Re: Men Gott Damn!
Tragiskt vet jag inte - trist kanske, men knappast tragiskt. Det är ändå rollpersonen som agerar i världen, inte spelaren. Eller? Varför finns annars dylika verbal strid-regler med?
De finns med för att påvisa hur det som sägs regeltekniskt ska hanteras och hur det påverkar de som är med i den verbala kampen. Själva argumenten som anförs - häcklandet och all spe - måste ju nästan komma från spelledaren och spelaren annars blir rollspelssituationen
trist och rollspelandet
tragiskt, enligt mitt tycke. Det är oxå därför som det är innefattat i reglerna för Retorik att argument som faktiskt spelaren framför å sin rollpersons vägnar kan ge en bonus till färdighetsslaget.
Det handlar ju om att rollspela. Om man använder social strid enligt följande:
Sp1: - Jag förolämpar hnm! Jag lyckas med Retorik.
SL: - Ok, SLPn misslyckas med att försvara sig. Han blir av med ett temporärt PSY. Det är din tur igen.
Sp1: - Jag förolämpar hnm igen. Jag lyckas!
... då blir det helt onödigt att använda sig av reglerna om social strid eftersom det verkligen inte tillför ngt till spelet. Isf kan man slå varsitt Retorikslag och den som slår högst har vunnit.
Om spelaren och SL å andra sidan kastar ur sig förolämpningar i samband med slagen så skapas en häftig stämning som gör spelupplevelesen mer gedigen.
Dessutom så ger man rollpersonen för stor makt om man låter spelaren kunna säga "Jag förolämpar honom!". Det korrekta genmälet från SL är ju då "Hur då?". Det är inte alltid rollpersonen känner till vad som kan vara förolämpande för en viss SLP. Således är det självklart att det är rollpersonen som agerar, men spelaren måste i vissa fall vara väldigt specifik med vad rollpersonen säger och gör.