Christoffer
It's all pig.
Är inte Force bra? Måste vi hitta på ett nytt? Hur mycket kraft måste en person kring spelbordet nyttja för att arrangera en situation på ett visst vis, mycket kraft begränsar tillfälligt handlingsutrymmet men om det görs bra så görs det ju i linje med varför vi alla sitter runt spelbordet öht.Men kanske behövs det verkligen en ny term för detta, när man spelar utan att ens val spelar roll? Oavsett linjära förberedelser eller inte.
Ang mördarnas jakt på frun så absolut, lite det jag menar med samtal om hur bomber författas, att samtala om vilka frågor de ställer och på vilket vis. Är övertygad om att många bomber kan framstå som öppna men i själva verket bara blir tjatiga retoriska frågor som vi alla redan vet svaret på. Är nog själv skyldig till flera sådana.
Men om vi nu tar steget tillbaka till rälsen som i ett äventyr så tycker jag det skulle vara intressant med en diskussion om hur det görs bra. Bra exempel på äventyr där ramarna kommuniceras tydligt, där det inte finns massa spår som kan leda saker åt alla möjliga håll och bli fel utan helt enkelt äventyr där rälsen inte kanske är synlig men känns av genom skosulorna där en tassat runt. Att spela med en färdig story är ju en skill såklart, och har ju såklart sina fördelar och nackdelar. Har har haft svinkul med räls och jag har haft djupt irriterade upplevelser med det. När jag började uppskatta annat sätt att spela på glömde jag bort rälsen helt, men skulle nog gärna återupptäcka den lite smått.