hur påverkas vi av artificiella livsformer", "vad innebär det att vara människa", "hur hanteras en samhällskollaps" osv. Inte hans bästa bok, imho, men den senaste jag läste.
Min invändning är hur extremt didaktisk den är - det finns inget utrymme för subtilitet, och grundinställningen är att showen har en hammare så att den kan banka hem poängen om någon till nöds skulle missa den annars.Ska man prata om TV som är SF så tycker jag att Black Mirror är bland det bästa som gjorts. Den sätter en knivskarp laser på en nutida företeelse, och sedan följer den det till sin logiska slutpunkt.
Det är för att de ska kunna sända den i USA...Min invändning är hur extremt didaktisk den är - det finns inget utrymme för subtilitet, och grundinställningen är att showen har en hammare så att den kan banka hem poängen om någon till nöds skulle missa den annars.
Javisst, och allt däremellan. A scanner darkly är en sådan "mellanroman", som känns väldigt inspirerad av Den nakna lunchen av Burroughs.Do androids dream of electric sheep tar absolut upp tematik som är knutet till science men han har även skrivit böcker som går helt andra vägar, även om de utspelar sig i ett framtida högteknologiskt samhälle.
Exakt min meningJavisst, och allt däremellan. A scanner darkly är en sådan "mellanroman", som känns väldigt inspirerad av Den nakna lunchen av Burroughs.
Jag skulle säga att det som utmärker SF är a) det finns i verkligheten lagbundenheter som går att beskriva och observera, det finns inga mystiska och oförklarliga fenomen (även om dessa inte måste vara förklarade för karaktärerna i berättelsen, de kan misstas för att va mystiska och oförklarliga), b) vetenskap/teknologi är drivande i berättelsen. Dandelion Dynasty är således någon sorts low/alttech SF medans Star Wars är hightech fantasy/rymdopera. Detta är min personliga uppfattning, och vi behöver inte diskutera dess korrekthet här, för det vore OT. Men, nu till(baka)till ämnet för tråden.Var drar vi då gränserna mellan fantasy och SF? Om man till exempel tittar på Ken Lius Dandelion Dynasty-böcker handlar de i hög grad om spekulativ teknologi och samhällsorganisering – de råkar bara mestadels utspela sig i en fiktiv värld som ligger på en lägre teknologisk nivå än vår samtid. Kan science fiction också innefatta berättelser som framför allt jobbar med trä och siden snarare än nanorobotar och antimateria?
Å ena sidan är det här en bra fråga: vad utmärker fantasy som genre på motsvarande sätt som det som utmärker SF? Spontant menar jag väl att det handlar om att bygga på klassiska sagoelement, en svunnen tid, magi/mystik, sagoväsen, osv. Samtidigt som jag läst så pass lite fantasy att jag vill va väldigt försiktigt med att definiera genren.Om SF behandlas som en genre verk måste kvala in till genom att vara tillräckligt vetenskapliga, men fantasy inte har någon motsvarande begränsning på vad som inkluderas, är diskussionen skev till att börja med. Då har man i praktiken begått ett cirkelresonemang – klart att science fiction kommer att präglas av utforskande av vetenskapliga teman om detta är grunddefinitionerna.
Jag tänkte på den när jag såg den.
Ja, det är väl rätt tydligt att den är? Visst, SF har sina demarkationsproblem mot fantasy, men fantasyn har det mot myter och legender, mot SF, mot övernaturlig skräck, mot sagor, mot magisk realism, mot romantik (Urban Fantasy och Paranormal Romance tenderar att ha omslag som inte går att skilja åt) och så vidare. Övernaturligt innehåll är något som dyker upp mycket oftare och på mer olika vis än vetenskaplig spekulation.Å andra sidan, är det inte möjligt att SF är en mer distisnkt genre än fantasy?