Re: Okej, så här var det: [Kommentarer och genomgång]
Först tänkte jag berätta lite om min syn på spelomgången:
Min vision är att sådana här spel skall avgöras genom riktiga diskussioner och tankearbeten kring folks beteenden och vilken information de lämnar ut. Därför ville jag att det skulle finnas mycket ingame-saker att prata om, även om jag ville att väldigt liten del av spelinformationen som spelarna fick skulle vara särskilt givande i sig.
Andelen siare i uppställningen är rätt talande för det.
Arvidos(1), Andersson och Anders Åstrand hade alla siarförmågor, men det var bara två av brottslingarnas fiender som gav någon varning på ett sådant siande (både Jokern och Batman ar skyddade), och dessutom fanns det såväl en paranoid siare (=Scarecrow) och två brottslingar som felaktigt gav varningar på sianden (=Scarecrow resp. Harley Quinn), så sianden i sig var inte särskilt värdefulla i spelet.
Poängen var bara att ge spelarna en massa riktiga spelsaker att prata om och diskutera.
Ett annat trick jag använde för att uppnå det var tjejgänget; de fyra kvinnorna som alla hade viss information om varandra från start. Det var något som jag tyckte fungerade extremt väl, eftersom det gav spelarna något att samtala kring redan från första dagen. Annars brukar spelomgångar vara så extremt innehållslösa den första dagen - man typ väljer att lyncha den som har jobbigast alias att skriva... Jag ville bort från det, och tyckte att tjejgänget-reglerna fungerade rätt bra för ändamålet.
Det blev också mycket metadiskussioner om huruvida jag hade riggat denna match och om Batmanuniversat, och det tyckte jag var kul. Ni fick inte ut särskilt mycket vettig information av att diskutera dessa saker, dock, Jag hade inte riggat spelet denna gång, men jag tror att jag hade slumpat om ifall något hade sett knas ut, såsom om både Lindenius och Coffe-Kanon hade blivit hjältar/varulvar en gång till - till exempel.
Min tanke var att Batgirl skulle dö tidigt (tjejgänget kunde ju enkelt vaska fram henne), och att brottslingarna sedan skulle tjäna mest på att analysera hur Batgirl röstat och vilka hon har tytt sig till, för att på så vis kunna hitta hennes vänner. Eftersom brottslingarna hade så mycket - och konstiga - förmågor så tänkte jag att brottslingarnas fiender skulle få en rolig utmaning när de behövde ljuga fram lagom starka förmågor till sig själva. Så Ventriloquist, Clayface, Killer Croc och Calendar Man's respektive förmågor var inte så mycket tänkta som tillgångar för brottslingarna utan mer för att göra ljugandet utmanande och underhållande för brottslingarnas fiender.
---
Det var tråkigt att Robins frejmande aldrig lyckades. Han frejmade visserligen Clayface samtidigt som Scarecrow undersökte denna - men Scarecrow är ju paranoid och får således alltid varningar, vem han än undersöker. Jag gissar att hjältarna fnissade en hel del när Clayface skulle lynchas dag 2, men det var alltså inte Robins förtjänst.
Sånt får man dock vackert acceptera som varulvslekledare.
---
Höjdpunkter, såsom jag såg dem:
1. Att brottslingarna vann säkert på ren skicklighet till slut. Sådana slut är visserligen inte lika dramatiska såsom när man vinner på flax, men det känns skönt att kunna visa att det här är ett skicklighetsspel, och att goda analyser drastiskt förbättrar ens chanser.
2. Förvirringen kring Scarecrow (hellzon). Scarecrow var mer eller mindre körd redan från början, men genom honom fick ni mycket att diskutera och analysera kring (kolla bara hur ointresserade somliga av brottslingarnas fiender var av de diskussionerna). Att så många siarförmågor var inblandade i Scarecrows fall var väldigt roligt, och att ni till slut till och med lyckades räkna ut vad som verkade troligast i fråga om dessa sianden gladde mig mycket.
3. Massclaimet. När alla började berätta vilka roller de var, och två hjältar behövde ljuga fram namn medan Jokern stod inför valet mellan att använda det okända men garanterat säkra namnet Mr. Polka-Dot, eller försöka chansa på ett helt annat namn som är kändare - men osäkert. Det var roligt att få höra Basenanji berätta om hur rädd han var för att någon annan skulle säga "stopp ett tag! Det är JAG som är..." efter att ha valt sitt namn.
4. Calendar Man's räddning av Clayface. Det var verkligen ett helgalet initiativ - Clayface var siad som hjälte och nästan alla röstade på honom, men JohanK blandade instinkt och ett behov av att använda sin förmåga för att visa sin oskuld, och lyckades hjälpa byn enormt mycket. Vilket visar att man ibland tjänar mest på att följa sitt hjärta.
---
Det har varit enormt roligt att leda det här spelet, trots att jag nästan inte förmådde röra mig från datorn stora perioder. Jag skrattade rakt ut i luften flera gånger, och bet mig även ömsom på naglarna av skräckblandad förtjusning när det blev väldigt spännande.
Ni skall ha stort tack för allt detta.
---
Återkommer med lite strategifunderningar snart...