Nekromanti Göra mainstreamrollspel

[krank]

Re: Göra mainstreamrollspel - Lite OT

Hade de verkligen velat ta det skulle de hyrt in krank som konsult.

Heh. Kul att du har så höga tankar om mig =)

//Krank, käften är stor iaf.

 

[Robert Jonsson]

Visst vill företaget sälja mer, men det signalerar å andra sidan att spelet lever. Jag gillar när man expanderar - men inte nödvändigtvis genom splatbooks då. Men vi kan lägga den saken åt sidan för vi är inte alls överens där.

Men ja, det är inte dåliga idéer som du har i sig. Men jag tror fortfarande nyckeln är att ständigt komma med nya saker till ett spel eftersom det är vad som signalerar att spelet är vid liv. Men om man kunde bygga en webbsupport och gränssnitt som var anpassade för just det här skulle det kunna fungera det också. Det är inte fel, tvärtom. Jag skulle gärna se någon försöka sig på det.

 

[Robert Jonsson]

Re: Göra mainstreamrollspel - Lite OT

Heh. Kul att du har så höga tankar om mig =)

//Krank, käften är stor iaf.

Du har ju i alla fall lite visioner och vilja för att föra rollspelet till nya ställen. Det blir ju mest bara tal om det, så då tycker jag att det vore perfekt att du fick en position där du säger åt andra att göra det åt dig istället.

 

[Anarchclown]

Jag vill i allmänhet bara säga det att jag tror att det är lite dumt att se det som att rollspel ska ha så enormt mycket sämre genomslagskraft nu än för 20-30 år sedan. På den tiden så satt ungar och tittade på TV och Video hela dagarna istället, men några ungar tyckte att det var kul att spela spel, via att de tyckte det var kul att spela spel så kom de in på rollspel. Jag tror att de som spelar WoW eller andra dataspel idag inte nödvändigtvis är gamers, de är snarare de som tittade på TV förut, vilket alltså ungarna (tror jag) inte gör alls lika mycket längre.

De flesta här på forumet kan väl, hoppas jag, skriva under på att rollspel är jävligt olikt dataspel. Jag tycker inte att rollspel har så mycket mer beröringspunkter med WoW än de har med filmerna Sagan om Ringen. Interaktiviteten och det faktum att det inte är online utan en fysisk handling är en stor grej. Att det finns en fysisk produkt som är snygg och cool. Man får inte glömma att de allra flesta ungar i alla fall förr i tiden tyckte om leksaker, de märkliga tärningarna var faktiskt ett säljargument även om man kanske som vuxen tycker att de är en lustig kuriosa.

 

[w176]

Fast det finns mycket fler riktigar att gå nu.

Gillar du rollgestaltning kan du hamna inom teatern, inom lajvhobbyn, rollgetsalta oniline på något sätt och kanske -minst troligt- inom trad-rollspelshobbyn.

Gillar du spel så kan du hamna i tusen olika fack i datorspelshobbyn, inom brädspelshobbyn, figurspelshobbyn, kortspelshobbyn eller trad-rollspelshobbyn, kanske. Och då är någon gren av dataspelshobbyn otroligt mycket med trovärdigt.

Letar du bara något att göra medan du hänger med polarna så finns det oändlingt många alternativ och trad-rollspelshobbyn är ett ganska minimalt alternativ.

Är du intresserad av fantasy, medeltid, sfifi, milsim eller någon annan genre så är det mer troligt att du utfoskar den genom dataspel, främst, och lajv långt innan folk hittar till rollspelshobby. och så vidare.

En gång i tiden var rollspel ett stort alternativ. Nu är det ett pyttelitet alternativ.

 

[Anarchclown]

Jo men frågan är om det är marknadsföring eller att produkten uppskattas mindre som har tagit oss dit. Vad jag förstår så var 3rd edition DND vansinnigt stort när det kom trotts att rollspel hade "varit dött" i flera år. För att helt plötsligt killarna bakom Magic: The Gathering hade skött PR.

 

[Faehrengaust]

Ett mainstreamspel ska vara väldigt "speligt". Det ska ge snabb tillfredsställelse i form av någon sorts belöning (XP och guld).

Jag vet att D&D funkar så, men ser den svenska rollspelsmarknaden verkligen ut så? Jag är ärligt nyfiken; jag har vid närmare eftertanke aldrig riktigt spelat i grupper som jagar XP/guld (jag har inte ens spelat DoD eller Mutant längre än nåt enstaka äventyr) så jag vet inte riktigt hur det funkar "ute i stugorna".

XP och guld är bara exempel, det kan mycket väl vara något annat, men det bör ha en snabb återkoppling och det ska gärna vara mätbart i någon form. Det ska på något vis motsvara poäng vilket gör spelandets mål tydliga. Jag tror en viktig egenskap hos mainstream spelaren är att han vill kunna sätta upp någorlunda tydliga mål för sin rollperson och också kunna se hur bra det går. Just på den punkten så är jag också en mainstream-spelare även om jag normalt inte jagar efter just XP och guld.

Men det här är bara en av de egenskaper ett mainstream-spel bör ha. Dock en väldigt viktig egenskap.

 

[Faehrengaust]

DoDT BORDE vara det ultimata mainstreamrollspelet. Varumärket, den enkla äventyrsfantasyn, sagokänslan. Att det inte är mer framgångsrikt än det är är djupt nedslående. Fast det kanske är regelsystemet, eller språket som hindrar

Sagokänslan tror jag inte går hem hos den breda massan. High fantasy skulle nog fungerat bättre. Jag tycker själv att sagokänslan är trevlig när man läser spelet, men det är inte så kul att spela i.

Regelsystemet har jag dålig koll på, men den bild jag har fått är att den är i osynk med världen och att den inte är så vidare bra. Men det är helt möjligt att jag har fel eftersom jag faktiskt inte spelat det.

 

[rjonas]

Jo men frågan är om det är marknadsföring eller att produkten uppskattas mindre som har tagit oss dit. Vad jag förstår så var 3rd edition DND vansinnigt stort när det kom trotts att rollspel hade "varit dött" i flera år. För att helt plötsligt killarna bakom Magic: The Gathering hade skött PR.

Inför 3E fanns det ett uppdämt behov. Folk hade inte slutat spela D&D trots att TSR vanskött företaget i flera år. Problemet var kanske att TSR lät spelkonstruktörerna driva utvecklingen utan tanke på vad som efterfrågades. Den ena konstiga settingen efter den andra släpptes trots att mainstreamgamern egentligen bara ville ha standardfantasy.

Wizards började med att göra den största RPG-undersökningen någonsin och utvecklade sin affärsplan därefter. De delade också upp jobbet som spelkonstruktör i två yrken: designer och developer. Designern hittar på och developern utvecklar regler för att passa visionen och spelmotorn.

Wizards åtnjöt ett starkt mandat från rollspelare att bringa ordning på D&D eftersom, som du nämner, alla var imponerade över Magics framgång. Dessutom sammanföll släppet med att den stora massan hittat internet och snacket om spelet online ville aldrig upphöra.

 

[rjonas]

Oj, jag glömde ju det viktigaste. 3E kom ju med open gaming license som bjöd in vem som helst att ge ut böcker till D&D. Det var den avgjort viktigaste anledningen till att 3E blev en sån hejdundrande succé. I den här branschen gäller det att dela med sig av allt det roliga. -Även utvecklingen av spelet.

Det är ju den insikten vi måste nå om vi vill ha ett stort mainstreamrollspel i Sverige.

 

[Fiktionslek]

Nä, det är skitsvårt. Du har inte lust att utveckla lite?

Många intressanta saker att läsa i tråden som helhet! Jag hummar och nickar mest hela tiden. Men det är en genuin fråga jag ställer i tråden, så jag har inga egna färdiga svar.

Men om jag själv ska försöka lägga något till alla goda idéer, är det i så fall tanken att förväntningarna på rollspel i Sverige kanske är lite skeva. Jag tror inte det är långsiktigt möjligt att upprätthålla traditionen av tjocka böcker med vad som idag anses vara högt produktionsvärde. Det saknas ekonomi för det, det säger ju alla. Och därmed saknas också tid för det. En spelmakargrupp kanske orkar hänga i en fem sex år. Sen kräver familj och jobb sitt. Så egentligen kanske min inledande fråga är felställd. Borde man istället fråga sig hur man ändrar förväntningarna på ett bra mainstreamspel i Sverige?

Tänk bara om folk hade inställningen att de var villiga att betala *mer* för ett kort, stenhårt redigerat spel/äventyr än för en tjock och bladdrigare sak. Det skulle kunna göra mycket för att förändra hobbyn, tror jag. Eller om »högt produktionsvärde« finge en smula mer långsiktighet och … funkis i sig? Sedan jag börjat tänka så har jag blivit ett fan av det korta häftet. Det ligger platt, är lättare att layouta än böcker, billigt att skicka och tillverka samt ofta förvånansvärt hållbart. Numera läser jag hellre Den grå döden än Hindenburg min älskade, och tycker på nåt konstigt sätt att produkten är snyggare och värdare också. Är det bara jag som tycker så?

Jämte själva spelmakandet och allt annat ni föreslår kanske det krävs en kollektiv ansträngning för att förändra attityder inom hobbyn?

Funderar

Christian

 

[krank]

Oj, jag glömde ju det viktigaste. 3E kom ju med open gaming license som bjöd in vem som helst att ge ut böcker till D&D. Det var den avgjort viktigaste anledningen till att 3E blev en sån hejdundrande succé.

Jag skulle vilja påstå att det mer var hypen kring den såkallade öppna licensen som var en stor anledning.

//krank, som inte tycker att den var så värst öppen

 

[Ram]

Tänk bara om folk hade inställningen att de var villiga att betala *mer* för ett kort, stenhårt redigerat spel/äventyr än för en tjock och bladdrigare sak. Det skulle kunna göra mycket för att förändra hobbyn, tror jag. Eller om »högt produktionsvärde« finge en smula mer långsiktighet och … funkis i sig? Sedan jag börjat tänka så har jag blivit ett fan av det korta häftet. Det ligger platt, är lättare att layouta än böcker, billigt att skicka och tillverka samt ofta förvånansvärt hållbart. Numera läser jag hellre Den grå döden än Hindenburg min älskade, och tycker på nåt konstigt sätt att produkten är snyggare och värdare också. Är det bara jag som tycker så?

Well, undantaget *mer*:et ovan (jag antar kr/sida, va?) så är jag en av dem som håller med dig. Jag gillar äventyr som är korta och koncisa. Säg... 48 sidor max kanske? För... 79 - 99 kr?

Däremot så undrar jag nog om vi inte är i minoritet...

 

[Mukwa]

well... jag tror att rollspelsimagen är ett stort problem. Nördighetsfaktorn måste bort en gång för alla. Hur detta kan göras finns det 1000 olika åsikter om och skulle bli en ny tråd.

Många har varit inne på att nytt folk måste lockas in i hobbyn. Det har också sagts att diskussioner och fanmade-material bör förekomma för att ett spel ska slå. Det här förutsätter också att nördstämpeln tvättas bort... det tror jag inte går riktigt. Då handlar det om att skapa nåt nytt spelsätt (guitar-hero-grejen har nämnts) och den linjen tror jag på för att göra ett mainstream-spel.

Datorspel/konsollspel är socialt accepterat, men rollspel är det inte. Här tror jag den svåraste utmaningen ligger.

Sedan handlar förstås mainstream om reklam, reklam, produktplacering, reklam och återigen reklam... men det är verktyg en marginaliserad hobby inte riktigt har råd med...

 

[Rickard]

well... jag tror att rollspelsimagen är ett stort problem. Nördighetsfaktorn måste bort en gång för alla. Hur detta kan göras finns det 1000 olika åsikter om och skulle bli en ny tråd.

Nördkultur är mer accepterad idag. Många typiska nördsysselsättningar (manga, WoW etc) har varit accepterade i snart tio år.

Annars vill jag ge Hakanlo ett plus i denna tråd för genomtänkt inlägg med tydlig struktur. Kul också att Fiktionslek är tillbaka.

/Han som för någon dag sedan blev frågan av ett par holländskor vad hans bok handlade om och han svarade "It's about how you, as a group, can tell stories that takes place in a post apocalyptic world" varpå en av dem gjorde följdfrågan "Oh, is it like creating a novel together?"

 

[Fiktionslek]

Well, undantaget *mer*:et ovan (jag antar kr/sida, va?) så är jag en av dem som håller med dig. Jag gillar äventyr som är korta och koncisa. Säg... 48 sidor max kanske? För... 79 - 99 kr?

Däremot så undrar jag nog om vi inte är i minoritet...

Jag skulle lätt kunna betala 150-200 kronor för ett mainstreamrollspel som såg ut som Ghazalis sista färd n.d.g. den fysiska produkten. Någon tycker kanske att detta är en OT-diskussion, men jag menar alltså att jag som mainstreamkonsument skulle betala de slantarna eftersom

* Jag skulle få ett koncist, snabbläst spel där man tagit med det bästa av sina idéer och de bästa av sina bilder, inte allt och diskbänken.
* Chansen att språk och korrektur är ok ökar när produkten är kort.
* Häftesformatet är överlägset bäst när man spelar.
* Chansen att jag inom överskådlig framtid skulle få en ny, liknande produkt att köpa ökar.

När jag läser nu på morgonen känns det inte lika tydligt som igårkväll, men jag menar i min förra post alltså att en del i att lyckas göra ett bra, livvaktigt mainstreamrollspel, kan vara att försöka förändra köparattityder så att buzzet blir ett annat. Idag är det nog fortfarande "wow, har du hört - det 400-sidiga spel i fyrfärg som vi har väntat på i tre år har äntligen kommit!". Jag tycker det borde vara "wow, de har fått ner det nya spelet till 48 sidor! Det kan vi spela i helgen!".

Med nya förutsättningarna kan man sedan diskutera hur regler, spelvärld, äventyr etc. bör vara utformade. Alla idéer är kanske inte ens görliga i ett så litet format.

Hälsar

Christian

 

[wilper]

Absolut!

Jag går fortfarande i fällan och köper 100+ sidors spel ibland. Problemet är att jag ALRDIG spelar dem, och spel som aldrig spelas är knappast något som är bra för hobbyn i längden.

Just nu blir det mycket indie för mig, för de kan jag läsa in på en kväll efter jobbet och spela i helgen.

Det episodiska spelandet, som man kan göra med minimala förberedelser under en förutsägbar tidsrymd är guld.

Ur det perspektivet skulle ett färdigmonterat Montsegur 1244 det perfekta rollspelet. Kort med färdiga roller, en spelplan med en färdig historia, och regler som kan förklaras för en 10åring på fem minuter. Dessutom har spelet replayability eftersom många saker slumpas och varierar när man spelar, tex kort med händelser som blandas före varje omgång. (Sedan är ämnet i Montsegur 1244 förmodligen inte lämpligt för 10-åringar eller för en massmarknad, men som princip...)

 

[Mogger]

Jämte själva spelmakandet och allt annat ni föreslår kanske det krävs en kollektiv ansträngning för att förändra attityder inom hobbyn?

Ja, för hobbyn skapar en massa problem. Spelen är för tjocka, för svåra, kräver för mycket jobb att spela och ge ut etc:

http://www.penny-arcade.com/comic/2010/12/13/

Hur många av oss här har tröttnat på en kampanj för att det varit för mycket jobb? Hur många av os här har tröttnat på ett spel för att det varit för komplext? Hur många av oss här har tröttnat på en setting för att den var för detaljerad och omfångsrik? Jag har gjort allt det här, och mer. Jag har avbrutit kampanjer för att gruppen inte varit på samma sida. Och kikar vi på de här sakerna, så är det i samtliga fall spelens fel. Det är inte jag som är en dålig SL, eller spelgruppen som är en dålig spelgrupp. Det är spelen som inte kan leverera sitt kul utan att jag ska jobba 40h/vecka med att fantisera, plugga regler, läsa äventyr...

Om vi, de inbitna nördarna, har problem med det här, hur f-n ska då någon helt oinvigd klara av det?

Så ja, en kollektiv attitydförändring hade varit guld. Dagens, eller veckans, eller kanske årets aha-upplevelse för mig. Tack.

 

[Fiktionslek]

Det episodiska spelandet, som man kan göra med minimala förberedelser under en förutsägbar tidsrymd är guld.

Det kan det vara - det tycker jag med. Men jag menar samtidigt inte att förberedelserna alltid behöver vara korta i ett mainstreamspel. För en del är förberedelser trots allt inte ett jobbigt ont, utan den största och t.o.m. bästa delen av hobbyn. Liksom, man sitter där på kammaren mellan spelmötena, suger på pennan och hittar på monster. Att göra detta möjligt utan att det är nödvändigt för att kunna spela tror jag personligen är en av nycklarna till ett framgångsrikt spel.

Hälsar

Christian

 

[Robert Jonsson]

Det låter som en vettig idé, för som du skriver för mig är det en del av tjusning med rollspel. För mig är rollspel ett medium att berätta historier i och också därför som jag ogillar korta spel där man skapar allt tillsammans. Är jag spelare vill jag uppleva en berättelse som är konstruerad (visserligen som modifieras och utvecklas utifrån ens aktioner) och SL vill jag ge en sådan. Hade jag stött på rollspel i en form som inte tillät mig det hade jag troligen inte blivit rollspelare.

Men jag förstår att alla inte har tiden att göra det. Trots allt måste livet runtom ta sin tid från spelet om man får barnfamiljer och så. Det är okej att vilja ha andra saker, men för mig vill jag ha möjligen att sitta och klura och skapa mellan spelmötena. Så om man kan förena båda sortens tänk är det alldeles utmärkt.