Nekromanti Finns det Killrollspel och Tjejrollspel?

[Radioaktiv]

Och rosa omslag. Och barbröstade karlar i sidmariginalerna.

 

[slanfan]

Kan det vara så att rollspel skrivs av en minoritet inom den minoritet av folk som över huvud taget spelar rollspel. Därför är det inte så konstigt att en så (i förr i tiden) marginaliserad sak som jämnlikhet (eller vad man nu vill kalla det) kanske inte gick att hitta som designmål i samma ytterst väldefinierade individer.

(eventuellt) Därför har det varit lite si och så med kvinnobilden i rollspel. Nu i dessa tider, när samhället förändras så borde ju rollspelen förändras åt samma håll, på gott och ont.

Va?

 

[Mundo]

Du kanske inte skulle säga det men det gör det inte mindre sant. Nyckelordet här är "nog" och om du backar upp ditt resonemang med bra statistik så vill jag påstå att du faktiskt talar sanning. "Du är nog svagare än mig för du är tjej", "Du är nog sämre på schack än mig för du är tjej", "Du är nog kortare än mig för du är japan", "Du äter säkert mindre kött än jag för du är bengal", "Du är/gör nog mer/mindre än mig för att du är X" etc.

Näe, jag är faktiskt rätt säker på att jag aldrig skulle säga de där sakerna. Antingen för att jag är sjukt politiskt korrekt eller för att jag faktiskt inte tror på generaliseringar. De bortser nämligen fullständigt från att vi är individer.

Däremot är generaliseringar väldigt nyttiga vapen när de kopplas samman i media och då tänker jag främst på reklam. Det är lite synd att rollspel aldrig har riktigt fått den där svängen upp i "moderna" tider, det hade varit spännande att se en TV-reklam för rollspel och se om de såg ut typ såhär.
https://www.youtube.com/watch?v=ZLJllRA5f8s
Vilken tror ni den hade liknat? Airgun reklamen eller Brio?

Själv tror jag reklamen skulle sett ut något såhär.
https://www.youtube.com/watch?NR=1&v=9KW4gu7L6uE&feature=endscreen

 

[Genesis]

We are all nerds first and foremost?

Jag ser mig fortfarande inte som nörd och blir alltid lite kinkig när folk försöker att kategorisera mig som det, så jag vänder mig lite emot det där. Kan vi inte bara säga att vi är rollspelare?

I alla fall, kan Best Friends klassas som tjejspel? Det är rosa och har hjärtan på och alla spelar tjejer som är bästa vänner. Det är lite som Sex and the City. Jag har mest spelat det med killar (eftersom jag mest spelat med killar överhuvudtaget), men när jag pitchat spel till grupper med många tjejer som inte är vana rollspelare har de ofta intresserat sig för det.

EDIT: Best Friends är skrivet av en manlig skotte vars mer framgångsrika spel heter "3:16 Carnage Amongst the Stars". Är det relevant?

 

[Chryckan]

Men vänta. Nu har jag snabbläst tråden, men så vitt jag förstår så har det inte definierats vad ett "killrollspel" är än? Hur skall man då definiera "tjejrollspel", om det ens finns? Eller har jag fått alla om bakfoten nu? :s

Jag vet, extremt irriterande eller hur... Alla diskuterar antingen genusfrågor eller vad attraherar män och kvinnor till att spela rollspel men inte vad definierar ett killspel eller ett tjejspel. Om de nu finns, vilket är oklart.

 

[DeBracy]

Men vänta. Nu har jag snabbläst tråden, men så vitt jag förstår så har det inte definierats vad ett "killrollspel" är än? Hur skall man då definiera "tjejrollspel", om det ens finns? Eller har jag fått alla om bakfoten nu? :s

Jag vet, extremt irriterande eller hur... Alla diskuterar antingen genusfrågor eller vad attraherar män och kvinnor till att spela rollspel men inte vad definierar ett killspel eller ett tjejspel. Om de nu finns, vilket är oklart.

Om man tittar på några historiska exempel på hur ”tjejgrejer” utvecklats (kjolar, hästar och färgen rosa) så skulle man kunna resonera sig fram till att ett tjejspel borde vara ett spel som killar har spelat förut men inte spelar längre.

Jag skulle säga att stämpeln ”tjejgrej” mest bara duger till för att säga att föremål X generellt förknippas med tjejer i ett visst sammanhang (begränsat i rum och tid) och inte nödvändigtvis har nåt med föremålets egenskaper att göra.

 

[Krille]

Såhär känner jag. En gång i urtiden skrev av några kilar ett rollspel om fantasy för att de gillade fantasy. Det skrevs av några killar ett spel om sci-fin, för att de gillade sci-fi.

Och tjejor porträtterades som de gjorde, eller inte gjorde, för att det just var ett gäng finniga killar som skrev sitt spel nångång i urtiden, de spelade kanske bara med killar, etc. etc.

Men blir de "killrollspel" för det? Nja. Säg att det varit tjejer istället. Hade alla rollspel skrivna i urtiden varit "tjejrollspel" då? Jag tycker inte det.

Jag håller inte med. Då hade säkert killarna porträtterats på ett visst sätt, eftersom det då hade varit tjejer som förmodligen bara spelade med tjejer som skrev spelen. De hade varit sf-spel och fantasyspel precis som i vår tidslinje, men de hade haft en annan framställning och en annan publik.

Det är inte själva genrevalet som utgör skillnaden mellan killspel och tjejspel.

Jag känner att vi inte har tjejspel alls (utom som statistisk anomali i indiefåran). De blev liksom aldrig till. Däremot har vi killspel: de är till största delen skrivna av killar och för killar - och ännu värre, av och för akademiska killar. Det vill säga vit manlig övre medelklass. Och det har förstås färgat av sig på hur rollspel presenteras.

Det kanske inte var medvetet, men spel färgas förstås av författarens vardag. Om vardagen omfattar vit manlig övre medelklass med tjejer, färgade och arbetare som undantag så är det väldigt lätt för den vardagen att färga av sig i spelet.

Den avfärgningen känner jag har blivit normen inom rollspel.

Tankeexperiment: hur såg vardagen ut för amerikanska akademiska tjejer under tidigt sjuttiotal? Hur skulle Dungeons&Dragons blivit om det varit Dana Arneson och Gemma Gygax som hade skrivit det?

 

[Gurgeh]

Utbruten deltråd

Deltråden om Den 13:e krigaren, och andra mer eller mindre historiskt korrekta avbildningar, återfinns numera här.

/tobias

 

[Man Mountainman]

Fast om man utgår från att män skriver rollspel för män ("för" i någon bemärkelse som återstår att definiera), varför skulle man då inte också anta att kvinnor skriver rollspel för kvinnor? Varför skulle kvinnor ha någon superkraft som låter dem abstrahera från sitt eget kön, som män saknar?

Det här är en tankevurpa. Kvinnor och män existerar inom samma samhälleliga paradigm typ. Så om jag skapar ett spel kommer det vara influerat av den gängse definitionen av manligt/kvinnligt i det samhälle jag lever i. Jag kan göra som Mikael "krank" Bergström och aktivt försöka motarbeta impulsen att stöpa spelet i manligt/kvinnligt-dikotomin som jag lever i (eller kalla det 'könsgeggan' om det blir smarrigare då).

Det är ingen tankevurpa. Det var en fråga, uppriktigt menad i syfte att få reda på hur denna förmodade assymmetri skulle ha kunnat uppstå, om den nu existerar.

Men givet kontexten kan jag förstå att du läste den som en retorisk fråga, så jag förlåter dig.

Det sagt: Du pratar inte om samma sak som jag och Krank gjorde. Alla spel kommer förstås att uppstå ur samma, gemensamma kulturella förförståelse -- det är inte som att män och kvinnor lever i helt olika genusuniverusm -- och såtillvida ha samma könstänkande gemensamt. Men kranks påstående var ju att rollspel är riktade mot män i kraft av sina koder, och givet att det finns något sådant som rollspel "riktade mot" män så borde det ju, rent logiskt, även finnas något sådant som rollspel "riktade mot" kvinnor -- även om detta att "rikta något mot" någon viss målgrupp utgår från stereotypa könsuppfattningar som delas av bägge grupperna.

Vi kan ta filmer som jämförelse. Det finns en ganska utbredd uppfattning om att det existerar "killfilmer" (action, John McClane, sammanbitna män som går sin egen väg och skiter i reglerna) och "tjejfilmer" (romantiska komedier, kompisgäng i storstan som dricker cocktails och shoppar kläder). Det är solklart att bägge dessa typer av filmer är en del av en gemensam genusstruktur, att de bygger på, och bidrar till att förstärka, gemensamma uppfattningar om manligt och kvinnligt. Men det utesluter inte att den ena typen av filmer faktiskt är "riktad till" män och den andra faktiskt är "riktad till" kvinnor". Det är två olika frågor.

Är dessa två filmtyper då "riktade till" män respektive kvinnor? Det vet jag inte, det tror jag vi måste undersöka djupare, och vi borde börja med att försöka förstå vad vi menar med "riktad till". Vad vi inte menar med detta uttryck är -- förstås, goes without saying -- att alla kvinnor kategoriskt föredrar romcoms framför action, och vice versa. Men vad menar vi då? Att kvinnor i allmänhet rent statistiskt föredrar romcoms? Att kvinnor är den målgrupp som filmbolagens marknadsavdelning har i åtanke när filmerna lanseras? Eller menar vi något djupare, som att filmerna vädjar till erfarenheter, intressen och egenskaper som på något vis delas av många kvinnor -- eller, för den delen, att patriarkatet producerar dessa filmer och riktar dem mot kvinnor i en ansträngning att förstärka vissa könsroller?

Och samma frågor gäller förstås rollspel.

Nu skriver jag säkert nåt som redan sagts här. Som jag ser det kommer ju "förändringens vindar" främst från det hållet som upplever den största negativa effekten.

Det tror jag absolut kan vara sant.

Vi kan kanske konstatera att det finns två tänkbara sätt för ett rollspel (eller någon annan kulturprodukt) att vara "riktad mot" kvinnor. Det ena är att produkten slentrianmässigt reproducerar vissa könsstrukturer i ett försök att sälja in produkten till kvinnor som identifierar sig med sina traditionella könsroller. I det här fallet är det inte nödvändigt att skaparen är en kvinna eller är empatisk till kvinnliga erfarenheter av förtryck; många romcoms som reproducerar föreställningen att kvinnans högsta lycka är giftermål är ju skapade av män. Det andra sättet är att produkten skapas från ett medvetet perspektiv, av en kvinna eller någon som är empatisk till kvinnliga erfarenheter av förtryck, som ett verktyg för att belysa, avhjälpa eller slippa undan de förtryckande strukturerna -- eller åtminstone (för det är ju rätt trist och lusekoftavänster att se alla kulturprodukter som "verktyg" i någon överordnad ideologisk kamp) för att undvika att göra sig till medbrottsling i reproduktionen av dessa strukturer.

Det är en ganska grov dualism, och säkerligen finns det fler möjligheter eller nyanser som jag inte tagit upp.

 

[Chryckan]

Jag känner att vi inte har tjejspel alls (utom som statistisk anomali i indiefåran). De blev liksom aldrig till. Däremot har vi killspel: de är till största delen skrivna av killar och för killar - och ännu värre, av och för akademiska killar. Det vill säga vit manlig övre medelklass. Och det har förstås färgat av sig på hur rollspel presenteras.

Så vad innehåller då killspel skrivna/riktade till vit manlig medelklass? Vad är det de vill ha?

Tankeexperiment: hur såg vardagen ut för amerikanska akademiska tjejer under tidigt sjuttiotal? Hur skulle Dungeons&Dragons blivit om det varit Dana Arneson och Gemma Gygax som hade skrivit det?

Tidigt sjuttiotal. Flower power rörelsen har precis nått sin höjdpunkt. Den radikala feminismen med bh-brännande börjar sätta fart på riktigt. Både anti-krigsrörelsen och medborgarrättsrörelsen är i full swing. Unga kvinnor har börjat kräva sin rätt i sammhället, på jobbet, i hemmet och i sängen.
Så hur hade då D&D sett ut om det varit två college kvinnor färgade av allt detta?
Det skulle i alla fall varit freaking awesome!!!!!

 

[Ond bråd död]

Så vad innehåller då killspel skrivna/riktade till vit manlig medelklass? Vad är det de vill ha?

Enligt mitt sätt att se det är det de spel vi ser nu. Strid finns med i nästan alla. Äventyren är ofta utformade som uppdrag som ska genomföras. I en period var detaljer och realism väldigt viktiga och det finns fortfarande kvar i rätt stor utsträckning. Böckerna innhåller ofta en hel del bilder. Det är vanligt med skapade världar där historierna ska utspela sig. Rätt så vanligt med indelning i klasser. Mer fokus på män än kvinnor. Tärningar används ofta. Ofta rätt mkt regler. osv.

Problemet är att vi inte kan säga säkert vad av detta som är specifikt för killspel efter som det inte finns några tjejspel att jämföra med.

 

[Recca]

Fast om man utgår från att män skriver rollspel för män ("för" i någon bemärkelse som återstår att definiera), varför skulle man då inte också anta att kvinnor skriver rollspel för kvinnor? Varför skulle kvinnor ha någon superkraft som låter dem abstrahera från sitt eget kön, som män saknar?

Det här är en tankevurpa. Kvinnor och män existerar inom samma samhälleliga paradigm typ. Så om jag skapar ett spel kommer det vara influerat av den gängse definitionen av manligt/kvinnligt i det samhälle jag lever i. Jag kan göra som Mikael "krank" Bergström och aktivt försöka motarbeta impulsen att stöpa spelet i manligt/kvinnligt-dikotomin som jag lever i (eller kalla det 'könsgeggan' om det blir smarrigare då).

Det är ingen tankevurpa. Det var en fråga, uppriktigt menad i syfte att få reda på hur denna förmodade assymmetri skulle ha kunnat uppstå, om den nu existerar.

Men givet kontexten kan jag förstå att du läste den som en retorisk fråga, så jag förlåter dig.

Det sagt: Du pratar inte om samma sak som jag och Krank gjorde. Alla spel kommer förstås att uppstå ur samma, gemensamma kulturella förförståelse -- det är inte som att män och kvinnor lever i helt olika genusuniverusm -- och såtillvida ha samma könstänkande gemensamt. Men kranks påstående var ju att rollspel är riktade mot män i kraft av sina koder, och givet att det finns något sådant som rollspel "riktade mot" män så borde det ju, rent logiskt, även finnas något sådant som rollspel "riktade mot" kvinnor -- även om detta att "rikta något mot" någon viss målgrupp utgår från stereotypa könsuppfattningar som delas av bägge grupperna.

Vi menar nog samma sak, Dnalor. Jag TRODDE att du menade att kvinnor och män i nån mening medvetet skrev rollspel för sina respektive kön. Så det var det jag svarade på. Sorry about that. Vidare svarade jag lite mer på det sista du skrev: Varför skulle kvinnor ha någon superkraft som låter dem abstrahera från sitt eget kön, som män saknar?

Jag menar alltså att det är lättare att se missförhållandet när man alltid får börja tre rutor bakom sin manliga spelkamrat när man spelar monopol*. Det är alltså lättare att skriva ett helt nytt monopol där man tar detta i beräknande. Vad jag menar är att det är lättare att vara medveten om fallgroparna - det är därmed lättare för kvinnor att intuitivt abstrahera från sitt eget kön - eftersom skillnaderna är i fokus på ett negativt sätt.

*Monopol är förstås ett exempel för att förtydliga.

Nu skriver jag säkert nåt som redan sagts här. Som jag ser det kommer ju "förändringens vindar" främst från det hållet som upplever den största negativa effekten.

Det tror jag absolut kan vara sant.

Vi kan kanske konstatera att det finns två tänkbara sätt för ett rollspel (eller någon annan kulturprodukt) att vara "riktad mot" kvinnor. Det ena är att produkten slentrianmässigt reproducerar vissa könsstrukturer i ett försök att sälja in produkten till kvinnor som identifierar sig med sina traditionella könsroller. I det här fallet är det inte nödvändigt att skaparen är en kvinna eller är empatisk till kvinnliga erfarenheter av förtryck; många romcoms som reproducerar föreställningen att kvinnans högsta lycka är giftermål är ju skapade av män. Det andra sättet är att produkten skapas från ett medvetet perspektiv, av en kvinna eller någon som är empatisk till kvinnliga erfarenheter av förtryck, som ett verktyg för att belysa, avhjälpa eller slippa undan de förtryckande strukturerna -- eller åtminstone för att undvika att göra sig till medbrottsling i reproduktionen av dessa strukturer.

Jag tycker du gör en bra sammanfattning.

 

[Sodivra]

Jag skrev ett blogginlägg om det här 2010. Tyvärr är det ganska raljant.

http://imbuildingsomething.blogspot.se/2010/08/why-doesnt-women-play-roleplaying-games.html