Det är viktigare att det känns S&S än att det är naket.Jag förstår faktiskt inte vad jag ska posta? S&S-konst som inte är sexistisk men som innehåller nära nog nakna män och kvinnor som gör S&S-grejer? Knepigt.
Annars är finns ju t.ex. Erol Otus med sin fantastiska skapelser, Elmore har gjort några bra till Dragonlance. Men om det tvunget ska vara nästan naket är det svårare.
Om du ska förklara vad S&S är för något för någon som inte är insatt går det mycket snabbare att visa ett par bilder av Frazetta än att be dem läsa The Tower of the Elaphant.Lite OT, men jag tror den här tråden sätter fingret på vad som får oss att prata förbi varandra om vad som är Sword and Sorcery. För många verkar genren definieras av Frank Frazetta och Boris Vallejo, för mig definieras den av Robert E Howard och Michael Moorcock.
Denna från Brom tycker jag passar in. Jag kan inte riktigt avgöra om kvinnan är protagonist eller antagonist men hon verkar ha sin egen agenda och ger ett kraftfullt intryck.Det är viktigare att det känns S&S än att det är naket.
Så länge du kan hitta påklädda bilder som känns S&S är jag nöjd.
Erol Otus är min favorit och Elmore är inte dålig.
Men det som jag tycker ger mest S&S-känsla i DnD är Dark Sun, så något från Brom kanske?
Vad har Moorcock gjort som e svärd & svartkonst? Det jag kan av honom är mer weird fiction eller dekonstruktion av några dåtida fantasy troper än s&sLite OT, men jag tror den här tråden sätter fingret på vad som får oss att prata förbi varandra om vad som är Sword and Sorcery. För många verkar genren definieras av Frank Frazetta och Boris Vallejo, för mig definieras den av Robert E Howard och Michael Moorcock.
Jag vill helst undvika en allmän tråd om sexism:Alltså... trådstartaren säger ju sig inte vilja definiera vad sexism är, men antyder ändå delar av en definition. Jag håller med om att detta är lite svårarbetat,
Jag anade att det var ett dumt inlägg, men jag förstår bevisligen inte grundfrågan. Så jag ber om ursäkt och håller mig ifrån tråden.… och där derailade tråden. Fjärde inlägget. Starkt jobbat.
Elric klassas normalt som det, även om det är en genredekonstruktion också (Elric är blek, svag, magiker, (hyper)civiliserad, och börjar som kung men tappar bort sitt kungadöme - han är explicit konstruerad som en anti-Conan).Vad har Moorcock gjort som e svärd & svartkonst? Det jag kan av honom är mer weird fiction eller dekonstruktion av några dåtida fantasy troper än s&s
För att få lite diskussion:
De är objektifierande. Vill du inkludera det i sexism? OK, då har vi ett indicium till på definitionen du säger dig inte vilja ge.För att få lite diskussion:
Är inte alla "tutt-rustningar", d.v.s. metallrustningar speciellt utformade för kvinnobröst sexistiska?
Rimligen inte mer än historiska muskelrustningar, eller överdimensionerade blygdkapslar, som ju fanns (och finns) på riktigt. Invändningen man ofta hör är ju då att den manliga fysiken signalerar styrka, medan den kvinnliga endast är till för att se sexig ut, men det om något känns ju som en sexistisk hållning. Man borde också kunna tänka sig att i en mer jämställd fantasivärld så kunde det finnas lika andelar kuk-/muskel-/tuttrustningar som alla handlar om ungefär samma sak.För att få lite diskussion:
Är inte alla "tutt-rustningar", d.v.s. metallrustningar speciellt utformade för kvinnobröst sexistiska?
Dragonlance är dock inte Sword & Sorcery utan stratosfäriskt hög fantasy. Men det belyser ett intressant skifte i marknadsföringen av fantasy, särskilt tillsammans med omslagen från Cherryhs romaner. Jag skulle säga att omslag av till exempel Frazetta inte är sexistiska utan bara riktade till en viss målgrupp, nämligen män och då i synnerhet pojkar i tonåren och unga män. Dessa sågs uppenbarligen som den huvudsakliga målgruppen för science fiction och fantasy i sådan utsträckning att många av omslagen till Cherryhs böcker om Morgaine, vilka till och med anstränger sig för att vända på klichén med mannen som räddar kvinnan i nöden, ändå har en halvnaken kvinna i centrum (vilket kanske inte är konstigare än en halvnaken man för böcker till män, men till exempel omslaget av Alan Craddock till Fires of Azeroth tycker jag ser ut att vara riktat till män snarare än kvinnor). Jag kan inte säga om Dragonlance var tänkt att sälja till kvinnor lika mycket som till män, vilket inte var standard för D&D på den tiden, men det var ju så det gick, och man får anta att förlagen fick upp ögonen för att även pulp fantasy som D&D-böcker kunde ha en kvinnlig publik och anpassade omslagen därefter.Jag går till Dragonlance, även om jag är öppen för att kvinnornas poser i de två första kan ses som traditionella "snygg tjej-poser" och att männen är front and center och mer coolt aktiva. (Sidnot: jag spelade Tanis, skäggiga farbrorn i första bilden).