Re: Trovärdighet och trovärdighet:
Nu har jag ju mycket sällan fått chansen att spela egna rollfigurer. Jag har ju oftast varit spelledare i de trettio år jag har spelat rollspel. Men de rollfigurer jag har haft har oftast försökt gå utanför konventionerna. Dessutom har jag spelat med många spelare, som har vågat utmana konventionerna och gjort minnesvärda rollfigurer.
Min allra första rollfigur, skapad för snart trettio år sedan, var magiker. Han hade 5 i Styrka, 16 i Intelligens och 17 i Fysik. Han kom från en lång rad av djärva krigare och ville helst bli krigare. Men på grund av sin dåliga styrka sattes han att läsa magi istället. Han kunde dock aldrig finna sig i detta, utan sågs oftast kasta sig in i närstrid och veva besinningslöst med sin dolk -- till sina färdkamraters fasa. "Du kan väl utplåna de här orcherna lite snabbt med ett eldklot, så kan vi gå vidare... Neej, inte anfalla dem med dolken..."
Som tur var gav hans höga Fysik honom livspoäng nog att överleva detta.
Min nästa rollfigur var en glad yngling i Traveller som blivit utslängd ur scoutkåren direkt. Det enda han hade lärt sig var att flyga rymdskepp... och att kunna lite av varje (Jack-of-all-Trades). Flyga rymdskepp var nog det han sysslade minst med på äventyren -- istället var han framme och försökte sig på allt möjligt som han inte hade utbildning på. ("Jag har sett det göras på hästar.")
Min tredje rollfigur var en insnöad akademiker i Runequest. Han var lärare i kartritning vid Lankhor Mhy-templet. Förutom att rita kartor (Mapmaking: 100%) kunde han just inget mer... men vilka kartor han ritade...
Min sjukaste rollfigur i D&D var faktiskt död -- han var en animerad zombie. Med grader som rackare. Ni anar inte hur jobbigt det är att klättra omkring på väggar när huvudet inte sitter fast ordentligt.
Sedan har jag haft spelare som spelat:
* En magiker som var övertygad ateist.
* En präst som blivit övertygad om att gud är död.
* En ingenjörsdvärg som hela tiden kom av sig i striderna för att beundra byggnadskonsten i gångarna.
* En stor och stark krigare som inte tålde att se blod.
* En halvorch som lärts upp till spåman (specialistmagiker inom
divination, den minst våldsamma av alla magiskolor), men vars hetsiga humör och naturliga vresighet gav upphov till återkommande vredesutbrott (och en grad av barbar).
Jag har säkert glömt några för ögonblicket. Ibland önskar man att man hade skrivit ner allting.
/Mikael
. Mitt lilla inlägg här på forumet har i alla fall utmynnat i en hel del rock'n'roll - något jag aldrig har varit med om tidigare. Mitt nästa inlägg kanske kommer att heta "EBERRON SUGER" eller "08:or förstår sig inte på Dungeons & Dragons" 
.
