Filmer du sett om och fått en ny positiv uppfattning

[Rickard]

Jag minns när jag såg Cable Guy för första gången, när Jim Carrey var högaktuell med The Mask och Djurdetektiv-filmerna. Den var inte alls rolig och jag sorterade den till högen av kass film. Någonting låg dock och pockade i mitt bakhuvud och några år senare fick jag lust att se om den med nya ögon. Där jag förut såg Carreys överspelande för att få till skratt hos publiken tolkade jag istället det som desperata försök av en sinnessjuk man att passa in i samhället. Filmen lyfte något enormt och jag skulle säga att det här är en av hans bästa filmer, tillsammans med Eternal Sunshine och The Mask.

The Matrix tyckte jag mest var en Remo - Obeväpnad men farlig och skrattade bort den, men blev antagligen påverkad av den senare hypen och såg om den och fann att filmen hade någonting unikt i sig.

Äsch, hade tre filmer i åtanke när jag tänkte på tråden för en vecka sedan, men har glömt bort en av dem. Får se om den dyker upp i huvudet.

 

[Rymdhamster]

league of extraordinary gentlemen såg den på bio när den kom och tyckte den var katastrofalt dålig. Men jag är en sån som kan se om en film flera gånger även om jag inte tyckte den var bra, om den innehöll intressanta miljöer, i alla fall några coola scener (oftast slänger jag då på den medan jag gör andra saker, istället för musik eller radio).

Och den här filmen är en sån där film som jag ändå tyckte innehöll lite spridda saker jag gillade, och jag tyckte den gav en viss känsla jag ville ha till något rollspelsprojekt jag höll på med, så efter ett par år såg jag om den igen och tyckte den hade en del kvaliteer i alla fall. Och efter ytterligare ett par omtittningar började jag faktiskt gilla den här filmen, även om den inte är ett mästerverk rakt igenom.

Den hrä står ut för mig särskilt mycket, eftersom jag parallelt med detta kollade in Van Helsing-filmen, där jag hade precis motsatt resa: jag älskade den första gången jag såg den, men för varje omtittning skavde den mer och mer tills jag slutligen inte kunde se om den alls.

 

[Daniel]

När Ridley Scotts Kingdom of Heaven kom 2005 var jag inte nämnvärt förtjust. Jag tyckte nog mest den var lite seg och den stannade inte alls kvar i medvetandet (mer än att en kompis i ett hårdrocksband omedelbart skrev en låt baserad på filmen). Sedan kom Ridley Scotts Robin Hood 2010 som jag tyckte var det snyggaste riddaräventyr jag sett på bio, vilket fick mig att nyfiket återvända till Scotts Kingdom of Heaven och sedan dess har jag haft enorm beundran för filmens estetik, musik och stämning och har med stor njutning sett om den ett flertal gånger. Den längre Director's Cut-utgåvan anses av många vara den bättre versionen, med mer utfyllnad och tydligare backstory, och jag har båda på blu-ray, men jag tycker att bioversionen är snyggare klippt och har ett elegantare flyt. Idag skulle jag nog ranka Kingdom of Heaven som en av mina favoritfilmer.

 

[Franz]

Jag tyckte att Batman Begins var väldigt medioker första gången jag såg den, men för typ ett år sedan såg jag om den och tyckte den var strået vassare än The Dark Knight.

 

[Ulfgeir]

Var inte helt förtjust i Bladerunner första gången jag såg den på ett spelkonvent. Såg senare om den och fann att jo, det är en riktigt bra film. Men det skall så klart vara originalversionen (med voice-over som en äkta noir-film, och utan enhörnings-drömscenen).

Har även läst "Do androids dream about electric sheep", men var defintivt inte impad av den.

 

[TobiasEkwall]

När Ridley Scotts Kingdom of Heaven kom 2005 var jag inte nämnvärt förtjust. Jag tyckte nog mest den var lite seg och den stannade inte alls kvar i medvetandet (mer än att en kompis i ett hårdrocksband omedelbart skrev en låt baserad på filmen). Sedan kom Ridley Scotts Robin Hood 2010 som jag tyckte var det snyggaste riddaräventyr jag sett på bio, vilket fick mig att nyfiket återvända till Scotts Kingdom of Heaven och sedan dess har jag haft enorm beundran för filmens estetik, musik och stämning och har med stor njutning sett om den ett flertal gånger. Den längre Director's Cut-utgåvan anses av många vara den bättre versionen, med mer utfyllnad och tydligare backstory, och jag har båda på blu-ray, men jag tycker att bioversionen är snyggare klippt och har ett elegantare flyt. Idag skulle jag nog ranka Kingdom of Heaven som en av mina favoritfilmer.

Musiken i den filmen är lyssnande. Den är med på ett gäng rolspelslistor här hemma. Men jag minns inte filmen som särskilt speciell när jag såg den, men det är ju över tio år sedan, så jag kanske får ta en omtitt

 

[Ymir]

Jag uppskattade Star Wars mycket mer på senare år. Som ung vuxen tyckte jag Star Wars var ganska ointressant och överskattat. Andra eller tredje gången jag såg originaltrilogin hade jag spelat mycket mer Star Wars-rollspel, och det gjorde mig mycket mer uppmärksam på hur skickligt Star Wars-filmerna bygger världen runt sig. Jag hade också vuxit som människa och blev mycket mer imponerad av hur den klimaktiska konfrontationen mellan kejsaren, Darth Vader och Luke sker utan våld som central faktor, och hur just den scenen verkligen är en höjdpunkt i filmhistorien.

Men det är inte bara originaltrilogin jag omvärderat - Camille Paglias (halvt ironiska, halvt allvarliga) perspektiv på Revenge of the Sith fick mig verkligen att se helt nya nyanser i den filmen, där jag dock redan tidigare beundrat detaljer i bildspråket, och jag tycker numera att det är en av de allra bästa av Star Wars-filmerna.

 

[Ymir]

Pappa är cinéast med en bakgrund i filmhistoria, och under hans inflytande gick jag som tonåring på Cinemateket och plöjde igenom basically hela den västerländska (och japanska) filmhistorien. Men en film han tjatade sig varm om, som aldrig imponerade på mig, var "Skräcken i svarta lagunen". Jag såg den, och fattade inte poängen alls...

Sedan, i fjol, hade den nypremiär på Cinemateket, men den här gången i digitalt remastrad 3D - dvs i 3D, precis som min pappa en gång såg den på bio när han var ung. Och WOW. Att se svartvit gammalt filmfoto i 3D var en fascinerande upplevelse, och det lät mig uppskatta hela filmen mycket mer. Jag tycker fortfarande inte den är något mästerverk, särskilt inte jämfört med andra stilbildande gamla skräckfilmer som "Les Yeux sans Visage" och "The Spiral Staircase" - men den var definitivt bättre i 3D, och det kan man inte säga om särskilt många filmer imo.

 

[Ymir]

Director's cutten av Kingdom of Heaven är en helt annan film, ett mästerverk och en av de bästa medeltidsfilmerna någonsin.

Originalet är en medioker sörja - åtminstone som jag minns den från bio, för den var så dålig att jag bara såg den en gång. Director's cutten har jag sett säkert fyra gånger.

 

[Ymir]

Apocalypto blev bättre andra gången jag såg den. Den är fortfarande inget mästerverk, men den är full av fascinerande bakgrundsdetaljer som gör en second viewing (gärna med pausknappen lätt tillgänglig) väldigt givande. Världen i bakgrunden av Apocalypto tycks leva och vara full av för oss dolda berättelser på ett sätt jag bara sett i några få andra filmer - som exempel på detaljer kan nämnas att den unga drottningen under människooffer-scenen himlar med ögonen och ser sjukt uttråkad ut.

 

[luddwig]

Såg senare om den och fann att jo, det är en riktigt bra film.

Samma för mig. Mitt yngre jag trodde att Blade Runner skulle vara något rymdigt och fartfyllt i stil med Star Wars men ack, det var det ju inte. Som vuxen uppskattar jag Blade Runner mycket mer, och detsamma gäller andra filmer som bygger mer på stämning än på högt tempo.

På tal om stämning mindes jag det som slöseri med tid att se James Camerons The Abyss. Tyckte den var långdragen och fånig. Efter att ha skrivit ett utkast till ett regelsystem och postat det i forumets kreativitetskalender började jag dock fundera på ett rollspel baserat på den typen av science fiction-doftande mysteriefilmer. Igår såg jag därför om The Abyss och tyckte det var klart bättre än vad jag mindes. Något mästerverk är det väl inte direkt, framförallt det sliskiga slutet är svagt, men i stora delar är det ändå en välgjord och spännande film.

 

[Mogger]

Lord of the Rings. Hade galet höga förhoppningar och blev, naturligtvis, besviken. Såg om den senare och det är verkligen inget fel på den.

 

[Daniel]

Director's cutten av Kingdom of Heaven är en helt annan film, ett mästerverk och en av de bästa medeltidsfilmerna någonsin.

Originalet är en medioker sörja - åtminstone som jag minns den från bio, för den var så dålig att jag bara såg den en gång. Director's cutten har jag sett säkert fyra gånger.

Jag har nog lite annorlunda syn på film som konstform, och jag tycker inte originalet är så kass. Själv lägger jag, precis som Ridley Scott, en del vikt i flow och flöde. Lite som att jag lyssnat mycket oftare på singelversionen av David Bowies "Young Americans" och då skaver den längre albumversionen lite eftersom det kommer in fler textrader som sabbar flowet. Andra filmexempel är min kanske absoluta favoritfilm Tombstone (1993), där den utförligare director's cutten sabbar originalets allra starkaste scenövergångar genom att trycka in extramaterial i scenordningen. Visst, vi får ett par intressanta extrascener med förtydligande och utbroderande, men flowet skadas rejält. Likaså i de förlängda versionerna av Lord of the Rings, där jag tycker att i synnerhet bioversionen av Fellowship of the Ring har ett avsevärt snyggare flow och därmed blir en bättre filmupplevelse än den uppsvällda förlängda versionen.

Men jag håller definitivt med om att directors cutten är en fenomenal film!

 

[IcarusDream]

Jag gillade inte Kingdom of Heaven och Man of Steel när jag såg den första gången. Jag klarade inte ens av att se klart Kingdom of Heaven första gången jag såg den. Men numer är båda två några av mina favoritfilmer.

 

[Daniel]

Musiken i den filmen är lyssnande. Den är med på ett gäng rolspelslistor här hemma. Men jag minns inte filmen som särskilt speciell när jag såg den, men det är ju över tio år sedan, så jag kanske får ta en omtitt

Ja, som samlare av fysiska utgåvor hade jag gärna sett en officiell fysisk utgåva av den magnifika Complete Score-samlingen.

 

[Gustav Lorentz]

Star Wars episode 1-3 var en accelererande besvikelse när jag såg dem på bio. Tycket Hayden Christiansen var så fel som någon kunde bli för rollen som Anakin. Men nu när jag ser om filmerna inser jag att de är mycket bättre än jag gav dem cred för då – och att Hayden faktiskt gör bra ifrån sig; Anakins förvandling till Darth Vader skall inte vara något storartat och episkt utan just så futtigt och förvirrat som det framställs.

Och ja, Kingdom from heaven är lysande! Fast när jag såg den på bio var jag besviken; hade väntat mig något som mer liknade Gladiator – dvs en klassisk antik saga.

 

[Mekanurg]

Kubricks 2001 har växt vid varje bioföreställning. Första gången, när jag var tonåring, blev jag uttråkad och förvirrad. Men med stigande ålder har jag funnit nya kvaliteter i filmen. Nu har jag väl sett den fem gånger på stor duk.

 

[Feuflux]

Kommer inte på nåt film-exempel, så jag fuskar lite och nämner serien Zits som förekom i Corren under den period jag läste serierna däri.

Den serien är dålig när du identifierar dig med tonårssonen, och bra när du (är äldre och) identifierar dig med föräldrarna.

 

[Bifur]

Jag måste tydligen se Kingdom of Heaven Directors cut - min minnesbild är precis den många skriver.

Mitt främsta exempel är nog Conan Barbaren, den första från 1982, även om det är länge sedan jag omvärderade den. Minns att jag första gången tyckte den var kitschig och inte tillräckligt mycket fantasy för mig och med lite svårförståeliga drivkrafter hos karaktärerna. Som lite vuxnare och efter att läst lite av historierna kunde jag sen börja uppskatta gestaltningen, det lite långsamma tempot och episodiska berättandet och den fantastiska musiken. Fast kitchig är den fortfarande.

 

[Poromaa]

Full Metal Jacket tycks bli allt bättre för varje återseende.