Jag är inte så fruktansvärt insatt i hård SF off the top of my head (men som dig tycker jag att det är awesome), men jag har varit inne i nog många diskussioner för att ha nåt hum. Jag ploppar ner det som dyker upp, så tänker jag att folk får rätta mig.
Litteraturtips:
Transhuman Space. En fantastisk setting, och riktigt hård.
Måns said:
På rak arm gissar jag att någon form av effektiv rymdfart är ett måste, men jag gissar också att FTL inte är rimligt (eller?), är du någon form av kryosömn den enda lösningen, och isf, är det möjligt?
Hur framdrivs rymdskepp. Tankar de?
FTL brukar väl räknas ut. Det är väl inte definitivt omöjligt, rent teoretiskt, men heller inte definitivt möjligt, IIRC. Men jag skulle skippa det. Kryosömn i sig känns väl otroligt, men du kan väl komma runt det om du tillåter medvetandeuppladdning och replikatorteknologi; besättningens medvetanden ligger som data på skeppets databank tills dess att de har kommit fram, varefter de laddas in i nyutskrivna kroppar. Men då faller du väl nästan automatiskt in i en post-singulär-setting.
Generationsskepp är väl det minst fantastiska alternativet. De är svåra att motivera att de far iväg, men de är fantastiskt intressanta koncept i sig och spännande att spela kring.
Vad gäller rymdskeppsdrift brukar det väl vara någon sorts raketmotor som drivs av en reaktor körandes väldigt mogen fusion eller antimateria som gäller, för att du ska kunna få nog mycket energi att det inte ska ta för evigt att färdas mellan himlakroppar. Solsegel kan väl funka som ett sätt att spara bränsle, men du får ju inte samma effekt. Kruxet med fusionsmotorer är ju att skeppen måste ha effektiva anordningar för kylning och för att göra sig av med den värme reaktorn producerar; tänk atomubåt x 1000, typ
Kan man terraforma rymden, eller hur skulle en koloni se ut på venus ex?
Terraformering i sig är ju inte otroligt, förutsatt att planeten har en atmosfär som kan omvandlas till syrerik. I vårt egna solsystem är det väl Mars och Venus som är de troliga kandidater (dagtid på Merkurius, t.ex. skulle väl atmosfären fatta eld). Grejen med terraformering är ju däremot att det tar jättelång tid. Men i grund och botten: sätt upp maskiner, och plantera en hel massa växter som i sin fotosyntes tar in det ämnet som finns på planeten och som sedan producerar syre (genmodifiera växterna så att de funkar som tänkt). För att få vatten till planeten bombarderar men den med asteroider, som ju mer eller mindre är isklumpar, genom att helt enkelt smälla fast motorer på dem och skicka dem i rätt riktning.
På tal om Venus, förresten, hittade jag igen det här, som sparats och kanske är intressant:
någon snubbe på RPG.net said:
If the timeframe allows for it (and considering that intrastellar travel is commonplace in this setting), why not have a terraformed Venus as well. All that would be needed is a venting of much of its atmospheric mass into the sun, some spin imparted by whatever means suits the setting, and a bombardment by ice asteroids. Add to that, Venus, when terraformed, will be much more habitable to human-like life than Mars can possibly become. Mars has very low gravity, and much of the surface cannot be made habitable by any means. Venus on the other hand has fairly close to Earth level gravity, its face would suit a world-wide shallowish ocean, with long strips of land to dwell on. Narrow landmasses make for very fertile landmasses, and Venus has a lot more acreage than Mars that would be arigable and liveable. It could easily house twice Mars' projected population after proper terraforming.
Kan vi överleva förändrad gravitaion/tryck på längre sikt eller kan vi utjämna på ett vettigt sätt?
Här är väl lite magivetenskap nödvändig. Kruxet med låggravitation är väl att muskler och ben förtvinar (?) mer än något annat, men om man antar att folk som bor i rymden genmodifierats för just det ändamålet, borde man koma runt det. Annars går det ju att bygga rymdstationer och rymdskepp med rörliga delar som skapar en artificiell gravitation genom centrifugalkraft, och det möjliggör ju långsiktiga kolonier såväl som resor.
Matproduktion är väl också en sak att tänka på, iom problemen med kolonier och stationer. Matproduktion kräver förhållandevis mycket utrymme, och utanför en planet med tillåtande atmosfär finns inte det. Djuruppföding går ju bort direkt, t.ex.
Som sagt, jag är ingen expert, så ta det här med en nypa salt. Jag kan rekommendera Michio Kakus bok
Physics of the Impossible, där han går igenom vanliga SF-grejer och diskuterar huruvida det går att förklara vetenskapligt eller ej.
