Re: Litaru på mig då?
"I den strikt vetenskapliga betydelsen, nej. Å andra sidan litar jag inte, i den strikt vetenskapliga betydelsen, på mig själv heller."
Höhöhö. Själv tror jag forumet är helt fel plats för att kunna bevisa någonting alls. Fösöker någon motivera sin ståndpunkt med en etablerad teori, får personen bastning för att den* inte redogör sina källor. Försöker någon härleda till källor, får personen på nosen för att källorna är samhällsvetenskapliga.
Kan man inte nå så pass mycket gemensam grund att anse att samhällsvetenskap är en berättigad vetenskaplig gren, och att samhällsvetenskapen mycket väl kan nå vetenskapligt gångbara slutsatser, ja då är det inte möjligt att diskutera genus-frågan över huvud taget (för den är i sig född ur sagda samhällsvetenskap). Du för dig själv med uttryck likt "i den strikt vetenskapliga betydelsen" för att ge dina påståenden tyngd, men jag tror inte detta är rätt plats att utröna vad som är god vetenskap och vad som inte är det.
"Jag vet inte om det var avsiktligt, men formuleringen låter som om du antyder en viss partiskhet i hennes sätt att driva frågan. Har jag uppfattat det fel?"
Partisk och partisk. Hon och hennes vänner redogör tydligt för vilken sorts forskning de vill bidra till, vilket innebär att varken Statistiska Centralbyrån eller SMHI kommer ha någon nytta av deras vetenskapliga kokböcker. Om man däremot vill få tag i saker som "könsmaktsordning" eller "strukturell diskriminering", så finns det bara ett begränsat antal metoder att upptäcka detta på. Det finns inte någonting sådant som opartisk forskning - inom något forskningsfält. Att bedriva forskning är att ta ställning i en omfattande, vetenskapsideologisk debatt, vilken aldrig kommer få ett slut.
* Könsneutralt ord! Märk väl!