Re: Ambulerande tält - Roligt eller stötande?
Troberg said:
Varför fatta beslut om det ändå är en illusion?
För att jag som människa inte kan inte fatta de beslut som jag är förprogrammerad att fatta?
För mig blir det ett enkelt nivåproblem: På den basala nivån är allt deterministiskt (med mycket få undantag, där slumpen finns). Men jag behöver inte går runt och tänka på den nivån hela tiden. Jag behöver inte gå runt och tänka på exakt hur mina muskler arbetar heller, eller hur atomstrukturen i asfalten jag går på ser ut, och så vidare. När jag är ute och går tänker jag bara på gåendet.
På samma sätt; när jag tänker så är jag medveten om att mitt tänkande egentligen är deterministiskt, men att den är det är inte alltid relevant för problemlösningen i sig.
Troberg said:
Det har inget med religion att göra. Jag är inte religiös och jag tänker inte bli det. Däremot är jag praktiskt lagd.
Fast du använder religiösa förklaringsmodeller och cirkelresonemang för att motivera ditt hittepå.
Troberg said:
Om jag inte trodde att jag kunde påverka något, varför skulle jag ens försöka?
Jag påverkar saker, du påverkar saker. Det är bara det att själva påverkandet är ett resultat av det som hänt innan.
Frågeställningen är precis lika knäpp som "om Gud inte fanns, vad skulle det då vara för mening med att försöka göra saker?"
En del lyckas aldrig frigöra sig från den irrationella känslan att det måste finnas ett högre medvetande. En del lyckas aldrig frigöra sig från känslan att det måste finnas en "fri vilja". Det finns inga indikationer på att någon av dem skulle existera.
Troberg said:
Därför tror jag att de som tror på determinism och ändå försöker påverka saker antingen:
* inte förstått vad det handlar om.
* gillar att misslyckas.
* inte är determinister egentligen.
Det enda sunda sättet att förhålla sig till determinism, om man verkligen är övertygad om den, är defaitism.
Då har du inte förstått determinismen.
Determinismen förklarar hur "basnivån" funkar. Oftast är basnivån inte speciellt relevant. Jag är till exempel programmerad av mina erfarenheter att försöka förändra samhället i socialistisk och transhumanistisk riktning. Om jag upplever nya saker kanske den programmeringen ändras, men tills vidare är jag det. Att jag är medveten om att det rör sig om programmering gör ju inte att jag tycker att programmeringen är meningslös, eller att programmeringen försvinner. Tvärtom tycker jag ju att det är ganska bra programmering; och att jag tycker att det är bra är ju en del av programmeringen.
Det finns inga som helst motsättningar mellan att inse att ens beteende är programmerat och att fortsätta utföra denna programmering.
För att dina tre punkter ska fungera
krävs en fri vilja. Det är inte så att jag aktivt försöker arbeta mot programmeringen när jag "försöker påverka". Det är det grundläggande tankefelet i din lista: Att det skulle gå att gå emot programmeringen och "misslyckas". Det gör det naturligtvis inte. Eftersom även beslutet att "gå emot sin programmering" är programmerat.
Sedan kan du såklart hävda att jag "Inte är determinist på riktigt". Det är fullt möjligt. Själv hävdar jag att du inte verkar speciellt vetenskapligt lagd, givet att du argumenterar
mot den sida som vetenskapen har mest indikationer på och
för den sida som inte har annat än känslor och dogmatisk tro bakom sig.