Nekromanti Götterdämmerung är här!
- Thread starter Magnus Malmberg
- Start date
Jag skulle vilja se en grundlig genomgång av alla spelets delar. Inte för att på något vis förolämpa Magnus artikel i Fenix, men den kändes som tämligen intetsägande och fokuserade på tekniska bitar som i alla fall jag inte är särskilt intresserad. Jag vill se mer av världen, reglerna är jag inte säker på att jag kommer att använda överhuvudtaget.
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Men Gott Damn!
Okej, jag är inte drygare än att jag kan erkänna att det där var en kanske inte helt lyckad formulering från min sida.
/Dimfrost
Okej, jag är inte drygare än att jag kan erkänna att det där var en kanske inte helt lyckad formulering från min sida.
/Dimfrost
Re: Men Gott Damn!
Extremt kortfattad sammanfattning - parterna slår slag för Retorik, som anfall och försvar. Förloraren tappar PSY per förlorad språkväxling.
Jag gillar konceptet, men undrar om det inte just är ett ball koncept - jag har svårt att se det i spel, hur en bitsk adelsman knäcker sönder en soldat. Men reglerna ligger mig varmt om hjärtat då jag gillar reglerna sköter om även det sociala - så det inte blir spelarens kommunikationsförmåga som avgör, utan faktiskt rollpersonens.
(dessutom kan jag ju säga att jag har ett liknande system för verbala konfrontationeer i mitt kommande rollspel, så därför tyckte jag det var extra spännande att se hur någon annan hade löst det)
Extremt kortfattad sammanfattning - parterna slår slag för Retorik, som anfall och försvar. Förloraren tappar PSY per förlorad språkväxling.
Jag gillar konceptet, men undrar om det inte just är ett ball koncept - jag har svårt att se det i spel, hur en bitsk adelsman knäcker sönder en soldat. Men reglerna ligger mig varmt om hjärtat då jag gillar reglerna sköter om även det sociala - så det inte blir spelarens kommunikationsförmåga som avgör, utan faktiskt rollpersonens.
(dessutom kan jag ju säga att jag har ett liknande system för verbala konfrontationeer i mitt kommande rollspel, så därför tyckte jag det var extra spännande att se hur någon annan hade löst det)
Re: Men Gott Damn!
Faktum är att en fysisk strid i rollspel där spelaren inte säger något också är rätt segt. Skillnaden mellan: "Jag parerar och hugger tillbaka" och "Jag svarar och argumenterar tillbaka" är rätt liten egentligen. Kan man inte använda utfallet av en regelmässig ordväxling som vägledning för hur spelledaren ska spela spelledarpersonen? Dessutom har man en fördel där man faktiskt rent objektivt kan avgöra vem som talar för sig bäst. Dessutom lär det inte vara mycket krångligare än typiska färdigheter som Bluffa och Övertala.
Faktum är att en fysisk strid i rollspel där spelaren inte säger något också är rätt segt. Skillnaden mellan: "Jag parerar och hugger tillbaka" och "Jag svarar och argumenterar tillbaka" är rätt liten egentligen. Kan man inte använda utfallet av en regelmässig ordväxling som vägledning för hur spelledaren ska spela spelledarpersonen? Dessutom har man en fördel där man faktiskt rent objektivt kan avgöra vem som talar för sig bäst. Dessutom lär det inte vara mycket krångligare än typiska färdigheter som Bluffa och Övertala.
Re: Men Gott Damn!
Det handlar ju om att rollspela. Om man använder social strid enligt följande:
Sp1: - Jag förolämpar hnm! Jag lyckas med Retorik.
SL: - Ok, SLPn misslyckas med att försvara sig. Han blir av med ett temporärt PSY. Det är din tur igen.
Sp1: - Jag förolämpar hnm igen. Jag lyckas!
... då blir det helt onödigt att använda sig av reglerna om social strid eftersom det verkligen inte tillför ngt till spelet. Isf kan man slå varsitt Retorikslag och den som slår högst har vunnit.
Om spelaren och SL å andra sidan kastar ur sig förolämpningar i samband med slagen så skapas en häftig stämning som gör spelupplevelesen mer gedigen.
Dessutom så ger man rollpersonen för stor makt om man låter spelaren kunna säga "Jag förolämpar honom!". Det korrekta genmälet från SL är ju då "Hur då?". Det är inte alltid rollpersonen känner till vad som kan vara förolämpande för en viss SLP. Således är det självklart att det är rollpersonen som agerar, men spelaren måste i vissa fall vara väldigt specifik med vad rollpersonen säger och gör.
De finns med för att påvisa hur det som sägs regeltekniskt ska hanteras och hur det påverkar de som är med i den verbala kampen. Själva argumenten som anförs - häcklandet och all spe - måste ju nästan komma från spelledaren och spelaren annars blir rollspelssituationen trist och rollspelandet tragiskt, enligt mitt tycke. Det är oxå därför som det är innefattat i reglerna för Retorik att argument som faktiskt spelaren framför å sin rollpersons vägnar kan ge en bonus till färdighetsslaget.
Det handlar ju om att rollspela. Om man använder social strid enligt följande:
Sp1: - Jag förolämpar hnm! Jag lyckas med Retorik.
SL: - Ok, SLPn misslyckas med att försvara sig. Han blir av med ett temporärt PSY. Det är din tur igen.
Sp1: - Jag förolämpar hnm igen. Jag lyckas!
... då blir det helt onödigt att använda sig av reglerna om social strid eftersom det verkligen inte tillför ngt till spelet. Isf kan man slå varsitt Retorikslag och den som slår högst har vunnit.
Om spelaren och SL å andra sidan kastar ur sig förolämpningar i samband med slagen så skapas en häftig stämning som gör spelupplevelesen mer gedigen.
Dessutom så ger man rollpersonen för stor makt om man låter spelaren kunna säga "Jag förolämpar honom!". Det korrekta genmälet från SL är ju då "Hur då?". Det är inte alltid rollpersonen känner till vad som kan vara förolämpande för en viss SLP. Således är det självklart att det är rollpersonen som agerar, men spelaren måste i vissa fall vara väldigt specifik med vad rollpersonen säger och gör.
Re: Men Gott Damn!
Skillnaden är att det är lättare att slänga ur sig en förolämpning än att beskriva hur man hugger någon med sin värja.
Skillnaden är att det är lättare att slänga ur sig en förolämpning än att beskriva hur man hugger någon med sin värja.
Håller med! Ett lyckat argument/förolämpning talar ju om att den träffade väl på motståndaren. Hur argumentet/förolämpningen är formulerad är dock ngt som jag anser bör framhävas i spelet för att den social striden ska ha en funktion.
Re: Men Gott Damn!
Det är väl det som jag ser det som är fördelen med regler.
Men det är ju skitbra att bra rollgestaltande belönas. Alltid ett positivt inslag i rollspel tycker jag.
Självklart skulle det vara skittrist att köra en verbal strid där man säger "jag förolämpar honom" precis som jag tycker att strid där man säger "jag hugger, jag parerar... osv." är skittrist. Det är därför jag friformar
-Balderk, kluven
Jo, fast problemet är väl att vissa personer kan ha svårt för att komma med bra spontana förolämpningar. Visst man man säga saker som "din mamma" eller vad fan som helst, men ska man dessutom veta vad som är förolämpande för den personen, beroende på ras (eller finns det bara människor i spelet? Jag har ingen aning alls), kön och personlighet m.m., så måste man tänka betydligt mer. Svårt att komma med en bra kommentar då.
Det är väl det som jag ser det som är fördelen med regler.
Men det är ju skitbra att bra rollgestaltande belönas. Alltid ett positivt inslag i rollspel tycker jag.
Självklart skulle det vara skittrist att köra en verbal strid där man säger "jag förolämpar honom" precis som jag tycker att strid där man säger "jag hugger, jag parerar... osv." är skittrist. Det är därför jag friformar
-Balderk, kluven
Re: Men Gott Damn!
Alltså skapar man en karaktär som verkligen vill vinna sociala strider och letar efter sådana, då borde man också vara förberedd med kommentarer och förolämpningar. Sedan är det ju en klar fördel om spelaren har ett schysst munläder. En person som inte alls är bra på det verbala kan helt enkelt hytta med näven och gå därifrån med ett temporärt PSY mindre.
Ja, jag förstår problemet. Jag tycker å andra sidan att det är att vara oengagerad och att hugga sig själv i ryggen att försöka vinna en social strid utan att ha några generella kommentarer på lager. Det är ju svårare att vinna en strid obeväpnad.
Alltså skapar man en karaktär som verkligen vill vinna sociala strider och letar efter sådana, då borde man också vara förberedd med kommentarer och förolämpningar. Sedan är det ju en klar fördel om spelaren har ett schysst munläder. En person som inte alls är bra på det verbala kan helt enkelt hytta med näven och gå därifrån med ett temporärt PSY mindre.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Men Gott Damn!
"Jag gillar konceptet, men undrar om det inte just är ett ball koncept - /.../ (dessutom kan jag ju säga att jag har ett liknande system för verbala konfrontationeer i mitt kommande rollspel, så därför tyckte jag det var extra spännande att se hur någon annan hade löst det)"
Ok, från vad jag läst ur tråden så verkar det inte precis ligga någon större tankekraft bakom reglerna för hur man kan manövrera ut någon verbalt.. Det är ju precis som DoD-strid fast med andra namn på värderna..
Om du vill ha inspiration så glutta lite i horrorwesternspelet Deadlands, där det finns regler för att se hotfull ut.. En god revolverman i det rollspelet kan dra snabbt, hantera sin pistol men också kunna se respektingivande ut eller kunna ignorera andras hotfullhet.. Det funkar som så att en person kan, istället för att attacker, försöka göra ett hotfullhetsslag och göra den andre personen osäker.. Moståndaren kan förlora handlingar eller till och med helt avbryta striden (har jag för mig)..
/Han som kan säga att det finns lite mer specifik information om detta i boken Quick & the Dead till Deadlands
"Jag gillar konceptet, men undrar om det inte just är ett ball koncept - /.../ (dessutom kan jag ju säga att jag har ett liknande system för verbala konfrontationeer i mitt kommande rollspel, så därför tyckte jag det var extra spännande att se hur någon annan hade löst det)"
Ok, från vad jag läst ur tråden så verkar det inte precis ligga någon större tankekraft bakom reglerna för hur man kan manövrera ut någon verbalt.. Det är ju precis som DoD-strid fast med andra namn på värderna..
Om du vill ha inspiration så glutta lite i horrorwesternspelet Deadlands, där det finns regler för att se hotfull ut.. En god revolverman i det rollspelet kan dra snabbt, hantera sin pistol men också kunna se respektingivande ut eller kunna ignorera andras hotfullhet.. Det funkar som så att en person kan, istället för att attacker, försöka göra ett hotfullhetsslag och göra den andre personen osäker.. Moståndaren kan förlora handlingar eller till och med helt avbryta striden (har jag för mig)..
/Han som kan säga att det finns lite mer specifik information om detta i boken Quick & the Dead till Deadlands
Re: Men Gott Damn!
Jepp, men i Deadlands används det i princip enbart för att göra ngn skrajsig i byxan i början på duellen. Sedan är det ändå pang pang som gäller. Social strid i GD bygger på att alla inte behöver vara fajters för att kunna slåss. Dessutom är tanken att reglerna skulle vara så kortfattade och enkla som möjligt. Gillar man prylen med social strid är det bara att utöka den lite om man tycker att de är kortfattade och tråkiga. I GD finns även fördjupningar som Psykning, Häckla och Disciplin som påvisar ett samband mellan social strid och vanlig strid.
Re: Men Gott Damn! (spoiler)
Det är en skillnad i filosofi snarare än rätt/fel. Jag föredrar när rollpersonen effektivt kan utföra det den kan, utan koppling till spelaren, vid behov. Inom rimliga gränser anser jag att det är okay att rollpersoner påverkar andra rollpersoner genom sociala färdigheter likaså - senast vi spelade lyckades en rollperson hota en annan till tystnad, då den sistnämnde var helt upptagen med en och samma sak, och det motverkade gruppens efterforskningar.
Du kan fö hälsa Theo (eftersom du är här och han inte är det) att byrån verkar ha gjort ett hyfsat jobb (jag vet inte vad de garanterade för rätt/fel-procent), men rena stavfel hittade i brödtexten är hittills uppe i två. Dock, skulle jag ta med felstavningar i tabeller rusar tyvärr den siffran. Den personen som borde få skämmas är snarare den som ligger bakom layout/formgivning, då den känns mycket hastigt genomförd. Jag kanske är petig, men det sticker verkligen ut (jag visste tex inte att vampyrer är lykantroper ,-).
Det är en skillnad i filosofi snarare än rätt/fel. Jag föredrar när rollpersonen effektivt kan utföra det den kan, utan koppling till spelaren, vid behov. Inom rimliga gränser anser jag att det är okay att rollpersoner påverkar andra rollpersoner genom sociala färdigheter likaså - senast vi spelade lyckades en rollperson hota en annan till tystnad, då den sistnämnde var helt upptagen med en och samma sak, och det motverkade gruppens efterforskningar.
Du kan fö hälsa Theo (eftersom du är här och han inte är det) att byrån verkar ha gjort ett hyfsat jobb (jag vet inte vad de garanterade för rätt/fel-procent), men rena stavfel hittade i brödtexten är hittills uppe i två. Dock, skulle jag ta med felstavningar i tabeller rusar tyvärr den siffran. Den personen som borde få skämmas är snarare den som ligger bakom layout/formgivning, då den känns mycket hastigt genomförd. Jag kanske är petig, men det sticker verkligen ut (jag visste tex inte att vampyrer är lykantroper ,-).
Re: Men Gott Damn! (spoiler)
Bäste Marco, jag tänker inte skämmas för layouten. Jag har slitit hårt med den i mitt anletes svett och bjudit på många timmar för att få ihop den. Det är första gången som jag layoutat en hel bok, eller två rättare sagt, och visst det har smugit sig in en del korrekturmissar i själva layouten som jag sliter mitt hår över. Dock är det inget jag tänker skämmas över då vi faktiskt varit flera som läst igenom, korrat och till slut godkänt även layouten innan den trycktes. Jag hittade lykantropgrejen du nämnde. Jag ansvarar bara för layouten och har inte ändrat några texter om det inte kommit en förfrågan på just detta. Synd att en sån sak smög sig in, men jag kunde inte veta att det inte skulle vara där eftersom jag inte kunde sitta på min kammare och ifrågasätta allt jag läste, Eftersom jag inte fått Lex Libris än kanske du kan upplysa mig om i fall du hittat lika många layoutmissar i den eftersom jag personligen gick över den med lupp för att bli av med missar som fanns i Codex Persona. Däremot var det snabba puckar för att få korren tillbaks till tryckeriet för att dom skulle hinna få ut böckerna i tid. Men som sagt, jag tycker det är lite trist att du tycker jag ska skämmas när jag lagt ner en herrans massa jobb på det. Jag tycker inte du är petig, tro mig, jag känner Dantes ande över mig hela tiden när jag layoutar, men jag hoppas på att bli bättre och bättre (och noggrannare för den delen). Men man blir lätt blind när man sitter framför skärmen hela dagen och natten lång och då blir det fel ibland.
Peter
Bäste Marco, jag tänker inte skämmas för layouten. Jag har slitit hårt med den i mitt anletes svett och bjudit på många timmar för att få ihop den. Det är första gången som jag layoutat en hel bok, eller två rättare sagt, och visst det har smugit sig in en del korrekturmissar i själva layouten som jag sliter mitt hår över. Dock är det inget jag tänker skämmas över då vi faktiskt varit flera som läst igenom, korrat och till slut godkänt även layouten innan den trycktes. Jag hittade lykantropgrejen du nämnde. Jag ansvarar bara för layouten och har inte ändrat några texter om det inte kommit en förfrågan på just detta. Synd att en sån sak smög sig in, men jag kunde inte veta att det inte skulle vara där eftersom jag inte kunde sitta på min kammare och ifrågasätta allt jag läste, Eftersom jag inte fått Lex Libris än kanske du kan upplysa mig om i fall du hittat lika många layoutmissar i den eftersom jag personligen gick över den med lupp för att bli av med missar som fanns i Codex Persona. Däremot var det snabba puckar för att få korren tillbaks till tryckeriet för att dom skulle hinna få ut böckerna i tid. Men som sagt, jag tycker det är lite trist att du tycker jag ska skämmas när jag lagt ner en herrans massa jobb på det. Jag tycker inte du är petig, tro mig, jag känner Dantes ande över mig hela tiden när jag layoutar, men jag hoppas på att bli bättre och bättre (och noggrannare för den delen). Men man blir lätt blind när man sitter framför skärmen hela dagen och natten lång och då blir det fel ibland.
Peter
Re: Men Gott Damn! (spoiler)
För att klargöra - layouten i sig självt är inget att skämmas över, jag tycker att den förmedlar text och stämning ypperligt och håller den goda standard som RiotMinds har skaffat sig när det gäller formgivning - Götter är en mycket snygg produktion, inga tvivel. Men det är därför som sådana fel känns som dolkstötar i bröstet, då jag verkligen vill att det snygga och stämningsfulla skall följa med till 100%, och inte sitta och irritera mig över felen som dyker upp och stör illusionen.
Jag menade inte att såra dina känslor, men det är en massa slarvfel i böckerna. Som flera stycken som inleds med mellanslag, ett stycke som har omotervade indrag, stycken med underlig kniping, utbytt radavstånd, tabeller med underligheter, etc. Tycker inte du att du borde meddela om du hittar saker du tycker är underliga - jag menar, du är ju ändå mer än bara en kugge i Götter, väl?
För att klargöra - layouten i sig självt är inget att skämmas över, jag tycker att den förmedlar text och stämning ypperligt och håller den goda standard som RiotMinds har skaffat sig när det gäller formgivning - Götter är en mycket snygg produktion, inga tvivel. Men det är därför som sådana fel känns som dolkstötar i bröstet, då jag verkligen vill att det snygga och stämningsfulla skall följa med till 100%, och inte sitta och irritera mig över felen som dyker upp och stör illusionen.
Jag menade inte att såra dina känslor, men det är en massa slarvfel i böckerna. Som flera stycken som inleds med mellanslag, ett stycke som har omotervade indrag, stycken med underlig kniping, utbytt radavstånd, tabeller med underligheter, etc. Tycker inte du att du borde meddela om du hittar saker du tycker är underliga - jag menar, du är ju ändå mer än bara en kugge i Götter, väl?
Re: Men Gott Damn! (spoiler)
Men då så, då är vi ju överens. Och jag får tacka dig för den bra kritiken. Däremot är det inte en massa slarvfel. Tror jag. Eller hoppas jag rättare sagt. Det som du nämner; mellanslag, indrag o sånt hängde med från formatmallen och var har jag för mig en del i designen (som kanske inte var så lyckat så här i efterhand). Men, det där stycket med knasiga indraget till exempel missade vi i korren, knipningen kunde varit bättre genomgående osv. Och jag meddelade allt jag tyckte var underligt och det rättades och ändrades (däremot inte lykantropen i vampyrtabellen som ingen reagerade på). T ex finns inte längre Vålanden med, även om det var en vacker tanke och eh... spännande monster. Fast jag är faktiskt bara en kugge i Götter, jag har inte bidragit med något av det övriga materialet även om jag känner starkt för det. Och därav lägger jag ändå ner min själv i det =).
Peter
Men då så, då är vi ju överens. Och jag får tacka dig för den bra kritiken. Däremot är det inte en massa slarvfel. Tror jag. Eller hoppas jag rättare sagt. Det som du nämner; mellanslag, indrag o sånt hängde med från formatmallen och var har jag för mig en del i designen (som kanske inte var så lyckat så här i efterhand). Men, det där stycket med knasiga indraget till exempel missade vi i korren, knipningen kunde varit bättre genomgående osv. Och jag meddelade allt jag tyckte var underligt och det rättades och ändrades (däremot inte lykantropen i vampyrtabellen som ingen reagerade på). T ex finns inte längre Vålanden med, även om det var en vacker tanke och eh... spännande monster. Fast jag är faktiskt bara en kugge i Götter, jag har inte bidragit med något av det övriga materialet även om jag känner starkt för det. Och därav lägger jag ändå ner min själv i det =).
Peter
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Gåtor i Götter
Ett tips värt att prova? Du har gett så otroligt många tips att jag inte kan låta detta tillfälle gå förbi:
Min son (fem år gammal) skrev ned följande bokstavskombination och menade att det skulle finnas en logik i det:
KA+MA=VA+DA
Öh? sa jag och undrade vad han menade.
Det visade sig att våra initialer låg bakom- men också att föräldrarna givetvis adderas och att resultatet är barnen.
Kan man tänka sig en konspiration där olika antagonister står mot varandra, där det visar sig att den egentliga fienden är en vid första anblicken otrolig kombo? Varpå någon döende SLP ger rp ledtråden att XX+YX=ZX
Tror att jag spontant skulle vilja spela Götter med betoning på sociala miljöer, där gåtor knutna till spelledarpersonernas öden utgör utmaningar. (Sådär- nu undvek jag OT-varningen...
)
/Basenanji
Ett tips värt att prova? Du har gett så otroligt många tips att jag inte kan låta detta tillfälle gå förbi:
Min son (fem år gammal) skrev ned följande bokstavskombination och menade att det skulle finnas en logik i det:
KA+MA=VA+DA
Öh? sa jag och undrade vad han menade.
Det visade sig att våra initialer låg bakom- men också att föräldrarna givetvis adderas och att resultatet är barnen.
Kan man tänka sig en konspiration där olika antagonister står mot varandra, där det visar sig att den egentliga fienden är en vid första anblicken otrolig kombo? Varpå någon döende SLP ger rp ledtråden att XX+YX=ZX
Tror att jag spontant skulle vilja spela Götter med betoning på sociala miljöer, där gåtor knutna till spelledarpersonernas öden utgör utmaningar. (Sådär- nu undvek jag OT-varningen...
)/Basenanji
Re: Gåtor i Götter
Gärna fram för gåtor, numerologi, koder, inicieringsriter och annat skoj, kusligt och spännande.
Självklart ska äventyren innehålla sociala miljöer. Troligtvis blir det dock naturligt att till en början fläska upp det ockulta och onaturliga som ligger dolt för alla utom de nyfikna rollpersonerna. Men det är egentligen bara en konspiration för att senare kunna slänga in äventyr helt utan mystik och det ockulta för att förvirra spelarna vars rollpersoner springer omkring med en ockultismlupp.
Ta gärna inspiration från äventyrare som Giacomo Casanova, Moll Flanders, Carl Linnaeus, Carlo Broschi (Farinelli) och Jonathan Wild, eller varför inte Alexander Hamilton? Bara för att ta ngra exempel.
Gärna fram för gåtor, numerologi, koder, inicieringsriter och annat skoj, kusligt och spännande.
Självklart ska äventyren innehålla sociala miljöer. Troligtvis blir det dock naturligt att till en början fläska upp det ockulta och onaturliga som ligger dolt för alla utom de nyfikna rollpersonerna. Men det är egentligen bara en konspiration för att senare kunna slänga in äventyr helt utan mystik och det ockulta för att förvirra spelarna vars rollpersoner springer omkring med en ockultismlupp.
Ta gärna inspiration från äventyrare som Giacomo Casanova, Moll Flanders, Carl Linnaeus, Carlo Broschi (Farinelli) och Jonathan Wild, eller varför inte Alexander Hamilton? Bara för att ta ngra exempel.