Jag gillar grejen med Larys. Det märks lång väg att han inte är tillnärmelsevis lika intelligent som Littlefinger, utan att hans främsta förmåga bara är en brist på skrupler. Man får aldrig känslan att han har någon kontroll över vad som händer, och inte lär det gå bra för honom långsiktigt.
Inte fysiologiskt, men väl mentalt - 'When a Targaryen is born, the gods flip a coin. One side greatness, the other madness'.
Nä det kan jag hålla med om. Ungdomsvarianten var starkare tycker jag.
”The Merling King” är något sorts mellanting mellan gud och mytologisk varelse, bäst jag kan avgöra. Han tillbes litet varstans runt havet, och huset Velaryon har en legend om att de fick sin tron från honom. Huset Manderly har honom på sin vapensköld. Det är varken en av The Seven eller (gissningsvis) The Drowned God.
Normalt vaddå? Valyriskt? Det liknande inte alls de giftermål som visas i GoT. Eller det som Rhaenera och Laenor hade efter Ser Cristons psykbryt.
Jag menar normalt inom-Targaryen. De ser nog fortfarande The Seven som något man får så lov att tolerera men som man själva står över.
Yes. Det var därför giftermålet hölls nästan i hemlighet också med en handfull vittnen på någon klippa någonstans.
Hur är detta PK?
Eh... De dödade en gay-karaktär. Han blev misshandlad till döds under bröllopsfesten, så grundligt att hans ansikte såg ut som köttfärs.
Mindre biroll vi fick se i ett par avsnitt. Räknas inte.
Tycker inte det. Riskerna med att göra det är gigantiska. Om det upptäcks - vilket realistiskt sett känns höggradigt sannolikt - är det katastrof. Äktenskapet blir ogiltigt, barn till Rhaenyra och Daemon (att få garanterat äkta avkomma är uppenbart en av målsättningarna) blir bastarder, och de ser ut som klåpare snarare än att få folk oroliga som planen var. Hur kommer det att funka med hans drake - nu måste de antingen skriva ut/om den ur historien, eller komma med något ytterligare hittepå? Och eftersom alla utgår från att de gjorde det är den absolut enda vinsten med det hela att ha bättre samveten. Låter det som en Daemon? Dessutom ser jag det som du tycker är bra som ett problem - man verkar jobba på att få en "godare" Rhaenyra, så att vi har någon att heja på, medan hela poängen med originalberättelsen inte är att det finns någon sida att heja på, utan att det här är den sorts konsekvenser en medeltida monarki får. Jag uppskattade spänningen i att vi instinktivt hejar på Rhaenyra som plucky huvudperson, men att inget hon gör egentligen motiverar det, och att det vore bättre för alla om hon bara svalde stoltheten snarare än att hålla på sina rättigheter hela vägen till brutalt inbördeskrig.
Hos GRRM blir han knivmördad i en gränd av en försmådd älskare, och det finns inga särskilda tecken på att det är en konspiration.
1. Allt det där är saker som är bättre story. Om folk agerade rationellt så skulle hälften av allt i denna serie aldrig hända.
Det är ju en ÄNNU tråkigare grej. Bidrar ju ingenting till huvudploten och är inte heller särskilt kul i sig själv.
Jag uppskattar att inte varenda grej som händer är kopplat till dramat. Mycket saker bara händer utan att de är dramatiskt korrekta.
De spekulationerna finns ju kvar, även när Laenor drog i exil? Som sagt så öppnade ju hans överlevande en massa nya spekulationsmöjligheter snarare än stängde dem. Du radade ju själv upp flera stycken som inte hade funnits om han dött istället.
