Nekromanti Fundering om provokationer

[krank]

Jag tror att ordet kränkt har förlorat eller är på väg att förlora sin betydelse.

Jag tror att det går mode i att tycka att folk är lite töntiga när de talar om kränkthet. Nyligen var det tänkt att vi skulle ha en seriös diskussion om i vilka sammanhang man blir kränkt som lärare; av elever, kollegor, möjligen chefer. Det tog ungefär tre sekunder för de manliga männen i arbetslaget att aktivera sina skyddsmekanismer och börja ironisera om begreppet vilket omöjliggjorde all diskussion kring hur man ska hantera när elever kallar sin lärare för hora eller "svarting".

Jag skulle säga att det behövdes ett nytt uttryck om jag inte var helt och hållet säker på att de som inte vill diskutera den sortens frågor skulle ironisera sönder det uttrycket på tre sekunder också. För det ingår i de typernas världsbild att "man ska kunna ta" sånt. Eller att man i varje fall inte ska gnälla om det. Man ska framför allt inte hålla på och prata om det som ett problem, oavsett vad man kallar det.

Nu säger jag absolut inte att detta gäller de vördade debattörerna här, men jag blir lite trött när fokus läggs på ordet "kränkt" istället för det man vill säga med det.

 

[anth]

Personligen så ville jag lyfta det här för att jag blivit häcklad själv i Vrålis efter att jag blivit avstängd vid olika tillfällen. Det är inte kul att bli diskuterad i andra hand av sina meningsmotståndare när man blivit provocerad och sen inte hållit band på sig för att man blivit upprörd och uttalat sig på ett dumt sätt.

Det finns enkla sätt att undvika det. Gör inga personangrepp som man blir bannad för.

Det här låter som "how to be a troll 101"...

Nej, det tycker jag inte alls att det låter som.
Istället tycker jag att detta är ett skolexempel på vad den här tråden handlar om:

Du säger att du vill ha förståelse för när du exploderar, eftersom du inte exploderar i ett vakuum - du exploderar av att du blivit provocerad.

Jag säger att en provokation inte är en godtagbar förklaring, skäl eller ursäkt för att explodera.

Sedan kan vi dra diskussionen ett varv till om de som inte exploderar ska visa förståelse för de som exploderar - eller om de som inte exploderar ska anpassa sitt sätt att skriva så att de som exploderar inte gör det så ofta - men det orkar jag inte.

 

[Recca]

Jag tror att ordet kränkt har förlorat eller är på väg att förlora sin betydelse. Det har nog för tio-femton år sedan varit en allvarlig sak - typ det allvarligaste man kan göra mot en människa utan att ta till fysiskt våld. Nuförtiden har ordet nog utarmats - nu kan man tydligen bli kränkt, eller iallafall känna sig kränkt, av att någon tex säger något lite nedsättande om en grupp som man kanske inte ens ingår i själv. Ett klassiskt modeord skulle jag säga.

Jag tänker inte försvara BMOC's idé mer, jag håller med er. Välj ett annat safeword, BMOC.

Someone changed their mind on the internet! This one's for the books.

 

[Recca]

Ordet KRÄNKT var ju bara ett exempel, det kan ju lika väl vara GURKMAJO eller vad som helst.

Jag tycker det är lite synd hur den här deltråden gick OT p.g.a. sematik:
- Jag är kränkt vs. jag känner mig kränkt...
- använda ordet kränkt eller ordet upprörd...
o.s.v.

Kan vi inte enas om att använda ordet provocerad istället?
Det finns tillräckligt mycket att diskutera om det ordet, som:
- Vad som är provocerande.
- Vem som blir provocerad.
- Hur man reagerar när man blir provocerad.
o.s.v.

Taget!

 

[Vimes]

Såhär hörrni:

jag blev inte ett dugg kränkt eller arg av att Korpen pratade om bacon. jag skiter väl i bacon. Och jag skiter väl i om bacon är Korpens enda kärlek här i livet. Det jag blev arg av var provokationen i sig. När Korpen direkt svarar mitt "Som vegetarian tycker jag det är sjukt drygt med folk som börjar skrika om 'bacon!' i diskussioner om veg-mat." med "Bacon är gott!" så är det internets motsvarighet till att räcka ut tungan. Det är småstadiefasoner. Det gjorde mig jävligt förbannad.

Observera, jag blev inte kränkt och ämnet i sig var inte känsligt, men jag blev jävligt irriterad av vad jag tyckte var ett väldigt fjantigt tilltag riktat direkt mot mig som person. Precis som lågstadiegrimarsen liksom är någon form av spegel: "Blä, du ser ut så här, ful!" uppfattade jag Korpens baconkommentarer (två stycken med en "Det är det här jag menar" från mig emellan, innan jag gick "apeshit") som att han säger "Hörrö, Vimes, jag respekterar dig inte ett skit och slänger gärna upp långfingret i nyllet på dig, bah sådär".

Nu har jag sett att flera menat att Korpen på något vis inte kunde låta bli att prata om bacon när det kom på tal. Men det tycker jag låter direkt förminskande mot honom. Jag tror inte att han är dum i huvudet, och med tanke på tidigare interaktioner oss emellan har jag jäkligt svårt att tro att han inte var på det klara med att han räckte ut tungan åt mig.

Men visst, klart man ska bli avstängd om man skriver "jävla fjant" åt någon. Och det är klart att moderatorerna inte ska försöka uttolka alla sådana här situationer. Fördelen med att implementationen av reglerna är så pass tydlig som den ändå är, är att jag i framtida situationer ska tänka på att hålla mig innanför ramarna. Det går utmärkt att uttrycka att man tycker någon beter sig fjantigt utan att skriva som jag gjorde.

 

[Recca]

Personligen så ville jag lyfta det här för att jag blivit häcklad själv i Vrålis efter att jag blivit avstängd vid olika tillfällen. Det är inte kul att bli diskuterad i andra hand av sina meningsmotståndare när man blivit provocerad och sen inte hållit band på sig för att man blivit upprörd och uttalat sig på ett dumt sätt.

Det finns enkla sätt att undvika det. Gör inga personangrepp som man blir bannad för.

Det här låter som "how to be a troll 101"...

Nej, det tycker jag inte alls att det låter som.

Nä men va bra att din åsikt är bättre än min.

Du säger att du vill ha förståelse för när du exploderar, eftersom du inte exploderar i ett vakuum - du exploderar av att du blivit provocerad.

Jag säger att en provokation inte är en godtagbar förklaring, skäl eller ursäkt för att explodera.

Hm...

Nä, det jag sagt är detta (flera gånger nu).
Första inlägget:

är det i princip alltid så att provokatören som är den aktiva parten i sådana konflikter klarar sig obestraffat medan personen som passivt reagerat på provoceringarna blir varnad eller avstängd.

Tredje inlägget i tråden:

Att bli provocerad och svara med reptilhjärnan är något man inte ska göra, man ska anmäla istället. Men många provokatörer vet hur man gör för att hålla sig på rätt sida linjen så att de inte drar på sig varningar. Och därför får de hållas.

Hittills har jag inte sagt att det är en ursäkt. Jag har förklarat situationen.
Här på första sidan så svarar jag på nåt du skriver Anth:

Jag tror du missförstår mig. Jag har inte haft syftet att ni ska göra en ny regel. Däremot visa lite förståelse kanske?

Jag ber om förståelse.

Ansvaret ligger hos BÅDA. Det är ju fullständigt glasklart att så är fallet. Jag tycker det är helt okay att största andelen ansvar är hos den som träder över gränsen och ser till att den blir avstängd. Men den andra personen har med absolut största sannolikhet varit med och lekt.

Samma inlägg skriver jag detta:

Nu provocerar du mig omedvetet genom att hitta på vad jag tänker. Jag förstår det så jag tänker inte gå apeshit just nu.

Det är rätt talande för den här diskussionen iom att jag konstant tillskrivs åsikter jag saknar, t.ex. att det är en ursäkt och inte en förklaring till att något inträffar.
Samma inlägg skriver jag:

Du gör en tolkning av mig här. Tycker dig läsa mellan raderna vad jag vill ha sagt. Det kan ofta bli fel. Jag har inte låtit mina tankar kring detta forma sig till ett medvetet syfte ännu, så snälla, tolka inte in ett syfte som inte finns där. Jag hade uppskattat om du hade sagt det som en fråga: Är det så här du menar, Recca?

Jag påpekar alltså att det inte finns någon plan om att folk inte ska bli avstängda när de blir uppviglade av någon annan. Det ÄR INTE en ursäkt.

Det här är bara från första sidan av tråden.

Samma sida:

Det är en förklaring men inte en ursäkt.

Nu har jag skrivit tydligt i tråden att det inte är en ursäkt, utan en förklaring. Så om du utläser att jag påtalar det hela som en ursäkt så har du helt enkelt fel. Du kan få uppfatta det så men NEJ. Anth. nej.

Det här ovan för räcka för den här posten...

Nu har jag bevisat att det inte handlar om en ursäkt.

Du menar: "Jag säger att en provokation inte är en godtagbar förklaring, skäl eller ursäkt för att explodera."
Du menar således att provokation inte är en godtagbar förklaring att bli arg?

Jag skulle gärna se att du går in på det lite mer, förklara varför du tycker det.

Sedan kan vi dra diskussionen ett varv till om de som inte exploderar ska visa förståelse för de som exploderar - eller om de som inte exploderar ska anpassa sitt sätt att skriva så att de som exploderar inte gör det så ofta - men det orkar jag inte.

Ja, det kan man göra om man inte har fel på tidigare punkter, men det har man i det här fallet, enligt mig.

 

[Recca]

Såhär hörrni:

jag blev inte ett dugg kränkt eller arg av att Korpen pratade om bacon. jag skiter väl i bacon. Och jag skiter väl i om bacon är Korpens enda kärlek här i livet. Det jag blev arg av var provokationen i sig. När Korpen direkt svarar mitt "Som vegetarian tycker jag det är sjukt drygt med folk som börjar skrika om 'bacon!' i diskussioner om veg-mat." med "Bacon är gott!" så är det internets motsvarighet till att räcka ut tungan. Det är småstadiefasoner. Det gjorde mig jävligt förbannad.

Observera, jag blev inte kränkt och ämnet i sig var inte känsligt, men jag blev jävligt irriterad av vad jag tyckte var ett väldigt fjantigt tilltag riktat direkt mot mig som person. Precis som lågstadiegrimarsen liksom är någon form av spegel: "Blä, du ser ut så här, ful!" uppfattade jag Korpens baconkommentarer (två stycken med en "Det är det här jag menar" från mig emellan, innan jag gick "apeshit") som att han säger "Hörrö, Vimes, jag respekterar dig inte ett skit och slänger gärna upp långfingret i nyllet på dig, bah sådär".

Nu har jag sett att flera menat att Korpen på något vis inte kunde låta bli att prata om bacon när det kom på tal. Men det tycker jag låter direkt förminskande mot honom. Jag tror inte att han är dum i huvudet, och med tanke på tidigare interaktioner oss emellan har jag jäkligt svårt att tro att han inte var på det klara med att han räckte ut tungan åt mig.

Men visst, klart man ska bli avstängd om man skriver "jävla fjant" åt någon. Och det är klart att moderatorerna inte ska försöka uttolka alla sådana här situationer. Fördelen med att implementationen av reglerna är så pass tydlig som den ändå är, är att jag i framtida situationer ska tänka på att hålla mig innanför ramarna. Det går utmärkt att uttrycka att man tycker någon beter sig fjantigt utan att skriva som jag gjorde.

Nä, Vimes. Du blev tydligt kränkt och nu tycker jag att vi river ned hela etablissemanget!

 

[Magnus Seter]

Du menar: "Jag säger att en provokation inte är en godtagbar förklaring, skäl eller ursäkt för att explodera."
Du menar således att provokation inte är en godtagbar förklaring att bli arg?

Jag kan försöka förklara hur jag ser på det.

En "godtagbar förklaring" är för mig en förklaring som gör att jag accepterar beteendet.

En "förklaring" är för mig en förklaring till varför någon gjorde något, men där jag inte accepterar beteendet.

Det har väl med hur man ser på orden att göra. Jag och anth har troligen en annan vinkling på det, och värderar ordet "godtagbar" på ett annat sätt än du.

/Magnus

 

[Recca]

Du menar: "Jag säger att en provokation inte är en godtagbar förklaring, skäl eller ursäkt för att explodera."
Du menar således att provokation inte är en godtagbar förklaring att bli arg?

Jag kan försöka förklara hur jag ser på det.

En "godtagbar förklaring" är för mig en förklaring som gör att jag accepterar beteendet.

En "förklaring" är för mig en förklaring till varför någon gjorde något, men där jag inte accepterar beteendet.

Det har väl med hur man ser på orden att göra. Jag och anth har troligen en annan vinkling på det, och värderar ordet "godtagbar" på ett annat sätt än du.

/Magnus

Då hänger jag med.

Jag förstår vad ni båda är ute efter. Jag ser det ju som att en förklaring är godtagbar om den är sann. Alltså om det inte är nåt man hittar på i syfte att jaga en förmildrande omständighet till sitt brott. En förklaring som inte är sann är ju absolut inte godtagbar som en förklaring till något som inträffar, men det är ju fortfarande en förklaring. En osann förklaring. En icke godtagbar förklaring.

Sen finns det ju inget egenvärde i en bedömning om någon ska bli avstängd/varnad om denne har en förklaring till sitt beteende. Alltså, alla har ju nånstans en förklaring, så är det ju bara. Per definition; har man gjort något så har man ju gjort det av något skäl. Människor är inte oskrivna papper som agerar randomly mot yttre stimulans, de reagerar på vad som sker runt dem - ergo förklaring. Ergo godtagbar förklaring. Och godtagbar i min definition handlar om att det inte är ett ihopljuget skäl. Sen behöver det ju inte, men kan ibland, ursäkta ett beteende. Nu talar jag generellt om förklaringar till att man beter sig på ett visst sätt i en given situation, inte om forumet alltså.

Så länge man förstår att människor är reaktiva varelser och att det alltid finns en förklaring till ett beteende, en kausalitet beroende på omständigheter, erfarenheter, uppväxt, provokationer etc, så är mitt slag vunnet i den här tråden. Jag uppfattar det som och upplever ofta att har man väl blivit avstängd så blir skulden ens egen, oavsett omständigheter. Det här tror jag inte på. Skuld är ett flytande mått som beror på omständigheternas relativa allvar.

Jag tror inte heller på att människor som sitter i fängelse bara har sig själva att skylla, att rasisten borde få sitt pannben insparkat. Allt har en förklaring och jag blir sur när folk dubbelbestraffas. Något må vara ett hemskt brott och då ska det sättas in en resurs på något vis, avstängning (fängelse) men att också häcklas är en dubbelbestraffning. Och att påtvingas all skuld är en dubbelbestraffning. Omständigheterna bär viss skuld. Brott i samhället bygger nästan uteslutande på klass och livssituation, skuldbeläggning är fan skit.

 

[anth]

Din liknelse är inget bra alls. Jag blir provocerad av att läsa den, Anth.

Ops, det var inte min avsikt - och om så är fallet ber jag om ursäkt.

Min liknelse med vaniljsås var i första hand tänkt att jämföras med Korpens bacon.
Om du inte ser sambandet där måste du utveckla ditt resonemang för då förstår jag dig inte alls.

När det gäller liknelsen mellan vaniljsås och feminism skrev jag själv:

(det var årets sämsta liknelse...

så där är jag medveten om att den var dålig.

Jag säger: Jag tycker att svälten i Afrika är hemsk, och aids osv.

Du säger: Och jag gillar inte blåbärspaj, so what?

Jag trodde vi diskuterade om man har rätt att bli provocerad om någon säger något personligt.
Men det du säger är att du har rätt att bli mer provocerad om det man angriper är "större och ädlare".

Om jag förstår dig rätt blir du mer provocerad av att någon säger något nedsättande om svältande barn i afrika - än om någon du bjudit på middag kritiserar din matlagningskonst, fastän du stått och slitit vis spisen i ett par timmar.

Det är en tanke som är fullständigt obegriplig för mig.

Om jag förstått dig rätt (vilket jag inte alls är säker på) betyder det också att du anser att Korpens personliga smak för bacon är mindre värd än Vimes ädlare åsikter om veganism - eftersom veganism är större och viktigare än personlig matsmak.

Det är klart att det är provocerande att få höra att våra åsikter är likvärdiga. För så är det ju faktiskt inte. Min åsikt i det här fallet äger ju en credens som din saknar, en relevans som din inte uppnår.

Nu börjar det kännas som Hasse & Tage
Skämt å sido: jag förstår att det kan vara provocerande om man jämför saker av olika magnitud - för de är normalt inte jämförbara p.g.a. magnitudskillnaden.

Men min poäng gällde mer om man blir provocerad om man blir angripen personligen eller ej, inte magnituden på det som angrips.
Det är ungefär som om någon skulle beklaga sig över att denne lever på socialbidrag, jämfört med att beklaga sig över gatubarnen i Mumbai. Svenska socialbidrag är ett i-landsproblem jämfört med gatubarnens situation.
Ändå skulle jag ha betydligt mer förståelse för om en socialbidragstagare blir provocerad av någon häcklare, än att man blir provocerad av att någon häcklar gatubarn - just för att det är mer personligt.

Du borde tagit feminism som exempel från början om det var det du ville exemplifiera, inte skriva nån sorts metafor kring vaniljsås.

Jag ville exemplifiera bacon. det var dumt av mig att blanda in feminism i det hela.
Inte ens Korpen skulle tycka om en maträtt bestående av feminism och bacon.

 

[Recca]

Jag trodde vi diskuterade om man har rätt att bli provocerad om någon säger något personligt.
Men det du säger är att du har rätt att bli mer provocerad om det man angriper är "större och ädlare".

Om jag förstår dig rätt blir du mer provocerad av att någon säger något nedsättande om svältande barn i afrika - än om någon du bjudit på middag kritiserar din matlagningskonst, fastän du stått och slitit vis spisen i ett par timmar.

Mja... Det beror på hur mycket jag slitet framför spisen. Och det är ju just det som är en så bra liknelse här. Om jag stått och slitit länge vid spisen så tar jag mer illa upp än om jag inte slitit så mycket framför spisen.

Det är en tanke som är fullständigt obegriplig för mig.

Fortfarande eller förstår du nu?

Om jag förstått dig rätt (vilket jag inte alls är säker på) betyder det också att du anser att Korpens personliga smak för bacon är mindre värd än Vimes ädlare åsikter om veganism - eftersom veganism är större och viktigare än personlig matsmak.

Absolut! I det här fallet anser jag att det är så. Det är för mig självklart.

Det är klart att det är provocerande att få höra att våra åsikter är likvärdiga. För så är det ju faktiskt inte. Min åsikt i det här fallet äger ju en credens som din saknar, en relevans som din inte uppnår.

Nu börjar det kännas som Hasse & Tage
Skämt å sido: jag förstår att det kan vara provocerande om man jämför saker av olika magnitud - för de är normalt inte jämförbara p.g.a. magnitudskillnaden.

Yes.

Men min poäng gällde mer om man blir provocerad om man blir angripen personligen eller ej, inte magnituden på det som angrips.
Det är ungefär som om någon skulle beklaga sig över att denne lever på socialbidrag, jämfört med att beklaga sig över gatubarnen i Mumbai. Svenska socialbidrag är ett i-landsproblem jämfört med gatubarnens situation.
Ändå skulle jag ha betydligt mer förståelse för om en socialbidragstagare blir provocerad av någon häcklare, än att man blir provocerad av att någon häcklar gatubarn - just för att det är mer personligt.

Jag håller med dig. Personligt äger mer credens också (det är ett fint ord som jag inte vet om det finns på svenska eller ej). Det känns som att du ställer upp exempel som alla förtjänar en egen analys i sin relation till varandra. Och dit vill jag inte riktigt gå.

Du borde tagit feminism som exempel från början om det var det du ville exemplifiera, inte skriva nån sorts metafor kring vaniljsås.

Jag ville exemplifiera bacon. det var dumt av mig att blanda in feminism i det hela.
Inte ens Korpen skulle tycka om en maträtt bestående av feminism och bacon.

De här exemplen är rätt bra för de synliggör sånt vi pratar om.

 

[anth]

Mja... Det beror på hur mycket jag slitet framför spisen. Och det är ju just det som är en så bra liknelse här. Om jag stått och slitit länge vid spisen så tar jag mer illa upp än om jag inte slitit så mycket framför spisen.

Jag tror vi hoppar diskussionen exakt hur många minuter du ska stå framför spisen för att kritik för din matlagning ska kännas lika illa som något nedsättande om svältande barn i Afrika.

Om jag förstått dig rätt (vilket jag inte alls är säker på) betyder det också att du anser att Korpens personliga smak för bacon är mindre värd än Vimes ädlare åsikter om veganism - eftersom veganism är större och viktigare än personlig matsmak.

Absolut! I det här fallet anser jag att det är så. Det är för mig självklart.

Det är en tanke som är fullständigt obegriplig för mig.

Fortfarande eller förstår du nu?

Jag förstår ju att du tänker så - men jag kan inte förstå hur du kan tänka så.
Jag får väl vara glad för det lilla förstånd jag har.

Personligt äger mer credens också (det är ett fint ord som jag inte vet om det finns på svenska eller ej).

[Besserwisser] Jag tvivlar på att ordet finns på något språk över huvud taget.
Jag antar att det härleds ur credibility, så värde, giltighet, tyngd?
Jag är dock ganska säker på att jag förstår vad du menar den här gången. [/Besserwisser]

 

[Genesis]

Jag tvivlar på att ordet finns på något språk över huvud taget.

Det finns på latin, varifrån det lånats till franska och engelska i formen "credence". Det verkar också finnas på nederländska, där det tycks beteckna någon sorts buffé.

 

[anth]

Jag tvivlar på att ordet finns på något språk över huvud taget.

Det finns på latin, varifrån det lånats till franska och engelska i formen "credence". Det verkar också finnas på nederländska, där det tycks beteckna någon sorts buffé.

[OT]Så går det när man leker besserwisser.
Credence (en) = Tilltro (sv)
Närmaste svenska ord ur samma stam är cred[/OT]

 

[Recca]

Mja... Det beror på hur mycket jag slitet framför spisen. Och det är ju just det som är en så bra liknelse här. Om jag stått och slitit länge vid spisen så tar jag mer illa upp än om jag inte slitit så mycket framför spisen.

Jag tror vi hoppar diskussionen exakt hur många minuter du ska stå framför spisen för att kritik för din matlagning ska kännas lika illa som något nedsättande om svältande barn i Afrika.

Jag tycker såna här skämt är osmakliga.

Jag undrar spontant om du på riktigt förstår att det finns en skillnad i hur man tar illa upp? Alltså att om min matlagning blir förolämpad om jag slitit hårt faktiskt ändå inte kan likställas med att ta illa upp om ett skämt om någonting som orsakar otroligt lidande i världen. Trots att det potentiellt känns lika mycket för mig personligen att få höra ett skämt om aids som att få höra ett skoj om sexism eller en gliring om min matlagning. De här sakerna är objektivt moraliskt olika. Ja, moral är på någon grundnivå faktiskt objektiv. Men det är en annan diskussion. Kan du inte se skillnaden så kanske vi ska låta bli att diskutera vidare.

Jag förstår ju att du tänker så - men jag kan inte förstå hur du kan tänka så.
Jag får väl vara glad för det lilla förstånd jag har. smile

Men det ÄR så. Om du kunde lära dig förstå det så slipper vi missförstå varandra.

[Besserwisser] Jag tvivlar på att ordet finns på något språk över huvud taget. smile
Jag antar att det härleds ur credibility, så värde, giltighet, tyngd?
Jag är dock ganska säker på att jag förstår vad du menar den här gången. laugh [/Besserwisser]

Jag försökte försvenska ordet credence.

Credence på wiktionary

 

[anth]

Jag tycker såna här skämt är osmakliga.

Nja, det sades hälften på skämt och hälften på allvar.
Det var du som skrev att det beror på hur länge du slitit framför spisen, varpå jag mest konstaterade att då kanske vi inte ska gräva mer i frågan hur mycket du sliter.
Jag ber om ursäkt om du uppfattade mitt sätt att formulera det på som osmakligt.

Jag undrar spontant om du på riktigt förstår att det finns en skillnad i hur man tar illa upp?

Jo, jag förstår att det finns skillnad.
Jag reagerar själv olika mycket beroende på olika saker, men jag reagerar inte på samma sätt som du gör.

Exempelvis är den globala uppvärmningen betydligt viktigare för mig än feminism, veganism eller socialism.
Det betyder inte att jag är någon miljömupp - det är bara ett exempel på att mina värderingar skiljer sig från dina.
I samband med den senaste larmrapporten sa rysslands president Putin: "det är väl bara bra om det blir lite varmare på jorden, det är ändå så kallt här i Ryssland på vintrarna."
Jag kan inte beskriva i ord hur osmakligt jag tyckte att det var.
Jag har alltså inga problem att relatera till att du blir upprörd - för jag kan också bli upprörd, men av andra saker.
Sedan reagerar jag lite annorlunda än dig när jag blir upprörd - men det är en annan fråga.

Kan du inte se skillnaden så kanske vi ska låta bli att diskutera vidare

Jag förstår att din uppfattning skiljer sig från min.
Ja, jag håller med om att moral på en grundläggande nivå är objektiv. Men varje individ värdesätter olika moraliska frågor olika så återigen är det subjektivt.
Jag kanske har svårt att förstå exakt hur du tänker - å andra sidan är det glasklart att du har lika svårt att förstå hur jag tänker.
Om den här tråden urartar i ett marathonlopp där vi bägge försöker förstå hur den andre tänker är det nog dags att sluta nu - om inte annat så för att det är ointressant för det övriga forumiterna.

Men det ÄR så. Om du kunde lära dig förstå det så slipper vi missförstå varandra.

Visst hade det varit bra om vi tänkte på samma sätt och inga missförstånd uppstod.
Å andra sidan - är det verkligen kul att bara diskutera med personer som tänker precis som en själv?

Jag reagerar också på sättet du formulerar dig på (inte reagerar starkt, utan mest höjer på ögonbrynen).
Om jag kunde lära mig förstå skulle vi slippa missförstånd.
Är du medveten om att det låter som att de gånger vi missförstår varandra så är allting mitt fel.
(nej, jag tror inte att det var så du menade - men det är så det låter)
I den här tråden har vi bägge missförstått varandra - är det då inte bägges ansvar att försöka reda upp missförstånden?
För är det inte lika sant (och låter lika fel) att säga att om du kunde lära dig att förstå mig så skulle vi också slippa missförstånd?

 

[Recca]

Jag tycker såna här skämt är osmakliga.

Nja, det sades hälften på skämt och hälften på allvar.
Det var du som skrev att det beror på hur länge du slitit framför spisen, varpå jag mest konstaterade att då kanske vi inte ska gräva mer i frågan hur mycket du sliter.
Jag ber om ursäkt om du uppfattade mitt sätt att formulera det på som osmakligt.

Wow...
Du skrev:

Jag tror vi hoppar diskussionen exakt hur många minuter du ska stå framför spisen för att kritik för din matlagning ska kännas lika illa som något nedsättande om svältande barn i Afrika. smile

Den understrukna delen var den osmakliga delen.

Visst hade det varit bra om vi tänkte på samma sätt och inga missförstånd uppstod.
Å andra sidan - är det verkligen kul att bara diskutera med personer som tänker precis som en själv?

Den här diskussionen är bara tröttsam.

Är du medveten om att det låter som att de gånger vi missförstår varandra så är allting mitt fel. smile
(nej, jag tror inte att det var så du menade - men det är så det låter)

Jo jag menar så.

I den här tråden har vi bägge missförstått varandra - är det då inte bägges ansvar att försöka reda upp missförstånden?

Jag orkar inte bry mig mer. Är bara trött på dig. Fattar inte varför alla missförstånd måste klaras upp, det här har varit en sjukt tröttsam diskussion den senaste vändan.

För är det inte lika sant (och låter lika fel) att säga att om du kunde lära dig att förstå mig så skulle vi också slippa missförstånd? smile

Jag menar att i det här fallet har jag objektivt rätt. Jag skiter faktiskt i vad du tycker och orkar inte bry mig ett jota om hur du kan formulera dig för att få den här diskussionen att fortsätta i evinnerlighet.

Jag fattar inte hur du kan ha hållit igång trycket på mig i den här tråden när du med din putin-liknelse visar att du VISST förstår. Det är som att prata med en stenvägg och efter en vecka av att ha sagt samma sak så säger stenväggen plötsligt: "Jaha, men jag tycker ju likadant."

 

[Mtb]

Det är inte okay att bara skriva för att provocera andra. Ville bara säga det.

Som vuxen kan jag ju tycka att man bör ha så mycket stolthet/tålamod/förnuft att man inte låter sig provoceras av vad folk skriver i uppenbart provokativt syfte. Lite "låt inte provokatören få dig att tappa ansiktet för då har han redan vunnit".

Om du vet med dig att debattör Misogyn Antifeminist alltid skriver extremt provocerande inlägg gör du bäst i att undvika att läsa dennes inlägg. Får h*n (det kan ju vara en kvinna som vill provocera fram reaktioner och se hur folk hanterar dylika åsikter också även om det mer troligt är en man eller en snorjärs som skrivit inlägget) ingen respons på sina inlägg så kommer h*n troligtvis sluta skriva den sortens inlägg i fortsättningen. Matar du trollet så kommer h*n bara komma tillbaka.

Du kan ju strunta i provokatören av flera skäl.
1: Minska risken för att du själv ska bli ansedd som en lättprovocerad, argsint, rabiat idiot när du i stundens hetta vräker ur dig invektiv.
2: Du slipper läsa saker som gör dig upprörd. Bara låtsas som om att de inte finns.
3: Du minskar risken för att blodtrycket ska skjuta i höjden och därmed är det rent hälsofrämjande att välja bort striderna på nätet och ta dem där ute i den verkliga världen där de spelar en större roll.

F.ö. är jag lite förvånad över hur feminismen och genustänket har hittat in i roll och brädspelsvärlden de senaste åren. Det känns som att den svenska spelhobbyn har politifierats vilket jag aldrig märkte av när jag spelade som mest under 90-talet. Varför inte bara ta spelen för vad de är - underhållning? Rollspel och brädspel ÄR inte blodigt allvar och det finns verkliga problem därute i den riktiga världen som ni (vi) bör fokusera på.

Jag betvivlar mycket starkt att man får en dålig kvinnosyn bara för att kvinnor i rollspel tecknas som sexiga mansslukerskor eller oskuldsfulla madonnor. Lika lite tror jag att rollspelens våldsamma natur leder till att rollspelare får en våldsam utåtagerande läggning, blir rasister, kriminella eller barnoffrande djävulsdyrkare...

Det kanske är bättre att ta de politiska diskussionerna någonstans där ALLA får komma till tals oavsett politisk hemvist? Det känns inte som att ett rollspelsforum är rätt plats att försöka få ut sin politiska övertygelse och inlägg som "Jag har objektivt rätt" (när det handlar om något som subjektivt som åsikter) och "du har fel. Jag vill inte diskutera med dig" är på barnnivå. Så brukar politiska extremister låta vare sig de är höger eller vänstervridna.

Jo det var så sant. Hur kommer det sig att dagens arga unga kvinnliga feminister tenderar att använda ett så grovt, icke-feminint språk? Det är mycket svordomar, könsord och annat. Borde ni inte hålla er för goda för det istället för att låta som kaxiga unga grabbar?

Bara mina five cents.
=)

 

[krank]

F.ö. är jag lite förvånad över hur feminismen och genustänket har hittat in i roll och brädspelsvärlden de senaste åren. Det känns som att den svenska spelhobbyn har politifierats vilket jag aldrig märkte av när jag spelade som mest under 90-talet. Varför inte bara ta spelen för vad de är - underhållning? Rollspel och brädspel ÄR inte blodigt allvar och det finns verkliga problem därute i den riktiga världen som ni (vi) bör fokusera på.

Så utifrån diskussionen om provokationer och trollande tänkte du att det var en jättebra idé att kasta in en brandfackla för att se hur många feminister du kunde göra förbannade?

Självklart är det något positivt att fler blivit medvetna om vilka kulturella normer och värderingar som genomsyrar hobbyn, självklart är det något bra att fler jobbar för att verka inkluderande så att kanske fler kvinnor, svarta och andra som varit gravt underrepresenterade också känner sig välkomnande i en hobby som annars i princip bara bestått av vita pojkar och män.

Du är fri att se rollspelen som "bara underhållning" om du vill. Det finns det folk som gör med datorspel också. Däremot finns det de av oss som anser att film, datorspel och rollspel alla är kulturyttringar som hjälper till att forma oss och vårt tänkande. Jag har förstått att det finns en del som inte tror att man påverkar av saker man ser...

Jag betvivlar mycket starkt att man får en dålig kvinnosyn bara för att kvinnor i rollspel tecknas som sexiga mansslukerskor eller oskuldsfulla madonnor. Lika lite tror jag att rollspelens våldsamma natur leder till att rollspelare får en våldsam utåtagerande läggning, blir rasister, kriminella eller barnoffrande djävulsdyrkare...

Det är kul med halmgubbar, eller hur?

icke-feminint språk

Kanske för att det fortfarande finns folk som på riktigt kallar det "icke-feminint".

 

[Mtb]

F.ö. är jag lite förvånad över hur feminismen och genustänket har hittat in i roll och brädspelsvärlden de senaste åren. Det känns som att den svenska spelhobbyn har politifierats vilket jag aldrig märkte av när jag spelade som mest under 90-talet. Varför inte bara ta spelen för vad de är - underhållning? Rollspel och brädspel ÄR inte blodigt allvar och det finns verkliga problem därute i den riktiga världen som ni (vi) bör fokusera på.

Så utifrån diskussionen om provokationer och trollande tänkte du att det var en jättebra idé att kasta in en brandfackla för att se hur många feminister du kunde göra förbannade?

Japp. Men det var en ärligt ställd fråga.

Självklart är det något positivt att fler blivit medvetna om vilka kulturella normer och värderingar som genomsyrar hobbyn, självklart är det något bra att fler jobbar för att verka inkluderande så att kanske fler kvinnor, svarta och andra som varit gravt underrepresenterade också känner sig välkomnande i en hobby som annars i princip bara bestått av vita pojkar och män.

Visst det är jättebra men debatten känns aningen överdriven. Det kan ju finnas många orsaker till att exempelvis unga invandrarkids i förorten inte lockas nämnvärt av att sitta runt köksbordet och låtsas att de är Conan barbaren eller Shaft (trots att just Shaft är King Cool himself) ?

Du är fri att se rollspelen som "bara underhållning" om du vill. Det finns det folk som gör med datorspel också. Däremot finns det de av oss som anser att film, datorspel och rollspel alla är kulturyttringar som hjälper till att forma oss och vårt tänkande. Jag har förstått att det finns en del som inte tror att man påverkar av saker man ser...

Klart att bordsrollspel bara är underhållning (eller möjligen ett sätt att försörja sig på för alla duktiga rollspelskonstruktörer och butiker som säljer spelen) men det är inget fel med det. Jag älskar rollspelshobbyn och den har gett mig otroligt mycket.

Rollspel i sig (då exkluderar jag bordsrollspelen) kan ju även användas som kraftfulla verktyg för att träna inför skarpa situationer och då är det klart något som kan påverka oss. Exempelvis använder man sig ju av rollspelsliknande övningar inom det militära, inom polisen, i katastrofövningar etc. Men den som på fullt allvar påstår att Dungeons & Dragons eller Mutant eller vilket bordrollspel/brädspel som helst formar oss såpass att vi kan få snedvridna värderingar tar spelens inverkan på oss på för stort allvar. Det blir lite Didi Örnstedt/Björn Sjöstedt-vibbar över det hela och det känns klart tramsigt.

Klart vi påverkas av vad vi upplever men faktum är att trots att hundratusentals unga fjuniga pojkar har spelat "våldsamma, heteronormativa, smått sexistiska rollspel" sedan sent 70-tal, sett extremt våldsamma videofilmer och fantiserat ihop de gräsligaste historier man kan tänka sig så är det ytterst få av dem (oss) som blivit misogyna, rasister, våldsverkare, kriminella etc. Jag tror helt enkelt inte att spelen påverkar oss så mycket som vissa vill få det till.

Jag betvivlar mycket starkt att man får en dålig kvinnosyn bara för att kvinnor i rollspel tecknas som sexiga mansslukerskor eller oskuldsfulla madonnor. Lika lite tror jag att rollspelens våldsamma natur leder till att rollspelare får en våldsam utåtagerande läggning, blir rasister, kriminella eller barnoffrande djävulsdyrkare...

Det är kul med halmgubbar, eller hur?

Det kan det vara men min poäng är inte att provocera. Jag råkar bara anse att rollspelens påverkan på unga människors människosyn och betéende är kraftigt överdriven. Rollspelen i sig skapar inte sjuka eller verklighetsfrånvarande värderingar eller ett våldsamt betéende hos dem som spelar. Möjligen kan vissa svårt störda individer triggas igång till ett dåligt betéende men då är det bara en utlösande faktor. Förutsättningarna för det dåliga betéendet finns redan där och kan utlösas av i princip vad som helst.

icke-feminint språk

Kanske för att det fortfarande finns folk som på riktigt kallar det "icke-feminint". [/quote]
Tycker du själv det låter feminint med ett språk fyllt av svordomar, könsord etc? Jag tycker mest det låter barnsligt vare sig det är män eller kvinnor som nyttjar det grova språket.

Hur kommer det sig förresten att de mest rabiata feministerna väljer att ta efter de sämsta sidorna hos männen? Det är ingenting eftersträvansvärt att svära och använda ett grovt språk. Ingen tar en på mer allvar för att man gör det.

Just my five cents. =)