Nekromanti Fantasy

[Necross]

Re: Ett annat alternativ

Ang. tv-kanaler så är det just poängen: jag har möjlighet att välja _ur det existerande utbudet_. Jag tycker inte att marknadskrafter (i realiten ett fåtal vinstmaximerande aktörer) skall ha så stor makt över utbudet.

Sant. Storkapitalismen begränsar vår möjlighet att välja utan att många ens fattar det. Kusligt.

 

[Gurgeh]

Re: Ett annat alternativ

Och jag menar 1) inte att vi ÄR reklamstyrda robotar, bara att konsumtionssamhället går ut på att vi allt mer blir det.

Om du inte menar det, skriv då inte: "Samhället säger åt oss att konsumera och vi konsumerar - som automater."

2) givetvis inte att min förenklade bild fångar hela sanningen. Men det gör inte "vi är fria individer som kan välja fritt ur ett helt neutralt register av tjänster" heller.

Eftersom det inte är någon här som har påstått det så såg jag ingen anledning att argumentera emot det.

/tobias

 

[Brynolf]

Re: Ett annat alternativ

Äeh, kom igen nu. Det är givetvis de anställda och de ledande på företagen, men inte i egenskap av medborgare utan i egenskap av vinstmaximerare.

Alla människor är vinstmaximerare i betydelsen att eftersträva så hög utdelning som möjligt av så liten arbetsinsats som möjligt. Det motsäger inte att man även är medborgare.

 

[Leon]

Re: Ett annat alternativ

Om du inte menar det, skriv då inte: "Samhället säger åt oss att konsumera och vi konsumerar - som automater."

Fair enough, det var säkert otydligt: Jag menar alltså att det är den dominerande trenden just nu: vi får tydligare och tydligare "konsumtionsimpulser" och vi tenderar att följa dem allt mer. Skall försöka vara tydligare nästa gång.

Eftersom det inte är någon här som har påstått det så såg jag ingen anledning att argumentera emot det.

Tja, jag vet ju inte hur du tänker runt fritt val, så det är svårt för mig att göra annat än gissa.

 

[Leon]

Re: Ett annat alternativ

Alla människor är vinstmaximerare i betydelsen att eftersträva så hög utdelning som möjligt av så liten arbetsinsats som möjligt. Det motsäger inte att man även är medborgare.

Right, och jag tror alltså inte på rational-choice, utan istället på socialisering och kontext.

 

[Rising]

Det som är utmärkande för interneterans konsumtion är att man kämpar om uppmärksamhet. Det innebär att det är som är mest bang for the buck vid första påseende är det som folk konsumerar.

Du har absolut rätt i första meningen, men jag tror inte att "bang for the buck" riktigt beskriver förhållandena som råder för marknadsföring idag. Från Blair Witch till Snakes on a Plane så tycker jag snarare man ser vikten av gerillamarknadsföring, viral reklam och - ja - ren, nyckfull flax.

Detta gäller nog i särskilt hög grad för rollspel, då det inte är så stora skillnader på marknadsföringsbudgeterna eller -kanalerna för aktörerna i vår hobby.

Hur många tror du inte sitter i princip samma sitts i USA te.x. med d20 just nu.

Jag tror helt uppriktigt att det är betydligt fler som känner till att det finns alternativ nu. Åtminstone han som köpte D&D-boken måste ha gått in i en nördaffär och sett att det även finns andra rollspel. Och säkert har någon i gruppen åtminstone någon gång googlat sig fram till RPG.net eller något annat rollspelsforum.

Det var synd att höra att du uppfattar det så, för jag försöker verkligen formulera vad jag menar.

Förlåt. Det var inte meningen att nedvärdera dig på något sätt. Jag förstod att du uppriktigt ansåg vad du skrev, så jag anklagade dig inte för att vara manipulativ.

Men jag tror att du (åtminstone till viss del) kan ha manipulerat dig själv. För de här åsikterna du har är (åtminstone i mina ögon) väldigt lättköpta klyschor.

Jag tror att du kan ha rätt i en del grejer; dagens mediabrus har bl.a. ändrat kulturkonsumtionen på sätt och vis; även om det givetvis finns tunga och djupa grejer så utgör en allt större del av vår mediekonsumtion av små informationspaket; youtubeklipp med katter som jagar ljuspunkten från en laserpekare, typ, eller att läsa det senaste som någon galen typ har twittrat.

Men vad jag tycker är problemen för dina resonemang är att du dels säger att det skulle vara storbolagen som styrde över denna utveckling (när jag snarare menar att den fullständigt glidit dem mellan fingrarna, och att det är enklare än någonsin för någon random weird snubbe med djup röst att få sina femton minuter i strålkastarskenet med en låt om chokladregn), och dels att du försöker dra ett likhetstecken mellan denna utveckling och att många rollspelsillustrationer gått i en riktning mot en animeestetik med stora svärd och whatnot. Kan det inte bara vara så att det är en fråga om en ny trend, precis som vilken annan trend som helst?

 

[Vitulv]

Och du får inga gratispoäng för ord som inte står i SAOL.

 

[Brynolf]

Re: Ett annat alternativ

Alla människor är vinstmaximerare i betydelsen att eftersträva så hög utdelning som möjligt av så liten arbetsinsats som möjligt. Det motsäger inte att man även är medborgare.

Right, och jag tror alltså inte på rational-choice, utan istället på socialisering och kontext.

Respekteras.

 

[Mogger]

Fast det går ju inte riktigt att göra utan att lägga en värdering i det. Varför ska jag inte låta mig urholkas av Desperate Housewives? Varför får jag inte tycka att D&D är coolt? För att de verkar inom vårt samhälles kulturella kontext och för att någon tjänar pengar på det? De säljer ju inte kidnappade barn eller lurar mig på pengar. Jag vet ju vad jag får. Så varför är jag ett offer? Och, bara för att jag ser på Desperate Housewives så innebär inte det att jag är likgiltig inför all typ av kommersialism. Det är där skon klämmer. Jag håller helt enkelt inte med om att vi alla är lurade för att vi kollar på Robinson eller spelar Batman Lego. Det är en del av vår kultur.

 

[Leon]

Problemet med att argumentera är att man alltid förenklar sin ståndpunkter, om inte annat så för att undvika att skriva en mindre bok med varje inlägg.

Jag menar definitivt inte att min förklaringar täcker altt som försigår på den kulturella arenan - det finns massa olika dynamiker. T.ex. att vi får tillgång till alternativ kultur från hela världen. Däremot tror jag att det helt enkelt av kommersiella skäl finns en systematisk drift mot urholkning och förenkling av mediautbudet - helt enkelt att man ser mediauttrycken som objekt, som bara yta. Och detta är inte några enskilda storbolags fel: det är en systemeffekt som beror på den typ av fri marknad vi har. Kanske finns det, som du pekar på, en motrörelse: det finns ju mycket som pekar på det. Men å andra sidan tror jag inte att de flesta kulturkonsumenter är medvetna om det. Deras definition av en alternativ är artist är Amy Winehouse.

Däremot så är storbolagen de största aktörerna inom den här marknaden, och har därför oproportionerligt mycket makt över vår konsumtion. De sätter en stor del av agendan, men (med en väldigt haltande jämförelse) så var inte Saddam Hussein Iraks stora problem: problemet satt betydligt djupare och var mer systematiskt än så, och hade att göra med fattigdom och korruption.

Angående rollspel så tror jag att "svulst/mangafantasyn" (eller vad man vill kalla den) rider på samma masskulturella våg som mycket annan nördkultur: WoW, superhjälteserier etc etc. Men det är ju bara min tolkning.

 

[Gurgeh]

Re: Ett annat alternativ

Tja, jag vet ju inte hur du tänker runt fritt val, så det är svårt för mig att göra annat än gissa.

Min tanke är följande: Det faktum att människor påverkas i sina val av reklam, vänner, familj, humör eller stjärnornas position innebär inte att valen inte är fria.

/tobias

 

[Leon]

Fast det går ju inte riktigt att göra utan att lägga en värdering i det. Varför ska jag inte låta mig urholkas av Desperate Housewives? Varför får jag inte tycka att D&D är coolt? För att de verkar inom vårt samhälles kulturella kontext och för att någon tjänar pengar på det? De säljer ju inte kidnappade barn eller lurar mig på pengar. Jag vet ju vad jag får. Så varför är jag ett offer? Och, bara för att jag ser på Desperate Housewives så innebär inte det att jag är likgiltig inför all typ av kommersialism. Det är där skon klämmer. Jag håller helt enkelt inte med om att vi alla är lurade för att vi kollar på Robinson eller spelar Batman Lego. Det är en del av vår kultur.

Fast jag säger inte "Du får inte titta på Desperate Housewives" eller "Du är lurad". Jag säger vi är alla i viss mån lurade, och vår kultur är konstruerad av marknadskrafter och vissa priviligerade aktörer. Så är det i viss mån i alla tänkbara samhällen, så därför bör det vara en öppen debatt om hur vi vill "lura" varandra.

 

[Leon]

Re: Ett annat alternativ

Min tanke är följande: Det faktum att människor påverkas i sina val av reklam, vänner, familj, humör eller stjärnornas position innebär inte att valen inte är fria.

/tobias

På vilket jag svarar: det faktum att människor påverkas i sina val av reklam, lagar och förordnignar, våldsmakt, familj, humör, rike- eller fattigdom gör att vi bara kan göra relativt fria val. Därför är det gradskillnad, inte artskillnad mellan uttalandet "Staten skall inte lägga mig i var jag tankar" och "Shell skall inte lägga sig var jag tankar." Och visst, Shell styr med information, men det gör staten med.

 

[Mogger]

Fast jag säger inte "Du får inte titta på Desperate Housewives" eller "Du är lurad".

Nä, du sa att om jag tittar på Desperate Housewives så är jag lurad. Kolla själv:

Generellt så ser vi mer och mer av kultur som syftar till omedelbar tillfredsställelse: vare sig det är Desperate Housewives eller DnD. Och jag tycker att det är en oroande trend som tyder på att vi som människor snabbt töms på innehåll. Samhället säger åt oss att konsumera och vi konsumerar - som automater. Och allt legitimiserat av den liberala idén om den fria, enskilda individen.

Jag säger vi är alla i viss mån lurade, och vår kultur är konstruerad av marknadskrafter och vissa priviligerade aktörer. Så är det i viss mån i alla tänkbara samhällen, så därför bör det vara en öppen debatt om hur vi vill "lura" varandra.

Det däremot håller jag med om, även om jag inte vet om vi är lurade. Jag vet ju om att det är på det viset.

 

[Leon]

Fast de tu är ju samma ståndpunkt, formulerat först (citat 1) ang. en specifik trend jag tycker mig se som jag sedan (citat 2) säger att: det här är något som vi, alla, har rätt att påverka.

Även om man gillar Desperate Housewives så kanske man hade velat se fler välgjorda dokumentärer på tv. Det är givetvis inte den enskilda showen som är problemet.

 

[Mogger]

Fast de tu är ju samma ståndpunkt, formulerat först (citat 1) ang. en specifik trend jag tycker mig se som jag sedan (citat 2) säger att: det här är något som vi, alla, har rätt att påverka.

Även om man gillar Desperate Housewives så kanske man hade velat se fler välgjorda dokumentärer på tv. Det är givetvis inte den enskilda showen som är problemet.

Jo, men det är din ståndpunkt. Inte min. Jag menar att om de kulturskurkar du talar tar sig formen av D&D och Desperate Housewives så ser jag inget problem. Jag drar min gräns på ett annat ställe.

 

[Leon]

Visst, de är ju bara exempel. Och som annan postare sagt (och som jag kanske skulle ha tydliggjort att jag nog kan hålla med om) så har rollspel inte överlag så illa: de har en inneboende spretighet och fantasi och lust som dumburken så klart inte delar.

Men jag menar nog att det jag pratar om finns _mycket_ brett som en aspekt i många kulturformer.

 

[Greip]

Det här är ju jätteintressant. Och det mest intressanta, om man återknyter till fantasy, är att det som jag gillar (dvs vad man kanske kan kalla "low-fantasy" med realism där ett fynd av ett magiskt föremål är en fantastisk belöning istället för bara en axelryckning) idag nästan utplånats till förmån för bizarro-vulgo-fantasyn som inte tilltalar mig alls. Dvs - på grund av att vi har fixat oss ett samhälle för "vuxna barn" som kräver direkt tillfredställelse utan ansträngning (mycket pga att deras egen tillvaro är så förbannat meningslös), så måste alla bli just vuxna barn. Heja världen!

Drakar och Demoner Trudvang (t.ex.) är väll en av de populäraste fantasy rollspelen i Sverige just nu, och det är ganska down to earth i min mening. Det kanske är värre i Amerikat men här hemma så tycker jag det finns ett ganska stort utbud. Och det finns ju undantag i USA också, Planescape världen är ju en parodi på allt som är D&D egentligen.

Jag tycker för övrigt att fantasy utbudet har blivit intressantare på senare tid, främst i litteraturen. Ta The Witcher t.ex. En väldigt nyanserad värld som tar upp viktiga teman som rasism, miljöförstöring, politik och kan samtidigt vara underhållande.

Så jag håller inte med dig, jag tycker snarare att det finns tendenser att fantasy har mognat och rör sig närmare vår tid och speglar det samhälle vi lever i. Alltså man spelar/läser om "vanliga" människor/varelser i den världen och upplever liknande saker vi själva är med om, fast nu taget till sin spets och blivit överdrivet.

 

[Man Mountainman]

Re: Ett annat alternativ

Självklart är det svårt. Men du verkade ju vilja mena att det blotta faktum att "människor gillar det" på något vis skulle vara en invändning mot Etepetes resonemang -- trots att sagda resonemang faktiskt förutsatte att "människor gillar det", och ställde sig frågan "varför"?

Sedan att svaret blev det en smula simplistiska "människor är reklamstyrda robotar" förtar ju inte något av irrelevansen i din invändning.

 

[Vitulv]

Nä men stopp nu för fan...

Det här är ju jätteintressant. Och det mest intressanta, om man återknyter till fantasy, är att det som jag gillar (dvs vad man kanske kan kalla "low-fantasy" med realism där ett fynd av ett magiskt föremål är en fantastisk belöning istället för bara en axelryckning) idag nästan utplånats till förmån för bizarro-vulgo-fantasyn som inte tilltalar mig alls. Dvs - på grund av att vi har fixat oss ett samhälle för "vuxna barn" som kräver direkt tillfredställelse utan ansträngning (mycket pga att deras egen tillvaro är så förbannat meningslös), så måste alla bli just vuxna barn. Heja världen!

Så du menar alltså, på fullaste allvar, att;

trots att vi utövar samma hobby, och rollspelar i samma genre (fantasy) så avgör valet av subgenre (high eller low) huruvida jag är en vuxen människa med meningsfull tillvaro eller inte?

Om svaret på ovanstående fråga är ja, låt mig då följa upp med en till.

Hur många magiska föremål får min fantasivarelse hitta innan det uppenbarligen är ett tecken på min omognad som människa och min meningslösa tillvaro?