Nu har jag sett ikapp, så mina tankar blir blandade mellan de två avsnitten.
- Lite seg start, första avsnittet var definitivt det långsammare.
- Otroligt bra scen mellan Alicent och Gwayne. De gjorde om Gwaynes karaktär från "fjantig stropp" till "riktig person som jag känner sympati inför" på bara 2 minuter.
- Baela har så en så jävla bra look alltså. Hennes outfit är on point!
- Lord Bees-bury! Undrar hur många casual tittare som ens minns honom.
- Inget får mig mer ivrig att pussas för första gången än att prata om hur min pappa våldtog mig och sedan tvingade genom en abort så våldsam att jag fortfarade har fysiska ärr flera årtionden senare.
- Daemon hallisarna verkar fått sitt slut nu? Puh. Dessa var de bättre, om inget annat bara för tanken att de drog in stackars Paddy Considine och tvingade honom att gå genom make-up-from-hell för att filma en 27 sekunder lång scen. De var bra oavsett.
- Det är fortfarande skitroligt att se hur desperat Daemon har velat ha tronen och makt, och än en gång bli påmind om hur usel han skulle varit som kung.
- Riktigt najs scen med Riverlordsna. Oscar Tully är en bra karaktär och feodalism klydd är roligt. GoT, som gärna skryter lite om hur 'realistisk' serien är gällande medeltiden, är typiskt ganska dålig på att hantera feodalism. Det är bara en kung som är tuff och hånfull också lyder folket under honom, typ.
- Kul att de har med min favoritscen från böckerna, "Alicent går och simmar", iställt för att ha med allt det där tråkiga med Nettles som på eget bevåg, utan att någon guidar henne eller har vant henne vid drakar, lyckas tämja en själv.
- Gång på gång baitar serien mig till att anta att Hugh kommer knuffa den stackars tjejen in i drakelden, men istället räddar han henne. Najs, faktiskt.
- Ibland önskar jag att jag inte kände till böckerna alls, för på nått vis var ändå lite av charmen med GoT att man inte visste vad som skulle hända. Ulf hade ju lätt varit min favorit av alla karaktärer om jag inte visste var det skulle ta slut.
- Sea snake är father of the year i sin väldigt korta scen. Brast ut i högljutt skratt. "Well done," sen vänder han på klacken och går.
- Drakgrottan och drakarna är så sjukt najs. Men de är lite busiga. Man kanske borde prova att daska till dem hårt på nosen när de inte sköter sig...?
House of the Dragon fortsätter att vara en, i stort; snygg, välregisserad, väl skådespelad tv-serie. Jag bara önskar att karaktärerna var lika starka som i Game of Thrones.
Om säsong 1-4 av GoT är 9-10/10 så hoppar House of the Dragon mellan 7-9/10 beroende på avsnitt? Är det rättvist?
- Lite seg start, första avsnittet var definitivt det långsammare.
- Otroligt bra scen mellan Alicent och Gwayne. De gjorde om Gwaynes karaktär från "fjantig stropp" till "riktig person som jag känner sympati inför" på bara 2 minuter.
Det har säkert ingenting med förväntad livslängd att göra...
- Lord Bees-bury! Undrar hur många casual tittare som ens minns honom.
- Inget får mig mer ivrig att pussas för första gången än att prata om hur min pappa våldtog mig och sedan tvingade genom en abort så våldsam att jag fortfarade har fysiska ärr flera årtionden senare.
- Daemon hallisarna verkar fått sitt slut nu? Puh. Dessa var de bättre, om inget annat bara för tanken att de drog in stackars Paddy Considine och tvingade honom att gå genom make-up-from-hell för att filma en 27 sekunder lång scen. De var bra oavsett.
- Det är fortfarande skitroligt att se hur desperat Daemon har velat ha tronen och makt, och än en gång bli påmind om hur usel han skulle varit som kung.
- Riktigt najs scen med Riverlordsna. Oscar Tully är en bra karaktär och feodalism klydd är roligt. GoT, som gärna skryter lite om hur 'realistisk' serien är gällande medeltiden, är typiskt ganska dålig på att hantera feodalism. Det är bara en kung som är tuff och hånfull också lyder folket under honom, typ.
- Kul att de har med min favoritscen från böckerna, "Alicent går och simmar", iställt för att ha med allt det där tråkiga med Nettles som på eget bevåg, utan att någon guidar henne eller har vant henne vid drakar, lyckas tämja en själv.
- Gång på gång baitar serien mig till att anta att Hugh kommer knuffa den stackars tjejen in i drakelden, men istället räddar han henne. Najs, faktiskt.
- Ibland önskar jag att jag inte kände till böckerna alls, för på nått vis var ändå lite av charmen med GoT att man inte visste vad som skulle hända. Ulf hade ju lätt varit min favorit av alla karaktärer om jag inte visste var det skulle ta slut.
- Sea snake är father of the year i sin väldigt korta scen. Brast ut i högljutt skratt. "Well done," sen vänder han på klacken och går.
- Drakgrottan och drakarna är så sjukt najs. Men de är lite busiga. Man kanske borde prova att daska till dem hårt på nosen när de inte sköter sig...?
House of the Dragon fortsätter att vara en, i stort; snygg, välregisserad, väl skådespelad tv-serie. Jag bara önskar att karaktärerna var lika starka som i Game of Thrones.
Om säsong 1-4 av GoT är 9-10/10 så hoppar House of the Dragon mellan 7-9/10 beroende på avsnitt? Är det rättvist?
